Saab 18

A Swedish Air Force S 18A flies with the F 11 Wing over Sweden, c. 1946
Saab 18
Ett svenskt flygvapen S 18A flyger med F 11-vingen över Sverige , ca. 1946
Roll Bombplan , spaning
Nationellt ursprung Sverige
Tillverkare SAAB
Första flygningen 19 juni 1942
Introduktion 1944
Pensionerad 1959 (Sverige)
Status Pensionerad
Primär användare Svenska flygvapnet (historiskt)
Producerad 1944–1948
Antal byggt 245

Saab 18 var ett tvåmotorigt bomb- och spaningsflygplan , designat och byggt av Svenska Aeroplan AB (SAAB) för användning av det svenska flygvapnet som svar på en designtävling 1938. På grund av förseningar kom det inte i tjänst förrän 1944, men blev snabbt det vanliga svenska bombplanet. I rollen som bombplan, spaning och markattack hjälpte den också till vid utvecklingen av utkastningssäten och luft-till-yta- styrda missiler tills den ersattes av Saab Lansen i slutet av 1950-talet.

Design och utveckling

Avsedd som en ersättning för Junkers Ju 86 i tjänst hos det svenska flygvapnet, kravet som ledde till Saab 18 krävde ett tresitsigt snabbt spaningsflygplan.

AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning (ASJA), SAAB och AB Götaverken (GV) lämnade in konstruktioner för övervägande av Flygvapnet. GV:s GV8 verkade vara bäst lämpad för kravet; Dess kostnad och deras chefsdesigners avgång ledde dock till att SAAB – företaget som under tiden gått samman med ASJA – tilldelades ett kontrakt för utveckling av deras design.

Eftersom ett antal amerikaner var i designpersonalen hos SAAB och ASJA, delade Saab 18:s design vissa likheter med amerikansk design. Andra världskrigets utbrott 1939 ledde till att det svenska flygvapnet ändrade prioriteringar och produktionen av Saab 17 accelererades, på bekostnad av arbetet med Saab 18, vilket tillsammans med en förändring av kraven som lade till roll som medium bombplan enligt specifikationen, resulterade i att den första flygningen av flygplanet försenades till den 19 juni 1942.

Bemannad av en besättning på tre - en pilot och navigatör under en glaserad, förskjuten baldakin och en bombardier i näsan - Saab 18-prototypen var ett mittvinge monoplan med dubbla vertikala stabilisatorer och drevs av två Pratt & Whitney R- 1830 Twin Wasp radialmotorer . Beväpningen bestod av tre 13,2-millimeter (0,52 tum) maskingevär, en fast avfyrning framåt och kontrollerad av piloten, de andra var i flexibla defensiva fästen för användning av navigatören och bombardieren. Upp till 1 000 kg (2 200 lb) bomber kunde bäras i en inre vik , medan upp till åtta 50-kilogram (110 lb) bomber kunde bäras på undervingar.

Flygtester visade att flygplanet hade underström. Men eftersom det inte fanns några omedelbara utsikter till förvärv av kraftfullare motorer beställdes Saab 18 i produktion i både bombplans- (B ​​18A) och spanings- (S 18A) versioner.

Verksamhetshistoria

B 18A togs i drift i juni 1944, och blev snabbt Sveriges vanliga medelstora bombplan. När licensbyggda Daimler-Benz DB 605 vätskekylda, radmotorer hade blivit tillgängliga, införlivades de i den förbättrade Saab 18B, som flög första gången den 10 juli 1944.

Beställd i produktion som B 18B dykbombplan , utvecklades 18B-designen vidare till T 18B, som var planerad att vara en torpedbombervariant . På grund av svårigheter med torpederna utvecklades dock T 18B istället till ett tungt markanfallsflygplan som monterade en 57 millimeter (2,2 tum) automatkanon m/47 autokanon under nosen.

I slutet av 1940-talet hade den tredje besättningsmedlemmens position eliminerats, vilket reducerade besättningen på flygplanet till två; tillhandahållandet av luft-till-mark raketer och förbättrade bombsikter hade tagit bort kravet på en bombardier. Vid den här tiden hade Saab 18 etablerat sig ett rykte om att ha drabbats av en allvarlig utslitning, och detta ledde till beslutet att utrusta alla överlevande flygplan med utkastarstolar för piloten och navigatören/skytten.

Tillverkningen av Saab 18 uppgick till 245 exemplar, där den sista T 18B levererades 1948. Saab 18, som användes i försök med tidiga svenska luft-till-yta-missiler, förblev en av Sveriges frontlinjeanfalls- och spaningsplattformar fram till slutet av 1950-talet, när den ersattes av den jetdrivna, svepande vingen Saab 32 Lansen , B 18B och T 18B ersattes av A 32A 1958, med de sista S 18A:arna ersattes av S 32Cs 1959.

Varianter

3-sidig vy av ASJA L 11
Saab 18
One SFA STWC-3 motor B 18A prototyp. Samma prototyp omarbetades senare med SFA DB 605B-motorer som prototyp för B 18B.
B 18A
Den första produktionsversionen, bombplan som drivs av två SFA STWC-3 Twin Wasp radialkolvmotorer och beväpnade med tre 13,2 mm akan m/39A autokanoner, en fast, två rörliga för försvar. 62 byggda. B 18A var snabbt in i sin livslängd utrustad med bombgafflar för att kunna dyka bomb. Samtliga omvandlades till S 18A spaningsplan 1946-47.
S 18A
Fotospaningskonvertering av B 18A, utrustad med PS-18/A radar bland andra modifieringar.
B 18B
dykbomberversion, driven av två Daimler-Benz DB 605 B kolvmotorer. Den var i början beväpnad med samma 3 autokanoner som B 18A men den nedgraderades snabbt till 2 på grund av att den nedre defensiva var gränslös värdelös på grund av dess begränsade travers och den begränsade sikten för skytten. 1946 startade det svenska raketutvecklingsprogrammet och B 18B var ett av planen som användes för att testa raketer av olika typer. 1949-1950 omdesignades alla plan som attackflygplan och fick möjlighet att utrusta 12 lätta raketer eller 8 lätta raketer och 2 tunga raketer. Under samma period fick man även utkaststolar till piloten och radiooperatören. På grund av detta måste bombardieren avlägsnas och radiooperatören förlorade sin defensiva pistol. Den defensiva pistolen hade blivit föråldrad i båda fallen på grund av jet-eran. Många av planen som fick utkastarstolar modifierades också med en ny rundad vindruta. Mycket sent in i sin livslängd användes det effektivt som spaningsplan där det huvudsakligen släppte flakbomber och fick samma PS-18/A- radar som S 18A. 119 byggda.
T 18B
Attack-version (ursprungligen projicerad som en torpedbombplan), driven av samma motorer som B 18B. Den var beväpnad med samma fasta och övre defensiva autokanon som B 18B, men hade 2 20 mm akan m/41 kanoner fixerade i nosen. Det hade en större bombfack som ursprungligen var designad för en torped, men flygplanet kunde utrusta en 1000 kg m/47 medelhög/allmän bomb eller en 57 mm akan m/47 autokanon med 41 skott istället, förutom de ursprungliga bombladdningarna av B 18B. Tidigt i sin tjänst testades den också med anti-fraktmissilen RB 302 som aldrig togs i bruk. 1949 fick den samma raket- och utkastarsäteuppgraderingar som B 18B, men kunde bara bära 8 lätta raketer. 1949 testades den också med dubbla Bofors 40 mm L70 i stället för sina ikoniska 57 mm men rekylen krossade näsglaset, vilket avslutade testerna. 52 byggda.
B 18A Dubbelkommando
Trainer version där radiooperatörssätet vänts om för en instruktör. Pansarskölden mellan sätena blockerade instruktörens sikt, men ombyggnaden ansågs till slut värt det eftersom inga nya tränare behövde köpas in och planet lätt kunde konverteras till stridstjänst.
B 18B Dubbelkommando
Samma idé som nämnts ovan men implementerad på B 18B.

Planerade varianter och oanvända beteckningar

  • ASJA L 11 (P8A) - Tidig konceptkonst av asja från april 1939. Hade noshjul och inga planerade bombfästen på vingarna.
  • S 18B - S 18B var ursprungligen planerad att vara ett spaningsplan på grund av att B 18A precis skulle börja trafikera. På grund av dess utmärkta prestanda beslutades det att byta roller och göra B 18A till recon-planet.
  • A 18B - Oanvänd beteckning för B 18B när den blev en officiell angripare.
  • T 18 - Ursprunglig plan för T 18B. Det föreslogs ursprungligen att det skulle byggas på B 18A-basis.
  • T 18C - Ursprunglig planerad beteckning för T 18B.
  • T 18B-1 - Planerad beteckning för T 18B utrustade för torpedbombning.
  • T 18B-2 - Planerad beteckning för T 18B utrustade med 57 mm.
  • BJ 18B - Planerad nattjaktsvariant beväpnad med en gunpod/balja med 4x 20 mm akan m/45 autokanoner med 180rpg. Det föreslogs också att utrusta den med 2 000 hk (1 500 kW) Double Wasp- motorer eller att köra DB 605B-motorerna på 100 oktanigt bränsle för att öka sin effekt. Planen följdes aldrig igenom på grund av att utvecklingen av T 18B prioriterades.
  • J 18C - Annan föreslagen beteckning för night fighter-versionen.
  • B 18R - Föreslagen jetvariant utrustad med STAL jetmotorer. Projektet kom ganska långt och ett flygplan valdes ut för att omvandlas till prototypen 1945. Planen följdes aldrig igenom på grund av att utvecklingen av T 18B prioriterades.

Operatörer

  Sverige

Överlevande

Saab B 18B visas på Flygvapenmuseet

Endast ett enda exempel av Saab 18 överlever idag: en B 18B, kodad Red David . Det är en del av Flygvapenmuseets samling, Flygvapenmuseet nära Linköping i Sverige. Ett av en grupp på åtta flygplan som förlorades i en snöstorm 1946, återställdes och restaurerades 1979.

Ett annat plan tros ha överlevt. Ett flygplan från samma grupp som gick vilse i snöstormen ovan hittades aldrig. En ny teori om var den kraschade har dykt upp på grund av att nya flygbilder släppts av svenska väder- och klimatforskare. Planet var kodat Red Niklas och enligt teorin ska det vara välbevarat om det ligger på den tänkbara haveriplatsen. Det svenska flygvapnet har visat intresse för ärendet på grund av att planets tre besättningsmedlemmar aldrig hittades eller begravdes.

Specifikationer (B 18B)

Data från

Generella egenskaper

  • Besättning: 3: pilot/navigatör, radiooperatör/skytt, scout (i ett tidigt skede bombardier)
  • Längd: 13,23 m (43 fot 5 tum)
  • Vingspann: 17,4 m (57 fot 1 tum)
  • Höjd: 4,35 m (14 fot 3 tum)
  • Vingarea: 43,75 m 2 (470,9 sq ft)
  • Tomvikt: 6 093 kg (13 433 lb)
  • Max startvikt: 8 793 kg (19 385 lb)
  • Bränslekapacitet: 1 700 liter (370 imp gal; 450 US gal)
  • Motor: 2 × SFA DB-605 B inverterade vee-kolvmotorer, 1 100 kW (1 475 hk) vardera (1 700 med modifieringar)
  • Propellrar: 3-bladig VDM-33 (tysk propeller men tillverkad i Sverige)

Prestanda

  • Maxhastighet: 575–590 km/h (357–367 mph, 310–319 kn) beroende på höjd
  • Kryssningshastighet: 550 km/h (340 mph, 300 kn)
  • Stallhastighet: 80 km/h (50 mph, 43 kn)
  • Räckvidd: 2 600 km (1 600 mi, 1 400 nmi)
  • Servicetak: 9 800 m (32 200 fot)

Beväpning




  • Vapen: 1x 13,2 mm fast akan m/39A framåtskjutande pistol i vingrot med 300 rpg 1x 13,2 mm rörlig akan m/39 defensiv pistol med 300 rpg B 18B:s levererade tidigt hade en andra rörlig 13,39 mm defensiv pistol 300 rpg för scouten (en rest från B 18A). Detta togs snabbt bort på fältet på grund av att det var opraktiskt efter kriget och senare produktionsexempel levererades utan det.

  • Laddningar: Formellt: 1 400 kg (3 100 lb) bomber eller 1 500 kg (3 300 lb) bomber och raketer
Dess största laddning var 2x 600 kg bomber och 12x raketer samtidigt.

  • Raketer: Yttervingar: ≈299 kg max
  • 8x 8 cm pansarraket m/46 AP-raket ( RP-3 raket med skott, 25 lb., "AP" Mk II-huvud)
  • 8x 15 cm sprängraket m/46 HE-raket ( RP-3 raket med skal, HE 60 lb., "SAP" nr 2 Mk Ihead)
  • 8x 14,5 cm pansarsprängraket m/49A & B HEAT -raket (Bofors 10,3 cm raket med 14,5 cm HEAT-huvud)
  • 8x 15 cm sprängraket m/51A & B HE-raket (Bofors 10,3 cm raket med 15 cm HE-huvud)
Mage: ≈240 kg
  • 4x 8 cm pansarraket m/46 AP-raket ( RP-3 raket med skott, 25 lb., "AP" Mk II-huvud)
  • 4x 15 cm sprängraket m/46 HE-raket ( RP-3 raket med skal, HE 60 lb., "SAP" nr 2 Mk Ihead)
  • 4x 14,5 cm pansarsprängraket m/49A & B HEAT -raket (Bofors 10,3 cm raket med 14,5 cm HEAT-huvud)
  • 4x 15 cm sprängraket m/51A & B HE-raket (Bofors 10,3 cm raket med 15 cm HE-huvud)
  • 2x 18 cm halvpansarraket m/49A & B APHE-raket (Bofors 18 cm raket med 18 cm APHE-huvud. Används till en början främst mot fartyg men i slutet mot i princip allt annat.)

  • Bomber: Bombplats: ≈1228 kg max
  • 10x 50 kg minbomb m/37 medelhöga/allmänna bomber
  • 10x 50 kg sprängbomb m/42 fragmenteringsbomber
  • 10x 50 kg Lysbomb m/32 flare bomber
  • 10x 50 kg Bombkapsel m/43 klusterbomber (rymmer 2x 12 kg sprängbomb m/39G fragmenteringsbomber & 1x 12 kg sprängbomb m/37 fragmenteringsbomber eller 3x 6 kg brandbomb m/39 brandbomber)
  • 10x 50 kg Övningsbomb m/40 övningsbomber
  • 10x 8 kg övningsbomb m/40 övningsbomber (tilläggsfästen behövs)
  • 3x 250 kg minbomb m/37 medellång kapacitet/allmän bomb (centralt tändrör med böjda fenor)
  • 3x 250 kg minbomb m/40 medelhög/allmän bomb (centralt tändrör med raka fenor)
  • 3x 250 kg minbomb m/50 medellång kapacitet/allmän bomb (nos & centralt tändrör med raka fenor)
  • 2x 500 kg minbomb m/41 medelhög/allmän bomb (2 centrala tändrör med raka fenor)
  • 2x 600 kg minbomb m/50 medellång kapacitet/allmän bomb (nosrör & 2 centrala tändrör med raka fenor)
Innervingar: ≈472 kg max
  • 8x 50 kg minbomb m/37 medelhöga/allmänna bomber
  • 8x 50 kg sprängbomb m/42 fragmenteringsbomber
  • 8x 50 kg Brandbomb m/42 brandbomber
  • 8x 50 kg Lysbomb m/32 flare bomber
  • 8x 50 kg Bombkapsel m/43 klusterbomber (rymmer 2x 12 kg sprängbomb m/39G fragmenteringsbomber & 1x 12 kg sprängbomb m/37 fragmenteringsbomber eller 3x 6 kg brandbomb m/39 brandbomber)
  • 8x 50 kg Övningsbomb m/40 övningsbomber
  • 8x 8 kg övningsbomb m/40 övningsbomber (tilläggsfästen behövs)

Vapengalleri

  • Bomb bay with 500 kg bombs (+ bomb forks)

    Bombrum med 500 kg bomber (+ bombgafflar)

  • Bomb bay with 250 kg bombs

    Bombrum med 250 kg bomber

  • Bomb bay with 50 kg bombs

    Bombrum med 50 kg bomber

  • Wings with 50 kg bombs

    Vingar med 50 kg bomber

Se även

Flygplan med jämförbar roll, konfiguration och era

Relaterade listor

Citat

Bibliografi

  •   Berns, Lennart (april–juli 1982). "Destination: Disaster". Luftentusiast . Nr 18. s. 54–60. ISSN 0143-5450 .
  •   Donald, David, red. The Complete Encyclopedia of World Aircraft . London: Orbis, 1997. ISBN 0-7607-0592-5 .
  •   Eliasson, Gunnar. Avancerad offentlig upphandling som industripolitik: Flygplansindustrin som tekniskt universitet . Springer, 2010. ISBN 1-4419-5848-7 .
  •   Frawley, Gerard och Jim Thorn. International Directory of Military Aircraft, 1996/97 . Motorbooks International, 1996. ISBN 1-875671-20-X .
  •   Kopenhagen, W. (red.) Das große Flugzeug-Typenbuch. Stuttgart: Transpress. 1987, ISBN 3-344-00162-0 .

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Saab_18&oldid=1123007064 "