Hoichi den öronlösa
Hoichi den öronlösa ( 耳なし芳一 , Mimi-nashi Hōichi ) är namnet på en välkänd figur från japansk folklore. Hans berättelse är välkänd i Japan , och den mest kända engelska översättningen dök först upp i boken Kwaidan: Stories and Studies of Strange Things av Lafcadio Hearn .
En version av denna berättelse dyker upp i filmen Kwaidan , liksom pjäsen Drömmen om en sommardag , som båda är baserade på Hearns verk.
Källtexten som Hearn använde har identifierats som verk av Isseki Sanjin ( 一夕散人 ) , med titeln "The Secret Biwa Music that Caused the Yurei to Lament ( 琵琶秘曲泣幽霊 , Biwa no hikyoku yūrei wo ) kanashimu Gayū kidan ( 臥遊奇談 ) , vol. 2, (publ. 1782).
Legend sammanfattning
Enligt legenden var Hoichi en blind minstrel (eller biwa hōshi ) med en fantastisk gåva till biwa (en loquat -formad japansk luta ). Han var särskilt bra på att framföra Sagan om Heiken , ett epos som beskriver kejsar Antokus fall, som ligger begravd i Amidaji-templet. Hans framträdanden var så underbara att "inte ens trollerna kunde avstå från tårar". Trots sina talanger var Hoichi mycket fattig och tvingades bo i Amidaji Temple med en vänlig präst.
Som historien går, blev Hoichi uppsökt sent en kväll av en barsk samuraj som krävde att minstrelen skulle spela för sin herre. Retainern ledde den blinde Hoichi in i vad som verkade vara hemmet för någon mäktig daimyō , där en föreställning av Tale of the Heike efterfrågades. Hoichis framträdande möttes av mycket beröm och rörde hans publik till tårar, och han ombads att återvända nästa kväll för ett uppföljande recital. Innan hållaren återvände honom till sitt tempel fick Hoichi veta att adelsmannen som han hade spelat för reste inkognito och varnades för att inte tala om kvällens händelser.
Följande kväll återvände samurajen till Hoichis kvarter och ledde honom tillbaka till adelsmannen. Men den här gången upptäcktes Hoichis frånvaro av hans vän, prästen i Amidaji Temple. Prästen blev misstänksam och instruerade sina tjänare att ta hand om Hoichi nästa natt. När de såg honom lämna templet jagade tjänarna och så småningom hittade de Hoichi spela sin biwa rasande mitt på Amidaji-kyrkogården. När de släpade honom tillbaka till templet förklarade Hoichi föregående natts händelser för prästen.
När prästen insåg att Hoichi hade blivit förhäxad av spöken, lovade han att rädda sin vän från ytterligare knep. Han målade Hoichis kropp med Hjärtasutrans kanji -karaktärer för skydd och instruerade honom att förbli tyst och orörlig när han uppmanas av sin spöklika publik. Den kvällen ropade samurajen efter Hoichi som tidigare och blev arg när han inte fick något svar. Den spöklika samurajen närmade sig Hoichi men kunde inte se något annat än hans öron. Sutran hade gjort resten av Hoichis kropp osynlig. I ett försök att följa hans order slet samurajen Hoichis öron som bevis på att de hade varit den enda delen av lutspelaren som fanns tillgänglig.
Efter att den spöklika hållaren hade lämnat var Hoichi fortfarande för rädd för att reagera, trots att blodet strömmade från såren på hans huvud. När prästen kom tillbaka insåg han med bestörtning att han hade försummat att skriva sutran på Hoichis öron, vilket hade gjort dem sårbara för anden. Trots sin skada hade Hoichis prövningar befriat honom från andens kraft, och han fortsatte med att återhämta sig från sina sår och bli en berömd musiker.
Inställning och varianter
Vintagetexten namnger också Hōichi som den biwa- klimpande huvudpersonen och utspelar sig i Akama-seki, Chōshū , vid det buddhistiska templet som heter Amidaji (alla som i Hearns version). Denna lokal kan identifieras som dagens Akama-helgedom i Shimonoseki, Yamaguchi .
En variantversion som samlats in av folklorister kallas Mimikiri Dan'ichi ( 「耳切り団一」 , "Ear-cut Danichi" ) , hämtad från Tokushima Prefecture ( 『一つ目小僧その他』 ) nära Dannoura ), och nämns av Kunio Yanagita i Hitotsume ta kozō .
Kulturella referenser
Hoichi refereras ofta till i boken Blood Ninja and Blood Ninja 2 , eftersom karaktären Shusakus val att måla sig själv för att gömma sig från andra vampyrer jämförs med berättelsen om Hoichi.
I populärkulturen
En fiktiv version av denna berättelse fungerar som ett avsnitt av 2003 års serie 100 Tales of Horror (怪談百物語, Kaidan Hyaku Monogatari) . I det speciella avsnittet reviderades Hoichis bakgrund som att ha ursprungligen varit en fotsoldat av Heike, med uppgift att vakta en av deras prinsessor – en som han till slut dödar på grund av att ha blivit misshandlad. Efteråt presenterar han prinsessans huvud för en Genji- befälhavare, som tillrättavisar honom för att han förrådde sin anklagelse och så småningom förblindat honom som straff. Som sin försoning började han framföra The Tale of the Heike . Handlingen följer de ursprungliga delarna av folksagan – med twisten är den spöklika domstol han uppträder vid, som så småningom avslöjas för att vara hans tidigare Heike-landsmän, och som slutligen tar hans öron som en sista akt av trots innan han släpper honom.
Se även
- Berättelsen om Mimi-nashi-Hoichi (på japanska)
- Isseki, Sanjin(一夕, 散人) (1782). 琵琶秘曲泣幽霊(Biwa no hikyoku yūrei wo nakashimu) . Gayū kidan (臥遊奇談) . Vol. 2. Kyoto: 菊屋安兵衛(Kikuya Yasubei). hdl : 10110/2541 . ヘルン文庫 (PDF i fullfärg med vintagetext, illustrerad)
externa länkar
- Earless Hoichi at Akama Shrine - Ett foto av Hoichi med sin biwa vid Akama Shrine
