Magnificat (Rutter)

Magnificat
av John Rutter
John Rutter.jpg
The composer, 2012
Genre Helig vokalmusik
Text Magnificat
Språk
  • latin
  • engelsk
Genomförde 26 maj 1990 ( 1990-05-26 ) : Carnegie Hall , New York
Publicerad 1991 ( 1991 ) : Oxford University Press
Rörelser 7

The Magnificat av John Rutter är en musikalisk uppsättning av den bibliska kantikelen Magnificat , färdigställd 1990. Den utökade kompositionen i sju satser "för sopran eller mezzosopran solo, blandad kör och orkester (eller kammarensemble)" är baserad på latinets text, varvat med " Of a Rose, a lovely Rose ", en anonym engelsk dikt på Mariateman , början av Sanctus och en bön till Maria. Musiken innehåller inslag av latinamerikansk musik .

Kompositören dirigerade det första framförandet i Carnegie Hall den 26 maj 1990 och den första inspelningen med Cambridge Singers och City of London Sinfonia . Oxford University Press publicerade Magnificat 1991 och Of a Rose, a lovely Rose separat 1998.

Medan högsången Magnificat ofta tonsattes, eftersom det är en vanlig del av katolska vesper och anglikanska evensång , är Rutters verk en av få utökade inställningar, tillsammans med Bachs komposition . Det kritiska mottagandet har varit blandat, man uppskattar att "orkestreringen är lysande och mycket färgstark" och "musiken väver en magisk förtrollning av balsam och frid", men också upplevt ett "virtuellt uppslagsverk av musikaliska klichéer, en ... förutsägbar övning i glitter populism".

Historia och text

Magnificatet eller Mariasången är en av de tre Nya testamentets kantiklar , de andra är Nunc dimittis och Benedictus . Maria sjunger sången i samband med sitt besök hos Elisabet , som det berättas i Lukasevangeliet ( Luk 1:39–56) . Det är en daglig del i katolska vespergudstjänster och anglikansk kvällsbön .

Rutter följde traditionen att tonsätta den, särskilt verket av Johann Sebastian Bach som också strukturerar texten i satser av olika karaktär. Magnificat komponerades på uppdrag av MidAmerica Productions, en konsertorganisation i New York som uppträder i Carnegie Hall med en kör på cirka 200 röster utvalda i USA. Rutter inspirerades av "jublande firande av Maria i spansktalande kulturer" och tänkte på verket som en "ljus latinsk fiesta". Utöver den liturgiska latinska texten valde han en 1400-talsdikt, som jämför Maria med en ros. infogas början av Sanctus efter omnämnandet av "sanctum nomen eius" (hans heliga namn). Texten i doxologin i sista satsen varvas med en bön till Maria, " Sancta Maria, succure miseris " (Heliga Maria, hjälp de behövande). Rutter levererade en sjungande version på engelska för hela verket.

Musik och poäng

Kompositören skrev:

… Magnificat – en poetisk utgjutning av lovprisning, glädje och tillit till Gud, tillskriven av Lukas till Jungfru Maria när hon fick veta att hon skulle föda Kristus – har alltid varit en av de mest välbekanta och omtyckta skrifttexterna, inte minst på grund av dess införande som en kantikel i det katolska kontoret Vespers och i anglikansk Evensong. Musikaliska inställningar av den finns i överflöd, även om förvånansvärt få av dem sedan JS Bachs tid ger texten utökad behandling. Jag hade länge velat skriva ett utökat Magnificat, men var inte säker på hur jag skulle ta mig an det förrän jag fann min utgångspunkt i textens association med Jungfru Maria. I länder som Spanien, Mexiko och Puerto Rico är Jungfruns festdagar glädjande tillfällen för människor att gå ut på gatorna och fira med sång, dans och processioner. Dessa bilder av utomhusfirande var, tror jag, någonstans i mitt sinne när jag skrev, även om jag inte var fullt medveten om detta förrän efteråt. Jag var medveten om att följa Bachs exempel genom att lägga till den liturgiska texten – med den vackra gamla engelska dikten 'Of a Rose' och bönen 'Sancta Maria' (som båda stärker den marianska kopplingen) och med den interpolerade 'Sanctus', sjungen till den gregorianska sången av Missa cum jubilo i tredje satsen. Kompositionen av Magnificat upptog flera hektiska veckor i början av 1990, och premiären ägde rum i maj samma år i Carnegie Hall, New York.

Musikforskaren John Bawden konstaterar att Rutters verk har flera gemensamma drag med Bachs sättning: både repetera material från första satsen i den sista, använda sångmelodier , ägna "mer reflekterande verser" åt en solist och infoga ytterligare text, i Bachs verktexter relaterat till julen.

Rutter gjorde verket för en kvinnlig solist, sopran eller mezzosopran , som ibland representerar Mary, och en blandad kör, vanligtvis SATB , men ibland med delade stämmor. Han erbjuder två versioner, för orkester eller kammarensemble. Orkestern består av

Kammarversionen ersätter mässingen mestadels av orgeln och använder endast en vardera av flöjt, oboe, klarinett och horn. Timpani, slagverk och harpa är samma som i orkesterversionen, och för stråkarna krävs minst två första violiner , två andra violiner, två altviolor , en cello och en kontrabas .

Rörelser

Följande tabell visar incipit , Tempo markering, röster, tid , tangent och textkällor för de sju satserna. Informationen ges för början av rörelserna. Rutter skiftar ofta tempo, tonart och tid. Källan för detaljerna är vokalmusiken, om inte annat anges.

Rutters Magnificat
Nej. Incipit Tempomärkning Poängsättning Tid Nyckel Textkälla
1 Magnificat anima mea Ljus och glad Kör 3/8 / 3/4 G-dur Lukas 1:46–48
2 Av en ros, en härlig ros Lugnt och flytande Kör 3/4 doriskt läge Engelsk dikt från 1400-talet
3 Quia fecit mihi magna Andante maestoso Kör 3/4 D-dur Lukas 1:49 , Sanctus
4 Et misericordia Andante fluente Sopran, kör 3/4 A-dur Lukas 1:50
5 Fecit potential Allegro energico Kör common time Lukas 1:51–52
6 Esurientes Långsamt och lugnt Sopran, kör 12/8 B-dur Lukas 1:53–55
7 Gloria Patri Maestoso Kör 3/4 D-dur Doxologi , varvat: Sancta Maria

1

Verket inleds med ett kort instrumentalt introit i G-dur märkt "Ljus och glädjefylld", alternerande mellan 3/8 och 3/4 tid. Enkla polyrytmer uppnås genom att dela 3/4 takten i två för orkestern och i tre för refrängen. Medan Bach strukturerade de första verserna i kantikelen i flera satser med olika poängsättning, förenar Rutter de tre första verserna i en körsats, behandlar de olika idéerna med olika motiv och miljö, och upprepar den första versen i slutet som en sammanfattning .

Sopranen och alten inträder unisont Magnificat anima mea (Min själ förhärligar [Herren]). Vokalmotivet i Magnificat hoppar upp en stor sjätte och stiger ännu högre. Det upprepas flera gånger i olika kombinationer av röster, alltid i homofoni . Den andra versen, Et exultavit spiritus meus (Och min ande har jublat), sjungs först av sopran och alt i tredje paralleller. Männen upprepar det på liknande sätt och fortsätter i Deo (i Gud), Deo accentueras av den karakteristiska figuren av en lägre mordent , som upprepas genom hela verket, ofta när Gud nämns. Slutsatsen av idén, i Deo salutari meo (i Gud min frälsare), uttrycks genom en nedåtgående linje, alternerande rytm, en takt i 3/4, en 6/8, och alternerande kvinnors röster i sekvenser . En kort sammanfattning av Magnificat anima mea markerar slutet på den andra versen.

Början av den tredje versen, Quia respexit humilitatem (för han har betraktat den låga ståndpunkten [sin tjänarinna]), görs ännu enklare: sekvenserna upprepas i jämn rytm, sedan breddas och färgas av parallella triader . Fortsättningen, Ecce enim (ty se, [hädanefter … skall kalla mig välsignad]), bygger på liknande sätt, med alla delar uppdelade, till klimaxen av den första satsen på ordet beatam (" välsignad " eller "glad" ), märkt " f dolce". Texten omnes generationes (alla generationer) ges återigen i sekvenser av fallande rader, nu omväxlande ett mått på 6/8 och ett på 4/4. Medan basen sjunger raden först, lägger tenoren till en sekvens av ihållande toner som stiger steg för steg en femtedel . I Bachs behandling av samma text är varje post i ett fugatema ett steg, som täcker en oktav i måtten 15 till 20 av Omnes generationes . En upprepning av texten och motiven i vers 1 avslutar satsen och slutar på Magnificat , utan retard, med accenter på varje stavelse och kortklippt.


2

Madonna im Gärtchen , anonym rhensk mästare, 1500-talet

Rutter infogade en anonym engelsk dikt från 1400-talet, Of a Rose, a lovely Rose , som andra sats. Märkt "Tranquil and flowing" imiterar den sångsång, med flexibla tider och i doriskt läge . Poeten föreställer sig Jesus som en ros som kommer från Maria, jämförbar med " Es ist ein Ros entsprungen" . Hon ses som en rosenbuske med fem grenar: Bebådelsen , Betlehemsstjärnan , de tre kungarna , djävulens makts fall och himlen. Den sista strofen ber Maria att "skydda oss från fiendes band". De åtta stroferna, på fyra rader varav tre rimmar, är satta som variationer av en gammal låt. Den korta refrängen sjungs först av sopranen ensam, omedelbart upprepad av sopran, alt och tenor, rösterna unisont men för treklanger på "lovely". Den upprepas efter första strofen av sopran och tenor unisont . Efter fjärde strofen dyker den upp igen, nu i tre olika delar, och en sista gång innan sista bönen, återigen något annorlunda. Den första strofen ("... denna ros började springa ...") sjungs av basen, den andra ("... ur hennes barm ...") av alten, den tredje (".. . en ängel från himlens torn ...") av två sopraner och alt, den fjärde ("... stjärnan lyste över Betlehem ...") av tenor och bas, den femte ("... tre kungar ... ") av basen, den sjätte ("... sprang till helvetet ...") av fyra delar SATB, den sjunde ("... sprang till himlen ...") av sopran och alt, den sista bönen ( "Pray we to her ...") i fyra delar igen men mestadels unisont.

3

Quia fecit mihi magna (ty han [som är mäktig] har gjort stora saker mot mig), koncentrerar sig på två idéer från kantikelversen. Markerad "Andante maestoso" inleds körsatsen i D-dur med högtidliga prickade rytmer, drag av den franska uvertyren . Ett motiv med fyra åtgärder upprepas tre gånger, avbrutet av fanfarer. Sedan upprepas det fem gånger, med början med endast basarna, markerat piano, lägg till motivet i en högre del varje gång, med två sopraner, och ökande volym och intensitet.

Den andra idén i versen, Et sanctum nomen eius (Och heligt är hans namn), bygger på liknande sätt. Alten börjar, märkt "dolce and tranquillo" (söt och lugn) en melodi på tio takter, som börjar som det första motivet men mer flytande. Alten fortsätter att sjunga ihållande toner, medan först sopran och tenor sjunger melodin i en kanon en takt från varandra, sedan sjunger bas och sopran den i en kanon, en takt från varandra och sopranen en femtedel högre. Slutligen sjungs de uthållna tonerna av basen, medan de andra tre rösterna fortsätter imitationen. Rörelsen stängs av en sångliknande ackompanjerad Sanctus, hämtad från Missa cum jubilo .

4

Et misericordia (Och hans nåd [är över dem som fruktar honom från generation till generation]) sjungs först av sopransolisten, upprepat av kören. Ett motiv som alternerar ett mått av sex böljande åttondelsnoter och ett mått av en lång ton dominerar satsen. I en mittsektion fortsätter refrängen materialet medan solisten plockar upp det första Magnificatet i text och motiv.

5

Fecit potentiam (Han har visat styrka) börjar med oregelbundna energetiska rytmer. Basarna sjunger ett kort rop som dominerar satsen, först markerat "pp marcato". De andra rösterna förenas från den lägsta till den högsta, först då fortsätter tanken i bracchio suo [med armen). I en process som liknar sats 3 bygger rösterna bas till delad sopran. Dispersit superbos (han har spridit de stolta [i deras hjärtans fantasi]) presenteras i snabb 3/8-sats, medan Deposuit potentes de sede (Han har lagt ner de mäktiga från sina platser) återges i ett stadigt monotont slag av bas, sedan tenor, sedan alt. I stor kontrast, sopranen börjar mjukt en stigande melodi på et exaltavit humiles (och upphöjda dem av låg grad), sällskap av alla andra röster.

6

Den sista satsen som ägnas åt kantikeln sammanfattar resten av texten i Esurientes ([Han har fyllt] de hungriga), sjungs igen av solisten, med stöd av kontinuerliga åttondelsnoter i 12/8-takt i orkestern och besvarad av refrängen .

7

Kompositionen avslutas med doxologin Gloria Patri (Ära vare Fadern). Musiken är baserad på sats 3, som upprepar den prickade rytmen och byggnaden från bas till två sopraner. En bön som riktar sig till Maria avbryter doxologin: Sancta Maria ber "om stöd för mänskligheten, inklusive de behövande, de skygga, prästerskapet, kvinnorna och lekmännen". Den sjungs av solisten på utdragna ackord i orkestern. Den sista Sicut erat in principio (Som det var i början), upprepar, lika ofta, material från början av verket, det inledande Magnificat -motivet och de nedåtgående linjerna som slutar på en mordent på Amen.

Framträdande, inspelning och publicering

Det första framförandet, under ledning av kompositören, var den 26 maj 1990 i Carnegie Hall , med solisten Maria Alsatti och Manhattan Chamber Orchestra . Rutter dirigerade också en inspelning med solisten Patricia Forbes, Cambridge Singers och City of London Sinfonia . En föreställning varar ca 40 minuter. Timothy Mangan recenserade den enligt uppgift första föreställningen på västkusten med Master Chorale of Orange County under ledning av William Hall. Han beskrev stycket som ett "virtuellt uppslagsverk av musikaliska klichéer, en långrandig, tam tonal, förutsägbar övning i glittrig populism." Han hörde inflytande från kompositörer som Aaron Copland , Igor Stravinsky och Vaughan Williams .

Verket publicerades av Oxford University Press 1991. Kompositören tillhandahöll en valfri engelsk sångbar version av de latinska delarna. Of a Rose, a lovely Rose publicerades individuellt 1998.

En recensent konstaterar att Rutter "betonar glädjen som en … snart mamma upplever", med "en bra balans mellan det extroverta och intima", och sjungbara melodier med förståelse för rösten. Han avslutar: "Orkestreringen är lysande och mycket färgstark, med massor av trumpetfanfarer som kompletterar musikens festliga anda." Nick Barnard, som recenserar en inspelning från 2006 av kammarversionen med Choirs of St. Albans Cathedral under ledning av Andrew Lucas, sammanfattar att "de snabbare dynamiska sektionerna förlitar sig alltför starkt på formelisk användning av ostinatorytmer och Rutters fingeravtrycksinstrumentala färger. Ställs mot så många av de lyriska passagerna är bland hans finaste." Mer specifikt noterar han att i Esurientes "väver musiken en magisk förtrollning av balsam och frid - för mig höjdpunkten på hela skivan och ett av Rutters ögonblick av största inspiration i något verk."

Anförda verk

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Magnificat_(Rutter)&oldid=1037260364 "