Vaterlandslied. Der Gott, der Eisen wachsen ließ, Der wollte keine Knechte, Drum gab er Säbel, Schwerdt, und Spieß Dem Mann in seine Rechte, Drum gab er ihm den kühnen Muth, Den Zorn der freien Rede, Daß er bestände bis aufs Blut, Bis i den Tod die Fehde. So wollen wir var Gott gewollt Mit rechten Treuen halten Und nimmer im Tyrannensold Die Menschenschädel spalten; Doch wer für Tand und Schande ficht, Den hauen wir zu Scherben, Der soll im teutschen Lande nicht Mit teutschen Männern erben. O Teutschland, heil'ges Vaterland! O teutsche Lieb und Treue! Du hohes Land! du schönes Land! Dir schwören wir aufs neue: Dem Buben und dem Knecht die Acht! Der speise Kräh'n und Raben! Så ziehn wir aus zur Hermannsschlacht, Und wollen Rache haben. Laßt brausen, was nur brausen kann, In hellen, lichten Flammen! Ihr Teutschen, alle Mann für Mann Zum heil'gen Krieg zusammen! Und you die Herzen himmelan! Und himmelan die Hände! Und rufet all Mann für Mann: Die Knechtschaft hat ein Ende! Laßt klingen, var nur klingen kann, Die Trommeln und die Flöten! Wir wollen heute Mann für Mann Mit Blut das Eisen röthen, Mit Henkerblut, Franzosenblut – O süßer Tag der Rache! Das klinget allen Teutschen gut, Das ist die große Sache. Laßt wehen, was nur wehen kann, Standarten weh'n und Fahnen! Wir wollen heut uns Mann für Mann Zum Heldentode mahnen; Auf! fliege hohes Siegspanier Voran dem kühnen Reihen! Wir siegen oder sterben hier Den süßen Tod der Freien.
|
Guden som fick järn att växa Ville inte ha slavar; Därför gav han sabel, svärd och spjut åt människan i sin högra hand; Därför gav han honom djärvt mod, Yttrandefrihetens raseri, Så att han skulle segra till sista bloddroppe, Ännu till döden, i kampen. Vad Gud önskar, önskar vi upprätthålla Med rättfärdig lojalitet, Och aldrig splittra mäns skallar För tyranns lön; Men den som kämpar för trumpery och skam, honom skär vi i bitar. Han ska inte ärva i det tyska landet med tyska män. O Tyskland, heliga fosterland! O tysk kärlek och sanning! Du höga land! Du vackra land! Vi svär dig på nytt: Till rackaren och slaven, se upp! Låt honom mata kråkor och korpar! Sålunda avancerar vi för Hermanns strid , Och vill hämnas. Låt ryta vad som kan brusa, I ljusa strålande lågor! Ni tyskar, alla, varje man, Till det heliga kriget tillsammans! Och höj era hjärtan mot himlen, och mot himlen, era händer, och rop, alla, var och en: Slaveriet har ett slut! Låt ljuda vad som än kan ljuda, Trummor och flöjter! Vi vill idag, var man, Röda järn med blod, Med fiendeblod, franskt blod, o ljuva hämndens dag! Det låter bra för alla tyskar, det är den stora orsaken. Låt fladdra allt som kan fladdra, banderoller och flaggor! Vi vill idag, varje man, uppmana oss själva till heroisk död. Upp! flyga högt, segerbanner, Innan de djärva rangen! Vi erövrar eller dör här Fria mäns ljuva död.
|
