O

O͘ är en av de sex taiwanesiska Hokkien- vokalerna som skrivs i Pe̍h-ōe-jī (POJ) ortografin . Det uttalas [ ɔ ] . Eftersom taiwanesiska Hokkien är ett tonspråk representerar standardbokstaven utan diakrit vokalen i den första tonen, och de andra fem möjliga tonkategorierna kräver att en av följande tonala symboler skrivs ovanför den:

• Ó͘ ó͘ (andra ton)
• Ò͘ ò͘ (tredje ton)
• Ô͘ ô͘ (femte ton)
• Ō͘ ō͘ (sjunde tonen)
• O̍͘ o̍͘ (åttonde ton)

Historia

Karaktären introducerades av den Xiamen -baserade missionären Elihu Doty i mitten av artonhundratalet, som ett sätt att skilja Minnan- vokalerna /o/ och /ɔ/ (den senare blir ⟨o͘⟩). Sedan dess har det blivit etablerat i Pe̍h-ōe-jī-ortografin, med endast enstaka avvikelser tidigt i dess användning – ett exempel är Carstairs Douglass lexikon från 1873, där han ersatte ⟨o͘⟩ med ett o med en krull (liknande till det engelska fonotypiska alfabetet ), och ett andra exempel är Tan Siew Imms ordbok från Penang Hokkien från 2016 , där hon ersatte ⟨o͘⟩ med ⟨ ɵ ⟩.

Datoranvändning

I Unicode- datorkodningen är det ett normalt latinsk o följt av U+0358 ◌͘ KOMBINERA PUNKT Ovanför HÖGER , och ska inte förväxlas med det vietnamesiska Ơ . Den här bokstaven stöds inte av typsnitt och skrivs ofta som antingen o· (med interpunct ), o• (med hjälp av punkten ), o' (med apostrof ), oo , eller ou .