Berenice (novell)

"Berenice"
av Edgar Allan Poe
Berenice(SLM).gif
"Berenice" som den såg ut i sin ursprungliga publicerade form.
Originaltitel Berenice – En berättelse
Land Förenta staterna
Språk engelsk
Genre(r) Skräcknovell _
Publicerad i Södra litterära budbärare
Publikationstyp Skriv ut ( periodisk )
Publiceringsdatum mars 1835
Fulltext
Berenice på Wikisource

" Berenice " är en kort skräckhistoria av den amerikanske författaren Edgar Allan Poe , först publicerad i Southern Literary Messenger 1835 . Egaeus, som förbereder sig för att gifta sig med sin kusin Berenice, tenderar att hamna i perioder av intensivt fokus, under vilka han tycks skilja sig från omvärlden. Berenice börjar försämras från en icke namngiven sjukdom tills bara hennes tänder förblir friska. Egaeus är besatt av dem. När Berenice begravs fortsätter han att begrunda hennes tänder. En dag vaknar han med en orolig känsla från ett tranceliknande tillstånd och hör skrik. En tjänare rapporterar att Berenices grav har blivit störd och att hon fortfarande lever. Bredvid Egaeus finns en spade, en dikt om att "besöka min älskades grav" och en låda med 32 tänder.

Samtida läsare blev förskräckta av berättelsens våld och klagade till redaktören för Messenger . Även om Poe senare publicerade en självcensurerad version av verket, trodde han att berättelsen enbart borde bedömas efter hur många exemplar den sålde.

Sammanfattning av handlingen

Berättaren Egaeus, en flitig ung man, växer upp i en stor, dyster herrgård med sin kusin Berenice. Han lider av en typ av tvångssyndrom , en monomani som gör att han fixerar sig vid föremål. Ursprungligen vacker, Berenice lider av en ospecificerad degenerativ sjukdom, varav perioder av katalepsi är ett symptom, som han refererar till som en "trance". Ändå ska de gifta sig.

En eftermiddag ser Egaeus Berenice där han sitter i biblioteket. När hon ler fokuserar han på hennes tänder. Hans besatthet griper honom, och i flera dagar driver han in och ut ur medvetenhet och tänker ständigt på hennes tänder. Han föreställer sig att han håller i tänderna och vänder på dem för att undersöka dem från alla vinklar. Vid ett tillfälle berättar en tjänare för honom att Berenice har dött och ska begravas. När han nästa gång blir medveten, med en oförklarlig skräck, hittar han en lampa och en liten låda framför sig. En annan tjänare kommer in och rapporterar att en grav har kränkts och att en höljd vanställd kropp hittats, fortfarande vid liv. Egaeus upptäcker att hans kläder är täckta av lera och blod, och han öppnar lådan för att upptäcka att den innehåller dentala instrument och "trettiotvå små, vita och elfenbensliknande ämnen": Berenices tänder.

Den latinska epigrafen , " Dicebant mihi sodales si sepulchrum amicae visitarem, curas meas aliquantulum fore levatas " i början av texten kan översättas som: "Mina följeslagare sa till mig, om jag skulle besöka min väns grav, skulle jag kanske något lindra mina bekymmer." Detta citat ses även av Egaeus i en öppen bok mot slutet av berättelsen.

Analys

I "Berenice" följde Poe de populära traditionerna av gotisk fiktion , en genre som följts väl av amerikanska och brittiska läsare i flera decennier. Poe gjorde dock sina gotiska berättelser mer sofistikerade och dramatiserade terror genom att använda mer realistiska bilder. Den här historien är en av Poes mest våldsamma. När berättaren tittar på lådan som han kanske omedvetet vet innehåller hans kusins ​​tänder, frågar han sig själv: "Varför... reste sig hårstråna på mitt huvud och blodet i min kropp stelnade i mina ådror?" Poe inkluderar faktiskt inte scenen där tänderna dras ut. Läsaren vet också att Egaeus befann sig i ett tranceliknande tillstånd vid den tiden, oförmögen att svara på bevis på att hans kusin fortfarande levde när han begick den hemska handlingen. Dessutom betonar historien att alla hennes 32 tänder togs bort.

Huvudtemat ligger i frågan som Egaeus ställer sig: "Hur kommer det sig att jag från skönhet har härlett en typ av oälsklighet?" Poe använder också en karaktär som drabbats av monomani för första gången, en apparat han använder många gånger igen.

Tänder används symboliskt i många av Poes berättelser för att symbolisera dödlighet. Andra användningsområden inkluderar de "grafiska och äckliga" hästtänderna i " Metzengerstein ", läppar som vrider sig om tänderna på den fascinerade mannen i " The Facts in the Case of M. Valdemar ", och ljudet av rivande tänder i " Hop-Frog " .

Egaeus och Berenice är båda representativa karaktärer. Egaeus, bokstavligen född i biblioteket, representerar intellektualism. Han är en tystlåten, ensam man vars besatthet bara understryker hans intresse för tankar och studier. Berenice är en mer fysisk karaktär, beskriven som "som strövar slarvigt genom livet" och "vig, graciös och överfull av energi." Hon är dock en förtryckt kvinna som har "inte sagt något" genom hela historien. Hennes enda syfte, som med många av Poes kvinnliga karaktärer, är att vara vacker och att dö. Egaeus tappar intresset för Berenices fulla person när hon blir sjuk; hon blir ett objekt att analysera, inte att beundra. Han avhumaniserar henne genom att beskriva "den" pannan på Berenice, snarare än "hennes" panna.

Poe kan ha använt namnen på de två karaktärerna för att påminna om konventionerna i den antika grekiska tragedin . Berenices namn (som betyder "segerbringare") kommer från en dikt av Callimachus . I dikten lovar Berenice sitt hår till Afrodite om hennes man kommer tillbaka från kriget säkert. Egaeus kan komma från Aegeus , en legendarisk kung av Aten som hade begått självmord när han trodde att hans son Theseus hade dött i ett försök att döda Minotauren .

De sista raderna i berättelsen är avsiktligt utdragna med hjälp av en serie konjunktioner som förbinder flera satser. Rytmen såväl som de tunga konsonanterna och långa vokalerna hjälper till att förena effekten.

Detta är för övrigt en av få Poe-berättelser vars berättare är namngiven.

Stora teman

Flera ofta upprepade teman i Poes verk finns i denna berättelse:

Publikationshistorik och kritisk respons

Första gången publicerad i den relativt förhärliga Southern Literary Messenger i mars 1835. Många läsare chockades över våldet i "Berenice" och klagade till förläggaren Thomas W. White, vilket ledde till att en redigerad version så småningom publicerades 1840. De fyra borttagna styckena beskriver en scen där Egaeus besöker Berenice innan hennes begravning och tydligt ser att hon fortfarande lever när hon rör på fingret och ler.

Poe höll inte med om klagomålen. En månad efter att "Berenice" publicerades skrev han till White och sa att många tidskrifter blev berömmelse på grund av liknande historier. Oavsett om det är dålig smak eller inte, sa han att det var hans mål att bli uppskattad, och "för att bli uppskattad måste du bli läst ." Han erkände, "Jag tillåter att det närmar sig gränsen till dålig smak - men jag kommer inte att synda så grovt igen." Trots det betonade Poe också att dess slutgiltiga bedömning inte borde komma från den läsande allmänhetens smak utan på tidskriftens cirkulation.

Anpassningar

Regissören Eric Rohmer regisserade och tog ledningen i sin kortfilmatisering av "Berenice" från 1954 med titeln "Bérénice", filmad i 16 mm svartvitt med film av Jacques Rivette .

CBS Radio Mystery Theatre presenterade en anpassad version av historien för sin radiopjäs "Berenice" som sitt avsnitt den 9 januari 1975. Den regisserades av Himan Brown , bearbetad av George Lowther , med Michael Tolan , Norman Rose , Joan Lovejoy och Roberta Maxwell i huvudrollerna .

Vincent Price framförde "Berenice" på sitt album 1975 The Imp of the Perverse and Other Tales (Caedmon Records TC—1450). På samma LP läste Price även "Morella" och "The Imp of the Perverse". Alla tre Poe-historierna återutgavs 2000 på Harper Collins 5-CD-uppsättning, The Edgar Allan Poe Audio Collection .

Datorspelet The Dark Eye från 1995 innehåller återskapningar av utvalda berättelser av Poe. En av dem är baserad på "Berenice" och låter spelaren uppleva historien från både Egaeus och Berenices alternerande synvinklar.

Det släpptes en lågbudgetfilmatisering till video 2004.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Berenice_(short_story)&oldid=1095165844 "