Nadia Anjuman

Nadia Anjuman ( persiska : نادیا انجمن ; 27 december 1980 – 4 november 2005) var en poet från Afghanistan .

Liv

Nadia Anjuman Herawi föddes i Herat i nordvästra Afghanistan 1980. Hon var ett av sex barn som växte upp under en av Afghanistans nyare perioder av tumult. I september 1995 talibanerna Herat och avsatte den dåvarande guvernören i provinsen, Ismail Khan . Med den nya talibanregeringen vid makten fick kvinnor sina friheter drastiskt begränsade. En begåvad student på sitt tionde skolår, Anjuman stod nu inför en framtid utan hopp om utbildning, eftersom talibanerna stängde ned flickskolor och förbjöd privat undervisning för flickor.

1996 samlade Anjuman sig med andra lokala kvinnor och började delta i en underjordisk utbildningskrets kallad Golden Needle Sewing School , organiserad av de unga kvinnorna och mentorerad av Herat University- professorn Muhammad Ali Rahyab. Medlemmar av Golden Needle School samlades tre gånger i veckan under sken av att lära sig sy (en praxis godkänd av talibanregeringen), medan mötena i själva verket var föreläsningar av Herat University-professorer med diskussioner om litteratur. Projektet var farligt; om de greps var det troliga straffet fängelse, tortyr och möjligen hängning. För att skydda sig lät deltagarna sina barn leka utanför byggnaden och fungera som utkik. De skulle uppmärksamma kvinnorna på att närma sig religiösa poliser, varvid eleverna skulle gömma sina böcker och ta hand om handarbete. Programmet fortsatte under hela talibanernas styre under denna period.

Professor Rahyab blev en mentor för Anjuman i skrivande och litteratur. I en tid då kvinnor inte fick lämna sina hem själva, undervisade Rahyab den sextonåriga Anjuman och hjälpte henne att utveckla en distinkt skrivarröst. Han introducerade henne också för många författare som i hög grad skulle påverka hennes arbete, inklusive Hafiz Shirazi , Bidel Dehlavi , Forough Farrokhzad och andra.

Anjuman var 21 när talibanregimen avsattes 2001. Nu fri att fortsätta en formell utbildning, antogs hon till Herat University för att studera litteratur och tog examen 2002. Samtidigt som Anjuman tog sin examen i litteratur publicerade Anjuman en poesibok med titeln "Gul -e-dodi” (”Flower of Smoke”) som visade sig populär i Afghanistan , Pakistan och Iran .

Anjuman gifte sig med Farid Ahmad Majid Neia, en examen från Herat University med en examen i litteratur som blev chef för biblioteket där. Neia och hans familj trodde att Anjumans författarskap var en skam för deras rykte eftersom hon var kvinna, men ändå fortsatte Anjuman att skriva poesi. Paret fick en son tillsammans kort innan Anjumans mord när hon var 25 år gammal.

Arbete

Anjuman publicerade sin första diktvolym 2005, med titeln Gule Dudi , eller "Dark Flower". Hon skulle ge ut en andra diktvolym 2006 med titeln Yek sàbad délhore ( "En överflöd av oro" ) som inkluderade dikter som uttryckte hennes isolering och sorg i hennes äktenskap.

Död

Den 4 november 2005 hade Anjuman och hennes man ett bråk. Enligt Neia ville Anjuman gå ut och hälsa på familj och vänner, en vanlig praxis under Eid al-Fitr (den sista dagen av den heliga månaden Ramadan). Neia sa att han inte skulle tillåta henne att besöka sin syster. Anjuman protesterade och de började slåss. Den natten slog Neia Anjuman tills hon var medvetslös, allvarligt blåslagen och huvudet skars. Timmar senare, med Anjuman tydligen fortfarande medvetslös, tog Neia henne till ett sjukhus med rickshaw; Föraren berättade senare för myndigheterna att Anjuman redan var död när Neia placerade hennes kropp i hans vagn. Kort därefter uppgav en högre polis, Nisar Ahmad Paikar, att hennes man hade erkänt att han misshandlat henne efter ett bråk, men inte att ha dödat henne; istället påstod Neia att Anjuman tog gift och erkände att hon gjorde det innan hon dog.

Anjuman ska ha kräkts blod efter att ha förlorat medvetandet, vilket läkarna senare trodde var den mest troliga dödsorsaken. Neia hävdade att Anjuman hade tagit gift efter deras bråk och hade bett honom berätta för familj och vänner att hon hade dött av en hjärtattack. Neia och hans familj hindrade läkare från att utföra en obduktion, så inga definitiva bevis för den faktiska dödsorsaken hittades. Neia och hans mamma greps båda för det möjliga mordet på Anjuman.

Förenta Nationerna fördömde mordet kort därefter. Deras talesperson, Adrian Edwards, sa att "[d]döden av Nadia Anjuman, som rapporterats, är verkligen tragisk och en stor förlust för Afghanistan... Det måste utredas och alla som befinns ansvarig måste hanteras i en riktig domstol."

Neia dömdes för att ha mördat Anjuman, vilket han sedan satt fängslad för. Stamäldste i Herat började pressa Anjumans sjuka far att förlåta Neia för hennes död, för att förkorta Neias fängelsestraff. Med löftet om att Neia skulle sitta kvar i fängelse i fem år, gav Anjumans far efter, Anjumans död ansågs officiellt vara ett självmord av de afghanska domstolarna, och Neia släpptes bara en månad senare. Anjumans pappa dog kort därefter av chocken, enligt Anjumans bror.

Anjuman överlevde sin sex månader gamla son, som nu är i Neias häkte. Både Gole Doudi och Yek Sabad Delhoreh publicerades först i Afghanistan. Gole Doudi har tryckts om i Afghanistan tre gånger och har sålts i över 3 000 exemplar.

Poesi i översättning

Diana Arterian har översatt flera av Nadia Anjumans dikter, i samarbete med Marina Omar. Utdrag har publicerats i Asymptote , The Brooklyn Rail , Circumference , Exchanges och på andra ställen.

Ett urval av Anjumans poesi i engelsk översättning förekommer i boken, Load Poems Like Guns: Women's Poetry from Herat, Afghanistan ( Holy Cow! Press , 2015), redigerad och översatt av Farzana Marie . Boken innehåller både farsi och engelska versioner av poesi av åtta kvinnliga afghanska poeter, inklusive verk av Anjuman. Inledningen berättar också historien om Anjumans liv och död i detalj, baserat på intervjuer med poetens familj, vänner, klasskamrater och professorer och forskning på plats i Herat.

Cristina Contilli, Ines Scarpolo och M. Badihian Amir översatte Anjumans verk till italienska i en volym med titeln Elegia per Nadia Anjuman, publicerad 2006.

Ytterligare källor

externa länkar

  • Läs mer om Nadia Anjuman, inklusive hennes poesi, på UniVerse of Poetry , som grundades efter Anjumans död.
  • Några av Nadia Anjumans dikter, översatta från originalet persiska-dari till engelska av Diana Arterian och Marina Omar. [1]
  • Några av Nadia Anjumans dikter, översatta från originalet persiska-dari till hindi av Rajesh Chandra och Anil Janvijay. [2]
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Nadia_Anjuman&oldid=1115144759 "