HIV/AIDS i Tanzania
Tanzania står inför en generaliserad hiv-epidemi vilket innebär att den påverkar alla delar av samhället men också en koncentrerad epidemi bland vissa befolkningsgrupper. Prevalensen av hiv/aids i Tanzania kännetecknas av betydande över ålder, kön, geografisk plats och socioekonomisk status, vilket innebär skillnader i risken för överföring av infektion. Under 2019, bland 1,7 miljoner människor som lever med hiv /aids, var prevalensen 4,6 % och 58 000 nya hiv-infektioner bland 15–49 år och 6 500 nya infektioner bland barn under 15 år, 50 % av alla nya infektioner är mellan 15 år. - 29 års åldersgrupp. Rapport från Tanzania PHIA från 2016/17 visar att hiv-prevalensen bland kvinnor är högre (6,2 %) än män (3,1 %). Prevalensen av hiv är mindre än 2 % bland 15-19 år för både män och kvinnor och ökar sedan med åldern för båda könen.
Prevalensen av hiv/aids har minskat från 7 % 2003 till 4,8 % 2018. Hiv/aidsbördan är högre i stadsområden (7,5 %) jämfört med landsbygdsområden (4,5 %). Regionen med högst prevalens är Njombe uppskattad till 11,4 % följt av Iringa 11,3 % och Mbeya (9,3 %) medan Lindi har den lägsta hivprevalensen på mindre än 1 %. Under 2019 inträffade 27 000 hiv/aids-relaterade dödsfall. För barn under 15 år var det 1 246 dödsfall och bland 15–49 år var det upp till 18 348 dödsfall.
Ursprung och spridning
Det finns en utbredd uppfattning bland tanzanier och bland vissa hälsoarbetare att kriget mellan Uganda och Tanzania 1979 bidrog till spridningen av aids över landet. AIDS identifierades första gången i Tanzania 1984.
Framsteg mot 90-90-90-mål
.png)
I december 2013 ledde UNAIDS-stödda regioner och länder ansträngningar för att fastställa nya mål för hiv-behandling som skulle skalas upp efter 2015 efter deadline för 2011 års mål och åtaganden i den politiska deklarationen om hiv och aids. Man kom överens om 2020, 90 % av alla människor som lever med hiv/aids känner till sin status, 90 % av alla personer som diagnostiserats med hiv/aids får långvarig antiretroviral terapi och 90 % av alla personer som får antiretrovital terapi har virusdämpning.
År 2019 känner 83 % av alla människor som lever med hiv-infektion till sin status, varav 90 % (75 % av alla som lever med hiv/aids) får antiretroviral behandling och 92 % (69 % av alla som lever med hiv/aids) har viral suppression.
HIV-testning
Tanzania Commission for AIDS (TACAIDS) och Zanzibar AIDS Commission godkände Tanzania National Bureau of Statistics att genomföra Tanzanias HIV/AIDS and Malaria Indicator Survey 2011–12 . Undersökningen genomfördes i samarbete med Office of the Chief Government Statistician (Zanzibar) och finansierades av United States Agency for International Development , TACAIDS och Tanzanias hälso- och socialministerium . ICF International gav tekniskt stöd under undersökningen.
Undersökningen omfattade både fastlandet Tanzania och Zanzibar. Dess mål var att samla in data om kunskap och beteende kring hiv/aids och mäta hiv-prevalensen bland kvinnor och män i åldern 15–49. Uppgifterna samlades in 16 december 2011 till 24 maj 2012.
Resultat för alla testade
Undersökningen testade 9 756 kvinnor och 7 989 män i åldersgruppen 15 till 49 från varje administrativ region i Tanzania för HIV-infektion.
Sammantaget visade undersökningen att 5,1 procent av de testade var HIV-positiva. Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan detta resultat och resultatet från den tidigare undersökningen 2007–08.
Stratifierat efter kön var 6,2 procent av kvinnorna hiv-positiva, vilket var betydligt högre än andelen 3,8 procent för män. Dessa resultat skilde sig inte statistiskt från resultaten från den tidigare undersökningen 2007–08. Njombe-regionen hade den högsta andelen positiva kvinnor, 15,4 procent (240 testade), och män, 14,2 procent (200 testade). Andelen för män var högre än för kvinnor i endast två av Tanzanias 30 regioner. Andelen för både män och kvinnor var högst för personer i den högsta förmögenhetskvintilen.
Den hiv-positiva andelen för oomskurna män var högre än för omskurna män i varje femårig åldersgrupp utom för åldersgruppen 15–19 år. Detta gällde också när undersökningsresultaten stratifierades efter stad kontra landsbygd istället för efter åldersgrupp.
Bland par som bor i samma hushåll (gifta eller ej) var 4,6 serodiscordanta , där den ena var hiv-positiv och den andra var negativ. Njombe-regionen hade den högsta andelen, 16,2 procent. Den enda andra regionen över 10 procent var Dar es Salaam-regionen .
Resultat för åldersgruppen 15 till 24 år
Undersökningen testade 3 852 kvinnor och 3 393 män i denna åldersgrupp från varje administrativ region i Tanzania för HIV-infektion. Undersökningen visade att 2,7 procent av kvinnorna var hiv-positiva, vilket var betydligt högre än 1,2 procent för män. Njombe-regionen hade den högsta andelen positiva kvinnor, 8,6 procent (75 testade), medan Kigoma-regionen hade den högsta andelen för män, 3,6 procent (153 testade). Andelen för män var högre än för kvinnor i endast sex av Tanzanias 30 regioner. Andelen för både män och kvinnor var högst för personer i den högsta förmögenhetskvintilen.
Resultat för åldersgruppen 25 till 49 år
Undersökningen testade 6 072 kvinnor och 4 209 män i denna åldersgrupp från varje administrativ region i Tanzania för HIV-infektion. Undersökningen visade att 7,5 procent av kvinnorna var hiv-positiva, vilket var betydligt högre än 5,2 procent för män. Njombe-regionen hade den högsta andelen positiva kvinnor, 18,6 procent (199 testade), och män, 21,4 procent (149 testade). Andelen för män var högre än för kvinnor i endast fyra av Tanzanias 30 regioner.
- Under 2016/17 uppskattades 65 % av de vuxna som testades för hiv/aids, bland dem 59 % män och 71 % kvinnor. Från och med 2013 fanns det cirka 2 100 frivilliga rådgivnings- och testplatser. Antalet personer som lever med hiv/aids ökade från 64 % 2015 till 84 % 2019.
Hiv-förebyggande program
Tanzania implementerar användningen av en kombination av förebyggande tjänster för att minska HIV-infektion genom den fjärde strategiska planen för HIV och AIDS för hälsosektorn 2017/22. Några av de förebyggande tjänsterna som används är Prevention of Mother to Child Transmission (PMCT), Condom Promotion, HIV-medvetenhet och Sexual Education, Voluntary Medical Male Circumcision (VMMC), Kontantöverföringssystem som kontanter plus där pengar ges till ungdomar från fattiga familjer att stärka och stärka motståndskraft och välbefinnande. Andra förebyggande tjänster inkluderar skademinskning genom att dela ut nålar till personer som injicerar droger och användning av pre-exponeringsprofylax ( PrEP).
Antiretroviral behandling (ART)
Under 2018 fick 1,1 miljoner (71 %) personer som lever med hiv/aids ART, varav 82 % var kvinnor och 57 % män, detta beräknas vara en ökning med 20 % från 2015. Under samma år 90 % av personerna som diagnostiserades med hiv infektion startade ART inom sju dagar.
Högriskgrupper
Populationer med hög risk för HIV-infektion inkluderar sexarbetare , män som har sex med andra män, personer som injicerar droger, fångar, människor inom transportsektorn och militären. 80 % av nya hiv-infektioner står för heterosexuella grupper och kvinnor är mest drabbade.
Utmaningar inom hälsosektorn
Den största utmaningen som hälsosektorn står inför är otillräckliga mänskliga resurser för att leverera kvalitetssjukvård till den tanzaniska befolkningen. Sedan 1990-talet har strukturanpassningspolitiken och hiv/aids kraftigt minskat arbetsstyrkan inom hälsosektorn. En andra utmaning är fattigdom, viktig eftersom kostnaden för läkemedel och hälsotjänster har utgjort ett ekonomiskt hinder för tillgång. Tanzania har utarbetat sitt andra papper "Poverty Reduction Strategy" för att förstärka sitt engagemang för att övervinna fattigdom. Tanzania fortsätter också att kämpa med frågan om korruption, där hälso- och sjukvårdssektorn rankas som den näst mest korrupta sektorn i landet av landets ekonomiska och sociala forskningsstiftelse. Delvis på grund av landets enorma storlek, uppfyller hälso- och sjukvårdstjänsterna för närvarande inte acceptabla kvalitetsstandarder, och tillgången till frivillig rådgivning och testtjänster varierar mycket. Sammantaget, även om tjänster kan vara tillgängliga, behöver den mänskliga och fysiska infrastrukturen förbättras för att möjliggöra bättre kvalitet på patientvården.
Se även
Anförda verk
- Francis, Joyce L. (1994). Krig som en social fälla: fallet med Tanzania (Phd). American University. OCLC 33488070 .
