Matteus, Markus, Lukas och Johannes
| "Matthew, Mark, Luke och John" | |
|---|---|
 "Fyra hörn till min säng" av Isobel Lilian Gloag (1868–1917)
| |
| Nursery rhyme | |
| Skriven | Okänd |
| Publicerad | 1656 |
"Matthew, Mark, Luke and John", även känd som "Black Paternoster" , är en engelsk barns läggdagsbön och barnvisa . Den har ett Roud Folk Song Index nummer på 1704. Den kan ha sitt ursprung i forntida babyloniska böner och användes i en kristen version i det sena medeltida Tyskland. Den tidigaste bevarade versionen på engelska kan spåras till mitten av sextonde århundradet. Den nämndes av engelska protestantiska författare som en "polig" eller magisk charm. Den är relaterad till andra böner, inklusive en "Grön" och "Vit Paternoster", som kan spåras till det sena medeltidens England och som det ofta förväxlas med. Det har varit inspirationen till ett antal litterära verk av figurer inklusive Henry Wadsworth Longfellow och musikaliska verk av figurer som Gustav Holst . Den har varit föremål för alternativa versioner och satirer.
Text
Den vanligaste moderna versionen av versen är följande:
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, välsigna sängen som jag ligger på. Fyra hörn till min säng, Fyra änglar runt mitt huvud; En att vaka och en att be och två att bära bort min själ.
Roud Folk Song Index , som katalogiserar folksånger och deras variationer efter nummer, klassificerar sången som 1704.
Ursprung
Versen kan vara en av få engelska barnrim som har urgammalt ursprung. Den babyloniska bönen " Shamash före mig, bakom mig Sin , Nergal till höger om mig, Ninib till vänster", återspeglas av den medeltida judiska bönen: "I Herrens, Israels Gud, må Mikael vara till höger om mig. hand; Gabriel till vänster om mig; Uriel före mig; Rafael bakom mig och Guds Shekhina vara över mitt huvud" som används som en bön före sömnen. En kristen version har hittats för Tyskland i slutet av medeltiden. Den första kända uppteckningen av texterna på engelska är dock från Thomas Adys trolldomsavhandling A Candle in the Dark, eller, en avhandling om häxornas och trolldomens natur ( 1656), som berättar om en kvinna i Essex som gjorde anspråk på att har levt under Maria I: s regering (r. 1553-8) och som levde på sin tid och välsignade sig själv varje natt med den "poliga charmen":
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, Sängen vare välsignad att jag ligger på.
George Sinclair, som skrev om Skottland i hans Satans osynliga värld upptäckt 1685, upprepade Adys historia och berättade om en häxa som använde en "Black Paternoster", på natten, vilket verkar mycket likt Adys ramsa:
Fyra nybörjare i det här huset, för haly änglar, en stolpe mitt emellan, det är Kristus Jesus, Lucas, Marcus, Matthew, Joannes, Gud vare i det här huset, och allt som är viktigt för oss.
Ett år senare citerades den igen av John Aubrey , men i formen:
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, välsignar sängen som jag ligger på. Och välsignade skyddsängeln skyddar mig från fara medan jag sover.
En version liknande den som citerades i början av denna artikel spelades in av Sabine Baring-Gould 1891, och den överlevde som en populär barnbön i England in på 1900-talet.
"Vit paternoster"
Robert Grosseteste (c. 1175–1253), biskop av Lincoln , fördömde användningen av en "Green Paternoster" av gamla kvinnor i en avhandling om hädelse , som innehöll hänvisning till "Green Pater Noster, Peters kära syster". I Chaucers " Millers Tale " (ca 1387) hänvisar han till en bön känd som "White Paternoster", vars element, särskilt välsignelsen av fyra delar av ett hus, kan ses i den senare "Black Paternoster" :
Therwith the night-spel seyde han anon-rightes På fyra halvor av huset omkring Och på tröskeln av Dore outside: Jesus Crist och Seint Benedight , Välsigna detta hus från varje ond wight, För nyghts nerye den vita pater-noster ! Vart gick, Seinte Petres syster?
Hänvisningen till St. Peters syster kan vara en ersättning för St. Peters förmodade dotter, St. Petronilla , känd i England som St. Parnell. Det har föreslagits att de olika färgerna som är förknippade med dessa verser kan ha bestämts av färgen på bönepärlor , med olika färgade pärlor som används för att framkalla recitation av aves och paternosters .
Efter reformationen var denna "vita paternoster" bland ett antal böner och andakter som omvandlades till magiska ramsor och blev vida kända charm. Lancashire minister John White (1570–1615) i sin The Way to the True Church (1608) registrerade bland många "vidskepelser" hos invånarna i Lancashire, en "vit paternoster":
White Pater-noster, Petersbror, vad har jag för hand? Vita bokblad. Vad har jag för andra handen? heaven yate nycklar. Öppna himlen Yates, och steike stäng helveten Yates: Och låt varje chrisome barn krypa till sin egen mamma. White Pater-noster, Amen.
Sinclair 1685 kontrasterade "Black Paternoster" som skulle användas på natten med en "White Paternoster" som skulle användas på dagen.
Vit paternoster, Gud var min foster. Han fostrade mig Under Palm-Tree Book, St Michael var min Dame, Han föddes i Bethelem. Han var gjord av kött och blod. Gud sänd mig min rätta mat; Min rätta mat, och dyne två, Att jag får till yon Kirk gå att läsa på yon ljuva bok, som himlens mäktige Gud läser. Öppna, öppna Heaven's Yaits, Steik, Steik, Hell's Yaits. Alla helgon var bättre, Att höra den vita bönen Pater Noster .
Antropologen Margaret Murray föreslog i sin kontroversiella bok The God of the Witches från 1933 att namnen på de två följeverserna kunde tolkas som "en förvirrad version av en kristen bön eller hymn":
Litterära och musikaliska referenser
John Rutter satte texterna till barnramsan för kör a cappella i samlingen Five Childhood Lyrics , som framfördes första gången 1973.
"White Paternoster" användes av Henry Wadsworth Longfellow (1807–82) som ett hån mot mässan av Lucifer , beskriven som "Black Paternoster" i hans berättande dikt The Golden Legend (1851). Det var också titeln på en novell av Theodore Francis Powys (1875–1953) publicerad 1930. En fyrstämmig körsättning av Black Paternoster-texten producerades av Gustav Holst (1874–1934) i början av 1900-talets Storbritannien, medan den samtida landsmannen Henry Walford Davies (1869–1941) komponerade en motsvarande inställning av White Paternoster.
Satirer
Rimmen har ofta varit källan till satir. En av de vanligaste spelades in i Skottland på 1840-talet som ett hobbyhästspel bland pojkar, med texten:
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, Håll i hästen tills jag går på; När jag kom på kunde jag inte rida, jag ramlade av och bröt sidan.
En version från USA inspelad 1900 började:
Matthew, Mark, Luke och John, sadlar hästen tills jag går på...
Se även
Anteckningar
Citat