Dick Davis (översättare)

Dick Davis
Född ( 1945-04-18 ) 18 april 1945 (77 år)
Portsmouth , Hampshire , England
Medborgarskap brittisk
Alma mater University of Manchester (PhD)
Yrke(n) Vetenskapsman, författare
Arbetsgivare Ohio State University

Dick Davis (född 1945) är en engelsk-amerikansk persofil och iranolog , poet, universitetsprofessor och versöversättare, som är ansluten till den litterära rörelsen som kallas New Formalism i amerikansk poesi .

Född i en arbetarfamilj strax före slutet av andra världskriget , växte Davis upp i Yorkshires fiskeby Withernsea under 1950-talet, där en experimentskola gjorde det möjligt för Davis att bli den första medlemmen i hans familj som gick på universitetet .

Strax innan han tog examen från Cambridge University blev Davis hjärtkrossad av sin schizofrene brors självmord och bestämde sig för att börja bo och undervisa utomlands.

Efter att ha undervisat i Grekland och Italien, 1970 blev Davis kär i en iransk kvinna , Afkham Darbandi, och bestämde sig för att bo permanent i Teheran under den siste Shahens regeringstid . Som ett resultat undervisade han i engelska vid University of Teheran och gifte sig med Afkham Darbandi, som han sedan dess har skrivit och publicerat många kärleksdikter om, 1974.

Efter att den islamiska revolutionen förvandlat Dick och Afkham Davis till flyktingar, först i Storbritannien och sedan i USA, bestämde sig Davis för att börja översätta många av de största mästerverken av både antik och modern persisk poesi till engelska.

Davis är stipendiat i Royal Society of Literature och har kallats, av The Times Literary Supplement , "vår bästa översättare från persiska ." Davis originalpoesi har hyllats lika mycket.

Davis diktsamlingar har utsetts till årets böcker av The Sunday Times (UK) 1989; The Daily Telegraph (UK) 1989; The Economist (UK) 2002; Washington Post 2010 och The Times Literary Supplement (UK) 2013.

Tidigt liv

Davis föddes den 18 april 1945 i Portsmouth , Hampshire , England, men växte upp i Withernsea , Yorkshire. Han kände aldrig sin biologiska far, som lämnade när Davis var två år gammal. Hans mor gifte om sig kort därefter och även om hans mor och styvfar var arbetarklassmänniskor med mycket liten utbildning, läste de båda glupskt. Davis mindes senare, "...det fanns många böcker runt huset, och jag förväntades läsa dem som alla andra."

Han erinrade sig senare, "Portsmouth är en stor sjöstad med en stor sjömansbefolkning. Det är en bullrig, livlig och smutsig plats. Vårt hem i Yorkshire låg i en liten by vid havet. Tidigare hade det främst varit en fiskeby. , men det höll på att avvecklas när jag var barn, även om båtarna fortfarande gick ut på morgonen för att fiska i Nordsjön. Men främst var byn beroende av sommarturism. Ändå kan jag fortfarande minnas att när det var stormar till havs , det var en speciell psalm som vi alltid sjöng i skolan eftersom papporna till några av pojkarna fortfarande gick ut i sina fiskebåtar. Hymnen var O, hör oss när vi ropar till dig, för dem som är i fara på havet, och, än i dag kan jag fortfarande inte höra den psalmen utan en klump i halsen."

Davis har sagt att han var mycket influerad av sin styvfar, som hade en passionerad kärlek till att läsa om världshistoria . Han tillade, "Min styvfar är på många sätt en mycket ädel man, och det har han alltid varit. Han tjänstgjorde i andra världskriget och han var högt dekorerad för tapperhet. Han pratade aldrig om det, men jag är säker på att han dödade människor i strid och kände mig ganska hemsk över det. När jag var en mycket ung pojke minns jag att han tog in en tysk gäst i hemmet. På den tiden var det en hemsk sak att göra i en liten by. Naturligtvis hade tyskarna ett fruktansvärt rykte i England under 1950-talet. Men han brydde sig inte. Han ville visa sin gästfrihet. Några år senare, när jag var runt åtta eller nio år, hade vi en västindian som bodde i vårt hus, och han var den första svarta personen som någonsin dykt upp i byn. Min styvfar hade blivit vän med den unge mannen i London, och han hade alltid haft denna övertygelse att nationer inte borde isoleras från varandra."

Davis påminner vidare, "Jag hade tur eftersom de bestämde sig för att starta en experimentskola, som de kallade en omfattande skola, som är ganska lik offentliga skolor i USA. Tidigare i England, när du gick i en statlig skola, var du splittrad i två grupper vid elva års ålder: de som gick i gymnasiet och de som inte gjorde det. Men då övervägde de att låta alla gå i samma skola, och vårt lilla landsbygdssamhälle valdes ut som ett pilotområde Eftersom detta var unikt och experimentellt på den tiden, lockade det några mycket hängivna och utmärkta lärare som flyttade till Withernsea. Så även om jag bodde i en mycket liten och isolerad by, hade jag några extremt bra lärare, och på grund av dem var jag kunna gå till Cambridge . Jag kom från en familj där ingen någonsin hade varit på universitetet, än mindre Cambridge, och jag tror att om jag hade gått i en vanlig statlig skola och inte haft alla de hängivna lärarna, skulle jag förmodligen har inte klarat det."

Davis har tillskrivit den engelske mästaren vid Withernsea-skolan, John Gibson, att han ingjutit en kärlek till poesi. Davis tillägger att när han "åkte upp till Cambridge" hade han "ganska bra läst hela kanonen för engelsk poesi ." Gibson uppmanade en gång Davis att läsa John Miltons Paradise Lost under sommaruppehållet. En annan sommar uppmanades Davis att läsa William Wordsworths The Prelude .

Davis har också sagt, "Som tonåring var en av mina favoritböcker Fitzgeralds Rubaiyat , som, som ni vet, är en väldigt romantiserad version av Iran . Fitzgerald hade själv aldrig besökt Iran och i själva verket, han kom aldrig så längre österut än Paris. Så hans översättning presenterar en slags fantasifull vision av Iran, en som jag tyckte var mycket attraktiv."

Davis har sagt att hans favoritpoeter under skolan var William Blake , DH Lawrence och den amerikanska poeten Emily Dickinson . Han kommenterade: "På något sätt upptäckte jag Dickinson, vilket var konstigt då eftersom amerikansk poesi aldrig lärdes ut i engelska skolor. Men på något sätt fick jag tag i hennes dikter, och jag älskade dem och imiterade dem. Jag älskade den epigrammatiska aspekten av hennes arbete – dikter som var korta, skarpa och raka, och jag tänkte för mig själv: 'Det är den typen av poesi jag vill skriva'."

Cambridge

Davis gick på King's College, Cambridge , där han introducerades till persisk och indisk litteratur genom sin vänskap med EM Forster och till San Franciscos hbt- poet Thom Gunn .

På frågan om han någonsin hade försökt skriva fri vers , svarade Davis: "Jag försökte det under en mycket kort tid, mindre än ett år, när jag var omkring arton. Då verkade det vara vad folk gjorde och vad du skulle göra . Men jag insåg mycket snabbt att jag inte var intresserad av att skriva fri vers. Jag tror att det var Raymond Chandler som en gång sa att du skulle skriva den sortens romaner som du skulle vilja läsa, och jag skulle aldrig särskilt tyckt om att läsa fri vers. Jag läste den plikttroget, förstås. Jag läste Gunns frie vers för att jag beundrade Gunn så mycket, och jag läste många av de amerikanska friverspoeterna, men jag ville aldrig göra det själv."

Davis påminde sig dock också

Min bror begick självmord när han var nitton och jag var tjugoett. Vi hade den typen av relation som bröder ofta har; vi var väldigt nära, men vi hade också en stark rivalitet. Han var ett mycket olyckligt barn, och han diagnostiserades som mentalt instabil – som schizofren – och han tillbringade en stor del av sin tonårstid i och utanför institutioner... mina år på Cambridge skuggades av min bror eftersom han ofta var sjuk . Han hade också mycket dåliga relationer med mina föräldrar, och de hade faktiskt överlämnat hans omsorg till mig. Så jag tillbringade mycket tid med att träffa honom på institutioner, även om han ofta rymde. Det var en väldigt märklig upplevelse för oss båda och jag tog hans död väldigt hårt. Under en lång tid kunde jag inte hantera det och ärligt talat var det anledningen till att jag lämnade England. Han dog kort innan jag tog examen från Cambridge, och så fort jag tog examen sa jag: 'Jag måste komma härifrån.'

Inuti shahens Iran

Enligt Davis, "Jag lämnade Cambridge i mitt tidiga tjugoårsåldern, och jag undervisade först i Grekland och sedan i Italien, men jag kände lusten att åka någonstans utanför Europa, och en vän till mig som hade arbetat som arkeolog i Iran sa att det var ett underbart land och att han planerade att undervisa där ett tag. Så han sa: "Varför kommer du inte också? Vi kan dela lägenhet." Så det var vad jag gjorde. Jag fick ett jobb som lärare i engelska vid Teherans universitet på ett tvåårskontrakt. Under den tiden blev jag kär i kvinnan som jag så småningom skulle gifta mig med, så när det tvååriga kontraktet gick ut letade jag efter en annan jobb så att jag kunde stanna i Iran och vara nära henne och gifta mig."

Om sitt förhållande till sin fru Afkham Darbandi Davis har sagt: "Det fanns naturligtvis problem eftersom hennes föräldrar var mycket emot det. Det var de vanliga problemen, att gifta sig med en utlänning, vi vet inte vem han är och allt det där Så jag stannade i Iran i två år till, och vi gifte oss 1974."

Efter sitt bröllop i Teheran hade familjen Davis sin smekmånad i Cochin , Indien, som Davis sedan dess har uppmärksammat i kärleksdikten Memories of Cochin .

När han blev tillfrågad om de många andra kärleksdikterna riktade till hans fru, svarade Davis: "Det har ofta förekommit för mig att det finns så få dikter som hyllar kärleken i ett äktenskap. Det har föreslagits att Petrarch aldrig skulle ha skrivit alla sina sonetter till Laura om han hade legat med henne. Men äktenskap finns över hela världen, och det är väldigt verkligt för många människor. Det är inte någon fantasi eller illusion, och det är något jag alltid har velat skriva om. När det gäller mina barn, de är oerhört viktigt för mig. Du vill verkligen inte belasta dem med dina känslor, men å andra sidan finns känslorna kvar, och jag har försökt skriva om det. Jag måste erkänna att jag tycker att de dikterna är väldigt svårt att skriva, mycket svårare än att skriva dikter om min fru."

På frågan om huruvida han och Afkham någonsin var i riskzonen under den islamiska revolutionen och Pahlavi-dynastins fall , sa Davis: "Det var verkligen fara där ute, men jag kände mig aldrig särskilt i fara eftersom jag var västerlänning. I Faktum är att mina elever ofta försökte skydda mig och sa: "Det kommer att bli en stor demonstration i centrum, och det kommer att vara vid en sådan tid och en sådan och en plats, så gå inte där nere. Eller, om jag ville gå av nyfikenhet, skulle de säga: "Om du verkligen behöver gå, då följer vi med och ser till att du är okej." Människorna som upplevde den verkliga fientligheten i Teheran var de människor som var förknippade med västerländska regeringar. När det gäller resten av oss, sa iranier ofta saker som, "Berätta för folk i ditt land vad som händer här. Världen borde veta." Så personligen hade jag aldrig några problem, men min fru och jag hade en lägenhet vid en huvudgata där det var många demonstrationer, och ibland pågick det skottlossning. Vi bodde på tredje våningen, med stora glasfönster och vi kunde titta ut och se stridsvagnarna utanför, och det kändes inte så bra. På den tiden hade vi ett par vänner som var indianer som bodde på en bakgata, och de sa: 'Varför kommer du inte och stanna hos oss tills allt detta tystnar?' Så vi flyttade in hos dem i ungefär tre veckor, men det stod snart klart att det inte kommer att tystna inom överskådlig framtid, så vi ordnade med att lämna landet."

Familjen Davis lämnade Iran för Storbritannien i november 1978.

Livet som flyktingar

Efter att ha kommit till Storbritannien började Davis skriva och publicera sin egen poesi. I en bokrecension från 1980 den amerikanska poeten och litteraturkritikern Dana Gioia : "Att läsa Dick Davis nya bok Seeing the World bekräftar mitt intryck av att han är en av de två eller tre bästa unga poeterna som nu skriver i England. Med bara två tunna Davis är redan en fullt realiserad poet. Det går inte att ta miste på en av hans dikter. Mer än någon annan engelsk poet i sin generation har Davis skapat en distinkt personlig röst, en prestation som är desto mer imponerande eftersom han har valt att arbeta i en kontrollerad, klassisk stil. Han odlar aldrig egenheter, och ändå kan man alltid känna igen en Davis-dikt på intensiteten i hans fantasi och den bedrägliga enkelheten i hans ord. I en tid då amerikansk och brittisk engelska glider längre ifrån varandra, Davis är också anmärkningsvärd i hur fullständigt hans dikter är hörbara för ett amerikanskt öra."

Emily Dickinsons poesi, avslutade Gioia med att skriva: "Denna besatthet att kondensera erfarenhet och språk till snäva, kontrollerade former matchas av Davis behov av att skapa en moralisk dimension i sin poesi. Moral för honom verkar vara en organiserande princip lika viktig som meter eller diktion . På något sätt kan alla tre principerna till och med vara olika sidor av samma vision av poesi. Implicit eller explicit i nästan varje stycke blir poesi en moralisk bedömning av erfarenhet. Vissa läsare kommer helt klart att motstå en känslighet som är så säker på dess uppdrag, men ett sinne som kan återskapa och utvärdera en scen i några minnesvärda rader förtjänar uppmärksamhet i denna pråliga tidsålder."

Davis gjorde också en översättning med Afkhams hjälp av Attar of Nishapurs The Conference of Birds, som publicerades 1984. Sedan dess har Davis publicerat litterära översättningar av en samling medeltida persiska epigram 1997, Ferdowsis The Shahnameh , Irans nationalepos , 2006, och Fakhruddin As'ad Gurganis berömda kärlekshistoria Vis och Ramin 2009.

2012 publicerade Davis Faces of Love: Hafez and the Poets of Shiraz . Boken är en verssamling av poeterna från medeltida Shiraz , som var så sekulär och hedonistisk jämfört med andra städer i den islamiska världen att Davis jämför den med Venedig . Samlingen innehåller många poetiska klagomål skrivna efter att kungahuset i Inju störtades 1353 av krigsherren Mubariz al-Din Muhammad , en islamisk fundamentalist , som införde sharialagar på Shiraz , stängde vinbutikerna och tvingade stadens kvinnor att bära. chador och vara instängd inomhus om de inte eskorteras av en manlig släkting . Enligt Davis, kallades Mubariz sarkastiskt "The Morals Officer", av poeterna och folket i Shiraz, som var överlyckliga när Mubariz till slut störtades och förblindades av sin son, Shah Shoja Mozaffari, som vände om sin fars islamiska fundamentalistiska politik .

De tre poeterna Davis översatte för samlingen är Hafez , "som är utan tvekan den mest kända lyriska poeten i iransk historia ", prinsessan Jahan Malek Khatun , som "är den enda medeltida kvinnliga poet vars fullständiga verk har kommit till oss - ja över tusen dikter," och Ubayd Zakani , "den mest kända obscena poeten från medeltida Iran."

2015 publicerade Davis en samling översatta dikter av Fatemeh Shams , en prisbelönt iransk kvinnlig poet och vokalkritiker av regeringen i Islamiska republiken Iran . Shams, liksom familjen Davis, lever för närvarande i exil i USA.

Enligt litteraturkritikern Cynthia Haven fick Davis först veta om Shams under ett besök hos Asghar Seyed-Gohrab, en kollega forskare inom persisk litteratur , i Leiden , i Nederländerna . När Davis var redo att lämna in för natten, uppmanade Seyed-Gohrab honom att läsa igenom en bunt dikter av Fatemeh Shams. Davis gjorde det och blev genast fast. Davis berättade senare till Haven, "Jag läser vanligtvis medeltida persisk poesi, inte modern poesi, och formspråket är annorlunda, så jag var tvungen att läsa dem långsamt för att vara säker på att jag fick allt - även så jag är säker på att det fanns saker jag saknade. "

Enligt Haven, "Ändå kopplar kraftfulla affiniteter samman Shahnameh med dikterna från denna 2000-talspoet. Den persiska kungaboken ekar med ett "återkommande rop om rättvisa mot grymma eller inkompetenta kungar", skriver Dick i inledningen. Fängelsedikter börjar under samma epok även i Persien – Mas'ud Sa'd (1046–1121) startar den sorgliga traditionen, och den fortsätter än i dag. Politisk ilska bubblar under ytan i persisk poesi under det senaste årtusendet. Och så gör det med Fatemeh Shams. "Det är en förening som vid första anblicken kan tyckas kontraintuitiv - den erotiska passionens integritet förenad med den offentliga hållningen politiska protester," skriver översättaren, "men länken är naturligtvis att både passionen och politik är omstörtande av status quo – av patriarkatet som skulle neka kvinnor erotisk autonomi, och av politisk auktoritet som skulle neka dem social frihet."

Nuvarande status

Davis är professor emeritus i persiska vid Ohio State University och tidigare Bita Daryabari- professor i persiska bokstäver vid Stanford University . Han har mottagit ett flertal akademiska och litterära utmärkelser som inkluderar Ingram Merrill- och Heinemann-priserna för poesi.

Under intervjun med Davis nämnde William Baer den "kraftfulla andliga resonansen" i den förstnämndes poesi, liksom flera av hans dikter, såsom Maximilian Kolbe , Rembrandts Return of the Prodigal Son , A Christmas Poem , och andra, kunde övervägas. verk av kristen poesi .

Davis svarade: "Andlighet har alltid varit väldigt svårt för mig, och jag tror att jag är ateist. Å andra sidan är jag väldigt sympatisk för religiösa känslor. Om jag hade levt på medeltiden, skulle jag förmodligen ha gjort det. varit en munk. Jag skulle ha varit en mycket dålig munk eftersom jag skulle ha plågats av massor av icke-munkiska begär. Men jag dras väldigt till andlighet, och jag dras väldigt till de människor som lever ett verkligt andligt liv Med det sagt är jag ofta väldigt revolterad över det sätt på vilket de flesta religioner faktiskt utövas i världen. Jag har bott i Mellanöstern och jag har sett den skada som religiös sekterism kan göra. Jag är inte välja någon speciell religion, men jag känner på det hela taget att de ofta gör mer skada än nytta. Så jag känner mig väldigt motstridig om organiserad religion, men jag måste erkänna att det finns en del religiös konst , både visuell och musikalisk, men särskilt musikalisk, som tar bort min vilja att motstå det. Det finns särskilda stycken av kristen musik som är så gripande att jag finner mig själv acceptera deras andlighet medan jag lyssnar på musiken. Jag antar att jag tenderar att tänka på mina religiösa känslor som en slags "kvällsgrej". I slutet av dagen tillåter man det ofta. Men när du vaknar på morgonen och solljuset kommer in, tänker du "Åh, det kan inte vara sant." Men senare, när kvällen kommer, är du redo för det igen. Jag har också en känsla av att samma sak kan hända på livets "kväll".

Samtidigt som Davis talade om sin fascination för andra invandrares och landsflyktigas livsberättelser, talade han om hur många han stötte på när han och Afkham bodde i Santa Barbara, Kalifornien , "Jag stötte alltid på människor som, med mycket lite uppmaning, skulle berätta om deras resor från Kina eller Irak eller Vietnam . De var extraordinära berättelser om förlust och anpassning, vilket är en av de stora historiska sagorna under de senaste hundra åren eller så. Det kan låta konstigt, men det är en av anledningarna till att jag älskar Amerika . Det är så tillmötesgående för sådana människor och så välkomnande. Många människor hävdar att Amerika är väldigt hårt mot utlänningar; men i själva verket är det mycket mer välkomnande än någon annanstans, och jag tycker att det är en mycket ädel aspekt av amerikansk historia .",

Publicerade verk

Som författare

  •   Dick Davis (1975). I avståndet . Städpresspoesi. ISBN 0-85646-024-9 .
  •   Dick Davis (1980). Att se världen . Städpresspoesi. ISBN 0-85646-061-3 .
  •   Dick Davis (1984). Förbundet . Städpresspoesi. ISBN 0-85646-124-5 .
  •   Dick Davis (1996). Touchwood . Städpresspoesi. ISBN 0-85646-269-1 .
  •   Dick Davis (15 juni 2009). Tillhörighet: Dikter . Ohio University Press. ISBN 978-0-8040-4005-1 .
  •   Dick Davis (1 juni 2009). A Trick of Sunlight: Poems . Ohio University Press. ISBN 978-0-8040-4025-9 .
  • Rejected Narratives and Transitional Crises within the Shāhnāme, International Shāhnāme Conference, The Second Millennium: Conference Volume , Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2014.
  •   Contributor to A New Divan: A Lyrical Dialogue between East and West , Gingko Library , 2019. ISBN 9781909942554

Översättningar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dick_Davis_(translator)&oldid=1138226554 "