Mishneh Torah

Inte att förväxla med Femte Moseboken , som var känd som Mishneh Torah fram till slutet av medeltiden, eller med Mishnah , den första stora boken i rabbinsk litteratur.
Maimonides (konstnärens konceptuella teckning)

Mishneh Torah ( hebreiska : מִשְׁנֵה תוֹרָה , bokstavligen   'upprepning av Toran'), även känd som Sefer Yad ha-Hazaka ( ספר יד החזקה , 'den starka handens bok'), är en kod för rabbinsk judisk religiös lag ( halakha ) författad av Maimonides (Rabbi Moshe ben Maimon/Rambam). Mishneh Torah sammanställdes mellan 1170 och 1180 CE (4930 och 4940 AM ), medan Maimonides bodde i Egypten och betraktas som Maimonides magnum opus . Följaktligen hänvisar senare källor helt enkelt till verket som " Maimon ", " Maimonides " eller " RaMBaM ", även om Maimonides komponerade andra verk.

Mishneh Torah består av fjorton böcker, uppdelade i sektioner, kapitel och stycken. Det är det enda från medeltiden som beskriver all judisk efterlevnad, inklusive de lagar som endast är tillämpliga när templet i Jerusalem finns, och förblir ett viktigt verk inom judendomen.

Dess titel är en appellation som ursprungligen användes för den bibliska boken Femte Mosebok , och dess namn, "Den starka handens bok", härrör från dess underindelning i fjorton böcker: det numeriska värdet fjorton, när det representeras som de hebreiska bokstäverna Yodh (10) och Dalet (4), bildar ordet yad ('hand').

Maimonides hade för avsikt att tillhandahålla en fullständig redogörelse för den muntliga lagen , så att en person som först behärskade den skrivna Toran och sedan Mishneh Toran inte skulle behöva någon annan bok. Den samtida reaktionen var blandad, med en stark och omedelbar opposition som fokuserade på frånvaron av källor och tron ​​att verket verkade vara avsett att ersätta studiet av Talmud . Maimonides svarade på denna kritik, och Mishneh Torah består som ett inflytelserik verk i judiskt religiöst tänkande. Enligt flera myndigheter får ett beslut inte fattas i motsats till Maimonides syn, även om han uppenbarligen motsatte sig betydelsen av ett talmudiskt avsnitt, för i sådana fall var presumtionen att Talmuds ord tolkades felaktigt. Likaså: "Man måste följa Maimonides, även när denne motsatte sig hans lärare, eftersom han säkert kände till deras åsikter, och om han beslutat sig emot dem, måste han ha ogillat deras tolkning." Mishneh Torah anpassades senare för en Ashkenazi publik av Meir HaKohen i form av Haggahot Maimuniyyot . Verket består av kompletterande anteckningar till Mishneh Torah med målet att implantera samtida sefardisk tanke i Tyskland och Frankrike , samtidigt som den ställs samman med samtida ashkenasiska halakiska seder.

Källor

En sida av ett medeltida Jerusalem Talmud-manuskript, från Cairo Geniza

Maimonides sökte korthet och klarhet i sin Mishneh Torah och, som i sin kommentar till Mishnah, avstod han från att specificera sina källor, eftersom han ansåg det tillräckligt att namnge sina källor i förordet. Han drog på Toran och resten av Tanakh , både Talmuds , Tosefta och de halachiska Midrashim , främst Sifra och Sifre .

Senare källor inkluderar responsa ( teshuvot ) från Geonim . Geonims maximer och beslut presenteras ofta med den inledande frasen "Geonim har beslutat" eller "Det finns en reglering av Geonim", medan åsikterna från Isaac Alfasi och Alfasis elev Joseph ibn Migash föregås av orden "min lärare har bestämt sig" (även om det inte finns någon direkt källa som bekräftar ibn Migash som Maimonides lärare). Enligt Maimonides ansågs geonimerna vara "oförståeliga i våra dagar, och det finns bara få som kan förstå dem". Det fanns till och med tillfällen då Maimonides inte höll med om vad som lärdes ut i Geonims namn.

Ett antal lagar verkar inte ha någon källa i något av de nämnda verken; man tror att Maimonides härledde dem genom oberoende tolkningar av Bibeln eller att de är baserade på versioner av tidigare talmudiska texter som inte längre finns i våra händer. Maimonides själv uppger några gånger i sitt arbete att han ägde vad han ansåg vara mer korrekta texter av Talmud än vad de flesta ägde vid hans tid. Det senare har till viss del bekräftats av versioner av Talmud som bevarats av de jemenitiska judarna om orsaken till vad som tidigare ansågs vara härskar utan någon källa. [ citat behövs ]

Språk och stil

Mishneh Torah är skriven på hebreiska i stil med Mishnah . Som han säger i förordet Maimonides ovillig att skriva på talmudisk arameiska , eftersom det inte var allmänt känt. Hans tidigare verk hade skrivits på judeo-arabiska .

Mishneh Torah citerar praktiskt taget aldrig källor eller argument, och begränsar sig till att ange det slutgiltiga beslutet om lagen som ska följas i varje situation. Det finns ingen diskussion om talmudisk tolkning eller metodik, och sekvensen av kapitel följer det faktiska ämnet för lagarna snarare än den intellektuella principen som är involverad. Maimonides kritiserades för att inte inkludera källor av sina samtida. Maimonides ångrade senare att han inte lade till källor men hade till slut inte tid att uppdatera sitt arbete.

Innehåll

Böckerna och avsnitten

En Torahrolla
  1. HaMadda (kunskap)
    1. Yesodei ha-Torah ( lit. 'Torahs grunder'): tro på Gud och andra judiska trosprinciper
    2. De'ot : allmänt korrekt beteende
    3. Talmud Torah : Torastudie
    4. Avodah Zarah : förbudet mot avgudadyrkan och utländsk dyrkan
    5. Teshuvah : omvändelsens lag och filosofi
  2. Den enda rullningen av arm- tefillin
    Ahavah (Kärlek [till Gud])
    1. Kri'at Shema : recitation av Shema
    2. Tefilah och Birkat Kohanim : bön och prästerlig välsignelse
    3. Tefillin , Mezuzah och Sefer Torah
    4. Tzitzit
    5. Berachot : välsignelser
    6. Milah : omskärelse
    7. Seder Tefilot : böneordning
  3. En sukkabås _
    Zemanim (Times)
    1. Shabbat : Sabbat
    2. Eruvin : en rabbinsk anordning som underlättar sabbatshelgen
    3. Shevitat `Asor : lagar i Yom Kippur , förutom tempeltjänsten (se Avodat Yom ha-Kippurim, nedan)
    4. Yom Tov : förbud mot större judiska högtider som skiljer sig från sabbatsförbuden
    5. Hametz u-Matza : chametz och matzah (dvs påsk )
    6. Shofar ve-Lulav ve-Sukkah : Shofar (dvs. Rosh Hashanah ) och palmblad och Sukkah (dvs. Sukkot )
    7. Shekalim : pengar som samlades in till templet i Jerusalem när det stod
    8. Kiddush HaChodesh : månadens helgelse
    9. Taaniyot : fastar
    10. Hanukah u-Megillah : Hanukkah and the Scroll of Esther (dvs Purim )
  4. En Ketubah , ett judiskt äktenskapskontrakt, som beskriver makens plikter
    Nashim (kvinnor):
    1. Ishut : äktenskapslagar , inklusive kiddushin och ketubah
    2. Geirushin : lagar om skilsmässa
    3. Yibum va-Chalitzah : lagar för leviratäktenskap
    4. Na'arah Betulah : lagen för en man som förför eller våldtar en ogift kvinna
    5. Sotah : lagar som gäller en kvinna som misstänks för otrohet
  5. Kedushah (Helighet)
    1. Issurei Biah : förbjudna sexuella relationer, inklusive niddah , incest och äktenskapsbrott . Eftersom blandäktenskap med icke-judar är förbjudet ingår även lagarna för omvändelse till judendomen.
    2. Ma'akhalot Assurot : lagar om förbjudna livsmedel (se kashrut )
    3. Shechitah : lagar för rituell slakt
  6. Hafla'ah (separation):
    1. Shevuot : edslagar (att avstå från att göra en handling)
    2. Nedarim : löftens lagar (att göra en handling)
    3. Nezirot : nazireernas lagar
    4. Erachin : lagar om donationer till templet
  7. Zera'im (frön)
    1. Kilayim : lagar om förbjudna blandningar
    2. Aniyim : lagar om obligatoriska gåvor till de fattiga
    3. Terumot : lagar om obligatoriska gåvor till prästerna
    4. Maaser : tiondelagar
    5. Sheini : lagar om sekundärt tionde
    6. Bikurim : lagar om första fruktoffer
    7. Shemittah : sabbatsårets lagar
  8. Herodes tempel , som föreställts i Holyland Model of Jerusalem
    Avodah (gudstjänst):
    1. Bet HaBechirah : lagar i Guds utvalda hus
    2. K'lei HaMikdash : lagar om tempelredskap och de som tjänar inom dem
    3. Bi'at HaMikdash : lagar för tillträde till helgedomen
    4. Issurei HaMizbe'ach : lagar för enheter som är förbjudna att erbjudas på altaret
    5. Ma'aseh HaKorbanot : lagarna för offerförfarandena
    6. Temidim uMusafim : lagar om kontinuerliga och ytterligare erbjudanden
    7. Pesule HaMukdashim : lagar för invigda enheter som har diskvalificerats
    8. Avodat Yom HaKippurim : lagar för Yom Kippur-tjänsten
    9. Me'ilah : lagar om förskingring av vigd egendom
  9. Korbanot (erbjudanden)
    1. Korban Pesach : påskoffret
    2. Chagigah : festivalofferet
    3. Bechorot : lagar om förstfödda barn
    4. Shegagot : Offer för oavsiktliga överträdelser
    5. Mechussarey Kapparah : Offer för dem med ofullständig försoning
    6. Temurah : Byte
  10. Taharah ( rituell renhet )
    1. Tumat Met : förorening genom att komma i kontakt med döden
    2. Para Aduma : den röda kvigan
    3. Tumat Zara'at : förorening av tzara'at
    4. Metamei Mischkaw u-Moschaw tangentiell förorening
    5. She'ar Avot haTumot andra källor till förorening
    6. Tumat Ochalin : förorening av livsmedel
    7. Kelim : kärl
    8. Mikvaot : lagar angående mikvah
  11. Sefer Nezikim , även känd som Sefer Nezikin ( skadestånd )
    1. Nizqei Mamon : egendomsskada
    2. Geneivah : stöld
    3. Gezeilah v'Avidah : rån och hittegods
    4. Hovel uMaziq : en som skadar en annan
    5. Rotzeah uShmirat Nefesh : mördare och livräddning
  12. Sefer Kinyan (förvärv)
    1. Mechirah försäljning
    2. Zechiyah uMatanah : ägarlös egendom och gåvor
    3. Sh'chenim : grannar
    4. Shluhin v'Shutafin : agenter och partners
    5. 'Avadim : slavar
  13. Sefer Mishpatim (civila lagar)
    1. Schirut hyra
    2. Sheilah uPiqadon upplåning och insättningar
    3. Malveh v'Loveh långivare och låntagare
    4. To'en v'Nit'an målsägande och mottagning
    5. Nahalot arv
  14. Konstnärens fantasi av Sanhedrin , från ett uppslagsverk från 1883
    Sefer Shaftim (domare)
    1. Sanhedrin
    2. Edut : vittnesbörd
    3. Mamrim: kättare
    4. Evel : sorg
    5. Melachim uMilhamoteyhem : kungar och krig

Anmärkningsvärda lagar

Mishneh Torah innehåller en brett citerad lista med åtta nivåer av donation till välgörenhet, där den första nivån är mest att föredra och den åttonde den minsta (se Tsedakah ).

Samtida reaktion

Kritik och kritik

Mishneh Torah var starkt motståndare nästan så snart den dök upp. Viktiga källor till stridigheter var frånvaron av källor och tron ​​att arbetet verkade vara avsett att ersätta studiet av Talmud . En del kritik verkar ha varit mindre rationell till sin natur. Ja, Maimonides citerar Talmud när han säger att man bör studera Talmud för en tredjedel av sin studietid.

Den mest uppriktiga men inflytelserika motståndaren, vars kommentarer är tryckta parallellt med praktiskt taget alla utgåvor av Mishneh Torah , var rabbinen Abraham ben David av Posquières (Raavad III, Frankrike, 1100-talet).

Många kritiker var särskilt bittra mot de nya metoder som han hade använt, och just de egenheter som han hade betraktat som meriter i sitt arbete misslyckades med att behaga hans motståndare eftersom de var innovationer. Sålunda förebråade de honom för att han avvek från den talmudiska ordningen och införde en egen uppdelning och ordning, och för att han ibland vågade bestämma sig enligt Tosefta och Jerusalems talmud mot den babyloniska talmud.

Särskilt skarp var skulden på Maimonides eftersom han försummade att citera sina källor; detta ansågs vara ett bevis på hans överlägsenhet, eftersom det gjorde det svårt, för att inte säga absolut omöjligt, för forskare att verifiera hans uttalanden och tvingade dem att absolut följa hans beslut. Mishneh Torah i framtiden skulle få stort inflytande och acceptans. Detta uttrycks djärvt i ett brev till sin elev Rabbi Yoseph ben ha-rav Yehudah :

Och allt som jag har beskrivit för dig angående de som inte accepterar den [ Mishneh Torah ] ordentligt, det är unikt i min generation. Men i kommande generationer, när svartsjuka och maktbegär kommer att försvinna, kommer hela Israel att leva [lit. "vi blir mätta"] enbart på det, och kommer att överge allt annat förutom det utan tvekan – utom för de som söker något att vara involverad i hela sitt liv, även om det inte uppnår ett syfte.

Maimonides svar

Maimonides försvarade sig. Han hade inte komponerat detta verk för ära; han ville bara tillhandahålla den nödvändiga, men saknade, koden, ty det fanns fara för att elever, trötta på det svåra studiet, skulle komma vilse i beslut av praktisk betydelse.

Han noterade att det aldrig hade varit hans avsikt att avskaffa talmudiska studier helt och hållet, och han hade heller aldrig sagt att det inte fanns något behov av "Halakot" av Rabbi Isaac Alfasi, eftersom han själv hade föreläst för sina elever om Gemara och vid deras begäran, på Alfasis arbete. Men han konstaterade att för massorna fanns det inget behov av Talmud-studie, eftersom Mishne Torah , tillsammans med den skrivna Toran, skulle räcka. Han påstod också att djupgående studier av talmudiska diskussioner var "slöseri med tid", för det enda syftet med studien var att veta hur man praktiserar lagen.

Han sade att hans utelämnande av sina källor enbart berodde på hans önskan om korthet, även om han beklagade att han inte hade skrivit ett tilläggsverk som citerade sina auktoriteter för de halakot vars källor inte framgick av sammanhanget. Han skulle dock, om omständigheterna tillåter, sona detta misstag, hur mödosamt det än kan vara att skriva ett sådant tillägg.

Raavad var tvungen att erkänna att Maimonides verk var ett fantastiskt bidrag, och han tvekade inte att berömma honom och godkänna hans åsikter i många stycken, med hänvisning till och kommenterade källorna.

Senare verk (t.ex. Yosef Karos Kesef Mishné ) syftade till att hitta källor för Maimonides beslut och att lösa eventuella tvister mellan honom och Raavad.

Yonah av Gerona

Titelsida från Sefer Shaarei Teshuvah (1960 pocket edition) av Yonah Gerondi (d.1263), först publicerad 1505.

Särskilt bör nämnas Yonah av Gerona , en kusin till Nachmanides (Ramban) som från början var medlem av de högljudda motståndarna till "Yad". Han var inblandad i bränningen av ett antal kopior av Sefer ha-Madda på 1240-talet. Ånger följde, när han såg Talmud brännas i Paris 1244, vilket han tolkade som ett tecken från himlen på att han hade tagit fel. Han begav sig till landet Israel för att be om förlåtelse på Maimonides grav i närvaro av tio vittnen, men misslyckades med att fortsätta till sin destination. Han komponerade ett klassiskt verk om ånger (med titeln Shaarei Teshuva , "Omvändelsens portar") under sin själsrannsakan.

Inflytande

Sålunda vann Maimonides verk, trots de skarpa attackerna mot det, snart allmänt erkännande som en auktoritet av största vikt för rituella beslut. Enligt flera myndigheter får ett beslut inte fattas i motsats till Maimonides uppfattning, även om den senare tydligen motarbetade betydelsen av ett talmudiskt stycke, för i sådana fall var presumtionen att Talmuds ord tolkades felaktigt. Likaså: "Man måste följa Maimonides även när den senare motsatte sig hans lärare, eftersom han säkert kände till deras åsikter, och om han beslutat sig emot dem måste han ha ogillat deras tolkning".

Även när senare myndigheter, som Asher ben Jehiel (Rosh ) , beslutade sig mot Maimonides, blev det en regel för de orientaliska judarna att följa de senare, även om de europeiska judarna, särskilt ashkenazimerna, föredrog roshernas åsikter i sådana fall. Men det hopp som Maimonides uttryckte, att med tiden hans arbete och hans ensamma skulle accepteras, har bara till hälften uppfyllts. Hans Mishneh Torah är verkligen fortfarande mycket populär, men det har inte upphört att studera andra verk.

Ironiskt nog, medan Maimonides avstod från att citera källor av oro för korthet (eller kanske för att han designade sitt arbete för att användas utan att först studera Talmud eller andra källor), har resultatet ofta blivit det motsatta av vad han tänkt sig. Olika kommentarer har skrivits som försöker tillhandahålla den bristande källdokumentationen, och faktiskt, idag används Mishneh Torah ibland som ett slags index för att hjälpa till att lokalisera talmudiska passager. I de fall Maimonides källor, eller tolkning av dem, är tveksamma, har otydligheten ibland lett till långa analyser och debatter – tvärtom mot den korthet han sökt uppnå. Å andra sidan blev detta bara ett problem för studenter och forskare som studerade Mishneh Torahs källor. Enligt Maimonides själv hade att härleda lag från källorna redan blivit ett betänkligt förslag (av flera skäl) – även i hans egen tid. Detta hänför sig nödvändigtvis till olika ämnen – som exilens inflytande, språkkunskaper, tidsbrist, censur och alternativa versioner av Talmud.

Tryckta upplagor och textmässig noggrannhet

Med tiden har många textfel och förvrängningar dykt upp i de olika utgåvorna av Maimonides Mishneh Torah . Dessa felaktigheter finns i utslagstexten, i ritningarna gjorda av Maimonides, såväl som i uppdelningen (och därmed numreringen) av avgöranden.

Det finns olika anledningar till dessa felaktigheter. Vissa beror på fel i kopieringen av manuskript (före tryckningsåldern) eller misstag av sättare av senare upplagor. Andra beror på medvetna försök att "korrigera" texten, och ytterligare andra på kristen censur (i länder under dess kontroll). Dessutom redigerade Maimonides själv ofta texten i sin egen autograf, så att manuskript kopierade från hans egen bok inte bevarade hans senare rättelser. Den mottagna versionen kanske inte är den text som Maimonides tänkte läsa.

Ofta väckte förvrängningarna i befintliga versioner frågor om "Mishne Torah" som löstes på många kreativa och olika sätt av de lärda genom generationerna; många av dessa frågor uppstår inte i första hand om versionen korrigeras baserat på tillförlitliga manuskript.

För att fastställa den exakta versionen använder forskare tillförlitliga tidiga manuskript (en del av dem innehåller Maimonides egen signatur), som är fria från både kristen censur och förändringar av senare läsare som försökte "korrigera" texten på egen hand, utan manuskriptbevis. Sedan mitten av 1900-talet har det blivit fem vetenskapliga tryckningar av boken:

  • Rabbi Shabsai Frankels utgåva innehåller kritiska utgåvor av de "klassiska" kommentatorerna om Mishneh Torah såväl som själva boken. Men den faktiska texten i Mishneh Torah i denna utgåva är starkt baserad på de tryckta utgåvorna, snarare än de tidiga manuskripten, vars variantläsningar är förpassade till marginalanteckningar och en apparat i slutet av varje volym. Alla volymer har publicerats.
  • Rabbi Yosef Qafihs utgåva är huvudsakligen baserad på jemenitiska manuskript och innehåller en omfattande kommentar av Qafih som kartlägger diskussionerna om de klassiska kommentarerna till Mishneh Torah och inkluderar ordagrant citering av tidigare kommentarer i sin helhet tillsammans med Qafihs kommentarer.
  • Yad Peshutah -utgåvan av Rabbi Nahum Rabinovitch , Rosh Yeshivat Yeshivat Birkat Moshe i Ma'ale Adumim . Den här utgåvan är baserad på ett antal manuskript (olika används för de olika böckerna, beroende på deras tillförlitlighet) och innehåller en originalkommentar till Mishneh Torah .
  • Exakt Mishneh Torah -utgåvan av Rabbi Yitzchak Shelat, också från Yeshivat Birkat Moshe , har inga kommentarer. Den jämför de tryckta versionerna med den fasta versionen. Hittills har fyra volymer tryckts; förlaget räknar med att trycka två nya volymer varje år.
  • En upplaga i en volym (1000 sidor), utgiven av Yeshivat Or Vishua och nu i sin tredje upplaga, återspeglar alla upplagor baserade på tillförlitliga manuskript, åtföljda av omgivande register men utan kommentarer. Texten kontrollerades igen, främst baserad på Qafihs utgåva. Den ger variantläsningar från de andra ledande utgåvorna endast i de fall där ändringarna är meningsfulla. "The Mishne Torah Project" av yeshiva planerar också att publicera en fickupplaga i flera volymer inklusive vokaldiakritiker och korsreferenser till andra passager och till Maimonides andra verk. Pocketversionen av Sefer Ha-Madda (Kunskapens bok) finns redan i tryck.

Koder och kommentatorer

Titelsidan för Karos Shulchan Aruch

Mishneh Torah själv har varit föremål för ett antal kommentarer, de mest anmärkningsvärda är Magid Mishné av Vidal de Toulouse, Kesef Mishné av Yosef Karo , Mishné la-Melech , Lechem Mishné , Rabbi David ben Zimra (Radbaz) och Hagahot Maimoni (som detaljer Ashkenazi seder). De flesta kommentatorer syftar till att lösa kritik mot Raavad och att spåra Maimonides källor till texten i Talmud , Midrash och Geonim .

Senare koder för judisk lag, såsom Arba'ah Turim av Rabbi Jacob ben Asher och Shulchan Aruch av Rabbi Yosef Karo , bygger mycket på Maimonides arbete, och i båda citeras ofta hela avsnitt ordagrant.

Det gjordes också många försök fram till idag att tvinga dem som följer Maimonides beslut att byta till Shulchan Aruch eller något annat senare verk av Minhag/Halakha. Som svar på detta skrev Karo:

Vem är han vars hjärta konspirerar för att närma sig att tvinga församlingar som praktiserar enligt det välsignade minnets RaMBaM, att gå förbi någon av de tidiga eller senare dagarnas Torah-myndigheter?! ... Är det inte ett fall av a fortiori, att angående Shammais skola - att halakha inte följer dem - sa de [de talmudiska vise] 'om [man praktiserar] som Shammais skola [han kan gör det, men] enligt deras mildhet och deras stringens': RaMBaM, är den största av alla Torah myndigheter, och alla samhällen i landet Israel och de arabkontrollerade länderna och Väst [Nordafrika] utövar enligt till hans ord och accepterade honom som deras överrabbiner. Den som praktiserar enligt honom med hans mildhet och hans stringens, varför tvinga dem att avvika från honom? Och så mycket mer om även deras fäder och förfäder praktiserade i enlighet med detta: för deras barn får inte vända sig till höger eller vänster från det välsignade minnets RaMBaM. Och även om samhällen som praktiserar enligt Rosh eller andra auktoriteter som han blev majoriteten, kan de inte tvinga minoriteten av församlingar som praktiserar enligt det välsignade minnets RaMBaM att praktisera som de gör. Och det finns ingen fråga här om förbudet mot att ha två domstolar i samma stad ['lo tithgodedu'], eftersom varje församling borde praktisera enligt sin ursprungliga sed...

Nutid

Studie

Chest high portrait of Rabbi Menachem Mendel Schneerson wearing a black hat
Rabbi Menachem Mendel Schneerson , känd som Lubavitcher-rebben , studerade Mishneh Torah dagligen och uppmuntrade andra judar att följa med honom i en årlig studiecykel.

Den djupgående studien av Mishneh Torah genomgick en väckelse i litauisk judendom i slutet av 1800-talet. Litauerna använde den inte som en källbok om praktisk halakha , eftersom de följde de ashkenasiska myndigheterna som Moses Isserles och Aruch ha-Shulchan .

Istället använde de det som en guide till talmudisk tolkning och metodik. Med tanke på det faktum att Mishneh Torah helt utelämnar dessa ämnen, verkar denna läsning paradoxal och mot kärnan. Deras metod var att jämföra det talmudiska källmaterialet med Maimonides slutgiltiga beslut, för att rekonstruera tolkningsreglerna som måste ha använts för att komma från den ena till den andra.

Det förblir således en integrerad del av Yeshivas läroplan. När det gäller Talmudstudiet är det ett av de primära verk som refereras till i analysen av den talmudiska texten ur juridisk synvinkel, som nämnts. Det är också en primär text som refereras till för att förstå Halakha som presenteras i Arba'ah Turim och Shulchan Aruch ; och Mishneh Torah är således en av de första post-talmudiska källorna som konsulterades när man undersökte en fråga om judisk lag. Se Yeshiva § Talmudstudie ; Yeshiva § Judisk lag ; Halakha § Koder för judisk lag .

Framstående auktoriteter som nyligen har skrivit kommentarer till verket inkluderar rabbinerna Meir Simcha från Dvinsk ( Ohr Somayach ), Chaim Soloveitchik ( Chiddushei Rabbeinu Chaim ), Yitzchok Isaac Krasilschikov ( Tevunah ), Isser Zalman Meltzer ( Even HaEzel ) och, på senare tid, Lubavitcher Rebbe , Rabbi Menachem Mendel Schneerson ( Hadran al HaRambam ), Elazar Shach ( Avi Ezri ), Nahum Rabinovitch ( Yad Peshuta ) och Rabbi Yosef Kapach . Se även: Lista över kommentarer till Mishneh Torah

Många vetenskapliga tal (t.ex. den traditionella rabbinens tal på sabbaten före pesach och Yom Kippur ) kretsar ofta kring en försoning mellan två passager i Maimonides verk. Rav Soloveitchiks verk Al haTeshuvah som diskuterar omvändelse i ljuset av Rambams arbete, studeras brett och refereras (i moderna ortodoxa samhällen) under dagarna fram till Rosh Hashanah och Yom Kippur .

Idag deltar tusentals ortodoxa judar , särskilt Chabad Hasidim , i en av de årliga studiecyklerna av Mishneh Torah (ett eller tre kapitel om dagen), förnyat av Lubavitcher-rebben , Rabbi Menachem Mendel Schneerson , våren 1984. Parallellt med cykeln med tre eller ett kapitel om dagen, det finns en daglig studie av Sefer Hamitzvot "Boken om buden", också författad av Maimonides .

En populär kommentar, Rambam La'Am ('Rambam för nationen'), producerades 1971 av rabbinen Shmuel Tanchum Rubinstein [ he ] ( utgiven av Mossad Harav Kook ). [ icke-primär källa behövs ] Denna uppsättning med 20 volymer används i stor utsträckning i dagliga Rambam-studier, i de israeliska Chabad och religiösa sionistgrupperna . Adin Steinsaltz producerade en liknande positionerad kommentar, publicerad av Koren 2017. [ icke-primär källa behövs ]

Öva

När det gäller halakha l'maaseh (praktisk tillämpning av judisk lag), även om majoriteten av judarna håller judisk lag enligt olika andra rabbinska koder organiserade runt Shulchan Aruch , håller ett ökande antal jemenitiska judar , såväl som olika andra individer, attraherade av Mishneh Torah som deras val av judiska lagar att leva efter. De kan betrakta det som en återgång till sina förfäders ursprungliga sätt.

En person som bidrog till detta fenomen var Rabbi Yiḥyah Qafiḥ , grundaren av Dor Daim -rörelsen i Jemen. Mishneh Torah hade alltid varit en ledande auktoritet i Baladi (lokalt, traditionalistiskt) jemenitiska samfundet – som en fråga om lokal sed. Det vetenskapliga arbetet i denna anda fortsatte av hans barnbarn, Rabbi Yosef Qafiḥ (även stavat Gafah, Qafahh eller Kapach). Yosef Qafiḥ är krediterad för publiceringen av en nästan encyklopedisk kommentar till hela Mishneh Torah , inklusive hans egna insikter, satt till en text av Mishneh Torah baserad på auktoritativa, handskrivna manuskript som bevaras av den jemenitiska judiska församlingen. Inledningen till hans utgåva av Mishneh Torah är välkänd i sig som ett försvar för att hålla halakha enligt Mishneh Torah .

Under sin livstid var Yosef Qafiḥ en ledande figur i Baladi-jemenitiska samfundet som helhet, såväl som Dor Daim eller strikta "rambamister". Efter att Qafiḥ dog har rabbinen Rasson Arusi till stor del fyllt sin plats som den ledande offentliga representanten för baladi- och rambamistsamfunden.

Rabbin Rasson Arusi är grundare av 'Halikhoth Ahm Yisroel' och Makhon Mishnath haRambam, och chef för äktenskapsavdelningen i Israels rabbinat, samt överrabbin för staden Kiryat Ono i Israel. Arusi och organisationen Makhon Mishnath haRambam har publicerat flera böcker fyllda med kommentarer om olika delar och aspekter av Mishneh Torah samt ämnen relaterade till den jemenitiska judiska församlingen. Förutom verk av Qafiḥ och Arusi, finns det ett antal andra kommentarer till Mishneh Torah skrivna av ledare för den jemenitiska judiska församlingen.

Etnologi

Forskare som specialiserat sig på studier av judendomens historia och subkultur i det förmoderna Kina (Sino-Judaica) har noterat att detta verk har överraskande likheter med liturgin för Kaifeng-judarna, ättlingar till persiska köpmän som bosatte sig i Mellersta kungariket under den tidiga Songdynastin . Utöver skriftmässiga likheter, kommenterar Michael Pollak att judarnas Pentateuk var indelad i 53 sektioner enligt persisk stil. Han påpekar också:

Det finns förvisso inga bevis för att Kaifeng-judarna någonsin haft direkt tillgång till verken av "den stora örnen", men den skulle ha haft gott om tid och möjligheter att förvärva eller bekanta sig med dem långt innan dess reservoar av judisk lärdom började att ta slut. Inte heller motsäger de Maimonidiska lutningarna av kehillah de historiska bevisen som gör att judarna anländer till Kaifeng senast 1126, året då Sung flydde staden - och nio år innan Maimonides föddes. År 1163, när kehillah byggde den första av sina synagogor, var Maimonides bara tjugoåtta år gammal, så det är högst osannolikt att ens hans tidigaste auktoritativa läror vid det laget skulle ha nått Kina [...] Deras ättlingars efterlevnad med vissa unika Maimonidiska tolkningar antyder att kommunikationskanalerna mellan kehillah och extra-kinesiska judiska centra fortfarande var öppna flera generationer efter dess etablering.

Verket användes av judarna i Indien under Maimonides liv. Som svar på ett brev från rabbinerna i Lunel , Frankrike som bad honom att översätta hans Guide of the Perplexed från arabiska till hebreiska, applåderade Maimonides deras fromhet i ljuset av vad han såg som den allmänna stagnationen av religiositet i resten av den judiska världen. Men han kommenterade: "Först nyligen kom några välbärgade män fram och köpte tre exemplar av min kod [Mishneh Torah ] som de distribuerade genom budbärare... Således vidgades dessa judars horisont, och de religiösa livet i alla samhällen så långt som Indien återupplivades." Ytterligare stöd för Mishneh Torah som cirkulerar i Indien kommer i form av ett brev som skickades från Safed , Israel, till Italien 1535. I det hävdade David del Rossi att en tripolitansk judisk köpman hade berättat för honom om staden Shingly ( Cranganore ) i Indien. hade en stor judisk befolkning som sysslade med årlig pepparhandel med portugiserna. När det gäller deras religiösa liv, skrev han att de: "endast erkänner Maimonides kod och ägde ingen annan auktoritet eller traditionell lag."

Översättningar

Den första kända engelska översättningen av Mishneh Torah gjordes 1832 av Herman Hedwig Bernard , professor i hebreiska vid Cambridge University. Bernards verk har titeln The Main Principles of the Creed and Ethics of the Jews Exhibited in Selections from Yad Hachazakah of Maimonides, with A Literal English Translation, Copious Illustrations from the Talmud, etc. . Bernards arbete inkluderar en ordlista med ord och begrepp som förekommer i Mishneh Torah . [ citat behövs ]

Verket Dat Vadin från 1888 av Rabbi Moses Frankel, publicerat i Odessa, är en sammanfattning av Mishneh Torah på ryska språket .

1944 publicerade Philip Birnbaum en översättning i utdrag publicerad som Maimonides' Mishneh Torah: Yad Hazakah .

Yale Judaica Series-utgåvan av Mishneh Torah startades 1949 och är nästan komplett, förutom "Kunskapens bok", som pågår:

  •   Introduktion, Isadore Twersky (1982) ISBN 0-300-02846-6
  •   Bok 2, The Book of Love , Menachem Kellner (2004) ISBN 0-300-10348-4
  •   Bok 3, Årstidernas bok , Solomon Gandz och Hyman Klein (1961) ISBN 0-300-00322-6
  •   Bok 3, Treatise 8, The Sanctification of the New Moon , Solomon Gandz, Julian Obermann, Otto Neugebauer (1956) ISBN 0-300-00476-1
  •     Bok 4, The Book of Women , Isaac Klein (1972) ISBN 0-300-01438-4 / ISBN 978-0-300-01438-9
  •   Bok 5, The Book of Holiness , Leon Nemoy, Louis I. Rabinowitz och Philip Grossman (1965) ISBN 0-300-00846-5
  •   Bok 6, The Book of Asseverations , BD Klein (1962) ISBN 0-300-00633-0
  •   Bok 7, The Book of Agriculture , Isaac Klein (1979) ISBN 0-300-02223-9
  •   Bok 8, The Book of Temple Service , Mendell Lewittes (1957) ISBN 0-300-00497-4
  •   Bok 9, The Book of Offerings , Herbert Danby, (1950) ISBN 0-300-00398-6
  •   Bok 10, The Book of Cleanness , Herbert Danby, (1954) ISBN 0-300-00397-8
  •   Bok 11, The Book of Torts , Hyman Klein (1954) ISBN 0-300-00632-2
  •   Bok 12, The Book of Acquisitions , Isaac Klein (1951) ISBN 0-300-00631-4
  •   Bok 13, The Book of Civil Laws , Jacob J. Rabinowitz (1949) ISBN 0-300-00845-7
  •   Bok 14, The Book of Judges , Abraham M. Hershman (1949) ISBN 0-300-00548-2

1981 publicerade Feldheim Publishers en upplaga av de två första böckerna baserade på Oxford-manuskriptet, med översättningen av Moses Hyamson . Eftersom översättningen gjordes från de traditionella tryckta texterna matchar den inte alltid den hebreiska.

Moznaim Publishing Corporation har publicerat en kommenterad engelsk översättning av Mishneh Torah av Rabbi Eliyahu Touger. Den här utgåvan finns tillgänglig online på chabad.org

I november 2006 meddelade Mayer Alter Horowitz från Boston Hasidic-dynastin att Nesher Hagodol Legacy Foundation hade påbörjat en översättning av "Perush HaMeir" som förtydligar och förklarar Mishneh Torah .

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Mishneh_Torah&oldid=1140010729 "