Järnvägen Lausanne–Bern

Lausanne–Bern järnväg
Ett EW IV pendeltåg på Grandfey Viaduct
Översikt
Termini	Lausanne Bern
Teknisk
Linjens längd	97,2 km (60,4 mi)
Antal spår	2
Spårvidd	1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum )
Elektrifiering	15 kV/16,7 Hz AC kontaktledning
Vägkarta km elev från Genève och Biel 0,0 Lausanne 447 m till Brig 2.4 Pully-Nord 473 m Omvandlingsviadukt (177 m) 4.0 La Conversion 500 m 5.8 Bossière 524 m 8.3 Grandvaux 565 m Grandvaux tunnel (392 m) Cornallaz tunnel (494 m) från Vevey 12.1 Puidoux 617 m 14.6 Moreillon 657 m TPF linje från Bulle 20.6 Palézieux 669 m till Payerne 24.4 Oron 700 m 30,5 Vauderens 757 m gammal rutt fram till 2001 Vauderens tunnel (1.975 m) gamla Vauderens tunnel (921 m) 35,4 Siviriez 737 m TPF linje från Bulle 40,2 Romont 707 m 45,0 Villaz-St-Pierre 706 m 49,6 Chénens 722 m 52,4 Cottens 713 m 55,4 Neyruz 687 m 57,5 Reste sig 668 m 60,4 Matran 643 m 62,1 Villars-sur-Glâne 640 m 66,0 Fribourg/Freiburg 629 m till Murten och till Yverdon Fribourg/Freiburg Poya 609 m Grandfey Viaduct (352 m) 72,2 Düdingen 596 m 75,5 Fillistorf 607 m 77,9 Schmitten 606 m Mühletal-tunneln (399 m) 80,3 Wünnewil 588 m Flamatttunnel (187 m) från Laupen 84,1 Flamatt 552 m Sense (75 m) 86,9 Thörishaus Dorf 575 m 88,2 Thörishaus Station 585 m 89,4 Oberwangen 575 m 91,0 Niederwangen 568 m 93,0 Bern Bümpliz Süd 562 m 94,1 Bern Europaplatz 562 m från Thun via Belp och från Schwarzenburg från Neuchâtel 94,9 Bern Weyermannshaus Donnerbühls tunnel (400 m) 97,2 Bern 540 m RBS linje till Worblaufen och Worb till Thun och Luzern till Olten och Biel Källa: Schweizisk järnvägsatlas

Järnvägen Lausanne–Bern är en huvudjärnväg i Schweiz. Den första delen av linjen öppnades 1860 och den ursprungliga linjen färdigställdes den 4 september 1862. Banan byggdes av den schweiziska centralbanan och järnvägen Lausanne–Fribourg–Bern , som togs över av de schweiziska federala järnvägarna på dess grundades 1902.

Historia

Kantonen Fribourg försenade byggandet av linjen från Bern till Lausanne i ett försök att få den att köra genom staden Fribourg snarare än på flackare mark längre västerut; 1857 gav den schweiziska regeringen, kantonen Vaud och West Switzerland Company efter, vilket tillät byggandet att påbörja linjen. Den 2 juli 1860 öppnade linjen från Bern till den norra änden av den 352 meter långa Grandfey-viadukten som byggdes över floden Saane i Balliswil, nära Fribourg . Sektionen Bern–Thörishaus byggdes av den schweiziska centralbanan och sektionen Thörishaus–Ballenwil av järnvägen Lausanne–Fribourg–Bern ( franska : Chemin de fer Lausanne-Fribourg-Berne, LFB). Det tog ytterligare två år av hårt arbete att färdigställa Grandfey-viadukten innan linjen från Fribourg och Lausanne var öppen för trafik. Två järnvägsspår var genomgående öppna för trafik från Olten till Lausanne från den 4 september 1862. Banan övertogs av de schweiziska federala järnvägarna vid etableringen 1902.

Operationer

Järnvägen Lausanne–Bern är en viktig del av förbindelsen från Luzern och Zürich till Genève . Den betjänar både fjärrtrafik och lokaltrafik.

Linjen mellan Bern och Fribourg används av linje S1 på Bern S-Bahn . Linjen från Palézieux till Lausanne ska användas av linje 2 och linje 4 på den planerade Léman Expressen .

För närvarande görs ett försök att minska restiden för InterCity- tågen mellan Lausanne och Bern till 55 minuter genom att använda ett lutningskompensationssystem för att kunna integrera Lausanne som ett nav i den ordinarie intervalltidtabellen.