Alb Valley Railway

Alb Valley Railway
Översikt
Inhemskt namn	Albtalbahn
Linje nummer	9420
Plats	Baden-Württemberg , Tyskland
Service
Ruttnummer	710,1
Teknisk
Linjens längd	41,5 km (25,8 mi)
Spårvidd	1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ) standardmått
Gammal mätare	1 000 mm ( 3 ft 3 + 3 ⁄ 8 tum ) meter
Minsta radie	25 m (82 fot)
Elektrifiering	750 V DC overhead
Drifthastighet	80 km/h (50 mph) (max)
Maximal lutning	2,5 %
Vägkarta Karlsruher Lokalbahn 1890–1939 _ Karlsruhe –1913 till förvaringssidor 1897–1910 _ Albtal (2:a) på andra linjen ursprungligen sidospår 1910–1914 _ Albtal 1:a (på originalraden) –1910 Karlsruhe Nebeniusstraße –1910 Albtal (3:e) 1914–1915 _ anslutning till spårvagnsnät 1958– VBK ( BOStrab ) AVG ( EBO ) 0,0 Karlsruhe Albtal (4:e) 1915– 114 m södra Karlstraße (till spårvagnsnätet) DB till Rastatt 1996– Linjen Mannheim–Karlsruhe–Basel till Karlsruhe 1913– DB till Karlsruhe varv & K9657 1.3 Karlsruhe Dammerstock tidigare Beiertheim 1.7 Karlsruhe Schloss Rüppurr tidigare Klein-Rüppurr 2.3 Rüppurr Ostendorfplatz tidigare Gartenstadt 1924– 2.9 Rüppurr Tulpenstraße tidigare Rüppurr Bahnhoff 115 m 3.5 Rüppurr Battstraße 1958– 4.5 Battstraße terminal loop 1958– En 5 Ettlingen transformatorstation stängd 1988 5.0 Ettlingen Neuwiesenreben 1972– 5.9 Ettlingen Wasen tidigare Exerzierplatz 0,0 Ettlingen Väst 1,3 6,3 länk till Rhendalens järnväg 6.5 Ettlingen Erbprinz 6.5 Ettlingen Erbprinz 7,0 Ettlingen Stadt tidigare Ettlingen Holzhof 136 m 7.5 Ettlingen Albgaubad 1959– 7.5 Albgaubad terminalslinga 1959– Ettlingen Waldkolonie 1914–1960 _ Ettlingen Wattsteig 1960–1989 _ 9.5 Ettlingen Spinnerei 10.5 Busenbach 171 m   till Ittersbach –2007 Busenbach–Ittersbach järnväg till Ittersbach 2007– 11.0 tidigare terminalslinga 1960–1985 _ 12.4 Etzenrot 202 m 15.3 Fischweier tidigare Spielberg-Schöllbronn 214 m Spielberg 18.2 Marxzell 251 m Karlsruhe Calw distrikt 23.6 Steinhäusle begära stopp 1981– 21.4 Frauenalb -Schielberg 308 m 24.7 Bad Herrenalb Kullenmühle 1927– 25.8 Bad Herrenalb station 351 m 25.8 Bad Herrenalb terminalslinga 1961– km Källa: tysk järnvägsatlas

Albdalsjärnvägen ( tyska : Albtalbahn ) är en järnvägslinje i södra Tyskland som går från Karlsruhe via Ettlingen till Bad Herrenalb med en förgrening till Ittersbach . Linjen ägs och drivs, som en del av Stadtbahn Karlsruhe , av Albtal-Verkehrs-Gesellschaft ( AVG).

Historia

Ettlingens grenlinje

Ett tåg från Alb Valley Railway passerar slottet Ettlingen. Denna sektion har betjänats sedan 1887

Staden Ettlingen hade fått en järnvägsförbindelse 1844 med öppnandet av den nuvarande Ettlingen West-stationen på Baden Mainline , men stationen låg långt från staden och kunde inte tillfredsställa behoven hos dess befolkning och industrier. Därför tryckte staden på för en kort grenlinje till centrum av staden. Eftersom Storhertigdömet Badens statliga järnvägar inte var intresserade av byggandet av linjen, begärde staden Ettlingen tillstånd att bygga själva linjen.

Den 25 augusti 1885 öppnades den första sträckan av normalspårlinjen från Ettlingen West station till Erbprinz och detta följdes den 15 juli 1887 av öppnandet av den återstående sträckan till den nuvarande Ettlingen Stadt station. Ledningen av denna linje överfördes till Storhertigdömet Baden State Railways, som började köra 17 dagliga passagerartåg i varje riktning. Tidtabellen inkluderade både pendeltåg som körde till Ettlingen West station och genomgående tåg som körde från Ettlingen till Karlsruhe.

Förutom att ansluta Ettlingen till järnvägsnätet betjänade linjen den växande pendeltrafiken mellan Karlsruhe och Ettlingen. En utbyggnad av tjänsterna mellan två städer var dock inte möjlig på grund av den begränsade kapaciteten på huvudlinjen mellan Karlsruhe och Ettlingen väst, så byggandet av en direkt järnvägsförbindelse till Rüppurr diskuterades snart.

Konstruktion av Alb Valley Railway

Redan 1870 hade man börjat planera för en järnväg från Karlsruhe via Ettlingen och norra Schwarzwald till Herrenalb . På den tiden var dalen ett populärt resmål för Karlsruhe-befolkningen; dessutom var de utvecklande industriföretagen i Ettlingen och Karlsruhe en viktig inkomstkälla för befolkningen i de omgivande byarna, vilket innebar att många arbetare var tvungna att ta långa promenader varje dag till sina arbetsplatser. Diligenstjänsten en gång om dagen var inte längre tillräcklig.

Ettlingen motsatte sig till en början projektet eftersom man befarade att byggandet av en direkt järnvägsförbindelse skulle leda till att Karlsruhe annekterade Ettlingen. Denna risk sågs inte som så stor om den föreslagna banan byggdes som en smalspårig järnväg. Efter att ha fått tillstånd att bygga järnvägen från regeringarna i Baden (1896) och Württemberg (1897) kunde bygget påbörjas. Alb Valley Railway korsade in i delstaten Württemberg i Herrenalb, men – i motsats till den närliggande Murg Valley Railway ( Murgtalbahn ) – orsakade detta inga större svårigheter för konstruktionen och driften av linjen.

Frauenalb-Schielberg station 2006. Stationsbyggnaden är från linjens tidiga år

Den första sträckan mellan Karlsruhe och Ettlingen öppnades den 1 december 1897, sträckan Ettlingen–Frauenalb följde den 14 maj 1898 och sträckan Frauenalb–Herrenalb den 2 juli 1898. En grenlinje till Ittersbach öppnades den 10 april 1899, vilket gjorde Busenbach till en järnvägsknut.

Ettlingen West–Ettlingen Stadt-linjen byggdes som en dubbelspårig linje och tjänster integrerades i Alb Valley Railway. Det dubbelspåriga spåret utökades till Busenbach 1899 och till Etzenrot 1906 för att förbättra framkomligheten för godstrafiken. 1898 togs Alb Valley Railway över av Badische Lokal-Eisenbahnen Aktiengesellschaft (Baden Local Railway Company, BLEAG), ett nybildat dotterbolag till Westdeutsche Eisenbahn-Gesellschaft (West German Railway Company, WeEG).

Utveckling av Alb Valley Railway med spårvidd

För att få bort röken från Alb Valley Railways ånglok från Karlsruhes gator elektrifierades sträckan Karlsruhe-Ettlingen med 550 volt likström 1898 och en tjänst med elektriska multipelenheter tillkom. Tågen till Herrenalb körde nu till Ettlingen med eldrift och söder om Ettlingen ångtransporterades de. Ett koleldat kraftverk byggdes i Seehof mellan Rüppurr och Ettlingen för att förse linjen med ström.

Eftersom den elektriska driften på linjen var väl beprövad övervägdes en utvidgning av elektrifieringen för hela Alb Valley Railway, men med högspänningsväxelström att föredra på grund av det större avståndet. Därför övergavs DC-baserade operationer efter 1910 och AC-baserade operationer påbörjades 1911 på hela linjen. Medan systemet som användes var enfas växelström vid 8 000 volt 25 Hz (senare ökat till 8 800 volt), kunde tågen endast köras på 650 volt likström i staden Karlsruhe fram till 1936. Kraftstationen vid Seehof byggdes om så att den kunde försörja AC-strömmen.

Rutter för Alb Valley Railway inom Karlsruhe under de första åren

Under byggandet av Karlsruhes centralstation ( Hauptbahnhof ) mellan 1910 och 1915 måste den norra ändstationen av Alb Valley Railway flyttas tre gånger inom Karlsruhe. Stationen låg ursprungligen i Ettlinger Straße nära mässområdet ( Festplatz ), men den 26 februari 1910 flyttades den till Beiertheimer Allee nära Hermann-Billing-Straße, vilket gjorde att Ettlinger Straße kunde frigöras för byggandet av en ny spårvagnslinje. Tidigare hade det funnits sidospår för Alb Valley Railway på den nya platsen på "gamla" Klosestraße. Från den 7 april 1910 gick Alb Valley Railway inte längre öster om Stadtgarten (kommunal park), utan gick istället längre västerut mellan Beiertheimer Avenue och (nya) Bahnhofstraße på den tidigare sträckan för statsjärnvägen till Durmersheim ( Rhens järnväg ), nu vägen till den "nya" Klosestraße. Efter att en tillfällig ändstation öppnades den 19 januari 1914 vid den norra änden av den (nya) Bahnhofstraße, flyttades ändstationen från 22 mars 1915 till Ebertstraße, där den för närvarande fortfarande ligger. Tekniska problem och brist på termiskt kol tvingade BLEAG 1917 att kraftigt begränsa verksamheten med elektrisk rullande materiel, och ibland övergav tjänsten helt. Tillförlitlig elförsörjning blev tillgänglig igen först efter omvandlingen av kraftverket till en transformatorstation och dess anslutning till det nybyggda Murgwerks vattenkraftverk vid Murgfloden . Så från 1922 kunde elektriska tåg köras igen.

Trafiken på Alb Valley Railway ökade under de första åren av dess drift, men efter första världskriget stod järnvägen inför allt större ekonomiska svårigheter. Verksamheten kunde endast upprätthållas med ekonomiskt stöd från stadsdelen Karlsruhe , vilket ledde till en minskning av tjänsterna i tidtabellen. Staden Karlsruhe införde i mitten av 1920-talet en parallell busstrafik mellan Karlsruhe och Rüppurr, vilket minskade järnvägens ekonomiska bärkraft.

BLEAG kom under press under den stora depressionen och gick i konkurs. Det tyska järnvägsföretaget ( Deutsche Eisenbahn-Betriebs-Gesellschaft ), DEBG) tog över Alb Valley Railway 1932 från BLEAG:s konkursbo. Genom modernisering, inklusive införandet av transportvagnar ( Rollwagen ), lyckades DEBG förbättra järnvägens ekonomiska bärkraft.

Motorvägskonstruktion i mitten av 1930-talet medförde några förändringar av Alb Valley Railway. Det innebar att linjen mellan Rüppurr och Ettlingen flyttades österut, så att vägen och motorvägen följde en gemensam sträcka. Den samtidiga uppgraderingen av Herrenalber Straße i Rüppurr som matarväg krävde också en ombyggnad av linjen mellan Dammerstock och Schloss Rüppurr.

Under andra världskriget attackerades Alb Valley Railway flera gånger av stridsflygplan , men skadorna var relativt små. Men rivningen av bron över Karlsruhes rangerbangård i slutet av kriget krävde flera månaders återuppbyggnad för att återställa Alb Valley Railway till det södra brohuvudet vid Dammerstock.

Ledståg från Alb Valley Railway i inre Karlsruhe (1978)

Mätarkonvertering och koppling till spårvagnsnätet

Efter andra världskriget var både linje och rullande materiel i ett förfallet skick, vilket krävde en omfattande modernisering. DEBG hade dock föga intresse för den fortsatta driften av järnvägen. I den politiska debatten om framtiden för Alb Valley Railway tog staden Karlsruhe initiativet. Man var främst intresserad av att etablera bra förortstrafik mellan Karlsruhe, Rüppurr och Ettlingen och att eliminera behovet för passagerare att byta på Karlsruhe Albtalbahnhof från Alb Valley Railway till spårvagnar. Därför föreslog den en spårviddskonvertering av linjen till normal spårvidd och koppla den till det urbana spårvagnsnätet .

Med hjälp av delstaten Baden-Württemberg grundade den Albtal-Verkehrs-Gesellschaft (Alb Valley Transport Company, AVG) den 1 april 1957, som tog över Alb Valley Railway från DEBG och omedelbart började renovera den. Detta arbete omfattade bytet av elektrifieringsutrustningen till 750 volt DC. Den första sektionen från Albtalbahnhof till Rüppurr öppnades den 18 april 1958. Därefter fortsatte de elektriska multipelenheterna av Alb Valley Railway från Albtalbahnhof till Karlsruhes centrum, så att de flesta passagerare inte behövde byta tåg.

Alb Valley Railway tåg i Karlsruhe Marktplatz (1994)

Ytterligare sektioner öppnades för Ettlingen den 15 maj 1959, till Busenbach den 15 april 1960, till Etzenrot den 12 maj till 1960, till Marxzell den 12 december 1960 och till Herrenalb den 1 september 1961.

Även efter spårviddskonverteringen av linjen mellan 1957 och 1975 fortsatte linjen att moderniseras, inklusive byggandet av en signalcentral i Ettlingen (1967), omläggningen av sektionen Albtalbahnhof–Dammerstock (1977) och Rüppurr–Ettlingen Neuwiesenreben sektionen [1988), uppgraderingen av banan för att tillåta en topphastighet på 80 km/h (fram till 1983) och dubblering av spåret mellan Ettlingen och Busenbach (1989–1990). Spårförbättringar genomfördes också i Steinhäusle för att skapa ett förfrågningsstopp , som endast bestod av en plattform bredvid en plankorsning och bekostades av närboende.

De olika uppgraderingarna gjorde att passagerarservicen på linjen kontinuerligt kunde förbättras. Tjänsterna på mätaren Alb Valley Railway mellan Karlsruhe och Herrenalb hade en gångtid på cirka 70 minuter. År 1979 hade körtiden minskat med 46 minuter och för närvarande är körtiden 35 minuter med en mer frekvent service än tidigare.

Medan anslutningen till stadsspårvägsnätet fysiskt tillät spårvagnar att köra på linjen, förblev Albtalbahn lagligt en järnväg och behövde följa standarderna för utformning och säkerhetsstandarder för huvudjärnvägar. Erfarenheterna som Karlsruhe samlat på sig av att köra över klyftan mellan spårväg och järnväg ledde så småningom till ytterligare utvecklingar där specialdesignade fordon kunde köras på både huvudjärnvägar och stadens spårvagnssystem. Därmed Albtalbahn det första elementet i Stadtbahn Karlsruhe , som sedan har blivit en modell för att använda spårvagns-tågtekniker för att länka regionala järnvägslinjer till kommunala spårvagnssystem i andra europeiska städer.

Operationer

Rutt

Spårplan för linjen (ej skalenlig) från och med 2006

Den norra änden av Alb Valley Railway ligger vid Karlsruhe Albtalbahnhof (Alb Valley station), belägen cirka 200 m (660 fot) väster om Karlsruhe Hauptbahnhof , den huvudsakliga järnvägsstationen i staden Karlsruhe . Spårvagnståg som kör på Alb Valley Railway fortsätter dock norr om Albtalbahnhof för att ansluta sig till stadsspårvagnarna i Verkehrsbetriebe Karlsruhe .

Söder om Albtalbahnhof passerar Alb Valley Railway under huvudlinjen till Hauptbahnhof och över den intilliggande godsjärnvägen. Under de första 10 km (6,2 mi), så långt som till Busenbach , är linjen dubbelspårig och tjänar 11 mellanliggande hållplatser, varav flera servar staden Ettlingen . Strax före Ettlingen Stadt station förbinder en 1,5 km (0,93 mi) lång utlöpare endast gods Alb Valley Railway med huvudjärnvägen. Öster om Ettlingen Stadt ligger Albtal-Verkehrs-Gesellschafts huvudverkstäder och en vändslinga för tjänster som slutar i Ettlingen.

Vid Busenbach delas linjen i två grenar, som var och en består av enkelspår med passerande slingor. Grenen till Ittersbach divergerar till en början västerut, innan den korsar grenen till Bad Herrenalb på en övergång. Linjen till Bad Herrenalb är 15,8 km (9,8 mi) lång och passerar genom fem mellanliggande hållplatser innan den når ändstationen. Ittersbach-grenen är 14,7 km (9,1 mi) lång och passerar genom åtta mellanliggande hållplatser innan den når sin ändstation. Båda terminalerna har vändöglor.

Passagerartjänster

Albtalbahns passagerartrafik tillhandahålls av linjerna S1 och S11 på Karlsruhe Stadtbahn , som trafikeras av Albtal-Verkehrs-Gesellschaft ( AVG). En typisk lågtrafiktrafik består av sex tåg i timmen, varav två slutar vid Ettlingen och två vardera fortsätter till de två filialerna. Fler tåg kan trafikera under högtrafik och färre på söndagar eller kvällar.

S1 och S11 fortsätter norr om Albtalbahnhof , över stadens spårvagnsspår som drivs av Verkehrsbetriebe Karlsruhe , och sedan norr om Karlsruhe på AVG-ägda Hardtbahn till Hochstetten .

Frakt

Gods spelar bara en mindre roll på Alb Valley Railway och är begränsad till en speditionsverksamhet i Busenbach och enstaka timmerlastning i Busenbach. Den fraktas av AVG diesellokomotiv och godsvagnarna tas över av DB Schenker Rail eller SBB Cargo i Karlsruhes godsgård.

Stora stationer

Albtalbahnhof, framför systemgränsen mellan spårvagnar (fram) och järnväg (bakom). Det vänstra spårparet används för Alb Valley Railway och det högra paret för Stadtbahn-linjerna S 4/S 41 och S 51

Karlsruhe Albtalbahnhof

Albtalbahnhof (Alb Valley station) på Ebertstrasse, som ursprungligen byggdes 1915 , byggdes om efter spårvidden med fyra plattformsspår och kopplades via en triangulär korsning till Karlsruhes spårvagnsnät . Ett anslutningsspår till Karlstraße gör att fordon kan vändas. Stationshuset revs 1959 och ersattes av en lågbyggd byggnad med biljettkassa. År 1988 lade AVG till en tvåspans baldakin till stationen som sträcker sig över alla fyra spåren.

1996 byggdes järnvägsspåren helt om under utbyggnaden av Karlsruhe Stadtbahn-nätet. Ett anslutningsspår byggdes till Karlsruhe Hauptbahnhof, vilket gör att trafiken genom Albtalbahnhof kan fortsätta på linjerna till Durmersheim och till Karlsruhe-West . Sedan dess använder tågen på Alb Valley Railway plattformsspår 3 och 4, medan Stadtbahn-linjerna S 4, S 41 och S 51 går på spår 1 och 2. Kompletterande vagnspår byggdes 1996 och förlängdes 2006.

Ettlingen-Stadt station med stationshallen som byggdes 1986

Staden Ettlingen

Verksamhetscentrum på Alb Valley Railway ligger runt stationen Ettlingen-Stadt mellan stationerna Erbprinz och Albgaubad. En fyrspårig stationstak har funnits vid Ettlingen-Stadt station sedan 1986. Stationsbyggnaden rymmer den centrala signalcentralen för AVG och en biljettkassa. Till stationen hör även två verkstadsbodar, en vagnsbod och en godsbod. Flera sidospår och en vändslinga vid Albgaubad kompletterar banutformningen.

Busenbach

Busenbachs station har två plattformsspår och söderut separeras linjerna till Bad Herrenalb och Ittersbach. En plattformshall, byggd som träfackverk 1990, spänner över båda spåren. Spåren byggdes om 2006 och kompletterades med en bro som tar Ittersbach-linjen över den närliggande motorvägen, vilket eliminerar en mycket trafikerad plankorsning. AVG:s huvudverkstad, som byggdes i Alb Valley Railways tidiga dagar, låg väster om linjen till Herrenalb fram till 1971. Efter byggandet av verkstaden i Ettlingen stängdes den gamla huvudverkstaden och ersattes av en godsbod. .

Bad Herrenalb station med stationshallen, som har byggts i historisk stil

Bad Herrenalb

Bad Herrenalbs station fick ett historiskt utseende i slutet av 1970-talet för att matcha de historiska ångtågstrafiken på Alb Valley Railway. Förutom kapellet byggt 1978 som spänner över alla tre spåren, installerades en vattenkran, en historisk, mekanisk destinationsdisplay, en klocka och en semaforsignal . Delar av stationen har flyttats från den ursprungliga Baden-Baden-stationen, som övergavs 1977. Stationsbyggnaden har restaurerats och inrymmer en restaurangverksamhet. En modern järnvägsvagnsbod kompletterar stationens layout.

Anteckningar

•   Manfred Koch, red. (2000). Unter Strom: Geschichte des öffentlichen Nahverkehrs i Karlsruhe (på tyska). Karlsruhe: Badenia Verlag. ISBN 3-7617-0324-4 .
•   Klaus Bindewald (1998). Die Albtalbahn: Geschichte mit Zukunft: von der Schmalspurbahn zur modernen Stadtbahn (på tyska). Ubstadt-Weiher: verlag regionalkultur. ISBN 3-929366-79-7 .
•   Kurt Schwab (1997). Straßen- und Kleinbahn i Pforzheim (på tyska). Nordhorn: Verlag Kenning. ISBN 3-927587-64-8 .
•   Gerd Wolff, Hans-Dieter Menges (1992). Deutsche Klein- und Privatbahnen. Volym 2: Baden (på tyska). Freiburg: EK-Verlag. ISBN 3-88255-653-6 .
•   Günter Koch (1992). "Der elektriska Betrieb der Albtalbahn i Schmalspur" (PDF) . Die Museums-Eisenbahn: Zeitschrift für Kleinbahn-Geschichte (på tyska) (3): 21–47. ISSN 0936-4609 .
•   Helmut Iffländer (1987). Die Albtalbahn: von der Bimmelbahn zum modernen Nahverkehrsbetrieb ( på tyska). München: Andreas-Braun-Verlag. ISBN 3-925120-03-3 .
•   Dieter Höltge (1976). Albtalbahn och Kleinbahn Pforzheim-Ittersbach (på tyska). Gifhorn: Verlag Wolfgang Zeunert. ISBN 3-921237-27-0 .
•   Peter-Michael Mihailescu, Matthias Michalke (1985). Vergessene Bahnen i Baden-Württemberg (på tyska). Stuttgart: Konrad Theiss Verlag. s. 52–60. ISBN 3-8062-0413-6 .

externa länkar

• "Karlsruhe Albtalbahnhof - Ettlingen - Bad Herrenalb/Ittersbach" (på tyska). Albtal-Verkehrs-Gesellschaft . Arkiverad från originalet den 16 maj 2012 . Hämtad 12 april 2012 .
• Christian Weisser. "Historiska fotografier av mätaren och standardspårdriften på Alb Valley Railway" ( på tyska) . Hämtad 12 april 2012 .
• "Arvsångtåg på Alb Valley Railway" (på tyska) . Hämtad 12 april 2012 .
• "Foton av Alb Valley Railways signalledningscentral i Ettlingen" ( på tyska) . Hämtad 12 april 2012 .