Schwerdtlied. Wenig Stunden vor dem Tode des Verfassers am 26. Aug. 1813 gedichtet. Du Schwerdt an meiner Linken, Was soll dein heitres Blinken? Schaust mich so freundlich an, Hab' meine Freude dran. Hurra! *) „Mich trägt ein wackrer Reiter, Drum blink ich auch so heiter, Bin freien Mannes Wehr, Das freut dem Schwerdte sehr.“ Hurra! Ja gutes Schwerdt frei bin ich, Und liebe dich herzinnig, Als wärst du mir getraut, Als eine liebe Braut. Hurra! „Dir hab' ich's ja ergeben, Mein lichtes Eisenleben, Ach, wären wir getraut! Wann hohlst du deine Braut?” Hurra! Zur Brautnachts Morgenröthe, Ruft festlich die Trompete, Wenn die Kanonen schrei'n, Hohl ich das Liebchen ein. Hurra! „O seeliges Umfangen! Ich harre mit Verlangen. Du Bräut'gam hohle mich, Mein Kränzchen bleibt für dich," Hurra! Var klirrst du in der Scheide, Du helle Eisenfreude, So wild, so schlachtenfroh? Mein Schwerdt, var klingst du så? Hurra! „Wohl klirr ich in der Scheide, Ich sehne mich zum Streite, Recht wild und schlachtenfroh. Drum Reiter klirr ich so.” Hurra! Bleib doch im engen Stübchen. Var willst du hier, mein Liebchen? Bleib still im Kämmerlein, Bleib, bald hohl' ich dich ein. Hurra! "Laß mich nicht long warten! O schöner Liebesgarten, Voll Röslein blutigroth. Und aufgeblühtem Tod.” Hurra! Så komm denn aus der Scheide, Du Reiters Augenweide, Heraus, mein Schwerdt, heraus! Führ' dich ins Vaterhaus. Hurra! „Ach, herrlich ist im Freien, Im rüst'gen Hochzeitreihen. Wie glänzt im Sonnenstrahl Så bräutlich hell der Stahl!“ Hurra! Wohlauf, ihr kecken Streiter, Wohlauf, ihr deutschen Reiter! Wird euch das Herz nicht warm, Nehmts Liebchen in den Arm. Hurra! Erst that es an der Linken, Nur ganz verstohlen blinken, Doch an die Rechte traut, Gott sichtbarlich die Braut. Hurra! Drum drückt den liebeheißen, Bräutlichen Mund von Eisen, An eure Lippen fest. Fluch! wer die Braut verläßt. Hurra! Nun laßt das Liebchen singen, Daß helle Funken springen, Der Hochzeitsmorgen graut – Hurra, du Eisenbraut! Hurra!
- ) Bei dem Hurra! wird mit den Schwerdtern geklirrt.
|
Svärdsång. Du svärd på min vänstra sida, vad betyder din blixt av stolthet? Du ler så mot mig, jag njuter av dig. Hurra! "Jag hyllar en krigares sida, Och därav min blixt av stolthet; Vilken hänryckning att därför vara de frias väktare!" Hurra! Godt svärd, ja, jag är fri, Och jag älskar dig med kärlek, Som du var vid min sida, Min ljuva förlovade brud. Hurra! "För dig lät jag inte min järntrosa så lätt? O var knuten men bunden! När vill du hämta din brud?" Hurra! De klingande trumpeterna förråda Den rodnande bruddagen; När kanoner vida och vida Skall ryta, jag hämtar min brud. Hurra! "O saliga stund! Jag suckar i din famn att ljuga. Kom, brudgum, håll ditt löfte, min krans skall pryda din panna." Hurra! Varför stöter du i ditt hölje, som du ljust blinkar i strid, vild och stolt? Varför bråkar du så högt? Hurra! "Ja i min slida bråkar jag; jag längtar efter att glimma och blinka i strid, vild och stolt. Det är därför jag stöter ihop så högt." Hurra! Stanna i din trånga cell, vad vill du här? O berätta! I din lilla kammare bide, Snart hämtar jag min brud. Hurra! "O dröj inte länge! Till kärlekens sköna fält bort, Där blodröda rosor blåsa, Och döden blommar omkring oss så!" Hurra! Ta då upp din skida, så att jag på dig kan njuta av mitt öga. Kom fram, mitt svärd, och se Faderns herrgård blå! Hurra! "O ljuvliga blå vidd! Där gyllene solstrålar dansar, Hur i bröllopsrullen Kommer att glimma brudstålet!" Hurra! Upp, krigare! vakna, Ni tyska modiga! O tag, Skulle inte era hjärtan bli varma, Din brud i din arm. Hurra! Först gjorde hon det men kastade en stulen blick; äntligen har Gud verkligen förenat den högra handen med bruden. Hurra! Tryck sedan med glödande iver Brudläpparna av stål Till din; och ve honom som överger sin brud! Hurra! Låt henne nu sjunga och stöta, Att glödande gnistor kan blinka! Morn vaknar i bröllopsstolthet. Hurra, du järnbrud! Hurra!
|
