valachisk dialekt
Den valakiska dialekten ( subdialectul / graiul muntean / muntenesc ) är en av flera dialekter i det rumänska språket (dako-rumänska). Dess geografiska spridning täcker ungefär den historiska regionen Valakien , som ockuperar den södra delen av Rumänien , ungefär mellan Donau och södra Karpaterna . Standardrumänska, i synnerhet dess fonologi , är till stor del baserad på valakiska.
Som med alla andra rumänska dialekter kännetecknas valakiskan främst av sina fonetiska egenskaper och endast marginellt av morfologiska, syntaktiska och lexikaliska drag.
Den valakiska dialekten är den enda medlemmen av den södra gruppen av rumänska dialekter. Alla andra dialekter och talvarianter klassificeras i den nordliga gruppen, vars mest typiska representant är den moldaviska dialekten .
De valakiska och moldaviska dialekterna är de enda två som konsekvent har identifierats och erkänts av lingvister. De urskiljs tydligt i dialektklassificeringar gjorda av Heimann Tiktin , Mozes Gaster , Gustav Weigand , Sextil Pușcariu , Sever Pop, Emil Petrovici , Romulus Todoran, Ion Coteanu, Alexandru Philippide , Iorgu Iordan , Emanuel Vasiliu, den andra, och andra, där och talvarianter har visat sig vara betydligt mer kontroversiella och svåra att klassificera.
Geografisk spridning
Den valakiska dialekten talas i den södra delen av Rumänien , i regionen Valakien . Mer exakt täcker den följande län :
- i Muntenia (muntensk dialekt, men på teleormanska finns det lite inflytande från oltensk dialekt): Argeș , Brăila (mestadels i södra halvan och central talas också i norr men med vissa moldaviska influenser), Buzău (mestadels i södra halvan och centrala talas också i norr men med vissa moldaviska influenser), Călărași , Dâmbovița , Giurgiu , Ialomița , Ilfov och Bucharest , Prahova , Teleorman ;
- på Oltenia (oltensk dialekt): Dolj , Gorj (östra delen), Mehedinți (mestadels östra delen, inte i Banat), Olt , Vâlcea ;
- i norra Dobruja (dobrujanska dialekten som har visst muntenskt inflytande men många mosiska ord från deras arv): Constanța och den södra halvan av Tulcea län (i den norra halvan talas moldavisk dialekt ).
- i södra Transsylvanien (faktiskt transsylvanisk dialekt men med gruppinflytande från muntenska): Brașov och södra delen av Sibiu län .
- i den rumänska diasporan (grupper talar vanligtvis valakiska dialekter)
De mest typiska dragen i den valakiska dialekten finns i den centrala delen av detta område, specifikt i följande län: Argeș , Călărași , Dâmbovița , Giurgiu , Ialomița , Olt och Teleorman .
Influenser från närområdena
Dialekterna som talas i de närliggande områdena har påverkat den valakiska dialekten, vilket skapar övergångstalvarianter enligt följande:
- i nordöstra kanten finns ett inflytande från den moldaviska dialekten ;
- i det norra området, tvärs över de södra Karpaterna , finns influenser från de centrala och södra transsylvanska talvarianterna;
- i den nordvästra delen märks influenser från Banat-dialekten och Hațeg Land- talvarianterna.
Underavdelningar
Vissa forskare delar vidare den valakiska dialekten i finare talvarianter. Denna uppdelning kan emellertid inte längre förlita sig på tydliga och systematiska fonetiska drag, utan på morfologiska, syntaktiska och lexikaliska skillnader.
Sextil Pușcariu och andra anser till exempel en separat talvariation i Oltenia . Detta har väldigt få distinkta drag – såsom den omfattande användningen av den enkla perfekta tiden – och anses oftast vara en övergångstalvariant från valachisk till banatdialekt.
Dobrujas speciella talvariation . Även detta anses ofta vara en övergångsvariation, mellan den valakiska och den moldaviska dialekten.
Särskildheter
Fonetiska egenskaper
Den valakiska dialekten har följande fonetiska särdrag som kontrasterar den mot andra dialekter och varianter. Många av dessa fonetiska egenskaper finns också i uttalet av standardrumänska.
- Postalveolarna [t͡ʃ, d͡ʒ] är bevarade: [t͡ʃiˈreʃe, ˈd͡ʒemete] .
- Kontrast görs mellan affrikatet [d͡ʒ] och frikativet [ʒ] .
- Förutom i Oltenia, efter dentalerna [s, z, t͡s] , bevaras vokalerna [e, i] och diftongen [e̯a] : [semn, siŋɡur, ˈse̯arə, zer, zid, ˈze̯amə, t͡sə, ͯˡses, ͯˡses, ̯ . Detta inträffar samtidigt med en lätt palatalisering av dessa tandläkare.
- Efter frikativerna [ʃ, ʒ] och efter [r] ändras vokalen [ə] till [e] : [ˈuʃe, ˈstraʒe, t͡siˈɡare] . De två frikativen uttalas något palataliserade.
- Diftongen [o̯a] är bevarad: [ˈdo̯are ˈko̯aʒe] .
- Diftongen [e̯a] på gammal rumänska blir [e] i vissa fonetiska sammanhang: [ˈled͡ʒe ˈmese ˈsemne] . (Det förblir [e̯a] när det följs av en konsonant eller ett konsonantkluster och sedan av [ə] , som i [ˈle̯aɡə ˈkre̯at͡sə] .)
- Den främre vokaländelsen förutses genom att infoga [j] i orden [ˈkɨjne ˈmɨjne ˈpɨjne] .
- Labialerna [pbfv] förblir oförändrade före främre vokaler och [j] : [piˈt͡ʃor alˈbinə ˈfjerbe ˈvitə] . I vissa områden av valakien kan palataliserade blygdläppar hittas idag, men dessa uppträdde som en konsekvens av senaste befolkningsvandringar.
- Tandarna [tdn] ändras inte före främre vokaler och glider: [ˈkarte ˈte̯amə de̯al dimiˈne̯at͡sə] .
- Ett devokaliserat [u] finns i slutet av vissa ord: [omʷ, pomʷ] för om , pom .
- I ordets begynnelseposition uttalas ibland [h] svagt eller helt borttaget: [ˈajnə, wot͡s] för haină , hoț . Hyperkorrigering leder ibland till att man lägger till ett ord-initial [h] : [ˈharipə, ˈhale̯a, ˈhalbij] för aripă , alea , albii .
- I Muntenia, efter [d] och [p] , ersätts [e] med [ə] och [i] med [ɨ] i prepositioner och prefix: [də, dəˈkɨt, dəstuˈpat, dəsˈpart, dəʃˈkid, ˈdɨntre, pə] for standard de , decât , destupat , despart , deschid , dintre , pe .
- I nordöstra och östra Muntenia är labials följt av frontljud palataliserade: [ˈpʰʲjele, ˈbʰʲine, fʰʲjer, vʰʲin, ˈmʲjere] för piele , bine , fier , vin , miere .
- , liksom i Banat-dialekten, efter frikativerna [s, z, ʃ, ʒ] och affrikatet [t͡s] blir [e] [ə] , [i] blir [ɨ] och [e̯a] reduceras till [ a ] : [ˈsarə, səˈkure , ˈsɨŋɡur, zɨk , zər, ˈzamə, ʒɨr, t͡sapə , t͡sɨw, t͡səˈpuʃ], för seară , jirgur , ăzer , jirgur , ze țeapă , țin , țepușă .
- I Oltenia infogas [j] före [k] när detta är palataliserat eller följt av en främre vokal: [wojkʲ, rajˈkiw, ˈstrajkinə] för standard ochi , rachiu , strachină .
- I södra Oltenia uppstår en speciell typ av palatalisering när labialfrikativ följs av främre vokaler: [f] blir [fkʲ] eller till och med [skʲ] , och på samma sätt blir [v] [vɡʲ] eller [zɡʲ] : [fkʲer / skʲer , ˈvɡʲerme / ˈzɡʲerme] för fier , vierme .
Morfologiska och syntaktiska egenskaper
- Den possessiva artikeln är variabel: al , a , ai , ale (samma som på vanlig rumänska), medan den är oföränderlig i alla andra dialekter.
- När objektet för ett verb är ett annat verb är det senare i sin konjunktivform: vreau să plec , știe să înoate ('Jag vill gå, han vet hur man simmar').
- Följande konjunktivformer finns: să stea , să dea , să bea , să ia , să vrea .
- Följande imperativformer finns: adu , vino .
- Feminina namn i vokativfallet slutar på -o : Leano , Anico .
- Ytterligare en vokalväxling sker från [a] till [ə] för att markera plural.
- Verb i den 2:a böjningsgruppen tenderar att byta 3:e, och vice versa: a cade , a place , a vede och en cusea , a țesea ('att falla, gilla, se; sy, väva', jämför med standard a cădea , en plăcea , en vedea och en coase , en țese ).
- Det imperfektum av verb i 3:e person plural slutar på [a] i Muntenia och [aw] i Oltenia: ei lucra vs. ei lucrau ('de arbetade', jämför med standard ei lucrau ). Detta gör den muntenska pluralen homonym med singular i 3:e person.
- Stavelsen -ră- i pluperfektens pluralform tas bort: noi cântasem , voi cântaseți , ei cântase ('vi/du/de hade sjungit', jämför med standard noi cântaserăm , voi cântaserăți , ei cântaserăți ).
- I Muntenia är en ytterligare -ără knuten till verbens sammansättning perfekt: am cântatără , am făcutără ('Jag/vi sjöng', jämför med standard am cântat , am făcut ).
- I Muntenia har presensindikativ, konjunktiv och gerund för vissa verb [j] eller [i] istället för den sista konsonanten i roten: eu cei , eu spui , eu să spui , eu țâu , eu viu , ceind , țâind , viind (jämför med standard eu cer , eu spun , eu să spun , eu țin , eu vin , cerând , ținând , venind ).
- I Oltenia används den enkla perfekten ofta hos alla personer och återspeglar aspekten av en nyligen avslutad handling. För talare av andra rumänska dialekter är detta den i särklass mest kända särdragen hos det oltenska talet, som lättast identifierar sina talare.
- I Oltenia tenderar feminina substantiv som slutar på -ă att bilda pluralis med ändelsen -i för att undvika den homonymi som skulle förekomma i substantiv vars rot slutar på [ s, z, ʃ, ʒ, t͡s, d͡z] : casă – căși ( 'hus – hus', jämför med standard casă – fall ).
- I Oltenia är det demonstrativa adjektivet ăștea oföränderligt: băieții ăștea , fetele ăștea , drumurile ăștea ( ' dessa pojkar/flickor/ vägar ', jämför med standard aceștia / acestea / ăștia ăștia och colloquial ăștia ).
- Oltenia tar verben i den fjärde konjugationsgruppen inte infixet -esc- i sina indikativa och konjunktiva former: amoárte , se pérpele , să jéluie , ciugoále , jumoále (jämför med standard amorțește , te ăclește , te ăcleȃ ulește ).
- används adverbet decât utan negation: Are decât un copil ('Hon har bara ett barn', jämför med standard Nu are decât un copil ). Detta fenomen förekommer också allt oftare i Muntenia.
Lexikaliska särdrag
- Den demonstrativa artikeln är ăl , a , ăi , ăle i Muntenia och al , a , ai , ale i Oltenia (jämför med standard cel , cea , cei , cele ).
- Ett mellanliggande artigt pronomen finns: tale , tălică ('du', standardrumänska har tu , dumneata och dumneavoastră på en trestegsskala av ökande artighet).
- Demonstrativa adverb använder betoningspartikeln -șa : aicișa , icișa , acoloșa , coloșa , coleașa (jämför med standard aici , acolo ).
- Det finns en tendens att lägga till prefixet în-/îm- till verb: a îngăuri , a se împlimba , a împarfuma ('att borra, gå, dofta', jämför med standard a găuri , a se plimba , a parfuma ).
- Hos Oltenia är härledningen med suffixet -ete mycket produktiv: brabete ('sparvhane', standard vrăbioi ), unghete ('hörn', unghi ), dovlete ('pumpa', dovleac ). Den förekommer också i egennamn: Ciuculete , Ionete , Purcărete .
- Andra specifika ord: drugă ('majskolv', standard știulete ), clupsă ('musfälla', cursă de șoareci ), tron ('kista', sicriu ), sacsie ('blomkruka', ghiveci ), dul ('svällning' ', umflătură ), etc.
Prov
Valachisk dialekt: [sə ˈdut͡ʃe pəˈrint͡sɨ koˈpiluluj la ˈmo̯aʃə ku koˈpilu ‖ behövs ] ˈdut͡ʃe ploˈkon ˈpɨjne vʲin ˈkarne ͡ ɨj ˈpune uŋ kʷoˈvriɡ ɨŋ kap ʃɨl ˈsaltə̃ sus ɨl də də ˈɡrinda ˈkasɨ ʃɨ zɨt͡ʃe ‖ sətr˃ʈpot əˈjask] citat
Standardrumänska: Se duc părinții copilului la moașă cu copilul. Duc plocon pâine, vin, carne, țuică. Și moașa îi pune un covrig în cap și-l saltă-n sus, îl dă de grinda casei și zice: Să trăiască nepotul și părinții! [ citat behövs ]
Engelsk översättning: "Barnets föräldrar går till barnmorskan med barnet. De tar med sig bröd, vin, kött, țuică som present . Och barnmorskan sätter en kringla på hans huvud och lyfter upp honom, rör vid honom vid husets balk, och säger: Leve barnet och hans föräldrar!" [ citat behövs ]
Se även
Bibliografi
- Vasile Ursan, "Despre configurația dialectală a dacoromânei actuale" , Transilvania (ny serie), 2008, nr 1, s. 77–85 (på rumänska)
- Ilona Bădescu, "Dialectologie" , läromedel för universitetet i Craiova (på rumänska)
- Elena Buja, Liliana Coposescu, Gabriela Cusen, Luiza Meseșan Schmitz, Dan Chiribucă, Adriana Neagu, Iulian Pah, Raport de țară: România , landrapport för programmet för livslångt lärande MERIDIUM (på rumänska)