Mänsklig monocytotrop ehrlichios
 | |
| Human monocytisk ehrlichiosis | |
|---|---|
| Ehrlichia chaffeensis | |
| Specialitet |
Infektionssjukdomar 
|
Mänsklig monocytotrop ehrlichiosis är en form av ehrlichios associerad med Ehrlichia chaffeensis . Denna bakterie är en obligat intracellulär patogen som påverkar monocyter och makrofager .
Symtom och tecken
De vanligaste symtomen är feber , huvudvärk , sjukdomskänsla och muskelvärk ( myalgi ). Jämfört med human granulocytisk anaplasmos är utslag vanligare. Laboratorieavvikelser inkluderar trombocytopeni , leukopeni och förhöjda levertester . [ citat behövs ]
Sjukdomens svårighetsgrad kan variera från mindre eller asymtomatisk till livshotande. CNS-inblandning kan förekomma. En allvarlig septisk eller toxisk chockliknande bild kan också utvecklas, särskilt hos patienter med nedsatt immunitet.
Orsak
Denna sjukdom är känd för att orsakas av fästingbett.
Diagnos
Fästingexponering förbises ofta. För patienter som bor i områden med hög prevalens som vistas utomhus bör en hög grad av klinisk misstänksamhet användas. [ citat behövs ] Ehrlichia serologier kan vara negativa under den akuta perioden. Polymeraskedjereaktion är därför det valda laboratoriediagnostikverktyget.
Behandling
Om ehrlichios misstänks ska behandlingen inte skjutas upp i väntan på en definitiv laboratoriebekräftelse, eftersom snabb doxycyklinbehandling har förknippats med förbättrade resultat. Doxycyklin är den bästa behandlingen. [ citat behövs ]
Presentation under tidig graviditet kan komplicera behandlingen. Rifampin har använts under graviditet och hos patienter som är allergiska mot doxycyklin.
Epidemiologi
I USA förekommer mänsklig monocytotrop ehrlichios över de syd-centrala, sydöstra och mitten av Atlanten, regioner där både vitsvanshjorten ( Odocoileus virginianus ) och ensamstjärnan ( Amblyomma americanum ) trivs. [ citat behövs ]
Human monocytotrop ehrlichios förekommer i Kalifornien i Ixodes pacificus fästingar och i Dermacentor variabilis fästingar. Nästan 600 fall rapporterades till CDC under 2006. 2001–2002 var incidensen högst i Missouri, Tennessee och Oklahoma, såväl som hos personer äldre än 60 år.