Tillgång till offentlig information i Rumänien
Tillgång till offentlig information och informationsfrihet (FOI) avser rätten till tillgång till information som innehas av offentliga organ även känd som "rätten att veta". Tillgång till offentlig information anses vara av grundläggande betydelse för att demokratiska system ska fungera effektivt, eftersom det ökar regeringarnas och offentliga tjänstemäns ansvarsskyldighet, ökar människors deltagande och tillåter deras informerade deltagande i det offentliga livet. Den grundläggande utgångspunkten för rätten till tillgång till offentlig information är att den information som innehas av statliga institutioner i princip är offentlig och får döljas endast på grundval av legitima skäl som bör specificeras i lagen.
I Rumänien regleras tillgång till offentlig information av Freedom of Information Act (FOIA), som antogs 2001. Principen om tillgång till information är inskriven i artikel 31 i den rumänska konstitutionen som föreskriver att människors rätt till tillgång till all information av allmänt intresse inte ska begränsas och att myndigheter ska vara skyldiga att lämna korrekt information till medborgarna i offentliga angelägenheter och frågor av personligt intresse. Men trots att det finns en rättslig ram som reglerar tillgången till offentlig information och tillhandahåller regler för dess genomförande, har öppenheten ännu inte fått rötter i den rumänska institutionella kulturen.
Bakgrund
I Rumänien, liksom i andra länder i Central- och Östeuropa , var lagar om informationsfrihet inte bland de första prioriteringarna för de nya postkommunistiska regimerna efter 1989 års förändringar. I sådana länder ökade trycket på att öppna arkiv och hemliga polisregister, men det fanns lite offentligt tryck att anta lagar om informationsfrihet för alla kategorier av information av allmänt intresse. I Rumänien var den europeiska integrationsprocessen en av de viktigaste politiska drivkrafterna för antagandet av lagen om informationsfrihet som antogs 2001, två år efter att Rumänien antogs som EU- kandidatland . EU:s omvandlingspotential försvagades dock av bristen på korrekt genomförande. Inhemska lagar som införlivar EU-direktiv som kräver allmänhetens tillgång till information var fyllda med flera undantag som de rumänska myndigheterna till stor del utnyttjade.
Lagen var resultatet av en samrådsprocess som anses vara en bästa praxis när det gäller civilsamhällets samarbete med politiska aktörer. Tillämpningsregler för denna lag, som godkändes av regeringen 2002, fastställde tillämpliga principer, förfaranden och normer för tillämpningen av lagen och för att garantera rätten till fri tillgång till offentlig information samt sanktionerna vid överträdelse. Lagen reglerar också proaktivt avslöjande , vilket innebär proaktiv publicering av relevant information utan en föregående specifik FOI-förfrågan.
Juridiskt ramverk
Informationsfriheten i Rumänien regleras av en ramlag om fri tillgång till offentlig information (2001) och av en uppsättning förordningar. Andra relevanta lagar rör sekretessbelagd information (2002), öppenhet i beslutsfattande (2003), öppenhet i offentliga ämbeten, i kommersiella transaktioner och i statens skulder (2003). För allmänhetens tillgång till miljöinformation antogs också ett särskilt regeringsbeslut 2005, med tillämpning av Århuskonventionen .
Lagen om fri tillgång till offentlig information
Enligt lagen om fri tillgång till offentlig information har alla personer - fysiska eller juridiska, rumänska eller utländska - rätt att begära och få offentlig information.
Lagen gäller för alla offentliga institutioner (centrala och lokala), samt för offentliga företag där staten är majoritetsägare. All information som innehas av dessa enheter anses vara offentlig såvida den inte är vederbörligen sekretessbelagd eller relaterad till personuppgifter.
Den rumänska FOIA undantar från åtkomst all information om personuppgifter samt sekretessbelagd information om nationellt försvar, allmän ordning, överläggningar av offentliga myndigheter och nationella ekonomiska och politiska intressen. Utöver dessa traditionella typer av undantagen information, är kommersiell information också undantagen från tillgång om dess utlämnande skulle strida mot immateriella rättigheter och principen om rättvis konkurrens. Information om den rättsliga processen är ett annat känsligt område för FOIA:s undantag: i princip är information om brottslig eller disciplinär utredning i allmänhet inte offentlig på grund av dess konfidentiella karaktär, men enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna måste information lämnas till allmänheten om uppmärksammade fall, det vill säga de som rör korruption på hög nivå och organiserad brottslighet.
Rutiner för åtkomst
Begäran om information kan lämnas skriftligen (både elektroniskt och på papper) och muntligen. Informatören gör en första kontroll av den efterfrågade informationen för att avgöra om den kan lämnas ut eller faller inom något av undantagen. Tjänstemännen kontrollerar också om deras respektive institution har informationen; om inte, vidarebefordrar den offentliga informatören begäran till det organ som kan ha den.
Lagen fastställer strikta tidsfrister för att tillhandahålla den begärda informationen: 5 dagar från inlämnandet av begäran om tillgång nekas; 10 dagar från inlämnandet av begäran om tillgång beviljas; 30 dagar från inlämnandet av begäran om tillgång beviljas och sammanställningen av svaret är komplex och tidskrävande.
Det är kostnadsfritt att få tillgång till offentlig information. Avgifter kan endast tas ut för att täcka kostnader för kopiering och återgivning av de handlingar som krävs.
Rätt att överklaga
Processen för att överklaga ett administrativt beslut om FOI-förfrågningar har två faser: den första är ett administrativt klagomål som lämnas in till respektive byrå; den andra är till domstolarna. Det första förfarandet omfattar även administrativ tystnad, det vill säga när inget svar lämnas inom den lagstadgade tidsramen. När det gäller överklaganden till domstolar har verkställandet av FOIA i stor utsträckning förlitat sig på rättssystemet och på prejudikat från domstolssanktioner.
Det rumänska civila samhällets roll i upprätthållandet av FOI-lagen
I Rumänien har det civila samhällets aktörers aktivism när det gäller att upprätthålla lagen och utnyttja dess möjligheter varit anmärkningsvärd. Media och det civila samhällets organisationer anammade FOI-lagen för att skapa praxis och övervakningsverktyg, ibland med hjälp av institutionellt stöd för att konsolidera god praxis eller mer konfronterande tillvägagångssätt, som att stämma statliga organ mot FOIA för att testa omfattningen av lagens tillämplighet och skapa rättsliga prejudikat. Vissa icke-statliga organisationer har varit särskilt aktiva: till exempel Center for Independent Journalism - som organiserade en serie workshops och utbildningar för journalister om hur man använder FOIA - eller Institutet för offentlig politik - som organiserade program för att övervaka parlamentsledamöternas aktiviteter och utgifter och rådmän.
Tillgång till offentlig information i praktiken
Enligt vissa experter ger den rumänska lagen om informationsfrihet skönsmässiga befogenheter till offentliga myndigheter som inte använder dem på rätt sätt. En annan brist gäller bestämmelserna i en annan lag, lagen om sekretessbelagda uppgifter, som ger chefen för den offentliga institutionen rätt att besluta om vissa uppgifter är konfidentiella, utan att inrätta någon kontrollmekanism över detta beslut.
2003 publicerade Pro Democracy Association en rapport efter att under ett år ha övervakat hur de rumänska myndigheterna tillämpade lagen. Ett av de viktigaste resultaten av studien var att antalet FOI-förfrågningar var ganska lågt på grund av bristande kunskap bland medborgare och företag om denna rättighet och relevant lag. Slutsatsen av rapporten var att offentliga tjänstemäns hemlighetsfulla mentalitet, bristen på institutionell ledning och den dåliga kunskapen om regelverket kring tillämpningen av meddelarfriheten hindrade ett korrekt genomförande av 2001 års lag om tillgång till offentlig information.
Enligt vissa journalister som använde sig av lagen för att begära tillgång till offentlig information finns det flera sätt att kringgå lagen. I vissa fall verkar dessa sätt vara väl etablerade "modus operandi" av offentliga organ som utnyttjar medborgarnas bristande kunskap om deras rättigheter enligt FOI-lagen.