Transitiv anpassning

Inom lingvistisk typologi är transitiv anpassning en typ av morfosyntaktisk anpassning som används i ett litet antal språk där ett enda grammatiskt kasus används för att markera båda argumenten för ett transitivt verb , men inte med det enda argumentet för ett intransitivt verb . En sådan situation, som är ganska sällsynt bland världens språk, har också kallats en dubbel- snett satsstruktur.

Rushani , en iransk dialekt , har denna anpassning i förfluten tid. Det vill säga, i förfluten tid (eller kanske perfektiv aspekt ) är agenten och objektet för ett transitivt verb markerade med samma kasusändelse, medan subjektet för ett intransitivt verb inte är markerat. I presens är objektet för det transitiva verbet markerat, de andra två rollerna är inte – det vill säga en typisk nominativ–akkusativ anpassning.

Intransitiv: ingen fodralmärkning

az-um	pa	Xaraɣ	sut
I( ABS )-1sg	till	Xorog	åkte

"Jag gick till Xorog"

Transitiv, dåtid: dubbel kasusmarkering

mu	tā	wunt
jag ( OBL )	du ( OBL )	fick syn på

'Jag såg dig'

(dubbel sned: bokstavligen 'jag såg dig')

Transitiv, presens: ackusativ kasusmarkering

az	tā	wun-um
I( ABS )	du ( OBL )	se-1sg

'Jag ser dig'

(nominativ–ackusativ)

Enligt Payne är det tydligt vad som hände här: Rushani hade en gång en split-ergativ justering, som är vanligt i området, där objektet var markerat (sned) i nutid, men agenten var markerad i det förflutna. Föremålets fallformer jämnades sedan med jämna linjer och markeringen applicerades även på preteritum. Detta resulterade dock i en komplikation, den typologiskt ovanliga situationen där agenten och objektet behandlas lika och skiljer sig från det intransitiva subjektet. Med tanke på dess sällsynthet kan man förvänta sig att ett sådant system är instabilt, och det verkar faktiskt vara på väg att förändras. Payne rapporterar att yngre talare ändrar dåtidens konstruktion till något av följande, antingen genom att använda den absolutiva (= nominativ) böjningen för agenten:

az-um	tā	wunt
I( ABS )-1sg	du ( OBL )	fick syn på

'Jag såg dig'

(nominativ–ackusativ)

eller sekundärt markera objektet som ett objekt, med hjälp av prepositionen az (bokstavligen 'från'):

mu	az	taw	wunt
I( OBL )	ACC	du ( OBL )	fick syn på

"Jag såg dig"

(effektivt, ackusativ och dubbelackusativ)

Se även