Juridisk engelska

Ej att förväxla med engelska juridiska termer eller begrepp, t.ex. engelsk lag ; se även engelsk lag (disambiguation) .

Juridisk engelska är den typ av engelska som används i juridisk skrift . I allmänhet är ett juridiskt språk ett formaliserat språk baserat på logiska regler som skiljer sig från det vanliga naturliga språket i vokabulär , morfologi , syntax och semantik , såväl som andra språkliga egenskaper, som syftar till att uppnå konsistens , giltighet , fullständighet och sundhet , samtidigt som behålla fördelarna med ett mänskligt språk som intuitivt utförande, fullständig mening och öppen uppgradering. Legal English har dock hänvisats till som ett "sublanguage", eftersom juridisk engelska skiljer sig från vanlig engelska. En specialiserad användning av vissa termer och språkliga mönster styr undervisningen i juridiskt språk. Alltså, "vi studerar juridiskt språk som ett slags andraspråk, en specialiserad användning av ordförråd, fraser och syntax som hjälper oss att lättare kommunicera med varandra".

Termen legal ese , å andra sidan, är en term som förknippas med en traditionell stil av juridiskt skrivande som är en del av denna specialiserade diskurs av advokater: kommunikation som "lekläsare inte lätt kan förstå". Den här termen beskriver juridisk skrift som kan vara rörig, ordrik, indirekt och kan innehålla onödiga tekniska ord eller fraser. Historiskt sett är legalese språk som en advokat kan använda när han utarbetar ett kontrakt eller en plädering men inte skulle använda i vanliga samtal. Av denna anledning har den traditionella stilen för juridiskt skrivande stämplats som läsarovänlig. Förespråkare av vanlig engelska / klarspråk hävdar att juridisk "skrivstil inte bör variera från uppgift till uppgift eller publik till publik...; vad advokater än skriver måste vara tydligt, korrekt, koncis och komplett". Dessa fyra C:n beskriver "egenskaper hos god juridisk skrivstil" i USA.

Det finns olika slags (genrer) av juridisk skrivning: till exempel akademisk juridisk skrivning som i juridiktidskrifter, juridisk juridisk skrivning som i domstolsavgöranden, eller lagstiftande juridisk skrivning som i lagar, förordningar, kontrakt och fördrag. En annan variant är språket som används av advokater för att kommunicera med klienter som kräver en mer "läsvänlig" stil av skriftlig kommunikation än den som används med jurister.

För advokater som verkar internationellt kräver kommunikation med klienter och andra yrkesverksamma över kulturer ett behov av transnationell juridisk medvetenhet och transkulturell språklig medvetenhet. Oavsett form av juridiskt skrivande är juridiska färdigheter och språkkunskaper en viktig del av högre utbildning och yrkesutbildning.

Juridisk engelska har särskild relevans när den tillämpas på juridisk skrift och utarbetande av skriftligt material , inklusive:

Juridisk engelska har traditionellt sett varit förbehållet advokater från engelsktalande länder (särskilt USA, Storbritannien , Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Kenya och Sydafrika) som har delat common law-traditioner. Men på grund av spridningen av juridisk engelska som det dominerande språket i internationella affärer , såväl som dess roll som juridiskt språk inom Europeiska unionen , är juridisk engelska nu ett globalt fenomen . Det kan informellt kallas lawspeak . [ citat behövs ]

Historisk utveckling

I det förhistoriska Storbritannien diskuterades traditionell sedvanerätt i folkmun (se keltisk lag) . Det juridiska språket och rättstraditionen förändrades med vågor av erövrare under de följande århundradena. Det romerska Storbritannien (efter erövringen som började år 43 e.Kr.) följde romersk rättstradition och dess juridiska språk var latin. Efter den romerska avgången från Storbritannien cirka 410 och den anglosaxiska invasionen av Storbritannien , var den dominerande traditionen istället anglosaxisk lag , som diskuterades i det germanska folkspråket ( Old English ), och skrevs på fornengelska sedan cirka 600, med början med lagen om Æthelberht . Efter den normandiska invasionen av England 1066 blev anglo-normandiska franska det officiella språket för rättsliga förfaranden i England under en period av nästan 300 år fram till Pleading in English Act 1362 (och fortsatte i mindre användning i ytterligare 300 år), medan medeltiden Latin har använts för skriftliga uppteckningar i över 650 år. Vissa engelska tekniska termer behölls dock (se anglosaxisk lag: Språk och dialekt för detaljer).

I juridiska inlagor utvecklades Anglo-Norman till juridikfranska , varifrån många ord på modern juridisk engelska härstammar. Dessa inkluderar egendom , dödsbo , lösöre , arrende , exekutor och hyresgäst . Användningen av juridikfranska under denna period hade ett bestående inflytande på det allmänna språkregistret för modern juridisk engelska. Denna användning står också för några av de komplexa språkliga strukturer som används i juridisk skrivning. År 1362 stiftades lagstadgan , som slog fast att alla rättsliga förfaranden skulle föras på engelska (men antecknas på latin). Detta markerade början på formell juridisk engelska; Juridisk franska fortsatte att användas i vissa former in på 1600-talet, även om juridikfranska blev alltmer degenererad.

Från 1066 var latin språket i formella register och stadgar , och ersattes av engelska i Proceedings in Courts of Justice Act 1730 . Men eftersom endast de högutbildade var flytande i latin, blev det aldrig språket för juridisk plädering eller debatt. Inflytandet av latin kan ses i ett antal ord och fraser som ad hoc , de facto , de jure , bona fide , bland annat och ultra vires , som fortfarande används i juridisk skrift (se Juridisk latin ).

Stil

2004 föreslog David Crystal ett stilistiskt inflytande på det engelska juridiska språket. Under medeltiden använde advokater en blandning av latin , franska och engelska. För att undvika oklarheter erbjöd advokater ofta ordpar från olika språk. Ibland var det lite oklarheter att lösa och paren gav bara större betoning och blev en stilistisk vana. Detta är ett inslag i juridisk stil som fortsätter till idag. Exempel på blandade språkdubletter är: "bryta och komma in" (engelska/franska), "pass och rätt" (engelska/franska), "land och hyresrätter" (engelska/franska) och "vilja och testamente" (engelska/latinska) ). Exempel på endast engelska dubletter är "låt och hindra" och "ha och håll".

Modern engelsk vokabulär hämtar avsevärt från germanska språk, franska och latin, de sistnämnda oftast i form av franska. Dessa vokabulärer används företrädesvis i olika register, där ord av franskt ursprung är mer formellt än de av germanskt ursprung, och ord av latinskt ursprung är mer formellt än de av franskt ursprung. Således resulterar den omfattande användningen av franska och latinska ord i juridisk engelska i en relativt formell stil.

Dessutom är juridisk engelska användbar för dess dramatiska effekt: till exempel en stämning som tvingar ett vittne att inställa sig i rätten slutar ofta med det arkaiska hotet "Fail not, at your peril"; "faran" beskrivs inte (att bli arresterad och hållen i förakt för domstolen ) men formaliteten i språket tenderar att ha en starkare effekt på mottagaren av stämningen än ett enkelt uttalande som "Vi kan arrestera dig om du inte gör det. dyka upp".

Medan det juridiska språket under medeltiden kombinerade latin, franska och engelska för att undvika tvetydigheter. Enligt Walter Probert manipulerar rättsliga advokater, ungefär med början på 1900-talet, ofta språket för att vara mer övertygande om sina kampanjideal.

Nyckelfunktioner

Som nämnts ovan skiljer sig juridisk engelska mycket från vanlig engelska på ett antal sätt. De viktigaste av dessa skillnader är följande:

  • Användning av konstvillkor . Juridisk engelska, i likhet med språket som används av andra branscher och yrken, använder en hel del teknisk terminologi som är obekant för lekmannen ( t.ex. avstående , handelsbegränsning , restriktivt förbund , promissory estoppel ). Mycket av detta ordförråd kommer från franska och latin.
  • Dessa konsttermer inkluderar vanliga ord som används med speciella betydelser. Till exempel hänvisar den välbekanta termen consideration , på juridisk engelska, till kontrakt och betyder en handling, överseende eller löfte från en part till ett kontrakt som utgör det pris för vilket löftet från den andra parten köps ( Oxford Dictionary of Law). Andra exempel är konstruktion, föredrar, löser in, möblerar, håller och hittar .
  • Brist på skiljetecken . En aspekt av arkaisk juridisk utformning, särskilt i transporter och handlingar , är den iögonfallande frånvaron av skiljetecken. Detta verkar vara ett fortsatt problem i handlingar i England och Wales, särskilt testamenten. I Skottland har dock modet att undvika skiljetecken nästan helt getts upp, vilket gör dokument mycket lättare att följa. Brist på skiljetecken kan leda till osäkerhet och oklarhet mer än dess närvaro. [ citat behövs ] I England uppstod bruket av att undvika skiljetecken från uppfattningen att innebörden av juridiska dokument endast bör ingå i de använda orden och att skiljetecken skapade tvetydighet. En annan anledning var oron för att skiljetecken skulle kunna läggas till oupptäckbart till ett dokument efter att det trädde i kraft och på så sätt ändra dess innebörd. Därför kan förekomsten av skiljetecken användas för att upptäcka eventuell manipulering av originaldokumentet. Skiljetecken används oftare i modern juridisk utformning för att förtydliga innebörden av en viss mening.
  • Användning av dubletter och tripletter . Blandningen av språk som användes i tidig legalese ledde till tendensen i juridisk engelska att sätta ihop två eller tre ord för att förmedla ett enda juridiskt koncept. Exempel är ogiltiga , lämpliga och korrekta , (tillbörlig) omsorg och uppmärksamhet , prestation och fullgörande , villkor , kontroverser eller anspråk , löfte, samtycker och förbund och upphör och avstå . Även om det ursprungligen gjordes för att hjälpa alla advokater oavsett vilket språk de talade (engelska, franska eller latin), sammanfogar det nu ofta ord med identiska betydelser.
  • Ovanlig ordföljd . Det finns en märkbar skillnad i ordföljden som används jämfört med vanlig engelska. Till exempel, bestämmelserna för uppsägning nedan visas eller kommer på bekostnad av låntagaren omedelbart följa detsamma .
  • Användning av okända pro-former . Till exempel samma, nämnda, ovannämnda etc. Användningen av termerna ersätter ofta inte substantivet utan används som adjektiv för att modifiera substantivet. Till exempel nämnda John Smith .
  • Användning av pronominala adverb . Ord som härav, därav och varav (och ytterligare derivator, inklusive -at, -in, -after, -before, -with, -by, -above, -on, -upon ) används inte ofta på standardengelska. Deras användning på juridisk engelska är i första hand för att undvika att upprepa namn eller fraser, såsom parterna till detta i stället för parterna i detta avtal .
  • -er, -or och -ee namnändelser. Juridisk engelska innehåller några ord och titlar, såsom arbetsgivare och anställd; leasegivare och arrendator, där förhållandets ömsesidiga och motsatta karaktär indikeras genom användningen av alternativa ändelser.
  • Användning av frasala verb . Frasala verb spelar en stor roll i juridisk engelska och används ofta i en kvasi-teknisk mening, som att parterna ingår kontrakt, lägger ner insättningar, delger [dokument] till andra parter, skriver av skulder, deltar på platser och så vidare .
  • Verksamhet inom ett specifikt disciplinärt värdesystem avgränsat av professionella, kunskapsteoretiska och pragmatiska problem (användning av rimliga , korrekta , tydliga , lämpliga , etc.).

Utbildning

På grund av det engelska språkets förekomst i internationella affärsrelationer, såväl som dess roll som juridiskt språk globalt, har en känsla funnits under en lång period i det internationella rättssamfundet att traditionell engelska språkutbildning inte är tillräcklig för att möta juristers Engelska språkkrav. Det främsta skälet till detta är att sådan utbildning i allmänhet ignorerar de sätt på vilka engelsk användning kan modifieras av de särskilda kraven från juridisk praxis – och av konventionerna för juridisk engelska som en separat gren av engelska i sig.

Som ett resultat söker jurister och juridikstudenter som inte har engelska som modersmål i allt större utsträckning specialistutbildning i juridisk engelska, och sådan utbildning tillhandahålls nu av juristskolor, språkcenter, privata företag och podcaster som fokuserar på juridiskt språk. UK TOLES -testet inrättades för att lära ut juridisk engelska till personer som inte har engelska som modersmål. Proven fokuserar på de aspekter av juridisk engelska som jurister noterat saknas. En årlig Global Legal Skills Conference inrättades också som ett forum för professorer i juridisk engelska och andra experter för att utbyta information om undervisningsmetoder och material.

Se även

Fotnoter

Referenser

  • Bain Butler, D. (2013). Strategier för tydlighet i juridiskt skrivande . Clarity 70. New York: Aspen Publishers.
  • Bain Butler, D. (2015). Utveckla internationella EFL/ESL-vetenskapliga författare .
  • Bhatia, VK (1993). Analyserande genre: Språk i professionella miljöer . London: Longman.
  • Goddard, C. (2010). "Didactic aspects of legal English: Dynamics of course preparation", i ESP across cultures , Special issue: Legal English across cultures , red. M. Gotti & C. Williams, vol. 7, 45-62.
  • Oates, L. & Enquist, A. (2009). Bara att skriva: Grammatik, interpunktion och stil för den juridiska författaren, rev. edn. New York, NY: Aspen Publishers.
  • Ramsfield, J. (2005). Culture to culture: A guide to US legal writing . Durham, NC: Carolina Academic Press.
  • Tiersma, Peter M. (1999), Juridiskt språk . Chicago: University of Chicago Press.
  • Wydick, R. (2005b). Enkel engelska för advokater: Lärarmanual, 5:e utgåvan. Durham, NC: Carolina Academic Press.

Vidare läsning

  •   Howard Darmstadter's Precision's Counterfeit: The Failures of Complex Documents, and some suggested remedies The Business Lawyer (American Bar Association, 2010). JSTOR 25758526
  • David Crystals The Stories of English (Penguin Books, 2004), del 7.4.
  • Bryan Garners Dictionary of Modern Legal Usage (Oxford University Press).
  • Peter Butt och Richard Castles moderna juridiska utformning .
  • Mark Adler's Clarity for Lawyers (2nd edn, The Law Society, 2006).
  • Maria Fraddosio, New ELS: Engelska för juridikstudenter (Naples, Edizioni Giuridiche Simone, 2008).
  • Daniel R. Whites Still The Official Lawyer's Handbook (NY: Plume/Penguin 1991), Kapitel 13, s. 171–176,
  • Trials and Tribulations—An Anthology of Appealing Legal Humor , redigerad av Daniel R. White (NY: Plume/Penguin 1991), sid. 241.
  •   Walter Proberts "Law and Persuasion: The Language-Behavior of Lawyers", University of Pennsylvania Law Review , vol. 108, nr. 1, 1959, s. 35–58. JSTOR 3310330

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Legal_English&oldid=1137885370 "