Schweiz federala budget

Utvecklingen av 5 olika skatter mellan 1990 och 2010, som står för 80% - 85% av den årliga inkomsten.

Den schweiziska federala budgeten ( tyska : schweizer Bundesbudget ) hänvisar till Schweiziska edsförbundets årliga inkomster (mottagna pengar) och utgifter (pengar spenderade) . Eftersom budgetutgifter utfärdas på årsbasis av regeringen, det federala rådet och måste godkännas av parlamentet, speglar de landets finanspolitik .

Budgetprinciperna definieras av den schweiziska konstitutionen och har senast omarbetats i 1999 års finanspolitiska riktlinjer för förbundet. 2010 var den federala budgeten för Schweiz 62,8 miljarder schweizerfranc, vilket var 11,35 % av landets BNP det året. 2014 var den federala budgeten för Schweiz 66,353 miljarder schweizerfranc, eller 10,63% av landets BNP . Observera att den schweiziska federala budgeten endast omfattar 31,7 % av schweiziska offentliga utgifter, resten förvaltas av kantonerna och kommunerna direkt .

Generell översikt

Eftersom det federala systemet i Schweiz delar in nationen i tre styrelsenivåer, konfederation, kantoner och kommuner, avser den federala budgeten enbart inkomster och utgifter på nationell nivå. De regionala (kanton)budgetarna, liksom budgetarna för de mer än 2500 kommunerna ligger inte inom den federala regeringens eller parlamentets behörighet . Deras intäkter och utgifter räknas därför inte som en del av den federala budgeten, utan de uppgår tillsammans till mer än 60 % av de totala offentliga utgifterna. De olika budgetnivåerna är dock skattemässigt sammanlänkade. Det finns politiska instrument som till exempel den "nya skatteharmoniseringen"-lagen ( Neuer Finanzausgleich ), som reglerar ekonomiska betalningar från den federala regeringen till kantonerna och kommunerna såväl som från de skattemässigt mer till de skattemässigt mindre potenta kantonerna.

Inom dessa viktiga ramar regleras många principer för fördelning av pengar, som till exempel hur olika projekt kan realiseras med gemensamma medel från såväl kommuner, kantoner som förbundet. I denna mening är de olika budgetnivåerna finanspolitiskt sammanlänkade, men politiskt åtskilda från varandra.

Även om rätten att besluta om budgetutgifter i slutändan ligger hos parlamentet, begränsar dessa omfördelningsmekanismer dess förmåga att utöva denna rätt. Eftersom dessa överföringsutgifter är ändamålsbundna av antingen rättsliga eller konstitutionella ramar, kan de inte enkelt ändras och fixeras därför på kort sikt. Beloppet för sådana fasta utgifter låg på ungefär 55 % 2010.

Budgetprinciper

1999 publicerade den schweiziska regeringen sina nya finanspolitiska riktlinjer som anger ländernas mål, principer och huvudinstrument för att uppnå en offentligt gynnsam finanspolitik. Utmaningar och nödvändiga reformer för att möta dem är också konceptualiserade i dessa riktlinjer. Många av de föreslagna reformerna är processer av vilka en del har genomförts under tiden, som till exempel den ovan nämnda nya skatteharmoniseringslagen 2008, och några är fortfarande under fortsatta reformer (dvs. de olika socialvårdsprogrammen). I allmänhet måste den federala budgeten fungera som den ekonomiska ryggraden i regeringen och tillåta den att förverkliga sitt huvudmål, folkets välfärd. För att uppnå detta övergripande syfte angav förbundsrådet de tre huvudmålen för sin finanspolitik:

Mål för allokering: Resurser måste användas och administreras på ett sätt så att de resulterande produkterna är till största möjliga nytta för människorna. För detta ändamål är en marknadsorienterad ekonomi det mest effektiva sättet för allokering. Därför ska marknadsorienterade lösningar eftersträvas för varje given uppgift.
Mål för distribution: Distributionen av marknadsprodukter bland folket ska ske på ett "socialt rättvist" sätt. Vad som räknas som "rättvist" är en del av en bred politisk diskussion. Fördelningsmålet för den federala budgeten måste respektera och återspegla de fattade besluten och att ändra den marknadsorienterade ekonomin i landet med en "social dimension", vilket gör det till en "social marknadsekonomi "
Stabilitetsmål: Den federala budgeten ska användas för att stabilisera ekonomin. Därför ska regeringen sträva efter att spara resurser i ekonomiskt starka tider, men stimulera ekonomin genom investeringar i nedgångstider.

Utifrån dessa mål har det federala rådet skapat en lista över budgetprinciper inklusive principerna om transparens, effektivitetsorienterade investeringar, marknadsfrihet, offentlig-privata partnerskap, rättvis beskattning, att föredra indirekta skatter, balanserade utgifter och mer.

Kvittokategorier

Schweiz federala budgetkvittokategorier 2010 (avrundad procentsats)

Lejonparten av de pengar som förbundet har till sitt förfogande kommer från de federala skatter som det samlar in. För år 2010 kom 92,6 % av alla förbundsintäkter (totalt 62,833 miljarder CHF) från skatteintäkter. Den största delen av den, 32,9 %, kom från mervärdesskatten (moms). Den näst viktigaste skatteintäkten 2010 var den direkta federala skatten som bidrog med 28,5 % av hela budgeten. Dessutom läggs källskatten (7,5 %), mineraloljeskatten (8,2 %), stämpelskatten (4,5 %) och tobaksskatten (3,7 %) samt andra skatter (7,2 %) till den totala federala budgeten.

Sammantaget är intäkterna från dessa federala skatter i Schweiz lika med cirka 10,5 % av dess BNP. Några av den federala budgetens icke-fiskala intäkter är till exempel dess andel av den schweiziska nationalbankens vinster (1,3 %), intäkter från olika betalningar (2 %) eller intäkter från investeringar (0,5 %).

Eftersom skatter är den huvudsakliga källan för budgeten, och eftersom skatterna fluktuerar enligt ett lands årliga ekonomiska resultat, är inkomstsidan av den federala budgeten svårare att förutse än utgifterna. Intäktsvärden i en nybyggd budget är bara förväntningar, konstruerade på statistiska modeller, medan utgifter är den politiskt planerade användningen av pengar och därför är lättare att förutsäga. När det gäller Schweiz visar sig framför allt källskatteförutsägelsen ofta vara oprecis på grund av skattens mycket flyktiga karaktär. Den kan variera i intervallet flera miljarder schweizerfranc från år till år (t.ex. från 5,3 miljarder CHF 1998 till endast 1,6 miljarder CHF 1999). En analys av prognosfel mellan åren 2001 och 2010 visade att de federala intäkterna i allmänhet överskattas under lågkonjunktur. Under de följande perioderna av ekonomisk återhämtning är de vanligtvis underskattade.

Utgiftskategorier

År 2010 spenderade konfederationen totalt 59 266 miljarder schweizerfranc (10,7 % av BNP). Den största delen, 31,1 % gick till socialvård, följt av 17,1 % som användes för ekonomiska och skattemässiga ändamål. Övriga utgifter inkluderar 13,9 % för transportsektorn, 10,2 % för utbildning och forskning, 7,4 % för nationellt försvar, 6,2 % för jordbruk och mat och 4,4 % för utrikesförbindelser.

Om man tittar på tidigare budgetar, har Schweiziska edsförbundets utgifter ökat från 7 % av BNP 1960 till 9,7 % 1990 och till 10,7 % 2010. Den största förändringen inom budgeten sker inom sektorerna social välfärd och finans & beskatta. Dessa två sektorer har vuxit från 35 % 1990 till 48,2 % 2010 och det federala finansdepartementet uppskattar att de 2015 kommer att stå för mer än hälften av de federala budgetutgifterna. Å andra sidan, under samma period, har en betydande minskning av utgifterna skett inom sektorerna jordbruk och nationellt försvar; från 26,5 % in till 12,4 % (uppskattning för år 2015).

Exempel på budget

Budgeten för räkenskapsåret 2014 (som också visar den grundläggande budgetstrukturen) finns nedan (alla värden i miljarder CHF).

Beskrivning	Utgifter
Sociala välfärdsprogram	21.8
Finanser och skatter	10,0
Transport och infrastruktur	8.7
Utbildning och forskning	7.2
Försvar	4.9
Jordbruk och livsmedel	3.7
Utländska relationer	3.6
Total:	66,4

Om man tittar på den federala budgeten på ett annat sätt, konstaterar professor R. Frey att "den [schweiziska] federala budgeten i stor utsträckning är en överföringsbudget." Vad detta betyder är att genom att titta på vem som använder pengarna (och inte vad de spenderas på) överförs överväldigande 74,6 % (2010) av den federala budgeten bara till andra institutioner, som till exempel de schweiziska kantonerna, kommunerna och olika sociala institutioner. Enligt denna uppfattning använder förbundet endast 20,5 % av sin budget för egna utgifter (personal-, drifts- och försvarsrelaterade utgifter). Anledningen till dessa låga egna kostnader är att i Schweiz är det ordnade genomförandet och kontrollen av nationella lagar ofta inte en del av förbundets behörighet utan av de enskilda kantonerna. Undantag är nationellt försvar, gränskontroll, utrikesförbindelser etc. Men andra dyra tjänster som skolgång, polis eller kollektivtrafik är (för det mesta) organiserade och finansierade på kantonnivå.

Frågor och debatter

Skuldbromsen (Schuldenbremse)

På grund av utvecklingen av budgetutgifterna under 1990-talet röstade det schweiziska parlamentet och därefter folket för ett nytt finanspolitiskt instrument för att minska statsskulden 2001. Den så kallade skuldbromsen trädde i kraft 2003 och förstärkte den konstitutionella principen att Utgifterna måste huvudsakligen finansieras med inkomster och inte genom en ökning av den offentliga skulden. Mekanismen för skuldbromsen fungerar på ett sätt som introducerar ett tak för utgifterna som beräknas på årsbasis. Det finns anpassningsstraff för överskridna budgetar, vilket i sin tur kommer att tvinga ned statsskulden under följande år. Viktigt är att alla typer av statliga utgifter täcks lika av skuldbromsen. Det enda undantaget från denna regel är extraordinära utgifter som måste godkännas av båda kamrarna i parlamentet. Detta undantag är tänkt att tillåta regeringen att reagera på nödsituationer som till exempel katastrofhjälp eller 2008 års UBS-räddningsaktion.

Trots långsam ekonomisk tillväxt (även negativ 2009) har Schweiz budgetskuld minskat från 130,3 miljarder CHF 2005 till 110,5 miljarder CHF 2010. Det är en minskning med 15,2 % av den nominella skulden.