Little Nemo: Adventures in Slumberland

Little Nemo: Adventures in Slumberland
Little Nemo Japanese poster.jpg
Original japansk biopremiäraffisch
Regisserad av
  • Masami Hata
  • William Hurtz
Manus av
Berättelse av
Baserat på
Little Nemo av Winsor McCay
Producerad av Yutaka Fujioka
Medverkande
Filmkonst Hajime Hasegawa
Redigerad av Takeshi Seyama
Musik av

Produktionsbolag _
Levererad av
Lanseringsdatum
  • 15 juli 1989 ( 1989-07-15 ) (Japan)
  • 21 augusti 1992 ( 1992-08-21 ) (USA)
Körtid
  • 95 minuter (originalsnitt)
  • 85 minuter (Redigerad klipp)
Länder
  • Japan
  • Förenta staterna
språk
  • japanska
  • engelsk
Budget
Biljettkassan
0,9 miljarder ¥ (11,4 miljoner USD)

Little Nemo: Adventures in Slumberland (släppt i Japan som helt enkelt Nemo ( ニモ , Nimo ) och krediterad i vissa territorier som Little Nemo ) är en animerad musikalisk fantasyfilm från 1989 i regi av Masami Hata och William Hurtz. Baserad på serieserien Little Nemo in Slumberland av Winsor McCay gick filmen igenom en lång utvecklingsprocess med ett antal manusförfattare. I slutändan krediterades manuset till Chris Columbus och Richard Outten ; handlingen och konststilen skilde sig från originalversionen. Originalsoundtracket skrevs av Oscarsbelönta Sherman Brothers . Filmen innehåller de engelska dubbröster av Gabriel Damon , Mickey Rooney , René Auberjonois , Danny Mann och Bernard Erhard .

Även om den härrörde från en amerikansk serieserie, animerades Little Nemo av det japanska företaget Tokyo Movie Shinsha och anses därför ofta vara en animefilm , även om det var en gemensam produktion av japanska och amerikanska animatörer och produktionsbolag.

Filmen var ökänd för att vara i utvecklingshelvete med många människor, av vilka några arbetade på Disney , Star Wars , Looney Tunes och Studio Ghibli , figurer som George Lucas , Chuck Jones , Ray Bradbury , Isao Takahata , Brad Bird , Jerry Rees , Chris Columbus , Ken Anderson , Frank Thomas , Oliver Johnston , Paul Julian , Osamu Dezaki , Sherman Brothers ( Richard M. Sherman och Robert B. Sherman ), Hayao Miyazaki (som arbetade på TMS då) och Gary Kurtz vara involverad i filmen innan alla hoppade av.

Filmen släpptes första gången i Japan den 15 juli 1989 av Toho-Towa och i USA den 21 augusti 1992 av Hemdale Film Corporation för dubben. Den fick positiva recensioner men tjänade 11,4 miljoner dollar på en budget på 35 miljoner dollar och var en bomb i kassan . Den sålde dock bra på hemmavideo och har sedan dess utvecklat en kultföljare.

Komplott

En ung pojke som heter Nemo upplever en mardröm där han förföljs av ett lokomotiv . När han vaknar nästa dag går han med sin flygekorre, Ikaros, för att se en parad som välkomnar en resande cirkus . Men Nemo kan inte se cirkusen eftersom hans föräldrar är för upptagna för att ta honom. Den natten imiterar Nemo sömnpromenad i ett försök att smyga bort lite paj, vilket agerar mot ett löfte han hade gett tidigare till sin mamma, som tar honom på bar gärning och får honom att springa tillbaka till sitt rum tomhänt. När han somnar blir Nemo uppsökt av figurer från cirkusparaden. Cirkusorganisten presenterar sig som professor Genius och hävdar att de hade skickats på uppdrag av kung Morpheus , kungen av ett rike vid namn Slumberland. Uppdraget innebär att Nemo blir lekkamrat till prinsessan Camille. Även om Nemo initialt har reservationer mot att interagera med en tjej, bestämmer han och Icarus sig för att ge sig av för att fullgöra sitt uppdrag efter att ha blivit övertalade med en presentask med kakor från prinsessan.

Nemo förs till Slumberland i en dirigible som han får köra, vilket orsakar lite kaos, och introduceras för kung Morpheus. Morpheus avslöjar att han kallade Nemo för att bli hans arvtagare till tronen. Morpheus ger Nemo en gyllene nyckel som öppnar varje dörr i kungariket och varnar honom för en dörr med ett draketecken som aldrig får öppnas. Nemo introduceras för prinsessan Camille och paret strövar runt i hela Slumberland tillsammans. Efteråt möter Nemo den busiga clownen, Flip, som gör en grupp poliser arg och tvingar honom och Nemo att gömma sig i en grotta. Där upptäcker Nemo dörren som Morpheus varnade honom för att inte öppna. Flip frestar Nemo att låsa upp dörren, vilket släpper lös "mardrömmen". Nemo rusar tillbaka till Morpheus slott i tid för sin kröningsceremoni, där Nemo överlämnas den kungliga spiran, det enda som kan besegra Mardrömskungen, härskaren över Mardrömslandet, om han någonsin skulle återvända till Slumberland. Mitt under en danspass mellan Morpheus och Genius når "The Nightmare" slottet och stjäl bort Morpheus. När festdeltagarna söker efter en syndabock anklagar Flip och Nemo varandra, även om ansvaret går till Nemo som hade nyckeln.

Nemo vaknar i sitt hem, som svämmar över med havsvatten och kastar ut honom i havet. Genius upptäcker Nemo och säger åt honom att inte skylla sig själv för allt som har hänt och att Flip är skyldig, men Nemo som accepterar situationen lovar att hitta kungen. När de två återvänder till Slumberland räddar de Flip från att bli skjuten ur en kanon eftersom han har en karta över Nightmare Land, där Morpheus för närvarande hålls fängslad. Nemo, Icarus, Camille, Flip och Genius ger sig av i en bogserbåt på jakt efter Morpheus. De sugs snart in i en bubbelpool och befinner sig i det trollinfekterade mardrömslandet. De fem stöter på en grupp formskiftande troll som heter Oomps som vill hjälpa till i jakten på att rädda Morpheus. Mardrömskungen skickar en flock gigantiska fladdermöss för att ta räddningsfesten. Nemo försöker använda spiran men vaknar i sin säng istället. The Oomps dyker upp i Nemos rum och gruppen reser till Nightmare Castle genom att flyga genom en portal på himlen. Men de fängslas senare i slottet, där Mardrömskungen kräver innehav av spiran. Nemo använder snart spiran för att slutligen eliminera och besegra mardrömskungen men nästan på bekostnad av Nemos liv. Slumberland firar Nightmare Kingdoms fall. Camille eskorterar Nemo hem på dirigiblen. De två delar nästan en kyss innan Nemo vaknar i sitt rum, där han ber sin mamma om ursäkt för att hon bröt sitt löfte och försökte ta pajen. Nemos föräldrar går också med på att ta med Nemo till cirkusen. Nemo stirrar ut genom fönstret medan han ser fram emot sin nya dag.

Kasta

  • Gabriel Damon (Takuma Gōno i den japanska anpassningen) som Nemo : Han är en mänsklig pojke som bor i New York City som förs till Slumberland för att vara prinsessan Camilles officiella lekkamrat; i verkligheten kallas han dock för att vara arvtagaren till den äldre kung Morpheus. Han får nyckeln till Slumberland men varnas av kungen att lämna en dörr med en lindad drake stängd. Tråkigt nog öppnar han den tidigare nämnda dörren när han frestas av Flip och ger sig ut på ett uppdrag för att återställa Slumberland till dess rättmätiga ära, rädda kung Morpheus och besegra mardrömskungen.
  • Mickey Rooney ( Chikao Ōtsuka i den japanska anpassningen) som Flip : Han beskrivs som en "läskig karl" av Professor Genius, han är efterlyst i hela Slumberland för att han "hade roligt" (belöningen på hans huvud är stor) och hans enda vän är hans partner-i-brott: en fågel som heter Flap. Han lurar Nemo att av misstag släppa mardrömskungen och skyller på Nemo för ruinen av Slumberland. Han är i besittning av en karta över Nightmare Land (handritad och skriven i sin egen speciella kod) och fungerar som guide till Nightmare Castle tills han ersätts av Boomps. Han har ett allvarligt rökberoende. I den verkliga världen är han en clown på en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • René Auberjonois ( Kōichi Kitamura i den japanska anpassningen) som professor Genius : kung Morpheus' rådgivare. Han kommer till den verkliga världen för att ta med Nemo till Slumberland. Som sofistikerad man är han ganska punktlig och föredrar ordning framför galenskap. Han är en ganska dansare, då han dansar en hel del under Nemos kröningsceremoni. I den verkliga världen är han orgelspelare på en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • Danny Mann som Ikaros : en flygande ekorre , Nemos bästa vän och en stödjande huvudperson. Icarus är Nemos enda vän från den verkliga världen. Han visar stor oro för Nemos välbefinnande i en mening som liknar två syskons. Han pratar en blandning av både ekorre och lite engelska. Hans skrik är smärtsamt för Boomps öron. Han avskyr att bli kallad en "liten råtta" (vilket prinsessan Camille misstar honom för). Till skillnad från andra ekorrar äter Ikaros mänsklig mat, som kakor. Hans första förhållande med prinsessan Camille, även om det är grovt, förändras så småningom till det bättre.
  • Bernard Erhard ( Kenji Utsumi i den japanska anpassningen) som kung Morpheus : Slumberlands suverän. Han har skyddat Slumberland i åratal med hjälp av den kungliga spiran: ett gammalt vapen med stor makt. Även om han är ett barn i hjärtat, vet han när han ska vara seriös. Han låter föra Nemo till Slumberland så att han kan bli hans arvtagare till tronen. Han ger Nemo nyckeln till Slumberland, som kan öppna vilken dörr som helst; dock varnar han Nemo för en dörr med en drakesymbol som aldrig får öppnas. Precis som professor Genius är han en ganska dansare, eftersom han dansar tillsammans med professorn under Nemos kröningsceremoni. När Nemo av misstag släpper mardrömskungen blir kung Morpheus tillfångatagen och Nemo måste gå och rädda honom från mardrömsland. I den verkliga världen är han ringmästare för en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • Bill Martin ( Tarō Ishida i den japanska anpassningen) som The Nightmare King : Han är en demonisk hornad varelse som styr över mardrömmars eller dåliga drömmars rike. När Nemo åker till Mardrömsland för att rädda kung Morpheus, låter Mardrömskungen sina undersåtar fånga Nemos vänner (Professor Genius, Flip och prinsessan Camille). Han visar sig vara en lögnare och ganska temperamentsfull när han förstör flera hantlangare för misslyckandet av bara en av hans underhuggare (generalen i hans armé). Bland hans styrkor finns en gigantisk flygande stingrocka och en närvaro känd som "The Nightmare". Det enda som kan besegra honom är den kungliga spiran.
  • Laura Mooney ( Hiroko Kasahara i den japanska anpassningen) som prinsessan Camille : dotter till kung Morpheus. Även om hon till en början beter sig något bortskämd, växer hon så småningom till att gilla Nemo. Hon blir också förtjust i Ikaros (och vice versa, trots en tuff start). När hennes far kidnappas av mardrömskungen tar hon över som suverän men bestämmer sig för att gå med Nemo i hans strävan att rädda kung Morpheus. I den verkliga världen rider hon på en elefant på en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • Greg Burson ( Tesshō Genda i den japanska anpassningen) som Nemos far
  • Greg Burson som Flap : Flip's bird companion.
  • Jennifer Darling (Mari Yokō i den japanska anpassningen) som Nemos mamma
  • Neil Ross ( Hiroshi Ōta med i den japanska anpassningen) som Oompa : En medlem av Boomps som blir vän med Nemo.
  • Alan Oppenheimer ( Keiichi Nanba i den japanska anpassningen) som Oomp : En medlem av Boomps som blir vän med Nemo.
  • John Stephenson ( Masaharu Satō i den japanska anpassningen) som Oompo : En medlem av Boomps som blir vän med Nemo.
  • Sidney Miller ( Kōzō Shioya i den japanska anpassningen) som Oompe : En medlem av Boomps som blir vän med Nemo.
  • Michael Bell ( Hiroko Emori i den japanska anpassningen) som Oompy : En medlem av Boomps som blir vän med Nemo.
  • Kathleen Freeman (Kimie Nakajima i den japanska bearbetningen) som danslärare
  • Bever-Leigh Banfield (Seiko Nakao i den japanska anpassningen) som kvinnan
  • John Stephenson (Kazumi Tanaka i den japanska anpassningen) som den dirigerbara kaptenen
  • Bert Kramer ( Yukimasa Kishino i den japanska anpassningen) som en troll : En avskyvärd varelse som tjänar som medlem av mardrömskungens armé. De skickas av mardrömskungen för att se till att Nemo inte når sitt slott och befria kung Morpheus. Även om trollerna lyckas fånga de flesta av Nemos vänner, misslyckas de med att fånga Nemo själv och när mardrömskungen får reda på det dödar han dem alla i ett raseri. De enda trollerna som överlever är Boomps (som i motsats till de andra trollerna inte är hemska och faktiskt är bra).
  • Beau Weaver (Tarō Arakawa i den japanska anpassningen) som polis
  • Sherry Lynn som Bon Bon I den verkliga världen kör hon och sidorna vagnen med orgeln på en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • Guy Christopher som hovman och polis
  • Nancy Cartwright och Ellen Gerstell som sidor I den verkliga världen kör de och Bon-Bon vagnen med orgeln på en cirkus som stannar i Nemos stad.
  • Tress MacNeille som en hissvarelse
  • Michael McConnohie som etikettmästare
  • Michael Gough som lärare
  • Michael Sheehan som fäktmästare
  • June razzia som bibliotekarie
  • Gregg Berger som ryttarmästare

Produktion

Nemo var skapelse av producenten Yutaka Fujioka, dåvarande president för Tokyo Movie Shinsha (TMS). Han hade länge insett begränsningarna för animationsbranschen i Japan och ville komma in på den amerikanska marknaden, så han startade en ny animationsstudio och planerade att distribuera USA-Japan samproducerade animationsfilmer över hela världen. Han grundade Telecom Animation Film 1975, och påbörjade en filmatisering av den legendariska serieserien Little Nemo , som var så välkänd i USA att två filmatiseringar föreslogs under Walt Disneys livstid. Som det första steget mot att förverkliga detta projekt flög han 1977 personligen till Monterey, Kalifornien för att övertyga McKay-ättlingarna att tillåta honom att få filmrättigheterna, och han vann den slutligen sommaren 1978.

Fujioka hade en annan dröm: att göra en "full animation" (inte japansk begränsad animation) film som kunde konkurrera med Disney. För detta ändamål anställde Fujioka nykomlingar utan erfarenhet av japansk TV-animation och lät träna dem av Sadao Tsukioka, följt av Yasuo Ōtsuka . Pilotfilmen från 1980 skapades för övrigt av Tsukioka.

Brist på finansiering och oerfarna animatörer gjorde det dock svårt att gå in i Nemo -produktionen, så han anställde veteranpersonal borta från andra studior för att arbeta på Lupin the Third Part II , Hayao Miyazakis film Lupin III: The Castle of Cagliostro , och Isao Takahatas film filmen Jarinko Chie . Och han höll ofta visningar av dessa två filmer av Miyazaki och Takahata för filmproffs i USA för att visa upp sitt företags kapacitet.

Våren 1981 lanserade Fujioka projektet efter att ha säkrat en investering på 4 miljarder yen från konsumentfinansieringsföretaget Lake. Fujioka kontaktade först George Lucas , som då var på höjden av sin karriär med Star Wars och Indiana Jones, om att samproducera filmen som ett fotfäste för att penetrera den amerikanska marknaden. Lucas tackade dock nej till erbjudandet med hänvisning till svårigheter med det första utkastet till handling. Fujioka närmade sig också Chuck Jones , men Jones tackade också nej. Så han frågade Gary Kurtz, som hade rekommenderats av Lucas att ersätta honom, som producent för den amerikanska sidan, och Kurtz gick lätt med på att utse Ray Bradbury till manusförfattare.

I februari 1982 tillkännagavs att Kineto TMS, ett amerikanskt företag, skulle etableras som ett joint venture mellan TMS och Kurtz Kineto Graphic, Inc. i syfte att producera en japansk-amerikansk samproduktionsfilm. Samtidigt utsågs Fujioka och Kurtz till exekutiva producenter, där Kurtz skötte filmens innehåll och Fujioka skötte budgeten och andra aspekter av produktionen.

Sommaren 1982 lät Kurtz Bradbury och hans nyanställda Edward Summer skriva om historien helt för att återspegla hans avsikter. Bradbury insåg att namnet "Nemo" (ingen), när det läses baklänges, skulle vara "Omen" (omenet), och förberedde ett manus som sa: "Nemo, vägledd av sin splittrade personlighet Omen, dyker djupt in i drömvärlden , besegrar Omen och återvänder till den verkliga världen." Däremot var det ursprungliga utkastet av Hayao Miyazaki prototypen för den senare Laputa: Castle in the Sky , som ansåg att "drömvärlden" var en alternativ värld som existerade i verkligheten och var "berättelsen om en pojke, ett kungarike av övergivna robotar och deras prinsessa, och luftskeppsbanditer . "

Samtidigt tog Fujioka in Frank Thomas och Ollie Johnston från "Nine Old Men", en legendarisk grupp animatörer från Disneys tidiga dagar, som rådgivare för att producera "full animation" i Disney-stil. På inbjudan av de två reste totalt 12 japanska anställda, inklusive Isao Takahata, Hayao Miyazaki, Yasuo Ōtsuka, Yoshifumi Kondo och Kazuhide Tomonaga, till USA för att få utbildning i amerikansk karaktärsanimation. Men när de såg Miyazakis skiss blev de förbryllade: "Vi har inget att lära dem." Den japanska personalen blev också mycket inspirerad av deras kreativa inställning.

Huvudpersonalen reste sedan fram och tillbaka mellan Japan och USA för att arbeta tillsammans med Andy Gaskill och Roger Allers , som introducerades av Thomas och Johnston och som senare skulle stödja Disneys arbete.

Miyazaki och Takahata, som var planerad att gå med i projektet så snart hans tidigare arbete var klart, var de två kandidaterna till den japanska regissören, men Miyazaki var negativ till själva projektet från det tidiga skedet och sa: "En film som bekänner sig till utspelas i en drömvärld kommer bara att göra publiken tom. Efter att ha läst det första utkastet till Bradburys scenario undrade Miyazaki om det kunde betraktas som en underhållningsfilm och skickade in en rapport till Kurtz som sammanfattade delarna av vad han ansåg vara en underhållande film , men det avvisades. Därefter föreslog Miyazaki Fujioka med idéer som "berättelsen om en ung man som förvandlades till ett odjur och en prinsessa i provinskrigens tidsålder", som senare blev prinsessan Mononoke, "berättelsen om demonutrotningen av en prinsessa och hennes varg," som var baserad på den amerikanska serieserien ROWLF , och Yara, vindmästaren och prinsessan av dorok, härledde från den, som senare blev bildkällan för Nausicaä av Vindens dal . Fujioka hade dock ingen behörighet att ingripa i scenarierna, och Kurtz antog dem aldrig. Miyazaki lämnade sedan Telecom den 22 november 1982 utan att vänta på att Takahata skulle gå med. Miyazaki beskrev senare sin inblandning i filmen som "den värsta upplevelsen han någonsin varit med om".

Takahata, som gick med i projektet strax efter att Miyazaki hade lämnat, försökte konstruera en berättelse baserad på bland annat Peter Pan och Where the Wild Things Are . Han anammade sedan Bradburys idé och kom på en berättelsestruktur där "huvudpersonen delas upp i två positioner, som var och en blir en del av berättelsen." Denna struktur överfördes senare till Grave of the Fireflies och Only Yesterday . Den 12 mars 1983 drabbade Takahata också samman med Kurtz över ett scenario och lämnade Telecom.

Regissörerna som efterträdde duon var Andy Gaskill och Yoshifumi Kondo, men båda drog sig snart från produktionen.

Vid den tiden besöktes Kineto TMS av animationsproffs som hade hört rykten om projektet eller var intresserade av japansk animation. John Lasseter träffade först Hayao Miyazaki här och började interagera med honom därefter. Brad Bird rapporteras ha informellt målat några tavlor.

Brad Bird och Jerry Rees arbetade också på filmen genom den amerikanska avdelningen som animatörer under en månad, samtidigt som de arbetade på en oproducerad adaption av Will Eisners The Spirit med Gary Kurtz. Under produktionen frågade de två regelbundet animatörer vad de höll på med, och svaret de vanligtvis gavs var "Vi illustrerar bara vad Bradbury skriver." När han träffade Bradbury personligen och frågade honom om historien han skrev för filmen, svarade han "Jag skriver bara vad dessa underbara konstnärer ritar." Bird och Rees lämnade projektet strax efter deras möte med Bradbury.

Två år gick utan att en regissör valdes ut, och projektet avbröts i augusti 1984 när produktionsfonden tog slut.

Kurtz skulle så småningom avgå hösten 1984. Han var involverad i andra projekt, så han dök inte upp på Nemo -projektet särskilt ofta, och när han gjorde det ibland orsakade han friktion med den japanska personalen, så han togs bort från projektet. Personalen fortsatte dock att förändras snabbt efter det. Kondo åkte till USA sommaren 1984 för att arbeta med Kurtz och Gaskill, men återvände hem och började göra en 70 mm pilotfilm i september. Det var en annan film än den faktiska filmen, baserad på storyboards som Tomonaga hade ritat när Takahata var regissör; efter att ha avslutat det i december lämnade Kondo Telecom i mars 1985. Bradbury hoppade också av. Osamu Dezaki togs också med för att regissera en kort stund och gjorde en annan pilotfilm, men lämnade också. Jean Giraud (Mœbius), som senare gick med i projektet, såg skisserna Miyazaki lämnat efter sig och frågade Fujioka noga varför han inte adopterade dem. Han och Miyazaki började sedan interagera med varandra.

Under uppehållet fortsatte Fujioka att låta många människor skriva manuskript, inklusive Chris Columbus, Mœbius, John Canemaker , Richard Martini och många andra. Han återanställde sedan Summer för att göra ännu ett manus. Till slut Richard Outten manuset baserat på en handling som Columbus skrev mellan maj 1985 och maj 1986 innan han gjorde sin regidebut med Adventures in Babysitting .

När Lake gick med på en ytterligare investering på 1 miljard yen 1987, var Fujioka den första att säga upp sitt kontrakt med Kurtz och återuppta produktionen på det nystartade Los Angeles TMS. Fujioka blev själv exekutiv producent och tog full kontroll över projektet. På den amerikanska sidan anställdes William T. Hurtz på rekommendation av Thomas och Johnston, och på den japanska sidan anställdes Masami Hata, som hade erfarenhet av fullständiga animationsfilmer på Sanrio , som regissör. Många Disney Studio- animatörer inklusive Ken Anderson och Leo Salkin arbetade på individuella sekvenser, och John Canemaker, Corny Cole och Brian Froud gav visuell utveckling. Frank Thomas , Oliver Johnston och Paul Julian rådfrågade produktionen. De världsberömda Sherman Brothers ( Richard M. Sherman och Robert B. Sherman ) anlitades för att skriva låtarna till Nemo . Detta var deras första animefilm , men inte deras första animerade film; paret hade tidigare arbetat på Disneys Mary Poppins 1964 och flera andra projekt för Disney, inklusive Djungelboken och Hanna-Barberas Charlotte's Web .

Filmen färdigställdes 1988 och släpptes i Japan 1989 och i USA 1992, men misslyckades i biljettkassan. Fujioka tog ansvar för filmen och lämnade TMS, gav upp alla rättigheter till företaget och drog sig tillbaka från animationsbranschen.

musik

De prisbelönta Sherman Brothers skrev låtarna till Little Nemo: Adventures in Slumberland.

Originallåtar som framförs i filmen inkluderar:

Nej. Titel Artist(er) Längd
1. "Lilla Nemo" Melissa Manchester  
2. "Slumberland" Melissa Manchester  
3. "Etikett" Gabriel Damon , René Auberjonois , Kathleen Freeman , Michael Sheehan, June Foray , Gregg Berger & Chorus  
4. "The Boomps Song" Neil Ross , Alan Oppenheimer , Sidney Miller och Michael Bell  
5. "Slumberland Princess" Laura Mooney  

Släpp

Det japanska klippet släpptes i Japan den 15 juli 1989. Under en sommar som innehöll stark konkurrens, inklusive Studio Ghiblis Kiki 's Delivery Service , som ironiskt nog regisserades av en av animatörerna som lämnade produktionen av denna film, tjänade den in ¥ 0,9 miljarder (US$10 miljoner) i sin release och ansågs vara en kassaflopp, mot en budget på cirka 3 miljarder ¥ (US$35 miljoner).

Den engelska dubben släpptes tre år senare i USA på 579 biografer den 21 augusti 1992 genom Hemdale Film Corporation . 11 minuter skars för att säkra ett familjevänligt "G"-betyg av Motion Picture Association of America . Den här versionens öppningstexter förkortades, som ett resultat av att öppningslåten spelas under öppningsscenen.

kritisk mottagning

Den fick allmänt positiva recensioner från publikationer inklusive The Washington Post [ citat behövs ] , Variety [ citat behövs ] , New York Post [ citat behövs ] , Boston Globe [ citat behövs ] och The New York Times . Roger Ebert gav filmen 2 av 4 stjärnor, men på en positiv ton skrev han: " Lilla Nemo är en intressant om inte en fantastisk film, med några glada karaktärer, några glada låtar och några visuella överraskningar."

Biljettkassan

Trots ett positivt mottagande lyckades filmen inte hitta en publik. Under sin öppningshelg i USA tjänade Nemo cirka 407 695 USD med en total brutto i USA på cirka 1 368 000 USD. Den vann "Audience Award" vid Amsterdams Cinekid Festival 1992 och nominerades till "Bästa animerade film" vid Annie Awards 1993 .

I mars 2005 fick Little Nemo en mycket begränsad återutgivning i Denver , Seattle , Atlanta , Austin , Houston och andra städer i USA. Detta var genom Regal Entertainment Groups Regal Cinemas, Edwards Theatres och United Artists Theatres som en del av en Kidtoon Films familjematinéer . Den visades bara på helgerna.

Verkningarna

Efter filmens släpp bestämde sig Fujioka för att dra sig tillbaka från animationsbranschen. TMS, som var tvungen att ta igen Little Nemos förluster , ökade produktionen på lokalt baserade anime-program och blev mycket engagerad i animering för västernbaserade produktioner, inklusive Tiny Toon Adventures , Animaniacs och Batman . Sedan början av 2000-talet har TMS inte längre levererat animationstjänster till västerländska studior på grund av allt mer krävande kostnader. Studion har aldrig mer försökt ett projekt som Akira eller Nemo . [ citat behövs ] Studion gör fortfarande funktioner, men i första hand filmer som spinner av befintliga anime-egenskaper, som inkluderar sådana som Anpanman och detektiv Conan .

Hemmedia

US DVD-omslag

Filmen släpptes på VHS genom Hemdale Home Video, Inc. den 2 mars 1993. Nemo blev den #4 bästsäljande barntiteln 1993, med 1,5 miljoner sålda exemplar.

Den 5 oktober 2004 släpptes Little Nemo på DVD genom Funimation (under namnet Our Time Family Entertainment och under licens från TMS, som hade återfått de nordamerikanska rättigheterna till filmen efter att Hemdale stängde). Alla klipp som gjordes i 1992 års utgåva återställdes i denna DVD, vilket ger filmens speltid till hela 95 minuter, vilket resulterade i att DVD:n släpptes utan betyg istället. Återigen är det bara dub.

Efter att titeln gick ur tryck kunde Little Nemo ses sälja allt från $80 till $200 US för en förseglad kopia (vanligtvis DVD) på webbplatser som Amazon och eBay . Funimations DVD återsläpptes som en budgettitel från Echo Bridge Home Entertainment den 27 januari 2009, och förekom ofta i varuhus i lågprisfack. Sedan den 20 september 2011, efter att Echo Bridges återutgåva gick ur tryck, släpptes den igen på DVD av Discotek Media , men den utgåvan är endast dub. Den 6 november 2012 släppte Discotek en Blu-ray av filmen innehållande den japanska dubben och originalspråkiga engelska ljudspår och inkluderade bonusfunktioner som pilotfilmerna från 1984 och 1987.

Den 2 mars 2016 laddade Tokyo Movie Shinshas officiella YouTube- kanal upp den ursprungliga 95-minutersfilmversionen med engelsk dub.

Videospel

Huvudartikel: Little Nemo: The Dream Master

Efter det japanska släppet, men innan släppet i USA, utvecklade Capcom ett NES -spel med titeln Little Nemo: The Dream Master , som släpptes i slutet av 1990. Ett arkadspel , även det av Capcom och med titeln Nemo , utvecklades samma år.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Little_Nemo:_Adventures_in_Slumberland&oldid=1138826889 "