Tillgång till offentlig information i Bulgarien
Tillgång till offentlig information och informationsfrihet (FOI) avser rätten till tillgång till information som innehas av offentliga organ även känd som "rätten att veta". Tillgång till offentlig information anses vara av grundläggande betydelse för att demokratiska system ska fungera effektivt, eftersom det ökar regeringarnas och offentliga tjänstemäns ansvarsskyldighet, ökar människors deltagande och tillåter deras informerade deltagande i det offentliga livet. Den grundläggande utgångspunkten för rätten till tillgång till offentlig information är att den information som innehas av statliga institutioner i princip är offentlig och får döljas endast på grundval av legitima skäl som bör specificeras i lagen.
Tillgång till offentlig information i Bulgarien är en rättighet som garanteras av 1991 års konstitution. Det regleras av lagen om tillgång till offentlig information som först infördes 2000 och ändrades i december 2015. Ändringarna förbättrade proaktivt avslöjande , uppmuntrade elektroniska förfrågningar och underlättar återanvändning av information, i linje med direktiv 2013/37/EU om åter- Användning av information från den offentliga sektorn.
Bakgrund
Under 2014 inleddes ett offentligt samråd om de ändringar som ska införas i lagstiftningen om tillgång till information. Sommaren 2014 inrättades en arbetsgrupp vid ministeriet för transportinformationsteknik och kommunikation med mandat att utarbeta ändringar av den bulgariska lagstiftningen angående införandet av det reviderade direktivet 2013/37/EU om återanvändning av offentliga tjänster. Europaparlamentets och rådets sektorsinformation av den 26 juni 2013. Det ändrade direktivet utvidgade räckvidden för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn genom att inkludera arkiv, bibliotek och museer.
Initiativet att ändra den bulgariska lagen om tillgång till offentlig information förbereddes också inom ramen för utarbetandet och diskussionen av den nationella planen under initiativet Open Government Partnership .
I november 2015 antog den bulgariska nationalförsamlingen ändringar i lagen om tillgång till offentlig information för att förbättra proaktivt avslöjande, uppmuntra elektroniska förfrågningar och underlätta återanvändning av information.
Enligt professor Georgi Lozanov, en tidigare medlem av rådet för elektroniska medier, skulle införandet av lagen om tillgång till information kunna bidra till att göra mediesektorn mer transparent, i synnerhet medieägande och finansieringskällor som i stort sett är ogenomskinliga i Bulgarien .
Juridiskt ramverk
Konstitution
Artikel 41 i den bulgariska konstitutionen från 1991 säger att alla ska ha rätt att söka, ta emot och förmedla information, förutsatt att denna rätt inte ska utövas på bekostnad av nationell säkerhet, allmän ordning, folkhälsa och moral. Artikel 41 ger medborgarna rätt att få information från statliga organ och myndigheter om alla frågor av berättigat allmänt intresse som inte är en stat eller annan hemlighet som föreskrivs i lag och som inte påverkar andras rättigheter.
Lagen om tillgång till offentlig information
I Bulgarien regleras tillgången till offentlig information av lagen om tillgång till offentlig information som antogs 2000 och ändrades 2008 och 2015. Lagen ger alla personer eller juridiska personer rätt till tillgång till offentlig information i alla former som innehas av statliga institutioner och andra enheter som finansieras av statsbudgeten och som utövar offentliga funktioner.
2015 års lagändringar som reglerar tillgången till offentlig information
Den ändrade rättsliga ramen för tillgång till offentlig information införde en utökad förteckning över kategorier av information som är föremål för proaktivt avslöjande . Ändringarna införde också en uttrycklig skyldighet att offentliggöra all information som har lämnats på begäran mer än tre gånger, tillsammans med en bredare skyldighet att publicera onlineinformation av allmänt intresse.
Ändringarna syftade också till att uppmuntra inlämnande av elektroniska förfrågningar, som kan skickas utan behov av elektronisk signatur.
En annan nyhet rör presumtionen för tredje parts samtycke, vilket innebär att om en myndighet ber om tredje parts samtycke för utlämnande av begärd information som berör den, kommer det uteblivna svaret inom 14 dagar att antas vara samtycke och informationen bör fullständigt tillhandahållen, Tack vare ändringen, anses således den begärda informationen inte, som den var före ändringen, som en avvikelse från tredje part som tvingade det offentliga organet att ge endast delvis tillgång.
Ändringarna införde också direktiv 2013/37/UE, som reviderar det första direktivet om återanvändning av information från den offentliga sektorn (2003) som införlivades 2007 i lagen om tillgång till offentlig information. I linje med det reviderade direktivet utvidgade den ändrade lagen återanvändningssystemet genom att förbjuda alla exklusiva klausuler som ger rätt att använda hela databaser i överensstämmelse med direktivets bestämmelse som ålägger alla offentliga organ i EU att tillhandahålla lika tillgång till sådana databaser på lika villkor villkor och med kostnader för åtkomst beräknade på ett transparent sätt.
Den nya rättsliga ramen antar en bredare definition av "offentligrättsliga organisationer" som är föremål för både tillgång till informationsförfrågningar och vidareutnyttjande av information. Bibliotek, museer och arkiv har inkluderats bland de institutioner som ska lämna ut information för vidareutnyttjande. Enligt den ändrade lagen är offentliga myndigheter skyldiga att göra sina handlingar tillgängliga på ett användarvänligt sätt och i öppet och maskinläsbart format tillsammans med sina metadata i en statlig Open Data Portal.
Huvudbestämmelser i lagen om tillgång till information
Enligt den bulgariska lagen om tillgång till offentlig information är alla statliga organ, inklusive deras direktorat/regionala/lokala kontor/territoriella enheter etc. föremål för tillgång till information. Lagen gäller även för lokala myndigheter, inklusive borgmästare och kommunalråd. Dessutom omfattas andra enheter av lagen om tillgång till information, i synnerhet alla myndigheter som utför offentliga uppgifter som föreskrivs i lagen, benämnda "offentligrättsliga enheter", till exempel rådet för elektroniska medier, sjukförsäkringskassan och liknande, och individer och juridiska personer finansierade med medel från statsbudgeten eller Europeiska unionen (både subventioner och EU-projekt och -program).
Lagen gäller all information som genereras eller innehas av statliga myndigheter, lokala myndigheter och andra enheter som är skyldiga enligt lagen. Rätten till tillgång till offentlig information är begränsad i händelse av information:
- som klassificeras som stats- eller tjänstehemligheter;
- som avser förhandlingar och det förberedande arbetet med en handling;
- som påverkar tredje parts intressen (företagshemlighet och personuppgifter);
- vilket tillträde har beviljats begäranden inom de föregående sex månaderna.
Även om det finns skäl till avslag ska dock enligt lagen uppgifter lämnas ut om det finns ett övervägande allmänintresse som ett utlämnande bidrar till att stärka.
Begäran om information kan lämnas antingen muntligt eller skriftligt. Enligt lagen är varje myndighet skyldig att för sitt uppdrag utse en tjänsteman med ansvar att handlägga framställningarna.
I linje med internationell bästa praxis är tillgång till information i Bulgarien gratis. Att betala en avgift kan endast krävas för att täcka de faktiska kostnaderna för att reproducera dokumentet (kopior, utskrifter etc.)
Enligt den bulgariska lagen kan de som begärde inte får den information som efterfrågas, överklaga till domstolen. Lagen inrättar inte en institution som ansvarar för att övervaka genomförandet av lagen när det gäller tillgång till offentlig information.
Tillgång till offentlig information i praktiken
Enligt en studie som genomfördes av NGO Access to Information Program (AIP) 2015, offentliggör inte var tredje institution i Bulgarien sina regleringsakter och hälften av dem gör inte detta när det gäller de allmänna administrativa akterna. Bland de institutioner som misslyckas med att offentliggöra sina regelverk finns UD och många kommuner.
Studien visar också att det finns lite mer transparens i relation till publicering av databaser och register. Detsamma gäller publicering av program och strategiska dokument, såsom utvecklingsstrategier och liknande.
När det gäller finansiell insyn erkänner rapporten en förbättring sedan 2013, men fortfarande publicerar ungefär hälften av institutionerna inte sina budgetar på Internet som lagen kräver. En god nivå av transparens har registrerats när det gäller utlämnande av information för offentliga upphandlingar: 94 % av de institutioner som granskas av AIP har en särskild avdelning på sina webbplatser.
Rapporten visade att bulgariska institutioner inte följer de nya kraven i lagen om tillgång till offentlig information när den fastställer att de är skyldiga att offentliggöra den information som de har lämnat till medborgarna mer än tre gånger på grund av ansökningar om informationsfrihet . Enligt AIP-undersökningen hade endast 4 % av 565 granskade institutioner uppfyllt detta krav vid den tidpunkt då undersökningen genomfördes under 2015. Nästan alla institutioner, runt 97 %, följde dock det nya kravet som införde elektroniska ansökningar om frihet informationsförfrågningar.
2015 års AIP-undersökning visade att utbildnings- och vetenskapsministeriet är det mest transparenta ministeriet i Bulgarien, medan utrikesministeriet är det minst transparenta.