Prunella (saga)

Prunella är en italiensk saga , ursprungligen känd som Prezzemolina . Andrew Lang inkluderade den i The Grey Fairy Book . Det är Aarne-Thompson typ 310, Maiden in the Tower.

Italo Calvino noterade att varianter hittades över hela Italien. Fångaren som kräver att hans fånge ska utföra omöjliga uppgifter, och personen, vanligtvis tillfångatagarens barn, som hjälper till med dem, är ett mycket vanligt sagotema - Nix Naught Nothing , The Battle of the Birds , The Grateful Prince eller The Master Maid — men den här berättelsen gör ovanligt den fånge till en flicka och personen till tillfångarens son.

Synopsis

Prunella

En flicka gick i skolan och varje dag plockade hon ett plommon från ett träd längs vägen. Hon kallades "Prunella" på grund av detta. Men trädet tillhörde en elak häxa och en dag fångade hon flickan. Prunella växte upp som hennes fånge.

En dag skickade häxan henne med en korg till brunnen, med order att ta tillbaka den fylld med vatten. Vattnet sipprade ut varje gång och Prunella grät. En vacker ung man frågade henne vad hennes besvär var, och berättade för henne att han var Bensiabel, häxans son; om hon kysste honom skulle han fylla korgen. Hon vägrade, eftersom han var en häxson, men han fyllde korgen med vatten ändå. Häxan lät henne sedan baka bröd av omalt vete medan hon var borta, och Prunella, som visste att det var omöjligt, satte sig för det en stund och grät sedan. Bensiabel dök upp. Hon vägrade återigen att kyssa en häxson, men han gjorde brödet åt henne.

Till slut skickade häxan henne över bergen för att få en kista av sin syster, eftersom hon visste att hennes syster var en ännu grymmare häxa, som skulle svälta ihjäl henne. Bensiabel berättade för henne och erbjöd sig att rädda henne om hon kysste honom; hon vägrade. Han gav henne olja, bröd, rep och en kvast och bad henne, hemma hos sin moster, att olja in portens gångjärn, ge en hätsk hund brödet, ge repet till en kvinna som försökte sänka hinken i brunnen hennes hår, och ge kvasten till en kvinna som försöker rengöra härden med sin tunga. Då ska hon ta kistan ur skåpet och genast gå. Hon gjorde det här. När hon gick, ropade häxan till dem alla för att döda henne, men de vägrade på grund av vad Prunella hade gett dem.

Häxan blev arg när Prunella kom tillbaka. Hon beordrade Prunella att berätta för henne på natten vilken kuk som hade galat, närhelst en gjorde det. Prunella vägrade fortfarande att kyssa Bensiabel, men han berättade för henne varje gång den gula och den svarta. När den tredje galade tvekade Bensiabel, eftersom han fortfarande hoppades kunna tvinga Prunella att kyssa honom, och Prunella bad honom att rädda henne. Han sprang på häxan, och hon föll ner för trappan och dog. Prunella blev berörd av hans godhet och gick med på att gifta sig och de levde lyckliga i alla sina dagar.

Översättningar

Sagan dök ursprungligen ut som Prezzemolina 1879, samlad från Mantua av Isaia Visentini. Den stulna plantan var ursprungligen persilja ( prezzemolo på italienska), som i Rapunzel , men Andrew Lang ändrade den till ett plommon och hjältinnans namn till Prunella. Lang nämnde inte en källa till historien.

Författaren Ruth Manning-Sanders anpassade berättelsen i sitt verk A Book of Witches , där häxans sons namn gavs som "Benvenuto".

Imbrianis La Prezzemolina

En version från Florens , Toscana, publicerades 1871 av den italienske författaren Vittorio Imbriani [ it ] . Italo Calvino anpassade det i sina italienska folksagor .

Sammanfattning

Prezzemolina tillfångatogs inte på grund av att hon ätit, utan på grund av sin mors sug efter och stöld av älvors persilja. Flickan greps när hon gick till skolan, men efter att älvorna hade skickat henne för att säga åt hennes mamma att betala vad hon var skyldig, och mamman skickade tillbaka att älvorna skulle ta det.

Hjälten Memé, kusin till älvorna, hjälpte Prezzemolina som Bensiabel gjorde, trots att hon vägrade kyssar. Feerna beordrar först Prezzemolina att bleka de svarta väggarna i ett rum och måla dem sedan med alla luftens fåglar. Memé viftar med sin trollstav och slutför denna uppgift. Därefter skickar älvorna Prezzemolina för att samla in en kista ("scatola del Bel-Giullare", i Imbrianis text; "Snygg clowns ask" i Calvinos; "Handsome Minstrels ask", i Zipes's) från den onde Morgan le Fay ( Fata Morgana ) . Prezzemolina går till Fata Morgana och träffar fyra gamla kvinnor på vägen: den första ger henne en kruka med fett att använda på två bäckdörrar; den andra ger henne bröd att använda på hennes vakthundar; den tredje en sytråd som ska ges till en skomakare; och den fjärde en trasa som ska ges till en bagare som håller på att rengöra en ugn med sina händer. Den sista kvinnan råder henne också att gå in i Fata Morganas slott och medan hon är borta ska hon hämta kistan och springa iväg så fort som möjligt. Fata Morgana befaller bagaren, skomakaren, hundarna och dörrarna att stoppa henne, men på grund av hennes vänliga handlingar slipper Prezzemolina oskadd. Nu på avstånd öppnar hon kistan och en grupp musiker flyr från den. Memé dyker upp och erbjuder sig att stänga lådan i utbyte mot en kyss. Prezzemolina tackar nej, men Memé använder trollstaven för att dra alla tillbaka in i lådan. Prezzemolina levererar sedan kistan till älvorna. Det fanns dock inget test för att identifiera en tuppkråka.

Till slut förstörde Memé och Prezzemolina tillsammans de onda älvorna. Först lurade och kokade de tre älvadamer i trädgårdshuset, och gick sedan till ett rum där de blåste ut de magiska ljusen som rymde alla de andras själar, inklusive Morgans. De tog sedan över allt som hade tillhört älvorna, gifte sig och levde lyckligt i Morgans palats, där de var generösa med tjänarna som inte hade attackerat henne trots Morgans order.

Analys

Imbriani, kommenterade berättelsen, noterade dess initiala likhet med berättelsen L'Orca , från Pentamerone , men anmärkte att den andra delen av berättelsen var nära The Golden Root . Den franske komparativisten Emmanuel Cosquin noterade att Imbrianis toskanska berättelse ( Prezzemolina ) innehöll motivet av en älva-antagonist som ålägger hjältinnan uppgifter - besläktad med Psyche i hennes namnemyt - och jämförde den med italienska The Golden Root .

Calvinos berättelse (numrerad 86 i hans samling) listades av de italienska forskarna Alberto Maria Cirese [ it ] och Liliana Serafini under typ AaTh 428, Il Lupo ("Vargen") (se nedan).

Laboulayes Fragolette

Den franske författaren Édouard René de Laboulaye publicerade en återberättelse där växten var en jordgubbe, hjältinnan döptes om till "Fragolette" (från italienska fragola ), och hjälten döptes om till Belèbon.

Häxans son, Belebon, drar vatten för att fylla Fragolettes korg. Illustration från Derniers Contes Bleus (1884).

I Laboulayes berättelse utspelar sig handlingen i Mantua. En liten flicka gillar att plocka upp jordgubbar och får därför smeknamnet "Fragolette" ('liten jordgubbe'). En dag plockar hon bär på den vanliga platsen, när något slår i hennes bakhuvud. Det är en häxa, som tar flickan på sin kvast till sin lya. Väl där tvingar häxan Fragolette att vara hennes tjänare. En dag ber hon flickan att ta en korg till brunnen och fylla den med vatten. Fragolette går till brunnen för att utföra uppgiften, men korgen kan inte hålla någon droppe vatten. Hon börjar gråta, tills en mjuk röst frågar vad som är hennes problem; den tillhör häxans son, Belèbon. Han ber om en kyss, men Fragolette vägrar. Belèbon andas i alla fall in i korgen, fyller den med vatten och ger den till Fragolette.

Nästa gång berättar häxan för Fragolette att hon ska resa till Afrika och ger flickan en säck vete; Fragolette ska använda vetet och baka några bröd åt henne när hon kommer tillbaka senare samma kväll. Belèbon hjälper henne genom att med en visselpipa kalla fram en armé av råttor som maler vetet till mjöl och bakar tillräckligt med bröd för att fylla rummet.

Belebon ger Fragolette föremål för att röja vägen till Viperines hus: en oljeburk, bröd, en snöre och en liten kvast. Illustration från Derniers contes Bleus (1884).

Senare beordrar häxan Fragolette att gå till Viperine, häxans syster, och få en stark-box från henne. Belèbon dyker upp för henne och instruerar henne hur hon ska gå tillväga: han ger henne en oljedunk, ett bröd, en snöre och en liten kvast. Hon kommer först att korsa en smutsig bäck, hon ska komplimentera den för att den tillåter hennes passage. Hon ska sedan använda oljan på gångjärnen på en dörr, kasta brödet till en hund, ge sladden till en kvinna bredvid en brunn på gården för att hämta vatten, den lilla kvasten till en kock i köket för att rengöra ugn, gå in i Viperines rum, hämta lådan och fly. Fragolette följer instruktionerna till punkt och pricka, men Viperine vaknar. Häxans syster befaller kocken, kvinnan vid brunnen, hunden, dörrgångjärnen och bäcken att stoppa henne, men Fragolette kommer säkert tillbaka med lådan.

Slutligen, Fragolette ska identifiera mellan tre hanar som är den som galar. Med Belèbons hjälp säger hon att det är den vita. Häxan fäller en fälla: hon hoppar på flickan, men Fragolette flyr genom fönstret, medan häxan fångar foten i fönstret och faller, fallet bryter på en gång hennes två betar, källan till hennes liv och kraft.

Efter att häxan dör är Fragolette fri, och Belèbon, kär i henne, försöker fria till henne. En tid senare medger hon, och de är lyckligt gifta.

Varianter

I en norditaliensk berättelse som också heter Prezzemolina , bor ett människopar bredvid några ogressar. En dag ser hustrun från sin balkong några saftiga persiljeörter ( prezzemolo ) hon vill äta. Hon smyger sig in i ogressornas trädgård, stjäl några örter och går tillbaka hem. När ogressarna återvänder hem, märker de att deras trädgård är härjad och ställer in deras yngsta att vaka över trädgården. Nästa dag fångar den unga trollkarlen kvinnan på bar gärning och för henne till sin syster för att bestämma hans straff. De träffar en överenskommelse: kvinnan ska döpa sin bebis till Prezzemolina ("Persilja") och ge henne till ogressarna. År senare föds en flicka som får namnet Persilja. En dag möts hon av ogressarna, som ber henne att påminna sin mamma om deras affär. Otresserna stoppar in flickan i en säck och för henne till deras lya. Avsikten att sluka henne beslutar sig ochressarna för att ha henne som sin tjänare och skjuter upp hennes död tills hon är tillräckligt gammal och fyllig. Tiden går och flickan sysslar med många hushållssysslor, som matlagning och städning. När hon går till brunnen för att hämta vatten hör hon någon jämra sig längst ner i brunnen. Hon lutar sig lite för att se vem det är och hittar en katt. Hon repar katten i en hink och djuret presenterar sig som Gatto-Berlacco, och närhelst hon behöver hjälp måste hon bara skrika efter honom. Senare bestämmer sig ogressarna för att äta upp flickan, men först ålägger henne uppgifter, för om hon misslyckas kommer hon att slukas. Den första uppgiften är för henne att gå till kolkällaren och tvätta varje svart bit inuti vitt. Flickan gråter över omöjligheten av uppgiften och kallar på katten. Med ett magiskt ord fullgör katten uppgiften för henne. Därefter beordrar ogressorna henne att gå till Maga Soffia-e-Risoffias hus, stjäla en bur med en fågel som heter Biscotto-Binello och komma tillbaka före nio på kvällen. Flickan kallar på katten igen, som ger henne några föremål och råd om hur man använder dem: hon ska ge en marmormortel och trästöt till en liten häxa som gör pesto, en Pasqualina-paj till några vakter och använda en kruka med ister att olja in gångjärnen på en dörr bakom skydden. Det blir som katten beskriver. Prezzemolina öppnar dörren, klättrar uppför en trappa och hämtar fågeln. Hon går förbi vakterna och häxan och går tillbaka till ogressarnas lya. Hon stannar inför katten, som blir en mänsklig prins. Han förklarar att han blev förbannad av ogressarna i kattform och visar Prezzemolina deras fångare, nu marmorstatyer. Den italienska författaren Beatrice Solinas Donghi [ it ] hämtade sagan från Genova .

Den italienska författaren Dino Coltro [ it ] publicerade en berättelse från Padova , Veneto , med titeln La bella Prezzemolina ("Vackra Prezzemolina"). I den här berättelsen bor en gammal häxa med sin son Beniamino bredvid en mänsklig änka och hennes dotter. Flickan, som är gravid, vill äta prezzemolo från häxans trädgård och stjäl en del, tills häxan upptäcker henne och sluter en pakt för flickan att förlösa sitt barn efter att de har fötts. Tiden går och en flicka föds, som får namnet Prezzemolina. Trots hennes mammas bästa ansträngningar fångar häxan henne och tar henne till hennes palats. Häxan ålägger henne svåra uppgifter: för det första att tvätta och stryka en stor mängd kläder. Hon gråter över dess svårighet, sedan erbjuder häxans son, Beniamino, att hjälpa henne i utbyte mot en kyss. Prezzemolina vägrar det, men ungdomen hjälper henne ändå. Därefter ska hon bädda sängen på ett sätt så att det går att hoppa och dansa på sängen utan att skrynkla ihop lakanen. För det tredje fyller häxan och hennes kohorter en kista med magi och beordrar Prezzemolina att ta den. Eftersom hon är nyfiken öppnar hon den och Massariol , Salbanei , Pesarol och Komparet hoppar ut ur lådan och dansar runt den. Beniamino, som har följt Prezzemolina, låser tillbaka sakerna i kistan. Till slut bestämmer sig den gamla häxan för att bli av med flickan genom att tända en eld under ett nötträd. Beniamino inser sin mammas knep och lovar att befria sig från hennes magi, så han planerar med Prezzemolina: de närmar sig kitteln med kokande vatten och trycker in häxan. Äntligen fri, Beniamino gifter sig med Prezzemolina. I sina anteckningar anmärkte Coltro att den centrala handlingen (hjältinna hjälpt av trollkvinnans son) också inträffade i Basiles The Golden Root (Pentamerone, Day Five, Fourth Story).

I en veronesisk berättelse som först samlades 1891 från informator Caterina Marsilli med titeln La storia della Bella Parsemolina eller La storia della bella Prezzemolina ("Sagan om vackra Prezzemolina"), bor en gravid kvinna bredvid en gammal ortolana- kvinna och stjäl persilja från den senares trädgård att äta, tills ortolana en dag upptäcker henne. Kvinnan lovar att ge ortolana sitt första barn, när hon föds. Tiden går och en flicka föds med namnet Bella Prezzemolina. När hon går i skolan går hon förbi ortolanas hus, som säger åt henne att påminna sin mamma om vad som utlovats. Ortolanan kidnappar sedan Prezzemolina och tar flickan till sitt slott som tjänare, vilket ålägger henne svåra uppgifter. Först ska flickan tvätta och stryka alla sina kläder medan ortolana är borta. Prezzemolina gråter lite, tills ortolanas son, Bel Giulio, erbjuder sin hjälp: han tar fram en trollstav och fullgör uppgiften för henne med ett magiskt kommando. Därefter beordrar ortolana flickan att städa hela huset, eftersom hennes son ska gifta sig. Bel Giulio använder trollstaven igen för att hjälpa henne. För det tredje säger ortolana att hon kommer att placera tre tuppar i stallet (en röd, en svart och en vit), och Prezzemolina måste gissa vilken som kommer att gala. Bel Giulio råder henne att stanna vid dörren till hans rum, där han kommer att vara med sin fru, och han kommer att viska henne det rätta svaret. Ortolanan frågar utanför rummet vilken hane som galade, men Prezzemolina håller tyst. Hon går in i rummet och dödar någon i deras säng och somnar sedan. Nästa dag vaknar hon för att laga frukost till sin son och hans fru och ser Bel Giulio med Prezzemolina. Ortolanan inser att hon dödade fel person och tar livet av sig. Bel Giulio lever lyckligt i alla sina dagar med Prezzemolina.

Professor Licia Masoni, från University of Bologna, samlade in två varianter av Prezzemolina från två informanter i Frassinoro . I båda sagorna förs den Prezzemolina-liknande huvudpersonen av en trollkvinna till sin plats och tvingas utföra uppgifter åt henne, varav en är att få en låda av en annan trollkvinna.

Analys

Saga typ

Folkloristen DL Ashliman , forskaren Jack Zipes och de italienska forskarna Alberto Maria Cirese [ it ] och Liliana Serafini listar Prezzemolina som en variant av saga typ ATU 310, "The Maiden in the Tower" (liknande tyska Rapunzel ), av internationella Aarne-Thompson -Uther Index . Ashliman och Zipes grupperade också Prunella under typ 310.

Motivet av asken från häxan förekommer i en annan sagotyp: ATU 425B, " Häxans son ", som inkluderar den antika myten om Amor och Psyke . I det avseendet klassificerade andra forskare (som Jan-Öjvind Swahn [ sv ] , Geneviève Massignon och Walter Anderson ) Prezzemolina som typ AaTh 428, "Vargen", en sagotyp som av vissa forskare anses vara en fragmentarisk version av typ 425B ( Amor och Psyche).

Enligt danska forskaren Inger Margrethe Boberg kan hjältinnans medhjälpare i typ 428 vara en ung man som är förbannad att vara ett djur i Nordeuropa, medan hennes medhjälpare i varianter från Sydeuropa är häxans egen son, som blir kär i hjältinnan.

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Prunella_(fairy_tale)&oldid=1133021230 "