Syrisk litteratur

Sida från en syrisk översättning av Abba Isaiah's Asceticon , från ett 600-talsmanuskript i Estrangela -skrift, från klostret St Catherine , Mt Sinai (Schøyen Collection MS 574)

Syrisk litteratur är litteratur på det syriska språket . Det är en tradition som går tillbaka till senantiken . Det är starkt förknippat med syrisk kristendom .

Terminologi

I moderna syriska studier , och även inom det bredare fältet av arameiska studier , används termen syrisk litteratur oftast som en förkortad beteckning för klassisk syrisk litteratur, det vill säga skrivet på klassiskt syriskt språk , ett gammalt litterärt och liturgiskt språk inom den syriska kristendomen . Det används ibland också som en beteckning för modern syrisk litteratur eller nysyrisk litteratur, skriven på moderna syriska ( östliga nyarameiska) språk. I vidare mening används termen ofta som beteckning för både klassisk syrisk och modern syrisk litteratur, men dess historiska räckvidd är ännu bredare, eftersom syriska/syriska etiketter ursprungligen användes av gamla greker som beteckningar för arameiska språket i allmänhet, inklusive litteratur skriven på alla varianter av det språket. En sådan mångfald av betydelser, både i antika litterära texter och i moderna vetenskapliga verk, förstärks ytterligare av den konventionella vetenskapliga uteslutningen av västarameiskt arv från den syriska korpusen, en praxis som står i motsättning inte bara till termens historiska omfattning, utan också med välbestyrkta självbeteckningar av infödda syrisktalande samhällen. Eftersom termen syrisk litteratur fortsätter att användas på olika sätt bland forskare, är dess betydelser fortfarande beroende av sammanhanget för varje särskild användning.

Klassisk syrisk litteratur

Ephrem den syrier i en rysk illustration av manuskript från 1500-talet

Tidiga syriska texter dateras till det 2: a århundradet, särskilt de gamla versionerna av Syriac Bible och Diatesseron Evangeliets harmoni. Huvuddelen av den syriska litterära produktionen dateras till mellan 300- och 700-talen. Syrisk läskunnighet överlevde in på 900-talet, men syriska kristna författare under denna period skriver alltmer på arabiska .

"Klassiskt syriskt språk" är termen för det litterära språket som utvecklades av 300-talet. Språket under de första tre århundradena av den kristna eran är också känt som "gammalt syriskt" (men ibland inordnat under "Klassisk syrisk").

Den tidigaste kristna litteraturen på syrianska var biblisk översättning, Peshitta och Diatessaron . Bardaisan var en viktig icke-kristen (gnostisk) författare från 200-talet, men de flesta av hans verk är förlorade och bara kända från senare referenser. Ett viktigt vittnesbörd om tidig syrisk är brevet från Mara bar Serapion , möjligen skrivet i slutet av 1:a århundradet (men finns kvar i en kopia från 600- eller 700-talet).

300-talet anses vara den syriska litteraturens guldålder . De två jättarna från denna period är Aphrahat , som skriver predikningar för kyrkan i det persiska riket , och Ephrem den syrier , som skriver psalmer , poesi och prosa för kyrkan precis inom det romerska riket . De kommande två århundradena, som på många sätt är en fortsättning på guldåldern, ser viktiga syriska poeter och teologer: Jakob av Serugh , Narsai , Philoxenus av Mabbog , Babai den store , Isak av Nineve och Jakob av Edessa .

Det gjordes betydande ansträngningar för att översätta grekiska texter till syriska. Ett antal verk som ursprungligen skrivits på grekiska finns kvar endast i syrisk översättning. Bland dessa finns flera verk av Severus av Antiokia (d. 538), översatta av Paulus av Edessa (fl. 624). A Life of Severus skrevs av Athanasius I Gammolo (d. 635). National Library of Russia, Codex Syriac 1 är ett manuskript av en syrisk version av Eusebian Ecclesiastical History daterad till 462 e.Kr.

Efter de islamiska erövringarna i mitten av 700-talet saktades och upphörde processen för hellenisering av syriska [ förtydligande behövs ] , som var framträdande under 600- och 600-talen. Syrien gick in i en silverålder från omkring 800-talet. Verken från denna period var mer encyklopediska och skolastiska och inkluderar de bibliska kommentatorerna Ishodad av Merv och Dionysius bar Salibi . Den syriska litteraturens silverålder kröner den trettonde århundradet polymath Bar-Hebraeus .

Mongolernas omvandling till islam började en period av reträtt och svårigheter för den syriska kristendomen och dess anhängare. Det har emellertid funnits en kontinuerlig ström av syrisk litteratur i Övre Mesopotamien och Levanten från 1300-talet fram till idag.

Modern syrisk litteratur

Framväxten av nyarameiska (moderna syriska) är konventionellt daterad till den sena medeltiden, men det finns ett antal författare som fortsatte att producera litterära verk på klassisk syrisk fram till den tidigmoderna perioden , och litterära syrianska ( ܟܬܒܝܐ Kṯāyḇānā fortsätter att vara i bruk bland medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan .

Modern syrisk litteratur inkluderar verk på olika vardagliga östarameiska nyarameiska språk som fortfarande talas av assyriska kristna. Denna nysyriska litteratur bär på en dubbel tradition: den fortsätter traditionerna från den förflutna syriska litteraturen, och den innehåller en konvergerande ström av det mindre homogena talade språket. Den första sådan blomstrande av nysyriska var 1600-talslitteraturen från School of Alqosh , i norra Irak . Denna litteratur ledde till upprättandet av assyrisk nyarameiska och så kallad kaldeisk nyarameiska som skrivna litterära språk. På 1800-talet etablerades tryckpressar i Urmia , i norra Iran . Detta ledde till upprättandet av den "allmänna urmiska" dialekten av assyrisk nyarameiska som standard i mycket nysyrisk assyrisk litteratur. Den jämförande lättheten hos moderna publiceringsmetoder har uppmuntrat andra vardagliga nyarameiska språk, som Turoyo och Senaya , att börja producera litteratur.

Lista över syriska författare

Se även

Källor

externa länkar