En avhandling om Astrolabben
A Treatise on the Astrolabe är en medeltida bruksanvisning om astrolabiet av Geoffrey Chaucer . Den beskriver både formen och den korrekta användningen av instrumentet, och sticker ut som ett prosatekniskt verk från en författare som är mer känd för poesi, skriven på engelska snarare än det mer typiska latinska.
Betydelse
Avhandlingen anses vara det "äldsta verket på engelska skrivet på ett utarbetat vetenskapligt instrument" . Den beundras för sin tydlighet när det gäller att förklara svåra begrepp – även om moderna läsare som saknar en verklig astrolabium kan tycka att detaljerna i astrolabben är svåra att förstå. Robinson menar att det tyder på att om Chaucer hade skrivit en mer fritt komponerad prosa skulle den ha varit överlägsen hans översättningar av Boethius och Renaut de Louhans .
Chaucers exakta källa är obestämd men de flesta av hans "slutsatser" går tillbaka, direkt eller indirekt, till Compositio et Operatio Astrolabii , en latinsk översättning av Messahalas arabiska avhandling från 800-talet. Hans beskrivning av instrumentet förstärker Messahalas, och Chaucers skuldsättning till Messahala erkändes av John Selden och etablerades av Walter William Skeat . Mark Harvey Liddell höll att Chaucer drog på De Sphaera av John de Sacrobosco för innehållet i hans astronomiska definitioner och beskrivningar, men den bristande överensstämmelsen i språket antyder den troliga användningen av en alternativ sammanställning. En collotype faksimil av den andra delen av den latinska texten av Messahala (delen som är parallell med Chaucers) finns i Skeats Treatise On The Astrolabe . och i Gunthers Chaucer och Messahalla på Astrolabben .
Paul Kunitzsch hävdade att avhandlingen om astrolabiet som länge tillskrivits Messahala faktiskt skrevs av Ibn al-Saffar .
Språk
Verket är skrivet på den tidens fritt flytande engelska (1391), idag vanligen kallad mellanengelska . Chaucer förklarar denna avvikelse från normen så här:
- "Denna avhandling, ..., vill jag visa ... på engelska, för latin kan du bara vara liten"
Chaucer fortsätter att arbeta lite med poängen:
- "Greker ... på grekiska; och till araber på arabik och till judar på ebriska och till latinfolk på latin; latinfolket hade först ut [slutsatser] från andra olika språk och skrev hem på sina egna tunge, det vill säga seyn, på latin."
Han fortsätter att förklara att det är lättare för ett barn att förstå saker på sitt eget språk än att kämpa med obekant grammatik, en vanlig idé idag men radikal på 1300-talet. Slutligen vädjar han till royalty (hans fru var en värdinna för Edward III :s drottning och syster till John of Gaunts fru) i en tidig version av frasen "Kungens engelska":
- "Och preie Gud frälsa kungen, som är herre över detta språk, ..."
Manuskript
Skeat identifierar 22 manuskript av varierande kvalitet. Det bästa han märker A , B och C som är MS. Dd. 3.53 (del 2) i Cambridge University Library , MS. E Museo 54 i Bodleian Library och MS. Rawlinson, Misc. 1262 även i Bodleian. A och B var tydligen skrivna av samma skrivare, men A har rättats av annan hand. Skeat observerar att felen bara är de som beskrivs i "Chaucers Wordes unto Adam, His Owne Scriveyn":
- "Så ofta en dag mot jag ditt arbete förnya, "
- Det att rätta och eek att gnugga och skrapa;
- "Och all är grundlig din försumlighet och våldtäkt."
A har verkligen gnuggats och skrapats och sedan korrigerats av en annan hand. Den sistnämnde skribenten Skeat anser vara en bättre författare än den första. Till denna andra författare anförtroddes införandet av diagram. A och B skrevs tydligen i London omkring år 1400, det vill säga ungefär 9 år efter den ursprungliga kompositionen. Manuskript C är också tidigt, kanske 1420 och överensstämmer nära med A .
Publik
Chaucer inleder med orden "Lyte Lowys my sone". Tidigare uppstod en fråga om Lowys var Chaucers son eller något annat barn som han var i nära kontakt med. Kittredge föreslog att det kunde vara Lewis Clifford, en son till en vän och möjligen en gudson till Chaucer. Som bevis framförde han att Lewis Clifford dog i oktober 1391, året för kompositionen, vilket kunde förklara att den övergavs. Robinson rapporterar om upptäckten av ett dokument av professor Manly "nyligen" (till 1957) som förbinder en Lewis Chaucer med Geoffreys äldsta barn Thomas Chaucer. Sannolikheten är därför att dedikationen kan tas till nominellt värde.
Chaucer hade ett öga för den bredare allmänheten också. I prologen säger han:
- Nu vill jag bemästra alla diskreta personer som redigerar eller ärver dessa små trakter..."
Strukturera
Arbetet var planerat att ha en introduktion och fem avsnitt:
- En beskrivning av astrolabiet
- En rudimentär kurs i att använda instrumentet
- Olika tabeller över longituder , breddgrader , deklinationer m.m.
- En "teori" ( teori ) om himlakropparnas rörelse , i synnerhet en tabell som visar "mycket månens rörelse "
- En introduktion till det bredare fältet "astrologi", ett ord som vid den tiden syftade på hela spännvidden av vad vi nu delar upp i astrologi och astronomi .
Del 1 är komplett och finns kvar. Del 2 finns också kvar med vissa varningar som beskrivs nedan. Del 3, om den någonsin funnits, finns inte kvar som en del av avhandlingen. Del 4 skrevs, enligt Skeats uppfattning, förmodligen aldrig. Del 5 skrevs förmodligen aldrig heller vilket Skeat godkänner. Han uppmärksammar faktiskt Chaucers kommentar i slutet av slutsats 4:
- "Natheles dessa ben observaunces av rättsväsendet och rytes of payens, i vilka min ande inte har någon sanning, ingen vetskap om hennes horoskop."
Del 1
Hela detta avsnitt beskriver formen av en astrolabium. Astrolabben är baserad på en stor platta ("The moder" eller "mother") som är anordnad att hänga vertikalt från en tumring. Den har "en stor hool, som tar emot de tunna plåtarna i sin livmoder". Baksidan av astrolabben är graverad med olika skalor (se Skeats skiss nedan). Monterad på baksidan är en siktregel (Skeats fig 3, nedan) "en brod regel, som på vardera änden har en fyrkantig platta med vissa hål". För att hålla ihop det hela finns en "pyn" med en "littel wegge" (kil) som visas nedan vid Skeats fig 7. I "livmodern" kan olika tunna plattor sättas in som är designade för en viss plats: "compowned after latituden Oxenforde". Dessa plattor visar stjärnkartan. Över dem finns en "riet" eller "rete" som är ett genomborrat ramverk som bär de stora stjärnorna som visas i fig 9. Utanför allt finns en annan regel, denna gång inte med sikthål, monterad på den gemensamma pivoten, se fig 6.
Del 2
Del 2 består av ett 40-tal förslag eller beskrivningar av saker som kan göras med astrolabiet. Det exakta antalet är osäkert eftersom några av de senare påståendena är av omtvistad eller tveksam äkthet. Skeat accepterar att propositionerna 1-40 är otvetydigt äkta. Robinson följer i allmänhet Skeats resonemang. Dessa första 40 propositioner utgör kanonen för del 2; propositionerna som följer är vanligtvis märkta "Supplementary propositions".
Astrolabiet
Astrolabben var ett sofistikerat precisionsinstrument. Med den kunde man bestämma datum, tid (när himlen var klar), stjärnornas position, zodiakens passage, latitud på jordens yta, tidvatten och grundläggande mätning. Man måste se till att inte avfärda de astrologiska aspekterna; såväl som någon mystisk tolkning användes astrologisk terminologi för vad som idag skulle erkännas som astronomi. Att bestämma när solen gick in i ett hus (eller zodiakens tecken) var en exakt bestämning av kalendern.
Skeat producerade ett antal skisser för att åtfölja hans upplaga:
Skiva som visar de 12 husen, Hur man får meridionallinjen från två skuggor, Umbra Recta, Umbra Versa, Umbra Versa från två observationer
Stjärnorna som är listade på kanten av teckningarna i avhandlingen ges nedan med deras moderna namn: [ citat behövs ]
Namn på Rete | Modern beteckning |
---|---|
Alkab | Iota Aurigae |
Alpheta | Alpha Coronae Borealis |
Alramih | Arcturus |
Alkaid | Eta Ursae Majoris |
K.Alasad | Alfa Leonis |
Algomisa | Procyon |
Alhabor | Sirius |
Alghul | Beta Persei |
Alnath | Beta Tauri |
Markab | Alfa Pegasi |
Alradif | Delta Cephei |
Alnasir | Alpha Andromedae |
Se även
Fotnoter
Citat
Bibliografi
- Gunther, RT (1929), "Chaucer and Messahalla on the Astrolabe", Early Science in Oxford , vol. 5 citerad av Robinson 1983, sid. 545
- Kunitzsch, Paul (1981), "Om äktheten av avhandlingen om sammansättningen och användningen av det astrolabium som tillskrivs Messahalla", Archives Internationales d'Histoire des Sciences Oxford , 31 (106): 42–62
- Laird, Edgar (1997), affisch, Carol; Utz, Richard (red.), "Astrolabes and the Construction of Time in the Late Middle Ages", Constructions of Time in the Late Middle Ages , Evanston, IL: Northwestern University Press, s. 51–69
- North, JD (1988), Chaucer's Universe , Oxford: Clarendon Press
-
Selin, Helaine (2008-03-12), Encyclopaedia of the History of Science, Technology, and Medicine in Non-Western Cultures , Springer Science & Business Media, Bibcode : 2008ehst.book.....S , ISBN 978-1 -4020-4559-2 ,
Paul Kunitzsch har nyligen fastställt att den latinska avhandlingen om astrolabiet som länge tillskrivits Ma'sh'allah och översatts av Johannes av Sevilla i själva verket är av Ibn al-Saffar, en lärjunge till Maslama al-Majriti.
- Robinson, FN, red. (1983) [1:a upplagan 1933], The Complete Works of Geoffrey Chaucer (2:a upplagan), Oxford University Press, ISBN 0-19-281157-6 5th impression. Ursprungligen publicerad av Houghton Mifflin Co, Boston, Mass.
- Skeat, Walter W , ed. (1872), A treatise on the astrolabe av Geoffrey Chaucer , för The Early English Text Society av N. Trűbner & Co , hämtad 26 augusti 2018
- Skeat, Walter W , ed. (1900), The Complete works of Geoffrey Chaucer , vol. III (andra upplagan), Oxford University Press
externa länkar
-
Oformaterad text (med radnumrering): Del 1 Del 2
- från eChaucer
- Texten till A Treatise on the Astrolabe – presenterad på mellanengelska och modern engelska sida vid sida.
- A Treatise on the Astrolabe - en verbdatabas (språkanalys, beskrivning av astrolabiet och mellanengelska perioden)