Svenska Aero Jaktfalken
|
|
| Svenska Aero Jaktfalken | |
|---|---|
| Norska SA-14E Jaktfalken II | |
| Roll | Kämpe |
| Tillverkare | Svenska Aero , ASJA |
| Designer | Carl Clemens Bücker |
| Första flygningen | 1929 |
| Primära användare |
Svenska flygvapnet Finska flygvapnet Royal Norwegian Air Force |
| Antal byggt | 19 |
Svenska Aero Jaktfalken (" Gyrfalcon ") var ett svenskt dubbelplan stridsflygplan , konstruerat i slutet av 1920-talet. Flygplanet tillverkades först av Svenska Aero och senare av AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning ( ASJA).
Historia
Jaktfalken konstruerades och tillverkades av Svenska Aero som ett privat företag. Bolaget kontaktade Swedish Aerial board och efterfrågade riktlinjer och önskemål om ett stridsflygplan. När inget svar inkom började Svenska Aero titta på utländska mönster för att få lite vägledning. Jaktfalken var en konventionell biplan utrustad med en Armstrong Siddeley Jaguar 14-cylindrig radialmotor . Landstället var fixat och det var en sladd under stjärten . Flygkroppsramverket var gjord av svetsade balkar täckta med tyg . Den främre och bakre delen av flygkroppen var täckt av aluminiumplåt . Det fanns en bränsletank mellan motorn och sittbrunnen, som innehöll tillräckligt med bränsle för 2,5 timmars flygning.
Flygvapnets testpilot Nils Söderberg fick i uppdrag att prova den nya prototypen vid flygvapenbasen Barkarby . Efter en av sina landningar sa han "det här är det bästa flygplanet jag har flugit hittills".
Den 11 november 1929 presenterades Jaktfalken för representanter från myndigheter och press. Swedish Air Administration beslutade att tre Jaktfalken och tre brittiska Bristol Bulldog II- jaktplan skulle beställas för jämförande tester.
Prototypen köptes av Flygvapnet den 9 januari 1930 och fick beteckningen J 5 . I februari 1930 beslutade flygadministrationen att använda en Bristol Jupiter-motor som flygvapnets standardmotor. Konstruktören, Carl Clemens Bücker, tvingades modifiera de två beställda flygplanen, genom att göra nya motorfästen och göra modifieringar av flygkroppen. Dessa flygplan fick namnet Svenska Aero Jaktfalken I (eller J 6 i Flygvapnet). Beställningen följdes av en ny för 5 flygplan med Jupiter VII-motorer 1930. Under testflygningar påträffades kraftiga vibrationer. Både Svenska Aero och CFV försökte lösa problemet, utan framgång. Flygplanet var fortfarande godkänt av det svenska flygvapnet. Bücker och CFV försökte modifiera landningsstället och flygkroppen efter leveransen. Flygplanet hade nu en mer kantig flygkropp och Jupiter VIIF valdes som motor. Det svenska flygvapnet fick tre Jaktfalken II 1932.
Argentinska och japanska militärrepresentanter testade flygplanet, men gjorde inga beställningar. Den enda exportordern skulle vara från Norge , som beställde ett flygplan 1931, utrustat med en Armstrong Siddeley Panther IIIA-motor för att jämföra med en Hawker Fury . När Flygvapnet ville ha ytterligare sju flygplan 1933 hade Svenska Aero köpts upp av ASJA och leveranserna kommer från den nya tillverkaren som gjort några mindre modifieringar på stabilisatorn och vindrutan.
Versioner
- SA 11 Jaktfalken - Prototypflygplan, utrustad med en Armstrong Siddeley Jaguar -motor. En levererades till Flygvapnet som J 5 .
- SA 14 Jaktfalken I - En modifierad flygkropp med en Bristol Jupiter VI-motor. Sju levererades under beteckningen J 6 till Flygvapnet.
- SA 14 Jaktfalken II - En modifierad flygkropp och landningsställ med en Jupiter VIIF-motor. Tre levererades till Flygvapnet under beteckningen J 6A .
- SA 14E Jaktfalken II – Liknar SA 14 Jaktfalken II, men utrustad med en Armstrong Siddeley Panther IIIA-motor för Norge. En byggd och levererad.
- SA 14 Jaktfalken II - Tillverkad av ASJA, med modifierad stabilisator och vindruta. Sju levererades till Flygvapnet under beteckningen J 6B .
Verksamhetshistoria
Används i Finland
Sverige gav tre Jaktfalkens (två J 6B och en J 6A) till det finska flygvapnet den 8 december 1939. Dessa var de äldsta av den typ som Sverige hade; det var vanligt att ge bort den äldsta utrustningen som militär hjälp. Flygplanen användes för träning på flygfältet i Kauhava fram till 1945, då alla skrotades.
Används i Sverige
Flygplanet skulle heta J 6 i svensk tjänst. Efter att det svenska flygvapnet köpt en Svenska Aero Jaktfalken J 5 1930 beslutade Flygstyrelsen att använda en Bristol Jupiter som standardmotor.
Två J 5:or var redan beställda, men inte klara för leverans. Designern, Carl Clemens Bücker, tvingades rekonstruera flygplanet från brandväggen och framåt för att ge plats åt den nya motorn. Det modifierade flygplanet fick beteckningen J 6.
Svenska Aero ville ha fler beställningar av den typen för att få ner kostnaderna och för att rationalisera produktionen. Flygstyrelsen : or skulle köpas in till Flygvapnet.
Den första J 6:an flögs 1930, vid testflygningen drabbades flygplanet av kraftiga vibrationer i stjärtpartiet. Flygplanet överfördes sedan till CFV där man försökte modifiera konstruktionen för att minska vibrationerna. Även om problemen inte löstes av ändringarna, godkändes flygplanet av flygvapnet.
Det tredje flygplanet stod klart hösten 1930. Detta flygplan hade liknande problem med vibrationer som den första prototypen. Flygplanet kraschade under den första flygningen och testpiloten dog. Testpiloten var Einar Lundborg , en nationalhjälte, som hade räddat den arktiska upptäcktsresanden Umberto Nobile . Olyckan orsakade en rejäl storm mot flygvapnets ledning. Olyckan utreddes av en kommission. Två J 5:or och fem J 6:or överfördes till Flygvapnet.
Bücker modifierade senare flygplanets flygkropp, gav det ett nytt landningsställ och en Jupiter VIIF-motor. Flygvapnet beställde 3 flygplan av denna modifierade typ och gav dem beteckningen J 6A . Dessa flygplan levererades under sommaren 1932 och de var stationerade vid flygvapenbasen F 3 Malmslätt. Alla J 6:or överfördes mellan 1932 - 1934 till F 1, för att kunna användas för stridsutbildning.
Ytterligare sju flygplan beställdes i maj 1933 men företaget hade 1932 slagits samman med ASJ. Flygplanet tillverkades och levererades därefter av ASJA. Så snart beställningen inkommit började tillverkningen. Det första flygplanet var klart i november 1934. Alla flygplan var klara och levererades i juni 1935. Flygvapnet utsåg dessa flygplan J 6B .
När alla stridsflygplan förflyttades från Västmanlandsflygeln (F 1) (där F 8 hade varit detachement ) till Sveaflygeln (F 8) i oktober 1938 fanns det sju J 6:or kvar i flygvapnet, de användes som jakttränare. . Tre flygplan gavs till Finland under vinterkriget 1939-1940 , alla återstående flygplan skrotades 1941.
Svenska flygvapenbeteckningar
- J 6 - AJ 5 med Bristol Jupiter VI-motor
- J 6A - Modifierad flygkropp med en Jupiter VIIF-motor
- J 6B - Tillverkad av ASJA med modifierad stabilisator och vindruta.
Operatörer
Specifikationer (Jaktfalken II)
Data från Complete Book of Fighters
Generella egenskaper
- Besättning: 1
- Längd: 7,5 m (24 fot 7 tum)
- Vingspann: 8,8 m (28 fot 10 tum)
- Höjd: 3,46 m (11 fot 4 tum)
- Vingarea: 21,8 m 2 (235 sq ft)
- Tomvikt: 946 kg (2 086 lb)
- Max startvikt: 1 470 kg (3 241 lb)
- Motor: 1 × Bristol Jupiter VIIF (-cylindrig luftkyld radialkolvmotor, 390 kW (520 hk)
- Propellrar: 2-bladig träpropeller med fast stigning
Prestanda
- Maxhastighet: 310 km/h (190 mph, 170 kn)
- Kryssningshastighet: 260 km/h (160 mph, 140 kn)
- Räckvidd: 550 km (340 mi, 300 nmi)
- Servicetak: 7 800 m (25 600 fot)
Beväpning
Vidare läsning
- Heinonen, Timo (1992). Thulinista Hornetiin : 75 vuotta Suomen ilmavoimien lentokoneita (på finska). Helsingfors: Keski-Suomen Ilmailumuseo. ISBN 951-95688-2-4 .