Plochingen station

Plochingen
Plochingen
Genomgående station
	Plochingen station
Allmän information
Plats	; ; Am Bahnhof 1 Plochingen , Baden-Württemberg Tyskland
Koordinater	Koordinater :
Rader)	Fils Valley Railway ( KBS 750 , KBS 790.1 ) ; Järnvägen Plochingen–Immendingen ( KBS 760 , KBS 790.1 ) ; Plochingens hamnjärnväg;
Plattformar	8
Konstruktion
Arkitekt	Theodor Fischer
Arkitektonisk stil	Art Nouveau
Annan information
Stationskod	4967
DS100-kod	TP
IBNR	8000302
Kategori	2
Priszon	: 3
Hemsida	www.bahnhof.de
Historia
Öppnad	14 december 1846 ; för 176 år sedan
Elektrifierad	1 juni 1933 ; 89 år sedan
Tjänster
Plats
	Plochingen Plats i Baden-Württemberg Plochingen Plats i Tyskland Plochingen Plats i Europa

Plochingen station är den enda stationen i staden Plochingen i den tyska delstaten Baden -Württemberg och den viktigaste järnvägsknuten i Esslingen-distriktet . Det ligger 22,8 kilometer från Stuttgart Hauptbahnhof på Fils Valley Railway och i början av Plochingen–Immendingen järnvägen .

Historia

I planeringen av Fils Valley Railway ( tyska : Filstalbahn ) från Stuttgart till Ulm förutsåg chefsingenjören Michael Knoll en station sydost om Plochingen. På den tiden bodde cirka 1 900 människor i köpstaden och dess vingårdar. Den 14 december 1846 Royal Württemberg State Railways (Königlich Württembergische Staats-Eisenbahnen) officiellt linjen Esslingen–Plochingen. Färdigställandet av nästa sektion till Süßen ägde rum den 11 oktober 1847. Den första stationsbyggnaden, som inte längre finns, var en sandstensbyggnad i två våningar. 1852 färdigställdes ett andra spår på Fils Valley-linjen från Cannstatt till Plochingen. Den 20 september 1859 blev stationen en knutpunktsstation med öppnandet av den linje som då kallades Upper Neckar Railway ( Oberen Neckarbahn ) till Tübingen .

År 1900 planerade Royal Württemberg State Railways att bygga en järnväg på södra stranden av Neckar från Stuttgart till Plochingen för att avlasta Fils Valley-linjen från godstransporter. Planerarna reviderade sina koncept flera gånger. 1909 beslutade de att linjen skulle sluta i Esslingen , men denna variant förverkligades inte och planen övergavs. Förslag om en järnvägsförbindelse mellan Neuhausen och Plochingen avslogs av statens järnvägar.

Tillväxten av järnvägstrafiken gjorde en utbyggnad av järnvägsanläggningarna oundviklig. Dessa omfattade läggning av många nya spår, breddning av plattformar, installation av nya signallådor och invigning av ett nytt rundhus och vattentorn. Den nuvarande stationsbyggnaden byggdes 1905–1907 efter ritning av den kände arkitekten Theodor Fischer i jugendstil . Arbetarhusen längs linjen byggdes efter hans planer.

Den 1 juni 1913 led Plochingen stora skador av en tornado och stationen påverkades, särskilt plattformens tak.

Den 1 juni 1933 elektrifierades linjen mellan Stuttgart och Ulm. Detta förenade Plochingen för första gången med Stuttgarts förortsjärnvägstjänster - de flesta tjänsterna från Stuttgart slutade dock i Esslingen.

På grund av den täta trafiken på linjen och den planerade Stuttgart S-Bahn , byggde Deutsche Bundesbahn om Esslingen–Plochingen-linjen som fyra spår. Detta avslutades den 27 september 1970; den relaterade uppgraderingen av stationen varade fram till 1974.

Den första S-Bahn-linjen, S1 sjösattes till Plochingen den 1 oktober 1978. Plochingen tog en stor roll i S-Bahn, eftersom en tågdepå finns där. Som en del av bygget rev Deutsche Bundesbahn det gamla rundhuset och vattentornet.

Banlayout

Ett klass 423 S-Bahn-tåg på spår 9 på Plochingen station

Spår 1 ligger i anslutning till entrébyggnaden. De genomgående spåren, 3/4, 6/7 och 9/10, finns på tre centrala plattformar, som nås via en gångtunnel. I sydlig riktning av plattformen 9/10 ligger vikplattformen 59. I södra änden av mellanplattformen (3/4) finns ytterligare två vikplattformar, spår 52 och 53, som endast används som depåspår. Spår 2, 5 och 8 har inga plattformar och därför används de endast av tåg som kör genom stationen utan att stanna. Väster om perrongerna finns flera upplagsspår för S-Bahn och godståg. Norr om stationen finns en depå för underhåll av elektriska flera enheter av Stuttgart S-Bahn. Den centrala busstationen ligger bredvid entrébyggnaden.

Entrébyggnad

Stationshuset från 1907 är mycket rymligt. I sin symmetri skiljer den sig från de traditionella stationsbyggnaderna i Württemberg. Den har ett långt centralt kvarter med en mittdel i två våningar med valmtak och de två flyglarna med olika valmtak. Medan den östra förlängningen har fyra våningar, har dess västra motsvarighet en femte våning och ett klocktorn på nocken av sitt koppartak. Byggnadens totala längd är 96 meter.

Järnvägstjänster

Följande tjänster stannar vid Plochingen station i 2023 års tidtabell, som är alla Deutsche Bahn- tjänster:

Lång distans

Linje	Rutt	Frekvens
IC 32	Dortmund – Düsseldorf – Köln – Bonn – Koblenz – Mainz – Mannheim – Heidelberg – Stuttgart – Plochingen – Reutlingen – Tübingen eller – Plochingen – Ulm – Oberstdorf	Individuella tjänster

Regionala tjänster

Linje		Frekvens
RE 5	Stuttgart – Esslingen – Plochingen – Göppingen – Geislingen – Ulm – Ravensburg – Friedrichshafen – Lindau	60 min
MEX 12	(Mosbach) – Heilbronn – Stuttgart – Stuttgart-Bad Cannstatt – Esslingen – Plochingen – Wendlingen – Nürtingen – Metzingen – Reutlingen – Tübingen	60 min
MEX 16	Stuttgart – Stuttgart-Bad Cannstatt – Esslingen – Plochingen – Göppingen – Süßen – Geislingen (– Ulm)	30 min (kärnväg) 60 min (hela rutten)
MEX 18	Osterburken – Stuttgart – Stuttgart-Bad Cannstatt – Esslingen – Plochingen – Wendlingen – Nürtingen – Metzingen – Reutlingen – Tübingen	60 min

S-Bahn

Linje	Rutt
S 1	Kirchheim (Teck) – Wendlingen – Plochingen – Esslingen – Neckarpark – Bad Cannstatt – Hauptbahnhof – Schwabstraße – Vaihingen – Rohr – Böblingen – Herrenberg

Anteckningar

Andreas M. Räntzsch (1987). Stuttgart och seine Eisenbahnen. Die Entwicklung des Eisenbahnwesens im Raum Stuttgart (på tyska). Heidenheim: Verlag Uwe Siedentop. ISBN 3-925887-03-2 .
Stefan Hammer, Ralf Arbogast (1987). Alte Bahnhöfe i Württemberg (på tyska). Stuttgart: Verlag K. Thienemann. ISBN 3-522-62560-9 .
Otto Wurster (1949). Stadt Plochingen (red.). Heimatgeschichte Plochingen (på tyska). Schorndorfer: Verlag Richard.