Lagen om skadeersättning och glömska

Indemnity and Oblivion Act 1660 var en lag från parlamentet i England (12 Cha. II c. 11), vars långa titel är " An Act of Free and General Pardon, Indemnity, and Oblivion" . Denna handling var en allmän benådning för alla som hade begått brott under det engelska inbördeskriget och efterföljande samväldsperiod , med undantag för vissa brott som mord (utan en licens beviljad av kungen eller parlamentet), piratkopiering, buggeri, våldtäkt och häxkonst, och personer som namngavs i handlingen, såsom de som var inblandade i Charles I :s regicide . Den sade också att inga åtgärder skulle vidtas mot de inblandade vid något senare tillfälle, och att Interregnum skulle glömmas juridiskt.

Historia

Indemnity and Oblivion Act uppfyllde förslaget som gavs i Bredadeklarationen att repressalier mot det etablissemang som hade utvecklats under det engelska Interregnum skulle begränsas till dem som hade tjänstgjort vid kung Karl I :s regicide .

Passagen av Indemnity and Oblivion Act genom konventsparlamentet säkrades av Lord Clarendon , kung Charles II :s förste minister , och den blev lag den 29 augusti 1660 under det första året av den engelska restaureringen .

Kronans och den etablerade kyrkans land återställdes automatiskt, men land av rojalister och andra oliktänkande som konfiskerades och såldes under inbördeskriget och interregnum lämnades för privata förhandlingar eller rättstvister, vilket innebar att regeringen inte skulle hjälpa lojalisterna att återta sin egendom . Besvikna rojalister kommenterade att lagen innebar "skadesersättning för [Charles] fiender och glömska för hans vänner". Historiker, å andra sidan, har i allmänhet berömt kungen och Clarendon för lagens generositet och nåd, i en tid som normalt inte är känd för barmhärtighet. Tjugo år senare, under den popiska komplotten , försökte Charles utan framgång stå emot det obevekliga kravet på avrättning av katolska präster , och påminde allmänheten skarpt om hur många av dem som tidigare hade dragit nytta av hans ovilja att utgjuta blod.

Gärningen ses ofta ur perspektivet av dem som inte blivit benådade och därmed dömda till döden. Debatten i parlamentet fortsatte dock nästan varje dag i över två månader och namn lades till och togs bort från listan över dem som inte skulle benådas. Till en början fanns det bara sju på listan: Thomas Harrison , William Say , John Jones Maesygarnedd , Thomas Scot , John Lisle , Cornelius Holland och John Barkstead . Den 7 juni uppgav allmänningen, med tanke på Bredaförklaringen, att de som allmänning kunde lägga till andra till listan som inte skulle omfattas av den allmänna benådningen. De lade omedelbart till John Cooke , Andrew Broughton , Edward Dendy och "Två personer som var på ställningen i en förklädnad" (dvs. bödlarna ) . Den 8 juni röstade allmänningen "Att antalet tjugo, och inte fler, (andra än de som redan är undantagna eller satt som domare på den framlidne kungens majestät) ska undantas från lagen om allmän benådning och glömska, för och endast med avseende på sådana smärtor, straff och förverkande (som inte sträcker sig till liv) som anses lämpliga att tillfogas dem genom en annan lag, avsedd att härefter antas för detta ändamål".

En av personerna som fick direkt nytta av lagen var John Milton , som släpptes från fängelset.

Översikt över avsnitt

Avsnitt:

  • Ingress: Orsakerna till och syftet med denna benådning och gottgörelse.
  • Ingress: Den allmänna benådningen.
  • II. Anhängare av sådana förräderier och andra brott benådade,
  • III. Alla överklaganden, personliga åtgärder och stämningar, etc. på grund av intrång, etc. benådad.
  • VI. Liknande på grund av någon kommission av den framlidne eller nuvarande kungen, eller genom färg av någon förordning av en eller båda parlamentets kammare, eller den framlidne beskyddaren, etc.
  • V. Alla överklaganden, personliga handlingar och stämningar, benådade.
  • VI. Församlingar och genomsnittliga vinster som inte tas emot.
  • VII. Allt som inte är undantaget ska benådas av de allmänna orden i denna handling, såväl som om det nämns särskilt.
  • VIII. Denna förlåtelse &c. att förklaras i alla domstolar som är mest fördelaktiga för ämnet.
  • IX. Varje officers straff m.m. som kommer att sätta oro eller besvära varje person som benådats av denna handling.
  • X. Undantag från denna benådning. Alla mord som inte ingår i den första klausulen i denna benådning undantaget. Piratkopiering undantagna. Buggery. Utom våldtäkt och att medvetet ta bort alla hembiträden. Dubbeläktenskap utom Häxkonst utom I. Jac. IC II. Redovisningar av vissa skatter och mottagare. 13 Bil. 2. Stat. IC 3.
  • XI. Förbehåll för arvingarna m.m. av revisorers mark undantagna.
  • XII. Arvoden och löner m.m. inte att redovisa.
  • XIII. Militära betalningar ska inte redovisas.
  • XIV. Ingen person att tillkallas till konto efter den 14 juni 1662.
  • XV. Utskrivningar och tystnad est ges i statskassan. Redovisningar av intäkterna för kyrkor i Wales. Mutor, subortion, smide, skuldebrev m.m. vittnen.
  • XVI. Försugna och smutskasta kungens varor.
  • XVII. Frågor, böter, ersättningar som tas emot av sheriffer
  • XVIII. Jesuiter, seminarier och romska präster undantagna. 27 Eliz. c. 2.
  • XIX. Ansökningar om capias utiagatum kan riktas mot vilken person som helst. Den förbjudna parten kan stämma ut en scire facias mot käranden.
  • XX. Personer förbjudna på capias ad satisfaciendum, etc.
  • XXI. Upplysningar och förfaranden rörande landsvägar m.m. undantaget. 25 bil. 2.c. 5.s. 19.
  • XXII. Skyldighet och erkännande inte förverkat.
  • XXIII. Alla fientlighetshandlingar, skador etc. mellan kungen och hans riksdag för att försättas i evig glömska.
  • XXIV. Straffet för varje person som inom tre år använder alla ord av förebråelse eller vanära, och tenderar att återuppliva minnet av de sena meningsskiljaktigheterna.
  • XXV. Undantaget personer som planerar eller planerar det irländska upproret. 16 Bil. IC 33.
  • XXVI. Varje person som benådats får åberopa den allmänna frågan.
  • XXVII. Stölder och brott sedan 4 mars 1659. undantagna.
  • XXVIII. Denna lag ska inte utsträckas till varor som ska återställas på lagen om upphävande av två lagar för kvarstad.
  • XXIX. Varor, &c. sekvestreras och faktiskt betalas in i någon offentlig statskassan.
  • XXX. Personer som har mottagit enskilt för hans Majestät försörjning, till räkning.
  • XXXI. Pengar som erhållits vid decimering har inte benådats
  • XXXII. Personer som har haft instruktioner eller instruktioner för hans Majestät, och har svikit deras förtroende, eller hans råd undantagna.
  • XXXIII. Undantag för punktskatter och från jordbrukare därav.
  • XXXIV. Personer undantagna vid namn.
  • XXXV. Personer som dök upp och återgav sig själva.
  • XXXVIII. Land och gods för de personer som gör sig själva inte undantagna.
  • XXXIX. Personer med undantag för det straff som inte sträcker sig till livstid. 13 Car2.stat.Ic 15.
  • XL. Sir Arthur Hasilrig .
  • XLI. Personer som gjorts oförmögna till något ämbete.
  • XLII. Sir Henry Vane , John Lambert undantagna.
  • XLIII. Straff för vissa personer, om de efter den första sept. 1660. ta emot något ämbete.
  • XLIV. Personer som dömt till olagliga högre domstolar.
  • XLV. Personer anförtrodda genom förordning 1649. om tionde, skola svara.
  • XLVI. Obligationer som tagits i hans Majestäts namn före maj 1642 för värdepapper hos någon av hans Majestäts mottagare, inte benådade. &c.
  • XLVII. Betalningar efter proportioner på 150 000 l tull.
  • XLVIII. Efterskottsskatt på öl och ale.
  • XLIX. Pengar förfallna till gratis kvartal.
  • L. Köpare bona fide av jord, andra än Konungens &c att njuta av sina inköp.
  • LI. Fabricksmarker, kyrkogods och bruksföremål

Tidslinje för den engelska lagstiftningen

  • 9 maj 1660: Förlåtelse och glömska, första behandlingen.
  • 12 maj 1660: Förlåtelse och glömska, andra behandlingen.
  • 17 maj 1660: Bill of Pardon and Oblivion, att gå till kommittén.
  • 11 juli 1660 Pardon and Oblivion, att titeln på detta lagförslag är, "En akt av fri och allmän benådning, gottgörelse och glömska" antogs och skickades till House of Lords.
  • 20 juli 1660: Proceedings of Regicide, beordrade, att instrumentet för att proklamera High Court of Justice för att döma av den framlidne kungens Majestät, tillsammans med Journal of deras Proceedings, skickas till Lords, att av dem användas.
  • 7 augusti 1660: Lords påminde om lagförslag, inklusive "The Act of General Pardon, Indemnity, and Oblivion".
  • 11 augusti 1660: Pardon and Oblivion, tillbaka från House of Lords med förbehåll, ändringar och tillägg. Övergick till kommittén.
  • 13 augusti 1660: antog ändringar och lagförslaget skickades till House of Lords.
  • 16 augusti 1660: Lords önskade en konferens om skadeståndslagen.
  • 28 augusti 1660: Pardon and Oblivion, kammaren gick med på de sista ändringarna som en gemensam huskonferens hade kommit överens om och beordrade att Bill of "General Pardon, Indemnity, and Oblivion" skulle skickas till Lords, eftersom det nu ändrades. Svaret kom tillbaka från House of Lords att hans majestät "med glädje skulle komma i morgon för att anta lagförslaget, som önskat".
  • 29 augusti 1660: Lagförslag antogs. En av dem var "An Act of Free and General Pardon, Indemnity, and Oblivion".

Lagen upphävdes genom lagen om lagändring från 1948 .

irländsk lag

En irländsk handling med samma namn "An Act of Free and General Pardon, Indemnity, and Oblivion [för Irland]" skickades till hertigen av Ormonde den 16 augusti 1664 av Sir Paul Davys , den irländska utrikesministern.

I populärkulturen

Lagen utgör grunden för Robert Harriss roman Act of Oblivion från 2022 .

Se även

Fotnoter

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Indemnity_and_Oblivion_Act&oldid=1118549747 "