Tortyrträdgården

Den här artikeln handlar om romanen. För annan användning, se Torture Garden (disambiguation) .

Tortyrträdgården

Författare	Octave Mirbeau
Originaltitel	Le Jardin des supplices
Land	Frankrike
Språk	franska
Genre	Dekadent roman
Utgivare	Fasquelle
Publiceringsdatum	1899

Tortyrträdgården ( franska : Le Jardin des supplices ) är en roman skriven av den franske journalisten, romanförfattaren och dramatikern Octave Mirbeau , och publicerades första gången 1899 under Dreyfus-affären . Romanen är tillägnad: "Till prästerna, soldaterna, domarna, till de människor som utbildar, instruerar och styr män, tillägnar jag dessa sidor av Mord och blod."

Sammanfattning av handlingen

Auguste Rodin, lito för Le Jardin des supplices , Ambroise Vollard, 1902

Mirbeaus roman publicerades på höjden av Dreyfus-affären och är en löst sammansatt omarbetning av texter komponerade vid olika epoker, med olika stilar och med olika karaktärer. Med utgångspunkt i material som härrör från artiklar om 'Mordslagen' som diskuteras i "Frontispicken" ("Manuskriptet"), fortsätter romanen med en farsartad kritik av fransk politik med "En Mission" ("The Mission"): en fransk Politikers medhjälpare skickas på en pseudovetenskaplig expedition till Kina när hans närvaro hemma skulle vara en kompromiss. Den går sedan vidare till en berättelse om ett besök i ett kantonesiskt fängelse av en berättare åtföljd av den sadistiska och hysteriska Clara , som njuter av att bevittna flänsningar , korsfästelser och många tortyrer , allt utfört i vackert anlagda och anlagda trädgårdar, och förklara skönheten av tortyr till sin följeslagare. Till slut får hon en hysterisk orgasm och svimmar av utmattning, bara för att börja igen några dagar senare.

Citat

• Kvinnan besitter den kosmiska kraften hos ett element, en oövervinnerlig förstörelsekraft, som naturens. Hon är, ensam i sig själv, hela naturen! Eftersom hon är livets matris, är hon av just det faktum dödens matris - eftersom det är från döden som livet ständigt återföds, och eftersom att förinta döden skulle vara att döda livet vid dess enda bördiga källa. ~"Manuskriptet"
• Att ta något från en person och behålla det för sig själv: det är rån. Att ta något från en person och sedan överlämna det till en annan i utbyte mot så mycket pengar du kan få: det är affärer. Rån är så mycket dummare, eftersom det nöjer sig med en enda, ofta farlig vinst; medan det i näringslivet kan fördubblas utan fara. ~"Uppdraget", kapitel 2
• Det finns bara en egenskap som är irreparabel hos en statsman: ärlighet! Ärlighet är negativ och steril; den är okunnig om den korrekta utvärderingen av aptit och ambition - de enda krafterna genom vilka du kan hitta något hållbart. ~"Uppdraget", kapitel 3
• Du är skyldig att låtsas respektera människor och institutioner som du tycker är absurda. Du lever på ett fegt sätt fast vid moraliska och sociala konventioner som du föraktar, fördömer och vet saknar all grund. Det är den där permanenta motsättningen mellan era idéer och önskningar och alla döda formaliteter och fåfänga anspråk i er civilisation som gör er ledsen, orolig och obalanserad. I den där outhärdliga konflikten tappar du all livsglädje och all känsla av personlighet, eftersom de i varje ögonblick undertrycker och hämmar och kontrollerar dina krafters fria spel. Det är den civiliserade världens förgiftade och dödliga sår. ~"The Mission," Kapitel 8 (Detta stycke citeras i liner notes av 1994 Manic Street Preachers album The Holy Bible .)
• Ack, livets portar svänger aldrig upp utom vid döden, aldrig öppna utom vid dödens palats och trädgårdar. Och universum framstår för mig som en ofantlig, obönhörlig tortyrträdgård. Blod överallt och, där det finns mest liv, hemska plågoande som gräver ditt kött, såg dina ben och drar tillbaka din hud med olycksbådande, glada ansikten. ~"Trädgården", kapitel 9
• Ja, just det! tortyrträdgården! Passioner, aptit, girighet, hat och lögner; lag, sociala institutioner, rättvisa, kärlek, ära, hjältemod och religion: dessa är dess monstruösa blommor och dess avskyvärda instrument för evigt mänskligt lidande. Det jag såg idag och det jag hörde är inte mer än en symbol för mig för hela jorden. Jag har förgäves sökt ett andrum i tystnad och vila i döden, och jag kan inte hitta dem någonstans. ~"Trädgården", kapitel 9

Översättningar

• Den första spanska översättningen, av Ramon Sempau och C. Sos Gautreau, är från 1900 ( El Jardín de los suplicios , Barcelona , ​​Casa Editorial Maucci).
• Boken översattes till engelska och publicerades 1903.
• Den italienska översättningen av Jardin des supplices , av Decio Cinti, är från 1917 ( Il Giardino dei supplizi , Milano , Sonzogno).

Filmatisering

En filmversion av Tortyrträdgården släpptes 1976; den regisserades av Christian Gion efter ett manus av den franske akademikern/romanförfattaren Pascal Lainé och med Roger Van Hool, Jacqueline Kerry, Tony Taffin, Jean Rougeul och Jean-Claude Carrière i huvudrollerna . I sitt hemland Frankrike behöll filmen titeln Le Jardin des supplices ; den släpptes i Storbritannien som The Garden of Torment . I januari 2021 meddelade det Storbritannien-baserade oberoende DVD- och Blu-ray-distributionsbolaget Nucleus Films att det förberedde en Blu-ray-release av The Garden of Torment för 2021.

Den brittiska skräckfilmen Torture Garden från 1967 är inte relaterad till Mirbeaus roman.

• Robert Ziegler, "Något från ingenting: regenererad berättelse i Mirbeaus Le Jardin des supplices ", The Romanic Review , 1 november 1994

externa länkar

• Octave Mirbeau , Le Jardin des supplices finns på Éditions du Boucher (på franska)
• Pierre Michels förord ​​. (på franska)
• Tom McCarthy, Introduktion till tortyrträdgården , Bookkake, 2007.
• Robert Ziegler, «Utopianism and Perversion in Mirbeaus Le Jardin des supplices » , 2004.
• Översättning och kommentarer av råtttortyrscenen i Le Jardin des supplices .