Boken om damernas stad

The Book of the City of Ladies
Meister der 'Cité des Dames' 002.jpg
Illustration från The Book of the City of Ladies

The Book of the City of Ladies eller Le Livre de la Cité des Dames (färdig 1405), är kanske Christine de Pizans mest kända litterära verk, och det är hennes andra långprosaverk. Pizan använder det franska språket för att komponera boken, men hon använder ofta latinsk syntax och konventioner inom sin franska prosa. Boken fungerar som hennes formella svar på Jean de Meuns populära Roman de la Rose . Pizan bekämpar Meuns uttalanden om kvinnor genom att skapa en allegorisk stad av damer. Hon försvarar kvinnor genom att samla ett brett spektrum av kända kvinnor genom historien. Dessa kvinnor "inhyses" i Damernas stad, vilket faktiskt är boken. När Pizan bygger sin stad, använder hon varje berömd kvinna som en byggsten för inte bara stadens murar och hus, utan också som byggstenar för sin avhandling. Varje kvinna som introduceras till staden bidrar till Pizans argument mot kvinnor som uppskattade deltagare i samhället. Hon förespråkar också utbildning för kvinnor.

Christine de Pizan avslutade också 1405 The Treasure of the City of Ladies ( Le tresor de la cité des dames de degré en degré , även känd The Book of the Three Virtues ), en utbildningsmanual, tillägnad prinsessan Margareta av Bourgogne . Detta syftar till att utbilda kvinnor i alla stånd, de senare säger till kvinnor som har män: "Om hon vill handla försiktigt och ha beröm av både världen och sin man, kommer hon att vara glad mot honom hela tiden". Hennes bok och skatt är hennes två mest kända verk, tillsammans med Ditie de Jehanne D'Arc .

Sammanfattning

Del I

Del I inleds med att Christine läser ur Matheolus' Klagovisor , ett verk från 1200-talet som tar upp äktenskapet och argumenterar för att kvinnor gör mäns liv sura. När Christine läser dessa ord blir Christine upprörd och skäms över att vara kvinna: "Denna tanke inspirerade mig till en så stor känsla av avsky och sorg att jag började förakta mig själv och hela mitt kön som en avvikelse i naturen". De tre dygderna uppenbarar sig sedan för Christine, och varje kvinna berättar för Christine vad hennes roll kommer att vara i att hjälpa henne att bygga damernas stad. Lady Reason, en dygd utvecklad av Christine för syftet med hennes bok, är den första som går med Christine och hjälper henne att bygga stadens yttre murar. Hon svarar på Christines frågor om varför vissa män förtalar kvinnor, och hjälper Christine att förbereda marken som staden kommer att byggas på. Hon säger åt Christine att "ta spaden av [sin] intelligens och gräva djupt för att göra en skyttegrav runt [staden] ... [och förnuftet kommer] att hjälpa till att bära bort jordens höfter på [hennes] axlar." Dessa "hövdar av jorden" är de tidigare trosuppfattningarna Christine har haft. Christine, i början av texten, trodde att kvinnor verkligen måste vara dåliga eftersom hon "knappast kunde hitta ett moraliskt verk av någon författare som inte ägnade något kapitel eller stycke åt att attackera det kvinnliga könet. [Därför var hon] tvungen att acceptera [dessa författare] ogynnsamma åsikter om kvinnor eftersom det var osannolikt att så många lärda män, som verkade vara utrustade med så stor intelligens och insikt i allt, möjligen kunde ha ljugit vid så många olika tillfällen." Christine använder inte förnuftet för att upptäcka kvinnors förtjänster. Hon tror på allt hon läser istället för att ägna sig åt att räkna upp alla stora gärningar kvinnor har åstadkommit. För att hjälpa Christine att se skäl kommer Lady Reason och lär Christine. Hon hjälper Christine att skingra sitt eget självmedvetande och tidigare författares negativa tankar. Genom att skapa Lady Reason lär Christine inte bara ut sitt eget allegoriska jag, utan också sina läsare. Hon ger inte bara sig själv förnuft, utan ger också läsare, och kvinnor, anledning att tro att kvinnor inte är onda eller värdelösa varelser utan istället har en betydande plats i samhället.

Kvinnor diskuterade

Följande 36 kvinnor diskuteras i del I av boken om damernas stad .

Del II

I del II säger Lady Rectitude att hon kommer att hjälpa Christine "konstruera husen och byggnaderna innanför väggarna i Damernas Stad" och fylla den med invånare som är "modiga damer med stort rykte". När de bygger, informerar Lady Rectitude Christine med exempel och "berättelser om hedniska, hebreiska och kristna damer" som ägde profetia, kyskhet eller hängivenhet till sina familjer och andra. Christine och Lady Rectitude diskuterar också institutionen för äktenskap och tar upp Christines frågor angående mäns påståenden om de dåliga egenskaper kvinnor tillför äktenskapet. Lady Rectitude korrigerar dessa missuppfattningar med exempel på kvinnor som älskade sina män och agerade dygdigt, och noterar att de kvinnor som är onda mot sina män är "som varelser som går totalt emot sin natur". Lady Rectitude tillbakavisar också anklagelser om att kvinnor är okuka, inkonstanta, otrogna och elaka av naturen genom sina berättelser. Den här delen slutar med att Christine tilltalar kvinnor och ber dem att be för henne när hon fortsätter sitt arbete med Lady Justice för att fullborda staden.

Kvinnor diskuterade

Följande 92 kvinnor diskuteras i del II av boken om damernas stad .

Del III

I del III går Lady Justice tillsammans med Christine för att "sätta pricken över i:et" till staden, inklusive att ta med en drottning att styra staden. Lady Justice berättar för Christine om kvinnliga helgon som prisades för sitt martyrskap. I slutet av denna del talar Christine ytterligare ett tilltal till alla kvinnor och tillkännager slutförandet av Damernas stad. Hon ber dem att försvara och skydda staden och att följa deras drottning ( Jungfru Maria) . Hon varnar också kvinnorna för förtalares lögner och säger: "Driv tillbaka dessa förrädiska lögnare som inte använder annat än tricks och honungiga ord för att stjäla från dig det som du bör hålla säkert framför allt annat: din kyskhet och ditt ärorika goda namn".

Kvinnor diskuterade

Följande 37 kvinnor diskuteras i del III av boken om damernas stad .

Boccaccios inflytande

Christines huvudkälla för information var Giovanni Boccaccios De mulieribus claris ( Om kända kvinnor ), möjligen i den franska versionen, Des Cleres et Nobles Femmes . Denna text var en biografisk avhandling om forntida berömda kvinnor. Christine citerade också från Boccaccios Decameron i de senare stadierna av The City of Ladies . Berättelserna om Ghismonda och Lisabetta, till exempel, citeras från Boccaccios Decameron .

Boccaccios inflytande kan ses i Christines inställning till kvinnlig utbildning . I berättelsen om Rhea Ilia förespråkar Boccaccio för unga kvinnors rätt att välja ett sekulärt eller religiöst liv. Han konstaterar att det är skadligt att placera unga flickor i kloster medan de är "okunniga, eller unga, eller under tvång". [ Detta citat behöver ett citat ] Boccaccio säger att flickor bör "väl uppfostras från barndomen i föräldrahemmet, undervisas i ärlighet och berömvärt beteende, och sedan, när de är vuxna och med hela sitt sinne veta vad av sin egen fria vilja" [ Detta citat behöver ett citat ] de kan välja klosterlivet. Boccaccio anser att unga flickor måste läras om livet och dygderna innan de blir helgade åt Gud.

Även om han inte säger att kvinnor bör ha en formell utbildning, förespråkar han fortfarande att kvinnor ska ha inflytande över sina liv och rätten att vara välinformerad om sin möjliga framtid. Därför kunde Boccaccios tro på att utbilda unga flickor om sekulärt och religiöst liv ha fungerat som en språngbräda för Christines tro på kvinnlig utbildning. Boccaccios syn var dock, enligt Margaret King och Albert Rabil, "sexistisk genom att han hyllade de traditionella värdena som kyskhet, tystnad och lydnad hos kvinnor, och dessutom skildrade kvinnor i den offentliga sfären som lidande som i form av straff för att överskrida gränser. ." [ Detta citat behöver ett citat ]

Boccaccios text används främst för del I och II av boken, medan del III är mer beroende av Jean de Vignays Miroir historiska (1333). Denna text är den franska översättningen av de historiska delarna av Speculum Maius , ett uppslagsverk av Vincent av Beauvais som påbörjades efter 1240.

teman

The Book of the City of Ladies är ett allegoriskt sällskap där ordet "dam" definieras som en kvinna av ädel ande, istället för ädel börd. Boken, och därmed staden, innehåller kvinnor från tidigare epoker, allt från hedningar till antika judar till medeltida kristna helgon. Boken innehåller diskussioner mellan Christine de Pizan och de tre kvinnliga dygderna som skickas för att hjälpa Christine att bygga staden. Dessa dygder – förnuft, rättvisa och rättvisa – hjälper Christine att bygga grunden och husen i staden, samt välja de kvinnor som kommer att bo i damernas stad. Varje kvinna som valts av dygderna att bo i staden fungerar som ett positivt exempel för andra kvinnor att följa. Dessa kvinnor är också exempel på de positiva inflytanden kvinnor har haft på samhället.

Christine frågar dygderna om kvinnor bör läras ut som män och varför vissa män tycker att kvinnor inte bör utbildas. Andra frågor som undersöks är: våldtäkts brottslighet, kvinnors naturliga samhörighet att lära sig och deras talang för regering.

Se även

Källor

Originalkällor
  • De Pizan, Christine. Boken om damernas stad . 1405. Övers. Rosalind Brown-Grant. London: Penguin, 1999. Tryck.
  • Boccaccio, Giovanni. De mulieribus claris. engelska och latin. Kända kvinnor . Ed. av Virginia Brown. Cambridge: Harvard University Press, 2001.
  • Pizan, Christine. En medeltida kvinnas hedersspegel: damernas stads skattkammare . Trans. av Charity Cannon Willard, red. av Madeleine Pelner Cosman. Tenafly: Bard Hall Press, 1989.
Sekundära källor
  • Blumenfeld-Kosinski, Renate och Kevin Brownlee. De utvalda skrifterna av Christine De Pizan: Nya översättningar, kritik . New York, Norton Critical Editions, 1997.
  • Brabant, Margaret. Politik, genus och genre: Christine de Pizans politiska tanke . Boulder: Westview Press, 1992.
  • Brown-Grant, Rosalind. Introduktion. Boken om damernas stad av Christine Pizan. 1405. Övers. Rosalind Brown-Grant. London: Penguin, 1999. xvi-xxxv. Skriva ut.
  • Fenster, Thelma. "'Perdre son latin': Christine de Pizan och folklig humanism." Christine de Pizan och skillnadskategorierna . Ed. Marilynn Desmond. Minneapolis: U of Minnesota P: 1998. 91-107. Skriva ut. Medeltida kulturer 14.
  • Forhan, Kate Langdon. Den politiska teorin om Chrisine Pizan . Burlington: Ashgate: 2002. Tryck. Kvinnor och genus i den tidiga mod. Värld.
  • Gaunt, Simon. Genus och genre i medeltida fransk litteratur . Cambridge: Cambridge University Press, 1995.
  • King, Margaret och Albert Rabil. Introduktion. "Dialog om kärlekens oändlighet." Tullia d'Aragona. 1547. Övers. Rinaldina Russell och Bruce Merry. Chicago: University of Chicago, 1997.
  • Miller, Paul Allen, Platter, Charles och Gold, Barbara K. Sex och genus i medeltida och renässanstexter: den latinska traditionen . Albany: State University of New York Press, 1997.
  • Quilligan, Maureen. Allegorin om kvinnlig auktoritet: Christine de Pizans Cité des dames . Ithaca: Cornell University Press, 1991.
  1. ^ Forhan, Kate Langdon. Den politiska teorin om Christine Pizan . Burlington: Ashgate: 2002. Tryck. Kvinnor och genus i den tidiga mod. Värld.
  2. ^   Green, Karen (2022). "The Miroir des dames, Chapelet des vertus och Christine de Pizans källor" . Högmedeltidens intellektuella dynamik . Amsterdam University Press: 279–296. doi : 10.1017/9789048537174.014 . ISBN 9789048537174 .
  3. ^ Allen, Prudence (2006). Begreppet kvinna. Volym 2: Den tidiga humanistiska reformationen, 1250-1500 . s. 610–658.
  4. ^ Kantor, Norman. Den medeltida läsaren. sid. 230
  5. ^   Willard, välgörenhet C. (1984). Christine de Pizan: Hennes liv och verk . New York: Persea Books. sid. 135 . ISBN 9780892550845 .
  6. ^ a b c *Brown-Grant, Rosalind. Introduktion. Boken om damernas stad av Christine Pizan. 1405. Övers. Rosalind Brown-Grant. London: Penguin, 1999. xvi-xxxv. Skriva ut.
  7. ^ a b c d *De Pizan, Christine. Boken om damernas stad . 1405. Övers. Rosalind Brown-Grant. London: Penguin, 1999. Tryck.
  8. ^ a b c Innehållsförteckning Arkiverad 2014-05-14 på Wayback Machine
  9. ^ King, Margaret och Albert Rabil. Introduktion. "Dialog om kärlekens oändlighet." Tullia d'Aragona. 1547. Övers. Rinaldina Russell och Bruce Merry. Chicago: University of Chicago, 1997. Tryck.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Book_of_the_City_of_Ladies&oldid=1126586112 "