Tillgång till offentlig information i Montenegro
Tillgång till offentlig information och informationsfrihet (FOI) avser rätten till tillgång till information som innehas av offentliga organ även känd som "rätten att veta". Tillgång till offentlig information anses vara av grundläggande betydelse för att demokratiska system ska fungera effektivt, eftersom det ökar regeringarnas och offentliga tjänstemäns ansvarsskyldighet, ökar människors deltagande och tillåter deras informerade deltagande i det offentliga livet. Den grundläggande utgångspunkten för rätten till tillgång till offentlig information är att den information som innehas av statliga institutioner i princip är offentlig och får döljas endast på grundval av legitima skäl som bör specificeras i lagen.
I Montenegro är tillgång till information en rättighet som garanteras av konstitutionen och regleras i lagen. Montenegro antog först lagen om fri tillgång till information 2005; 2013 trädde en ny lag i kraft som ger ett bättre skydd för informationsfriheten än den tidigare rättsakten. Trots en viss positiv utveckling med antagandet av den nya lagen har Montenegro fortfarande problem med genomförandet.
Nyligen inledde Montenegro processen med att reformera den nuvarande lagen: ett utkast till förslag formulerades av kulturministeriet 2016 efter vissa påtryckningar från Europeiska unionen att anpassa den montenegrinska lagstiftningen till EU:s standarder.
Juridiskt ramverk
Montenegros konstitution anger i artikel 51 att alla ska ha rätt till tillgång till offentlig information som innehas av statliga myndigheter och organisationer som utövar offentliga funktioner. Dessutom 2013 års lag om fri tillgång till information ett exakt förfarande för att få offentlig information. Lagen ger varje fysisk eller juridisk person rätt att få tillgång till information i vilken form som helst som innehas av statliga och lokala myndigheter, offentliga företag och andra enheter som utövar offentliga funktioner. Offentliga myndigheter har 15 arbetsdagar på sig att besluta om utlämnande av nödvändig information.
Den nya lagen införde ett nytt tillsynsorgan, kallat Byrån för skydd av personuppgifter och fri tillgång till information, som arbetar med överklagandeprocessen för begäranden om informationsfrihet. En annan positiv utveckling i 2013 års lag är införandet av böter som ska utdömas för offentliga organ som inte fullgör sina skyldigheter när det gäller tillgång till information.
Tillgång till offentlig information i praktiken
Enligt Europeiska kommissionens framstegsrapport om Montenegro 2016 saknar lagen om tillgång till offentlig information effektiv övervakning och övervakning. Enligt tidningen Vijesti visar erfarenheterna från journalister och icke-statliga organisationer i landet att det, trots FOI:s lagbestämmelser, i praktiken är svårt att få information av allmän betydelse.
Under de senaste åren har andelen förfrågningar som avvisats av offentliga myndigheter i Montenegro förbättrats från 24 % 2014 till 18 % 2015. Dessutom ökades 2016 års budget för byrån för skydd av personuppgifter och tillgång till information med 50 %. Byråns begränsade kapacitet och resurser var ett problem för vissa icke-statliga organisationer som förespråkade tillgång till information.
Under 2015, av totalt 4 434 begäranden om tillgång till information, lämnades inte den begärda informationen i 805 fall. Myndigheten för skydd av personuppgifter och fri tillgång till information tog emot totalt 1 431 klagomål under 2015. De flesta ärenden som kommit in till myndigheten gällde administrativ tystnad: i dessa fall förblev begäran obesvarad.
Majoriteten av FOI-förfrågningar, cirka 70 %, lämnas in av icke-statliga organisationer, bland vilka står den icke-statliga organisationen MANS. Dessa uppgifter visar den låga medvetenheten och kunskapen hos allmänheten om rätten till tillgång till information och dess rättsliga bestämmelser. I de flesta fall får de sökande den information som krävs med stora förseningar, utöver den tidsram som fastställts av lagen, och ofta efter att ha lämnat in ett klagomål till ombudsbam.
En annan oroande fråga är att domstolsbeslut i mål om tillgång till information inte verkställs effektivt. I EG:s rapport påpekas också att offentliga myndigheter i Montenegro i vissa fall verkar missbruka möjligheten att förklara begärda handlingar konfidentiella för att undvika att de avslöjas. Enligt NGO MANS innehåller lagen faktiskt en rad onödiga skäl för undantag för att begränsa avslöjandet. Utformningen av de undantag som finns i lagen förefaller vara alltför vag och för allmän, vilket ger utrymme för offentliga institutioner att tolka den på ett sätt som begränsar tillgången till information.
En annan anledning till oro är den höga andelen förfrågningar som förblir obesvarade.
Enligt Balkan Investigative Reporting Network (BIRN) uppstår problem med att förverkliga rätten till tillgång till offentlig information i synnerhet när journalister och icke-statliga organisationer söker information om privatiseringsprocessen eller söker information som potentiellt kan avslöja fall av korruption eller illegal verksamhet. Enligt NGO MANS är respekten för lagen om tillgång till offentlig information särskilt problematisk när det gäller att offentliggöra information om företag där staten äger majoriteten av aktierna.
EG:s lägesrapport rekommenderar att man förbättrar genomförandet av lagen, särskilt i fall som är utsatta för korruption.