The Bards of Wales

The Bards of Wales ( ungerska : A walesi bárdok ) är en ballad av den ungerske poeten János Arany , skriven 1857. Vid sidan av Toldi-trilogin är det ett av hans mest kända verk, publicerat anonymt för att undvika censur.

Dikt

År 1857 ombads Arany och andra ungerska poeter att skriva lovsångspoesi för besöket av kejsar Franz Joseph . Istället skrev Arany en ballad som han påstod var rotad i walesisk folklore och i den walesiska nationalismens tidiga historia .

Arany förklarade i sitt förord till dikten, "Historiker tvivlar på det, men det står starkt i legenden att Edvard I av England skickade 500 walesiska barder på bålet efter sin seger över walesarna" (1277), "för att hindra dem från att väcka landet och förstör det engelska styret genom att berätta om deras nations ärorika förflutna."

Aranys analogi kritiserade den snäva kontroll som baron Alexander von Bach utövade över kungariket Ungern efter nederlaget för den ungerska revolutionen 1848 av en militär allians mellan den österrikisk-ungerska armén och den kejserliga ryska armén . Balladen var också en hemlig form av ickevåldsmotstånd mot regeringscensur och mot många andra repressiva och allmänt impopulära politik som baronen påtvingade det ungerska folket . Det var också ett hårt fördömande av både monarkens inrikespolitik och av hans planerade besök i Budapest . Detta berodde på att kejsar Franz Joseph hade gått upp till tronen under 1848 års revolutioner i hela sitt imperium och hade gett militären carte blanche för att besegra vad han såg som både rebeller mot sin krona och som ett allvarligt hot mot den framtida överlevnaden för både dynastin och den romersk-katolska kyrkan .

The Bard , av John Martin (1789-1854), och inspirerad av Thomas Grays dikt med samma namn .

Aranys dikt skrevs följaktligen "för skrivbordslådan" och publicerades bara sex år senare 1863, förklädd till en litterär översättning av en ballad från mellanengelsk litteratur , som ett sätt att undvika censuren som endast slutade med den österrikisk-ungerska kompromissen av 1867 .

Cross of Neith -flaggan, som tros ha varit stridsflaggan av Prince Llywelyn ap Gruffudd .

I Wales, med bara några få undantag under huset Tudor , slutade traditionen av kungligt beskydd av både Eisteddfods litterära festivaler och av kompositörerna av walesisk bardisk poesi med att huset Aberffraw nåddes ; efter att prins Llywelyn ap Gruffudd dödades i aktion vid Cilmeri den 11 december 1282 , medan han ledde ett uppror mot förlusten av walesisk självständighet till kung Edward Longshanks. Av denna anledning hade en mycket liknande fördömande av kung Edvard i hans ansikte redan följts av den siste walesiske poetens självmord i slutet av Thomas Grays dikt från 1757 The Bard (satt ca 1283), och som tillsammans med legenden, kan också ha inspirerat Arany. Grays dikt liknar också genom att vara avsedd som en kodad kritik av den brittiska kungafamiljens repressiva politik under en mycket senare period.

I verkligheten är den efterföljande walesiska historien såväl som den walesiska bardiska professionen mycket mer nyanserad. Även efter slutet av walesisk självständighet fortsatte beskyddet av barderna av romersk-katolska präster och religiösa ordnar fram till reformationen. Efteråt fortsatte den walesiska adeln sin egen etablerade sed av liknande beskydd; men denna tradition upphörde också när den walesiska aristokratin långsamt men fullständigt angliciserades under 1600- och 1700-talen. En extremt envis beslutsamhet att bevara walesisk litteratur och kultur ledde som svar på det sena 1700-talets återupplivande av Eisteddfod -traditionen, men utan kungligt eller ädelt beskydd, först av Gwyneddigion Society och sedan av Iolo Morganwg och Gorsedd Cymru . Den efterföljande litterära och språkliga väckelsen fortsätter fortfarande och det är anledningen till att walesisk poesi i strikt mått fortfarande skrivs och varför det walesiska språket självt, nästan bara av de keltiska språken , varken är ett dött eller ett kritiskt hotat språk.

Kulturell betydelse

Albumomslag till The Bards Of Wales av Karl Jenkins (2012)

Alla ungerska elever i sjätte klass i grundskolan lär sig "The Bards of Wales" utantill, med tanke på dess litterära betydelse och historiska budskap.

Den mest kända engelska översättningen av Aranys ballad gjordes och publicerades av den kanadensiske litteraturvetaren Watson Kirkconnell i hans 1933 volym The Magyar Muse . I september 2007 donerades en engelsk manuskriptkopia av dikten, översatt av Péter Zollman , till National Library of Wales i Aberystwyth .

Dikten tonsattes av det ungerska bandet Kaláka 1989. Dalriada gjorde en annan inramning 2003, som återinspelades och återutgavs 2004 och 2009, på ett album med flera andra inställningar av Arany-dikter. Den walesiske kompositören Karl Jenkins skrev en kantat till Zollman-översättningen av dikten 2011.

Se även

" Kurds'komu bratovi ", en dikt om kurderna som används som en symbol för ukrainskt motstånd mot Sovjetunionen

Andra källor