Aribert Reimann

Aribert Reimann
Reimann 2010
Född	( 1936-03-04 ) 4 mars 1936 Berlin, Tyskland
Utbildning	Musikhochschule Berlin
Yrken	Konsertpianist Kompositör Akademisk lärare
Organisationer	Musikhochschule Hamburg Hochschule der Künste Berlin
Utmärkelser	tyska förtjänstorden Berliner Kunstpreis Arnold Schönberg-priset Ernst von Siemens musikpris

Aribert Reimann (född 4 mars 1936) är en tysk kompositör , pianist och ackompanjatör , känd speciellt för sina litterära operor. Hans version av Shakespeares King Lear , operan Lear , skrevs på förslag av Dietrich Fischer-Dieskau , som sjöng titelrollen. Hans opera Medea efter Grillparzers pjäs hade premiär 2010 på Wiener Staatsoper . Han var professor i samtida Lied i Hamburg och Berlin. 2011 tilldelades han Ernst von Siemens musikpris för sitt livsverk.

Liv och karriär

Reimann föddes i Berlin. Han studerade komposition , kontrapunkt och piano vid Musikhochschule Berlin med bland andra Boris Blacher och Ernst Pepping . Under studietiden arbetade han som repetitör på Städtische Oper . Hans första framträdanden som pianist och ackompanjatör var 1957. I början av 1970-talet blev han medlem av Akademie der Künste i Berlin. Han var professor i samtida Lied vid Musikhochschule Hamburg från 1974 till 1983, sedan vid Berlins Hochschule der Künste från 1983 till 1998.

Utöver sitt arbete som kompositör och musiklärare är Reimann medredaktör och pianist i CD-serien Edition Zeitgenössisches Lied (samtida sång) av skivbolaget Orfeo , upplagan, tillsammans med Axel Bauni.

Reimanns rykte som tonsättare har ökat kraftigt med flera stora litterära operor, inklusive Lear och Das Schloß . Utöver dessa har han skrivit kammarmusik , orkesterverk och sånger. Han har hedrats upprepade gånger, inklusive Förbundsrepubliken Tysklands Stora Förtjänstkors och Berlins Förtjänstorden .

Inbjuden av Walter Fink var han den sjunde kompositören med i det årliga Komponistenporträt av Rheingau Musik Festival 1997, i sånger och kammarmusik med Auryn Quartet, och spelade själv piano.

Hans beställningsverk, Cantus för klarinett och orkester , tillägnad klarinettisten och kompositören Jörg Widmann , uruppfördes den 13 januari 2006 i WDR :s stora sändningshall i Köln, Tyskland, i närvaro av kompositören, som gör anspråk på verket. inspirerades av Claude Debussys kompositioner för klarinett .

Hans opera Medea , efter Franz Grillparzer , uruppfördes på Wiener Staatsoper 2010, dirigerad av Michael Boder , med Marlis Petersen i titelrollen.

2011 tilldelades han Ernst von Siemens musikpris "för sitt livsverk".

Utmärkelser

Reimann fick många utmärkelser:

• 1962 Berliner Kunstpreis für Musik (Jungegeneration) – Berlins konstpris för musik (ung generation)
• 1963 Villa Massimo stipendium
• 1965 Robert-Schumann-Preis der Stadt Düsseldorf
• 1966 Förderungspreis der Stadt Stuttgart
• 1985 Großes Verdienstkreuz des Verdienstordens der Bundesrepublik Deutschland (Commander's Cross of the Order of Merit of the Federal Republic of Germany )
• 1985 Braunschweiger Ludwig-Spohr-Preis – Braunschweigs Ludwig Spohr-pris
• 1986 Prix de composite musicale de la Fondation Prince Pierre de Monaco – Pris för musikalisk komposition, från Prince Pierre of Monaco Foundation
• 1987 Bachpris för Fria och Hansastaden Hamburg
• 1991 Frankfurter Musikpreis
• 1993 Officier de "L'Ordre du Mérite Culturel" de la Principauté de Monaco
• 1993 Pour le Mérite for Arts and Sciences , Tyskland
• 1995 Großes Verdienstkreuz mit Stern des Verdienstordens der Bundesrepublik Deutschland (Knight Commander's Cross of the Order of Merit of the Federal Republic of Germany)
• 1999 Commandeur de "L'Ordre du Mérite Culturel" de la Principauté de Monaco (Befälhavare av Order of Cultural Merit of Furstendömet Monaco)
• 1999 Goldene Nadel der Dramatiker Union
• 2002 Preis der Kulturstiftung Dortmund
• 2002 Berliner Kunstpreis
• 2006 Arnold Schönberg-priset
• 2011 Ernst von Siemens musikpris
• 2016 Robert Schumann-priset för poesi och musik Mainz
• 2018 Deutscher Theaterpreis Der Faust (pris för livstidsprestation)

Arbetar

Skede

• Ein Traumspiel (libretto av Carla Henius , efter Strindbergs Ett drömspel , översatt av Peter Weiss , hade premiär den 20 juni 1965 på Opernhaus Kiel
• Die Vogelscheuchen (libretto av Günter Grass , premiär den 7 oktober 1970 vid Deutsche Oper Berlin
• Melusine (efter Yvan Goll ) (1971)
• Lear (efter William Shakespeares King Lear ) (1978)
• Die Gespenstersonate (efter August Strindbergs pjäs Spöksonaten ) (1984)
• Troades (efter Euripides ' The Trojan Women ) (1986)
• Das Schloß (efter Franz Kafkas Das Schloss ) (1992)
• Bernarda Albas Haus (efter Federico García Lorcas The House of Bernarda Alba )
• Medea (efter del 3 av Franz Grillparzers Das goldene Vlies ) (2010)
• L'Invisible (efter Maurice Maeterlincks L' Intruse , L'Intérieur och La Mort de Tintagiles) (2017)

Orkester

• Variationer för orkester
• Nahe Ferne (nära avstånd)
• Cantus für Klarinette und Orchester (Cantus för klarinett och orkester)
• Sieben Fragmente für Orchester in memoriam Robert Schumann (Sju fragment för orkester, in memoriam Robert Schumann ) (1988)
• Violinkonsert (1996)

Vokalmusik

• Zyklus nach Gedichten von Paul Celan für Bariton und Klavier ( Cykel baserad på Paul Celans poesi för baryton och piano ) (1956)
• Wolkenloses Christfest Requiem nach Gedichten von Otfried Büthe, tillägnad Dietrich Fischer-Dieskau och Siegfried Palm (1974)
• Nachtstück II für Baryton und Klavier (1978)
• Unrevealed, Lord Byron till Augusta Leigh für Bariton und Streichquartett ( 1981)
• Requiem für Sopran, Mezzosopran, Bariton, Gemischten Chor und Orchester unter Verwendung des lateinischen Requiemtextes und von Versen aus dem Buch Hiob (1982)
• Shine and Dark für Bariton und Klavier (vänster hand) (1989)
• Entsorgt für Bariton-Solo (1989)
• Eingedunkelt für Alt-Solo (Eingedunkelt för Alto Solo) (1992)
• Fünf Lieder nach Gedichten von Paul Celan für Countertenor und Klavier (Fem sånger baserade på Paul Celans poesi för kontratenor och piano) (1994/2001)
• An Hermann für Tenor und Klavier (2008)

Vidare läsning

• Luigi Bellingardi, Alcune riflessioni sulla »Gespenstersonate« av Aribert Reimann , i: Sabine Ehrmann-Herfort/Markus Engelhardt (red.), »Vanitatis fuga, Aeternitatis amor«. Wolfgang Witzenmann zum 65. Geburtstag , »Analecta Musicologica«, vol. 36, Laaber (Laaber) 2005, s. 689–695.
•   Siglind Bruhn , Aribert Reimanns Vokalmusik. Waldkirch, Edition Gorz 2016. ISBN 978-3-938095-21-8
• Wolfgang Burde, Aribert Reimann , Mainz (Schott) 2005.
• Albert Gier, Zurück till Shakespeare! Claus H. Hennebergs Lear-Libretto für Aribert Reimann und seine englische Übersetzung von Desmond Clayton , i: Herbert Schneider/Rainer Schmusch (red.), Librettoübersetzung: Interkulturalität im europäischen Musiktheater , Hildesheimn (Olms) 2009, »volliche Publikationen«schaft. 32), s. 329–349.
• Kii-Ming Lo , Unsichtbarer Herrscher über ein gehorsames Volk. Aribert Reimanns Oper »Das Schloß« nach Franz Kafka , i: Peter Csobádi, Gernot Gruber , Ulrich Müller et al. (red.), »Weine, weine, du armes Volk!« ─ Das verführte und betrogene Volk auf der Bühne, »Kongreßbericht Salzburg 1994« , Anif/Salzburg (Müller-Speiser) 1995, s. 663–674.
• Jürgen Maehder , Aribert Reimanns »Nachtstück« ─ Studien zu musikalischer Struktur und Sprachvertonung , i: Aurora (»Jahrbuch der Eichendorff-Gesellschaft«) 36/1976, sid. 107-121.
• Jürgen Maehder, Aribert Reimanns »Lear« ─ Anmerkungen zu einigen Strukturproblemen der Literaturoper , programbok för urpremiären på Bayerns statsopera i München, München (Bayerische Staatsoper) 1978, s. 61–73.
• Jürgen Maehder, Anmerkungen zu einigen Strukturproblemen der Literaturoper , i: Klaus Schultz (red.), Aribert Reimanns »Lear«. Weg einer neuen Oper , München (dtv) 1984, s. 79–89.
• Jürgen Maehder, Aribert Reimann och Paul Celan: The Setting of Hermetic Poetry in the Contemporary German Lied , i: Claus Reschke/Howard Pollack (red.), German Literature and Music. An Aesthetic Fusion: 1890─1989 , »Houston German Studies«, vol. 8, München (Fink) 1992, s. 263–292.
• Jürgen Maehder, Étude sur le théâtre musical d'Aribert Reimann ─ de »Lear« à »La sonate des spectres« , program de salle pour l'Opéra National du Rhin, Strasbourg (TNOR) 1998, s. 27–45.
• Jürgen Maehder, Untersuchungen zum Musiktheater Aribert Reimanns. Musikalische Dramaturgie in »Lear« und »Die Gespenstersonate« , i: Jürgen Kühnel/Ulrich Müller/Oswald Panagl (red.), Musiktheater der Gegenwart. Text und Komposition, Rezeption und Kanonbildung , Anif/Salzburg (Müller-Speiser) 2008, sid. 342–373.
• Jürgen Maehder, Aribert Reimann och Paul Celan. La mise en musique de la poésie hermétique dans le lied allemand contemporain , i: Antoine Bonnet/ Frédéric Marteau (red.), Paul Celan, la poésie, la musique. »Avec une clé changeante« , Paris (Hermann) 2015, sid. 351–372.
• Klaus Schultz (red.), Aribert Reimanns »Lear«. Weg einer neuen Oper , München (dtv) 1984.
• Ulrich Tadday (red.), Aribert Reimann , »Musik-Konzepte«, vol. 139, München (text + kritik) 2008.
•   Anselm Weyer: Günter Grass und die Musik (= »Kölner Studien zur Literaturwissenschaft«, bd 16). Peter Lang, Frankfurt am Main ua 2007, ISBN 978-3-631-55593-4 (Zugleich: Köln, Universität, Dissertation, 2005).
• Sigrid Wiesmann (red.), Für und Wider die Literaturoper , »Thurnauer Schriften zum Musiktheater«, vol. 6, Laaber (Laaber) 1982.

externa länkar

• Media relaterade till Aribert Reimann på Wikimedia Commons
• Intervju med Aribert Reimann , 16 maj 1997