Marinens Flyvebaatfabrikk MF4
| Marinens Flyvebaatfabrikk MF4 | |
|---|---|
| Roll | Tränare |
| Tillverkare | Marinens Flyvebaatfabrikk |
| Första flygningen | 13 mars 1918 |
| Introduktion | 1918 |
| Pensionerad | 2 oktober 1924 |
| Primär användare | Royal Norwegian Navy Air Service |
| Producerad | 1918–1921 |
| Antal byggt | 6 |
| Utvecklad från | Marinens Flyvebaatfabrikk MF1 |
Marinens Flyvebaatfabrikk MF4 var ett tvåplans sjöflygplan byggt av Royal Norwegian Navy Air Service flygplansfabriken Marinens Flyvebaatfabrikk från 1918 . Flygplanet var det första specialbyggda tränarflygplanet i norsk tjänst och tjänstgjorde tills det gick i pension i oktober 1924.
Bakgrund
MF4 var baserad på den första flygplansmodellen byggd av Marinens Flyvebaatfabrikk, Marinens Flyvebaatfabrikk MF1 , och var avsedd att ersätta den senare på 1 till 1 basis. Bland modifieringarna som lagts till i MF4-modellen var sådana förändringar som en monoplan stjärtsektion och ett kortare vingspann.
Produktion
MF4:an tillverkades vid Marinens Flyvebaatsfabrikks anläggning i Horten från 1918, tillverkningen av tränarflygplanet krävde en utbyggnad av flygplansfabriken och byggandet av en ny verkstad. Totalt sex flygplan tillverkades mellan 1918 och 1921. Två av MF4:orna konstruerades 1918 genom att MF1-flygplan byggdes om. Det första MF4-flygplanet som byggdes, F.2 (II) , var utrustat med en Renault 130 hk V-8-motor tills det byggdes om med en 110 hk (82 kW) Scania-Vabis PD-motor den 22 juli 1918. De övriga fem flygplanen från byggda drevs alla av Scania-Vabis-motorn. Den sista MF4:an som skulle tillverkas, F.12A (II) , provflögs första gången den 7 april 1921.
Service
Typens första flygning inträffade den 13 mars 1918, då F.2 (II) provflögs av Marinens Flyvebaatfabrikk. MF4 var det första specialbyggda tränarflygplanet i tjänst hos Royal Norwegian Navy Air Service; de MF1 som hade använts fram till dess måste improviseras för att kunna utföra tränaruppgiften.
1920 samarbetade Royal Norwegian Navy Air Service och det civila flygbolaget Det Norske Luftfartrederi för att starta den första experimentella civila passagerar-/postrutten i Norge. Initierad av den norska posten flögs rutten mellan hamnstäderna Horten, Kristiania och Kristiansand . När Supermarine Channel- flygbåtarna som användes på rutten drabbades av tekniska fel, tog andra militära sjöflygplan över flera flygningar. Bland de flygplan som användes var MF4.
I början av 1920-talet var MF4-flygplanet, och det föregående MF1, föråldrade och olämpliga för den tjänst de skulle utföra. I en olycka tappade MF4:an som flögs av chefen för Royal Norwegian Navy Air Services flygskola sina vingar. Ersättaren för MF4, Marinens Flyvebaatfabrikk MF6 , hade sin första flygning den 3 april 1920. Även om den var föråldrad förblev MF4 det mest flugna flygplanet i Royal Norwegian Navy Air Services inventering tills det gick i pension i oktober 1924.
Under typens nästan sex år i tjänst avskrevs tre av de sex flygplanen i haverier. Inga flygare dödades eller skadades när de flög MF4. Den sista av MF4:orna, F.6 (II) , togs ur tjänst den 2 oktober 1924, efter att ha flugit totalt 489 timmar och 40 minuter.
Specifikationer
Uppgifter från Marinens Flygevåpen 1912–1944
Generella egenskaper
- Besättning: 2
- Längd: 9,9 m (32 fot 6 tum)
- Vingspann: 15,6 m (51 fot 2 tum)
- Höjd: 3,6 m (11 fot 10 tum)
- Tomvikt: 940 kg (2 072 lb)
- Bruttovikt: 1 390 kg (3 064 lb)
- Motor: 1 × Scania-Vabis PD 6-cylindrig vattenkyld radkolvmotor luftkyld kolvmotor, 82 kW (110 hk) (97 kW (130 hk) Renault 130 hk V-8 - 1:a flygplan)
- Propellrar: 4-bladig skjutpropeller med fast stigning
Prestanda
- Maxhastighet: 100 km/h (62 mph, 54 kn)
- Kryssningshastighet: 80 km/h (50 mph, 43 kn)
- Räckvidd: 250 km (160 mi, 130 nmi)
- Klättringshastighet: 0,83 m/s (163 fot/min)
Bibliografi
- Arheim, Tom (1994). Fra Spitfire til F-16: Luftforsvaret 50 år 1944–1994 (på norska). Oslo: Sem & Stenersen. ISBN 82-7046-068-0 .
- Hafsten, Bjørn; Tom Arheim (2003). Marinens Flygevåpen 1912–1944 (på norska). Oslo: TankeStreken AS. ISBN 82-993535-1-3 .