Saxon MI TV

MI TV
Typ och ursprung Byggare Sächsische Maschinenfabrik , Chemnitz Byggdatum 1890/1891 Totalt producerat 2
Specifikationer Mätare 1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ) Förare dia. 1 120 mm (3 fot 8 tum) Längd: . • Över balkar 9 934 mm (32 fot 7 tum) Axeltryck 12,8 ton (12,6 långa ton; 14,1 korta ton) Självhäftande vikt 51,1 ton (50,3 långa ton; 56,3 korta ton) Tomvikt 43,8 ton (43,1 långa ton; 48,3 korta ton) Servicevikt 54,4 ton (53,5 långa ton; 60,0 korta ton) Bränslekapacitet 1,7 ton (1,7 långa ton; 1,9 korta ton) Vattenlock. 5,15 m 3 (1 130 imp gal) Panna: . Antal värmerör 174 Värmerörslängd 3 700 mm (12 fot 1 + 3 ⁄ 4 tum) Panntryck 12 kg/cm 2 (1 180 kPa; 171 psi) Värmeyta: • Rör 80,9 m 2 (871 sq ft) • Eldstad 1,4 m 2 (15 sq ft) • Strålande 5,5 m 2 (59 sq ft) • Evaporativ 86,4 m 2 (930 sq ft) Cylindrar 4 Kolvslag 533 millimeter (21 tum) Högtryckscylinder 300 millimeter ( 11 + 13 ⁄ 16 tum) Lågtryckscylinder 460 millimeter ( 18 + 1 ⁄ 8 tum) Ventilväxel Walschaerts (Heusinger) Loco broms Ångbroms motviktsbroms
Prestationssiffror Maxhastighet 45 km/h (28 mph) Dragkraft : . • Startar 50 kN (11 000 lbf)
Karriär Tal 822/823 från 1892: 1399/1400 Pensionerad 1922

Den saxiska klassen MIT $\textstyle {\mathfrak {V}}$ var en klass av två tyska 0-4-4-0 Meyer- tanklokomotiv byggda för Royal Saxon State Railways ( tyska : Königlich Sächsischen Staatseisenbahnen, K. Sä.St.E. )

Historia

År 1890 utvecklade Sächsische Maschinenfabrik i Chemnitz ett Günther-Meyer-ledlok för drift på Erzbergens slingrande grenlinjer . Däremot byggdes endast två lok med serienumren 1658 och 1659. De två loken fick flottans nummer 822 och 823 samt namnen RASCHAU och CROTTENDORF .

Till en början klassificerades de som HMI TV . Från 1896 hette de då MI TV ; från 1900 kallades de för I TV .

Loken visade sig inte, så att man till en början inte anskaffade ytterligare lok av denna typ. Loken tenderade att gå ojämnt, särskilt vid högre hastigheter. Dessutom fanns en ökad tendens att halka vid start. Liknande lok anskaffades till de sachsiska smalspåriga järnvägarna som klass IV K från 1892.

Det var först efter sekelskiftet som det behövdes kraftfulla och särskilt kurviga lok till Windbergbahn [ Dresden som lok av samma typ byggdes. Dessa skilde sig dock väsentligt från den ursprungliga designen (se Saxon I TV ) .

De två MI TV-loken togs ur bruk 1922, och Deutsche Reichsbahn gav dem inga nya nummer.

Tekniska funktioner

Loken hade en tvåringspanna med en Crampton eldstad. Två icke-lyftande Friedmann- injektorer användes för att mata pannan

Ångkretsen konstruerades som en fyrcylindrig sammansatt drivning med Walschaerts ventilväxel (Heusinger) och platta glidventiler . De mindre högtryckscylindrarna fanns på den bakre boggin, de större lågtryckscylindrarna på den främre boggin. Boggierna var sammankopplade med ett kopplingsjärn för att minska eventuella motroterande rörelser.

Vattenförsörjningen var inrymd i sidotankar, kolet i en bunker bakom förarhytten.

Loken hade ursprungligen endast en ångbroms som bromsutrustning, kompletterad med en motviktsbroms . Westinghouse luftbromsar eftermonterades senare.

Som specialutrustning försågs de med en ångdriven klocka av Latowski-typ.

•   Näbrich, Fritz; Meyer, Günter; Preuß, Reiner (1983). Lokomotivarchiv Sachsen 2 (på tyska). Berlin / Düsseldorf: transpress VEB Verlag für Verkehrswesen / Alba Publikation Alf Teloeken GmbH + Co KG. ISBN 3-87094-096-4 .
•   Preuß, Erich; Preuß, Reiner (1991). Sächsische Staatseisenbahnen (på tyska). Berlin: transpress Verlagsgesellschaft mbH. ISBN 3-344-70700-0 .
•   Reiche, Günther (1998). Richard Hartmann und seine Lokomotiven (på tyska). Chemnitz: Oberbaumverlag. ISBN 3-928254-56-1 .
•   Schubert, Jürgen (1982). Die Windbergbahn (på tyska). Berlin / Düsseldorf: Transpress VEB Verlag für Verkehrswesen / Alba-Verlag. ISBN 3-87094-202-9 .