Twin Cities 400
|
400 tvillingstäder 400 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 400 1936 års
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| översikt | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Typ av tjänst | expresståg | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Status | Avvecklad | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Plats | Minnesota , Wisconsin , Illinois | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Första service | 2 januari 1935 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Sista service | 23 juli 1963 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tidigare operatör(er) |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Rutt | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Termini |
Great Northern Depot , Minneapolis, Minnesota North Western Terminal , Chicago, Illinois |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Stoppar | 10 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tågnummer | 400, 401 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Teknisk | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Spårvidd | 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ( 1 435 mm ) standardmått | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Drifthastighet | 63 mph (101 km/h) genomsnitt (1950–1955) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
400 (senare namngiven Twin Cities 400 ) var ett namngett passagerartåg som drevs av Chicago och North Western Railway mellan Chicago och Saint Paul , med ett sista stopp i Minneapolis . Tåget tog sitt namn från schemat på 400 miles mellan städerna på 400 minuter, och var också en nick till " The Four Hundred Club ", en term som myntades av Ward McAllister för att hänvisa till den sociala eliten i New York City i slutet av 1800-talet. Det var ett snabbtåg med begränsade stopp mellan Chicago och tvillingstäderna . "400" sprang från 1935 till 1963 på rutten Chicago till Twin Cities. C&NW namngav senare sina andra passagerartåg med numret "400" .
Bakgrund
Ett lättviktigt strömlinjeformat tåg, Pioneer Zephyr , introducerades 1934 i USA av Chicago, Burlington och Quincy Railroad . CB&Q var en konkurrent till Chicago och North Western Railway på Chicago till Minneapolis-St.Paul järnvägstrafik. C&NW hade inte investerat i den nya dieseldrivna persontågstekniken, utan beslutade sig för att uppgradera spår- och drivkraften för högre hastigheter med tunga, ångdrivna tåg.
Adams cutoff
Huvudvägen mellan Chicago och Twin Cities för C&NW gick genom Madison, Wisconsin och mötte Chicago, St. Paul, Minneapolis och Omaha Railway i Elroy, Wisconsin . Tåget från C&NW Chicago till St. Paul Viking använde denna rutt genom Madison och tog cirka 12 timmar. År 1910 började Milwaukee, Sparta och Northwestern Railroad, ett dotterbolag till C&NW, "Air Line" eller "Adams Cutoff" från Adams, Wisconsin mot Sparta, Wisconsin . Den började fungera 1911. Denna järnväg mötte Omaha Railway i Wyeville, Wisconsin som en del av den nya rutten mellan Milwaukee och St. Paul, men går inte genom Madison. Det blev rutten för övernattningen North Western Limited, som använde tunga Pullman-bilar mellan Chicago och Twin Cities. North Western Limited tog 12 timmar på denna rutt.
Högre hastighet till Milwaukee
C&NW gjorde sina första uppgraderingar 1934 längs den 85 mil långa (137 km) linjen mellan Chicago och Milwaukee, Wisconsin , och introducerade den 90 minuter långa Pacemaker -tjänsten för att konkurrera med Chicago, Milwaukee, St. Paul & Pacific Railroad ( Milwaukee Road) som introducerade ett liknande tåg.
Tävling till Twin Cities
Uppmärksamheten vändes sedan till snabbare tåg till Saint Paul: CB&Q körde ett Zephyr -demonstrationståg mellan Chicago och Twin Cities den sommaren med avsikten att köra reguljär trafik nästa år, och Milwaukee Road introducerade liknande planer. C&NW fokuserade på Adams cutoff-rutt som löper västerut från Milwaukee. Järnvägen uppgraderade också sina lok och personvagnar. Fyra C&NW Class E-2 4-6-2 Pacific lokomotiv byggda av American-Schenectady 1923 konverterades för att köras på olja snarare än kol och hade andra uppgraderingar för att hjälpa dem att köra i hög hastighet, och blev klass E-2-a motorer. Personbilarna fick luftkonditionering och förbättrade fjädringsdelar för en mjukare körning.
Servicehistorik
En testkörning gjordes den 30 december 1934, men det reguljära tåget startade den 2 januari 1935. Time kallade 400: an, "det snabbaste tåget som planerats på den amerikanska kontinenten, snabbast i hela världen på en sträcka över 200 mi." Medan de 400 antydde "400 miles på 400 minuter", var Chicago till St. Paul 408,6 miles (657,6 km) på 420 minuter (7 timmar), med stationstoppet vid St. Paul och den sista etappen till Minneapolis tog ytterligare 30 minuter . 400 -talet hade företräde framför alla andra tåg; personalens tidtabell specificerade att "Godståg, överföringståg och byte av motorer måste klara tidtabellerna för nr. 400 och 401 [med] femton (15) minuter." Andra 400 tåg skulle få liknande instruktioner under senare år, och regeln förblev i kraft under större delen av Twin Cities 400: s existens.
Den första dagen nådde tåget 91 miles per timme (146 km/h). Den 28 april förkortades schemat med 30 minuter för att nå den mil-i-minuten-takt som linjen utlovade, och matchade 6½-timmarstempoet på den nyligen introducerade Milwaukee Road Hiawatha och Burlington's Twin Cities Zephyr . Detta inkluderade ett 75-minuters schema mellan Chicago och Milwaukee, i genomsnitt 68 mph (109 km/h) där och 63 mph (101 km/h) totalt. En dag i slutet av 1935 400: an ta igen tid och nådde 108 mph (174 km/h). Senare sades strömlinjeformade dieseltåg nå 112 mph (180 km/h).
C&NW döpte om de första 400 till Twin Cities 400 i slutet av 1941 när C&NW förberedde sig på att döpa om nästan alla sina passagerartåg som en del av 400 -flottan, inklusive Flambeau 400 , Minnesota 400 , Peninsula 400 , Shoreland 400 och Valley 400 , den senare Kate Shelley 400 .
Från 1950 till 1955 körde tåget sin kortaste tidtabell, 6¼ timmar mellan St. Paul och Chicago, i genomsnitt över 65 mph (105 km/h). År 1952 installerade järnvägen automatiskt tågstopp längs den östra halvan av rutten från Chicago till Wyeville på grund av regler från Interstate Commerce Commission . Detta tillät tåget att köra i 95 till 100 mph (153 till 161 km/h) där, även om den västra delen av linjen inte fick uppgraderingar och var begränsad till 79 mph (127 km/h). Tempot återgick till ett 6½-timmars schema 1955 och 1960 till den 7-timmarstakt som etablerades 1935. C&NW upphörde att köra Twin Cities 400 1963 och all intercitypassagerartrafik på C&NW avslutades med bildandet av Amtrak idag 1971 . det enda Twin Cities till Chicago-tåget är Amtrak Empire Builder , som tar mer än åtta timmar på den tidigare Milwaukee Road, nu Canadian Pacific.
Juli 1959 urspårning
Den 30 juli 1959 lämnade Twin Cities 400 rälsen mellan Knapp, Dunn County, Wisconsin och Menomonie, Wisconsin . Femtio personer fördes till områdets sjukhus med skador av de 115 passagerarna.
Utrustning
400 var känd för sin tids snabba tåg genom att den ursprungligen kördes med ombyggd eller uppgraderad, snarare än ny utrustning . Detta stod i skarp jämförelse med Milwaukee Roads Hiawatha och Burlington Zephyrs , som var och en först körde med helt nya lokomotiv och bilar. Varje 400- tåg krävde två ånglok, som byttes ut halvvägs under resan, främst för att vissa smörjnipplar på tåget inte klarade hela resan i hög hastighet.
Ångloken uppgraderades till att ha en 45° lampa ovanpå pannan precis framför skorstenen. Dessa ljus var avsedda att meddela tågets närmande och kunde ses på långa avstånd på landsbygden. 1937 utrustades ett lok med en prototyp av Mars light , den första som någonsin tagits i bruk. Den tre miljoner candela-lampan hade en roterande reflektor som spårade ett mönster-8-mönster framför motorn.
C&NW uppdaterade tåget 1939 med två par EMD E3A- lok och lätta strömlinjeformade personvagnar. Två motorer krävdes eftersom dieslarna inte hade lika mycket kraft som de äldre ångloken. De var dock extremt pålitliga, med bara ett större haveri under de första två åren av tjänsten. Dessa följdes av E6- lok 1941 och E7: or 1947. E8: or såg en del service på 1950-talet, även om de ursprungligen köptes för andra rutter.
Rutt
Tåget har sitt ursprung vid Chicago och North Western Terminal (nu Ogilvie Transportation Center ) på Madison Street i Chicago. Den sprang till Milwaukee på pendlingslinjen vid sjön och stannade vid Lake Front Depot på Wisconsin Avenue. Den sprang till Wyeville, Wisconsin där den följde Omaha Road -rutten till St. Paul. Den stannade vid Saint Paul Union Depot och tog sedan den korta färden till Minneapolis Great Northern Depot över Stone Arch Bridge .
North Western Limited- tåget var ett nattåg som också använde Twin Cities 400- rutten, men tog 9 timmar och stannade bara vid Altoona och Adams mellan St. Paul och Milwaukee.
Viking var ett annat namngivet C&NW passagerartåg som följde en annan rutt, genom Elroy, Wisconsin och Madison, Wisconsin , och gjorde begränsade stopp mellan Chicago och St. Paul. Det tog ungefär 12 timmar som ett dagsljuståg. Victory var nattåget på denna sträcka.
namn
Längs vägarna för Twin Cities 400 och dess systertåg fanns det ett antal barer med titeln "400 Club", som hyllade tåget och den sociala statusen.
Bussbil, c. 1930-talet.
Sällskapsbil, ca. 1930-talet.
Loungebil, ca. 1930-talet.
Bussbil med flygvärdinna, ca. 1940-talet.
Sällskapsbil, ca. 1940-talet.
Loungebil med hastighetsmätare över stången, ca. 1940-talet.
Bibliografi
- "Chicago och North Western: En kapselhistoria" . Chicago och North Western Historical Society . Hämtad 8 mars 2007 .
- " Tvillingstäderna 400 , första och mest kända av North Westerns 400-tal" . American-Rails.com . Hämtad 1 april 2009 .
- Chicago och nordvästra systemet [Tidtabell]. Rand McNally, 14 mars 1948
- Scribbins, Jim (2008) [1982]. The 400 Story . Minneapolis, Minnesota: University of Minnesota Press . ISBN 978-0-8166-5449-9 .