Stolta Stad!
" Stolta stad " | |
---|---|
Konstsång | |
engelsk | Stolt stad! |
Skriven | 16 oktober 1771 |
Text | dikt av Carl Michael Bellman |
Språk | svenska |
Melodi | Påstås från Pierre-Alexandre Monsignys opera Le cadi dupé |
Komponerad | 1761 (om Monsigny är källan) |
Publicerad | 1790 i Fredmans epistlar |
Poängsättning | röst och cittern |
Stolta stad! (Stolt stad!) är epistel nr 33 i den svenska poeten och artisten Carl Michael Bellmans sångsamling från 1790, Fredmans epistlar . Ett av hans mest kända verk, det kombinerar både talade (med ord på tyska, danska, svenska och franska) och sjungna avsnitt (på svenska). I de talade sektionerna imiterar Bellman, som kompositör och som artist, en hel skara människor av många beskrivningar. Det har beskrivits som svensk litteraturs mest behagliga porträtt av landets huvudstad Stockholm .
Episteln har undertiteln " 1:o Om Fader Movitz's öfverfart til Djurgården, och 2:o om den dygdiga Susanna. " ( Först om fader Movitz överfart till Djurgården , och för det andra om den dygdiga Susanna). Framföranden av episteln har spelats in av Fred Åkerström och av Sven-Bertil Taube .
Bakgrund
Carl Michael Bellman är en central figur i den svenska balladtraditionen och ett starkt inflytande i svensk musik , känd för sina Fredmans epistlar från 1790 och sina Fredmans sånger från 1791 . Som solounderhållare spelade han cittern och ackompanjerade sig själv när han framförde sina sånger vid det kungliga hovet.
Jean Fredman (1712 eller 1713–1767) var en riktig urmakare av Bellmans Stockholm. Den fiktiva Fredman, levande efter 1767, men utan anställning, är den förmodade berättaren i Bellmans epistlar och sånger. Epistlarna, skrivna och framförda i olika stilar, från dricksånger och klagosånger till pastoraler , målar upp en komplex bild av stadens liv under 1700-talet. Ett vanligt tema är demimonde , med Fredmans glatt berusade Bacchusorden, ett löst sällskap av trasiga män som föredrar stark dryck och prostituerade. Samtidigt som Bellman skildrar denna realistiska sida av livet skapar Bellman en rokokobild , full av klassisk anspelning, efter de franska postbarockpoeterna . Kvinnorna, inklusive vackra Ulla Winblad , är " nymfer ", medan Neptunus festliga trupp av anhängare och havsdjur sportar i Stockholms vatten. Sammanställningen av elegant och lågt liv är humoristisk, ibland burlesk , men alltid graciös och sympatisk. Låtarna är "mest genialiskt" satta till deras musik, som nästan alltid är lånad och skickligt anpassad.
Brev
Brevet är daterat 16 oktober 1771.
Talade avsnitt
Episteln inleds med ett långt talat avsnitt som börjar med " Var ist das? " (tyska för "Vad är det där?"), imiterande av en brokig folkmassa som väntar på Stockholms kajkant vid Skeppsbron i gamla stan, Gamla stan , med människor som kopplar av. medan andra försöker röra sig. De talar svenska, tyska, franska och några ord danska. I krossen finns mjölkförsäljare, sjömän, konditoriförsäljare, prostituerade, en akrobat utklädd till en harlekin , en man med några dansande björnar , en tysk med en apa på axeln och en tulltjänsteman, som glatt kallar sig en "tullorm". ". En soldat sitter på huk för att göra sina behov, folk spelar ett kortspel med trumf och någon försöker spela franskt horn. Två kortare talade avsnitt varvas med de sjungna avsnitten.
Stolta Stad! | Översättning av prosa |
---|---|
- Trumf i Klöver. - Där kommer Movitz. - Åtta och åtta gör mej Sexton, Fyra til så har jag Sjuton. - Mera Klöfver. - Sex och Sex är Tolf. - Åt du opp Hjerter Fru? - Ja du har vunnit. - Kors så du ser ut Movitz! - Nog känner jag igen Peruken; han har lånt Skoflickarens Peruk som bor mitt emot Wismar i Kolmätar-gränd. - Lustigt! Basfiolen på ryggen, Tulpan på hatten, Valdhornet under armen, och Buteljen i fickan. - Stig i båten. - Vad säjer den där gullsmidda Äppeltysken med Markattan på axeln? - Le diable! il porte son Violon, oui, par dessus l'épaule comme le Suisse porte la hallebarde. - Nu tar han till Valthornet. – Prutt, prutt, prutt, prutt. - Ach tu tummer taifel! Er ferschteht sich auf der musik wie ein Kuh auf den mittag. Movitz, bruder, willstu var Kirschen haben? - Stig i båten Susanna. Akta Köttkorgen. | - Trumps i klubbar . - Där kommer Movitz . – Åtta och åtta blir sexton, fyra till så jag har sjutton. - Fler klubbar. – Sex och sex är tolv. - Har du tagit Hearts, kvinna? - Ja, du har vunnit. – Vid det heliga korset, vilken rörig du ser ut, Movitz! – Förmodligen känner jag igen peruken; han har lånat peruken till den där skotjejen som bor mitt emot Wismar puben i Kolmätar gränd. - Roligt! Med kontrabas på ryggen, tulpan i hatten, horn under armen och [konjak-]flaska i fickan. - Gå i båten. – Vad säger den där äppeltysken med guldtråden i skjortan och apan på axeln? - Le diable! il porte son Violon, oui, par dessus l'épaule comme le Suisse porte la hallebarde. – Nu ska han spela sitt franska horn. - Prrp, prrp, prrp, prrp. - Ach tu tummer taifel! Er ferschteht sich auf der musik wie ein Kuh auf den mittag. Movitz, bruder, willstu var Kirschen haben? - Stig i båten Susanna. Tänk på köttkorgen. |
Musik och versform
Låten har fyra verser, med ytterligare två talade avsnitt. Varje vers har tolv rader, med rimmönstret AABBCCDDDEEE; av dessa börjar raderna AA båda med Corno , horn, och alla raderna CDD och EEE slutar med Corno ; den första versen nämner Movitz , en musiker, och en av de vanligaste karaktärerna i Fredmans epistlar . Låten är i
4 4 takt i tonarten A-dur och är märkt Marche . Episteln är daterad 16 oktober 1771. Tre av de talade avsnitten avslutas med ett omnämnande om att en "nymf", Susanna, ska sjunga; endast detta och nr 67 (Fader Movitz, bror) bland epistlarna uppmanar till en kvinnas röst, men identiteten på "Susanna" är inte känd. Melodien sades av Nils Afzelius komma från arien "Regardez ces traits" i Pierre-Alexandre Monsignys opera Le cadi dupé , men detta bestrids av musikvetaren James Massengale .
Text
Liksom de talade avsnitten skildrar texterna Stockholms liv, med omnämnanden av byggnader, skepp, flaggor och den bullriga blandade folkmassan på en båt som korsar hamnen från Skeppsbron till Djurgården. Det dricks och sångs och den vackra Ulla Winblad är nära iakttagen. Den sista strofen antyder sex i båten.
Carl Michael Bellman , 1790 | Översättning av prosa | Hendrik Willem van Loon , 1939 |
---|---|---|
|
|
Mottagning och arv
Carina Burman noterar i sin biografi om Bellman att Bellman kände till Skeppsbronsområdet i Stockholm nära, eftersom det låg precis utanför hans kontor i Generaltullverket. Hon liknar hans beskrivning av hamnkanten med den i Fredmans sånger nr. 65, "Så jag ser ut mot stranden", som innehåller texten
Uppå ett skrov, kullvältrat och stjälpt, som bugnar av buller och slammer, skuffad och trängd av gubbar och barn, gesäller, mamseller, madammer, står jag på tå med kikarn i hand och suckar vid blixt av kanoner.
På ett upp och nervänt, vältet skrov, som ekar av ytter och skrammel, knuffat och trängt av farfar och ungdomar, följeslagare, mamseller och damer, står jag på tårna med kikare i handen och suckar mot kanonblixten.
Den svenska litteraturvetaren Lars Lönnroth skriver att det långa prosaavsnittet i den "berömda" epistel 33 är kulmen på Bellmans skicklighet med en speciell dramatisk teknik, förmågan att avbilda en hel skara på en gång, bland dem hans påhittade rollbesättning, Fredmans drickande. -kamrater. Det, konstaterar han, ställer genast en fråga, nämligen vilken röst som är Fredmans mitt i tumultet på Skeppsbro. Tydligen är Fredman inte längre, som i några av epistlarna, en predikant eller apostel för evangeliet om brännvinsdrickandet , utan bara en av många skådespelare i scenen, "dränkt i ett hav av röster". Först när han börjar sjunga, skriver Lönnroth, blir rösten entydigt Fredmans, som sjunger Stockholms lov. Denna extrema utveckling av berättartekniken, konstaterar han, avviker helt från det ursprungliga epistelformatet. Med hänvisning till brevet konstaterar Anita Ankarcrona att Bellman var "den första, och kanske den största, av alla Stockholmsskildrare".
Bellmansällskapet konstaterar att Sveriges huvudstad aldrig har skildrats med mäktigare trumpetstötar eller skickligare än i detta brev, "Svensk litteraturs behagligaste porträtt av Stockholm" . Verket är enligt dess uppfattning varken dikt eller sång, utan ett sångdrama av ett slag skapat av Bellman själv ur en susurrus av röster runt Skeppsbron. Ljudlandskapet, antyder det, förvandlas till "en landskapsmålning, en fantastiskt vacker ögonblicksbild av en stockholmsk folkmassa på 1770-talet". skriver i Haga-Brunnsviken Nytt att i vers 3 klättrar Ulla Winblad ombord, och Movitz blir slumpmässig.
Göran Hassler konstaterar i sitt kommenterade urval av Bellmans verk att Episteln har spelats in i intressant olika tolkningar av Fred Åkerström på hans studioalbum Vila vid denna källa 1977 och av Sven-Bertil Taube på hans album från 1959 Carl Michael Bellman . Den har framförts i kostym av Thord Lindé. Ett reseföretag som visar folk runt i Bellmans Stockholm har valt namnet "Stolta Stad".
Anteckningar
Källor
- Bellman, Carl Michael (1790). Fredmans epistlar . Stockholm: Efter kungligt privilegium.
- Britten Austin, Paul (1967). The Life and Songs of Carl Michael Bellman: Genius of the Swedish Rococon . New York: Allhem, Malmö American-Scandinavian Foundation. ISBN 978-3-932759-00-0 .
- Burman, Carina (2019). Bellman. Biografin [ Bellman: The Biography ] (på svenska). Stockholm: Bonniers . ISBN 978-9100141790 .
- Hassler, Göran; Dahl, Peter (illus.) (1989). Bellman – en antologi [ Bellman – en antologi ]. En bok för alla. ISBN 91-7448-742-6 . (innehåller de mest populära epistlarna och sångerna, på svenska, med noter)
- Kleveland, Åse ; Ehrén, Svenolov (illus.) (1984). Fredmans epistlar & sånger [ Fredmans sånger och epistlar ]. Stockholm: Informationsförlaget. ISBN 91-7736-059-1 . (med faksimiler av notblad från första upplagorna 1790, 1791)
- Lönnroth, Lars (2005). Ljuva karneval! : om Carl Michael Bellmans diktning [ Härlig karneval! : om Carl Michael Bellmans Vers ]. Stockholm: Bonniers . ISBN 978-91-0-057245-7 . OCLC 61881374 .
- Massengale, James Rhea (1979). Den musikalisk-poetiska metoden av Carl Michael Bellman . Stockholm: Almqvist & Wiksell International. ISBN 91-554-0849-4 .
- Van Loon, Hendrik Willem ; Castagnetta, Grace (1939). Den siste av trubadurerna . New York: Simon & Schuster .
externa länkar
- Text till epistel 33 på Bellman.net