Tillgång till offentlig information i Moldavien

Tillgång till offentlig information och informationsfrihet (FOI) avser rätten att få tillgång till information som innehas av offentliga organ, även känd som "rätten att veta". Tillgång till offentlig information anses vara av grundläggande betydelse för att demokratiska system ska fungera effektivt, eftersom det ökar regeringarnas och offentliga tjänstemäns ansvarsskyldighet, ökar människors deltagande och tillåter deras informerade deltagande i det offentliga livet. Den grundläggande utgångspunkten för rätten att få tillgång till offentlig information är att den information som innehas av statliga institutioner i princip är offentlig och får döljas endast på grundval av legitima skäl som bör specificeras i lagen.

Tillgång till information , precis som medias oberoende och pluralism förblir kritiska frågor i Moldavien. Trots många krav på reform av medielagstiftningen har Moldaviens regering inte vidtagit betydande åtgärder för att förbättra tillgången till information i enlighet med landets internationella åtaganden, inklusive en konvention med Europarådet . Offentliga tjänstemän hindrar i stor utsträckning tillgången till offentlig information genom avslag, förseningar eller ofullständiga svar, utan sanktioner. Under 2014 presenterade Independent Journalism Center (IJC) ändringar för parlamentet för att förbättra lagen om tillgång till information, ge ytterligare garantier för journalister och begränsa omotiverade begränsningar av offentliga tjänstemäns tillgång till offentlig information. Lagförslaget har dock ännu inte antagits. Enligt verkställande direktören för Association of Independent Press, Petru Macovei, är lagen om tillgång till information överlag bra, men den äventyras av en icke-samarbetsvillig attityd från de offentliga myndigheterna.

Juridiskt ramverk

Rätten att få tillgång till offentlig information garanteras av artikel 34 i den moldaviska konstitutionen och regleras av lagen om tillgång till information som antogs 2000. Lagen fastställer att information av allmänt intresse kan begäras skriftligen eller muntligen. Information kan konsulteras i institutionens lokaler eller kan tas emot lagrad i ett elektroniskt stöd eller i papperskopia. Att ta del av dokument i institutionens lokaler är kostnadsfritt, medan rimliga avgifter kan tas ut för kostnaden för att kopiera, transkribera, översätta eller leverera handlingarna. Enligt lagen ska handlingar av allmänt intresse tillhandahållas inom 15 arbetsdagar, vilket kan förlängas med fem dagar vid begäran om ett stort antal handlingar. Om begäran avslås kan sökanden utöva sin rätt att överklaga till berörda domstolar och om domstolen beslutar på uppdrag av sökanden utdömer lagen påföljder i form av böter till det statliga organ som har brutit mot lagen. Undantag som motiverar begränsningar till avslöjningsregimen specificeras i lagen och inkluderar statshemligheter, information om militär, underrättelseverksamhet, ekonomisk, utrikespolitik eller straffrättsliga förfaranden, information om pågående rättegång, personuppgifter, konfidentiella affärsuppgifter och preliminära resultat av vetenskapliga och teknisk forskning.

Tillgång till information i praktiken

I praktiken är efterlevnaden av lagen om tillgång till information fortfarande svag, precis som dess genomförande, som inte stöds av den fulla auktoriteten hos de organ som ansvarar för efterlevnaden. Ombudsmannen i Moldavien har befogenhet att övervaka genomförandet av lagen, men detta kontor saknar kapacitet och resurser för att utöva sin roll . Undersökande journalister och organisationer i det civila samhället möter många svårigheter när de begär tillgång till offentlig information, inklusive hinder från offentliga tjänstemän, avslag och förseningar i att svara på förfrågningar, samt ofullständiga svar på förfrågningar om information. För att motivera sina avslag citerar offentliga tjänstemän ofta lagar som strider mot lagen om tillgång till information, särskilt lagen om statshemligheter och lagen om företagshemligheter.

Ett av problemen med att upprätthålla rätten att få tillgång till offentlig information är straffrihet, vilket innebär att lagen endast fastställer obetydliga böter för offentliga ämbeten som inte ger vederbörlig tillgång till information. I många fall är informationen som tillhandahålls av statliga organ utformad till tjänstemännens fördel, vilket ger intrycket av att myndigheterna agerar i enlighet med lagen, samtidigt som den berövar den som begär information den information de söker. Dessutom tillhandahåller tjänstemän i många fall inte information av allmänt intresse utan godkännande från en arbetsledare och vägrar ofta att svara på telefonsamtal från journalister, vilket ökar tiden för att få den information som krävs.

Ett annat problem gäller kostnaderna för att få offentlig information och de avgifter som begärs ut av begäranden, trots vissa förbättringar som nyligen gjorts, såsom införandet av ett offentligt register genom E-förvaltningstjänsten 2014. Detta drabbar i synnerhet nyhetsredaktioner och granskande journalister som måste betala stora summor pengar för att få data användbar för sitt utredningsarbete.

Se även