Lag som är tillämplig på äktenskapsskillnad och hemskillnad

"Rome III" omdirigerar hit. Ej att förväxla med Tredje Rom .

Förordning (EU) nr 1259/2010

Europeiska unionens förordning
Text antagen enligt förfarandet för utökat samarbete
Titel	Förordning om genomförande av fördjupat samarbete på området för tillämplig lag vid äktenskapsskillnad och hemskillnad
Tillämplighet	Österrike Belgien Bulgarien Estland Frankrike Tyskland Grekland Ungern Italien Lettland Litauen Luxemburg Malta Portugal Rumänien Slovenien Spanien
Tillverkad av	Europeiska unionens råd
Gjord under	artikel 81.3 i EUF-fördraget
Journalreferens _	L343, 20 december 2010, s. 10-16
Historia
Datum gjort	20 december 2010
Trädde i kraft	21 juni 2012
Gällande lagstiftning

 EU-länder som deltar

 EU-länder som inte deltar

Europeiska unionens skilsmässalagspakt eller Rom III-förordningen , formellt rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av fördjupat samarbete inom området för den lag som är tillämplig på äktenskapsskillnad och hemskillnad är en förordning om tillämplig lag om äktenskapsskillnad . giltigt i 17 länder. Förordningen dikterar vilken lag som ska användas vid gränsöverskridande skilsmässa , medan vilka domstolar som ska användas bestäms av Bryssel II- förordningen, som gäller för alla EU-länder, utom Danmark. Avtalet, som godkändes av Europeiska unionens råd den 20 december 2010, trädde i kraft i de 14 ursprungliga avtalsslutande parterna den 21 juni 2012 och använder sig av den förbättrade samarbetsmekanismen som tillåter minst nio EU-medlemsstater att etablera avancerad integration eller samarbete inom ett område inom EU-strukturer men utan att alla medlemmar är inblandade.

Historia

Europeiska unionen har gått mot en gemensam tillämplig lag, bestämmelser för äktenskapsskillnadslagstiftning. Europeiska kommissionen utfärdade Bryssel II -förordningen i mars 2001 för att avgöra vilken domstol i en EU-medlemsstat som var behörig att pröva ärenden om äktenskapsskillnad mellan medlemmarna i Europeiska unionen. Denna förordning, ändrad 2005, bestämmer vilka domstolar som ska ha jurisdiktion över vad som är viktigt. Men denna förordning, som binder alla medlemsländer utom Danmark, tar inte upp vilken lag EU-domstolar ska använda sig av, och på grund av den stora mångfalden i äktenskapslagar inom EU kan resultaten variera kraftigt beroende på vilken lag som används. Som en juridisk forskare noterade: "Den materiella lagen om hemskillnad fortsätter att skilja sig mycket mellan medlemsstaterna: från maltesisk lag där det finns ett förbud mot äktenskapsskillnad till finsk lag i svensk lag där inga egentliga skäl för äktenskapsskillnad krävs." Dessutom varierar lagen och rättskulturen i dessa länder i frågor om skilsmässa och giftorättsgods. Observatörer noterar att generositeten i bosättningar och underhållsbidrag skiljer sig från stat till stat. När Bryssel II anser att den första giltiga domstolen att behandla en ansökan om äktenskapsskillnad är den domstol som kommer att ha jurisdiktion, och utan en reglering om vilken lag som används kan det spela stor roll var i EU ett avgörande görs.

Förstärkt samarbete

Med ökningen av gränsöverskridande skilsmässa i EU lades fram gemensamma regler för att lösa frågan om var och enligt vilken lag transnationella par kan skilja sig i EU. Men Sverige blockerade de nya reglerna, av rädsla för deras inverkan på tillämpligheten av dess liberala äktenskapslagstiftning (skilsmässolagstiftningen skiljer sig kraftigt åt, med nordisk liberalism i kontrast till mer konservativa länder med mer komplicerade förfaranden som Malta som nyligen har tillåtit Det). För att tillåta dessa villiga stater att gå vidare utan Sverige lade nio länder i juli 2008 fram ett förslag om att använda förstärkt samarbete : Österrike , Frankrike , Grekland , Ungern , Italien , Luxemburg , Rumänien , Slovenien och Spanien . Belgien , Tyskland , Litauen och Portugal övervägde att ansluta sig till dem.

Vid ett möte med justitieministrarna den 25 juli 2008 beslutade de nio staterna att formellt söka åtgärden för utökat samarbete; åtta stater (de nio staterna ovanför minus Frankrike) begärde formellt det från EU-kommissionen den 28 juli 2008. Den 24 mars 2010, när lagen formellt föreslogs av kommissionen, var Bulgarien den tionde staten att ansluta sig till de ovan nämnda åtta och Frankrike. Belgien , Tyskland och Lettland anslöt sig formellt till dem den 28 maj 2010, medan Grekland drog sig ur.

Ledamöterna stödde förslaget i juni 2010 med 14 stater som var villiga att anta det föreslagna samarbetet: Österrike, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien. Dessa stater bemyndigades sedan av rådet att gå vidare med fördjupat samarbete den 12 juli 2010. Efter antagandet av rådets förordning (EU) nr 1259/2010 den 20 december 2010 trädde den nya förordningen, känd som Rom III-förordningen, i kraft i de 14 deltagande länderna den 21 juni 2012. Andra EU-medlemsstater får underteckna pakten vid ett senare tillfälle. Litauen blev den första staten som begärde att få ansluta sig till det utökade samarbetet om lagar om äktenskapsskillnad i juni 2012, och deras deltagande godkändes av kommissionen den 21 november 2012. Bestämmelserna i avtalet gällde Litauen från och med den 22 maj 2014. Grekland lämnade in en begäran om att få delta i förordningen i oktober 2013, och kommissionen beviljade deras godkännande den 27 januari 2014, vilket gör det till det 16:e landet att ansluta sig till förordningen, som gällde Grekland från och med den 29 juli 2015. Estlands deltagande godkändes av kommissionen i augusti 2016, och förordningen gällde för landet från och med den 11 februari 2018.

Innehåll

Tillämplig lag bestäms utifrån ett antal kriterier. Om ett högre rankat kriterium inte är tillämpligt flyttas utvärderingen ett lägre. Huvudkriterierna för lagvalet är

1. Parets val (välj från lagen för en av deras nationaliteter, deras nuvarande eller tidigare bosättningsort eller lagen i den domstol som används)
2. Platsen för deras hemvist
3. Deras sista bostadsort (högst 1 år sedan ska 1 av makarna fortfarande bo där)
4. Deras nationalitet
5. Lagen i den domstol som används ( lex fori )

Om en separation inte är möjlig inom den fastställda lagen enligt systemet (till exempel vid skilsmässa mellan ett par av samma kön), gäller lagen i den domstol där talan väckts. Förordningen är även tillämplig på hemskillnad och omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad.

externa länkar

• Förordningens fullständiga text