Perceval, berättelsen om gralen

Perceval, The Story of the Grail
av Chrétien de Troyes
Perceval à la recluserie.jpg
Perceval anländer till eremitaget i en 1400-talsillustration av Perceval
Originaltitel Franska : Perceval ou le Conte du Graal
Skriven Mellan 1182 och 1190
Språk Gammal fransk
Ämne(n) Arthuriansk legend
Genre(r) Ridderromantik
Meter Oktostavelse
Rimschema Rimande kupletter
Rader 9 000
Perceval, berättelsen om gralen på franska Wikisource

Perceval, berättelsen om gralen ( franska : Perceval ou le Conte du Graal ) är den ofullbordade femte versromantiken av Chrétien de Troyes, skriven av honom på fornfranska i slutet av 1100-talet. Senare författare lade till ytterligare 54 000 rader till de ursprungliga 9 000 i vad som tillsammans kallas de fyra fortsättningarna, såväl som andra relaterade texter. Perceval är den tidigaste nedtecknade redogörelsen för vad som skulle bli Quest for the Holy Graal men beskriver bara en gyllene gral (ett serveringsfat) i den centrala scenen, kallar det inte "heligt" och behandlar en lans som dyker upp samtidigt , lika betydelsefulla. Förutom den självbetitlade berättelsen om gralen och den unge riddaren Perceval , berättar dikten och dess fortsättningar också om Gawains och några andra riddare av kung Arthurs äventyr .

Perceval

Bakgrund

Dikten berättar om den unge riddaren Percevals äventyr och växtvärk , men historien bryter av. Det följer ett äventyr av Gawain av liknande längd som också förblir ofullständigt. Det finns cirka 9 000 rader totalt, medan de andra romanserna av Chrétien de Troyes sällan överstiger 7 000 rader.

Perceval är tillägnad Chrétiens beskyddare Philip I, greve av Flandern . Chrétien påstod sig arbeta utifrån en källa som Philip gett honom. Hans dikt skrevs på fornfranska under 1180- eller 1190-talen och lämnades troligen oavslutad på grund av antingen Filips död 1191, medan han var på korståg i Acre , eller författarens själv död. Vissa forskare hävdar att det under den tid Chrétien skrev Perceval ägde rum mellan monarkin och aristokratin, vilket inkluderade hans beskyddare, vilket kan ha påverkat Chrétiens arbete.

Det finns möjliga paralleller i Perceval med den irländska mytologiska rasen Tuatha Dé Danann . Rasen har tre centrala talismaner, ett spjut, en kittel och ett svärd, som korrelerar med spjutet, gralen och svärdet som finns i Perceval . Chrétiens Perceval innehåller också många likheter med den irländska sagan The Boyhood Deeds of Fionn . Huvudpersonen, Fionn mac Cumhaill , är uppvuxen i isolering och genomgår många äventyr som liknar Percevals, vilket tyder på att berättelsen kan ha varit en inspirationskälla för Chrétien.

Synopsis

Berättelsens scen om Gawain på den farliga sängen ( Gauvain au lit périlleux ) ingraverad i ett elfenben från 1300-talet

Dikten inleds med Perceval of Wales ( Perceval le Gallois ), vars mamma har fostrat honom utanför civilisationen i de walesiska skogen. När han är ute och rider en dag möter han en grupp riddare och inser att han vill bli en. Trots moderns invändningar beger sig pojken till kung Arthurs hov, där en ung flicka förutspår storhet för honom. Sir Kay hånar honom och slår flickan, men Perceval förvånar alla genom att döda en riddare som hade oroat kung Arthur och ta hans vermiljonrustning. Sedan ger han sig ut på äventyr. Han tränar under den erfarne Gornemant , blir sedan kär i och räddar Gornemants systerdotter Blancheflor . Perceval fångar sina angripare och skickar dem till kung Arthurs hov för att proklamera Percevals hämndlöfte på Sir Kay.

Perceval minns att hans mor svimmade när han åkte iväg för att bli riddare och besöker henne. Under sin resa stöter han på Fisher King som fiskar i en båt på en flod, som bjuder in honom att stanna på sitt slott. Medan han är där, bevittnar Perceval en märklig procession där unga män och kvinnor bär magnifika föremål från en kammare till en annan. Först kommer en ung man som bär en blödande lans, sedan två pojkar som bär kandelaber. Sedan dyker en vacker ung flicka fram med en utsmyckat dekorerad gral . Äntligen bar en annan jungfru ett silverfat. De gick framför honom vid varje måltid. Perceval, som hade tränats av sin vårdnadshavare Gornemant att inte prata för mycket, förblir tyst genom allt detta. Han vaknar nästa morgon ensam och återupptar sin resa hem. Han möter en flicka i sorg, som förmanar honom för att inte fråga om gralen, eftersom det skulle ha bott den sårade kungen. Han får också veta att hans mamma har dött.

Perceval fångar en annan riddare och skickar honom till kung Arthurs hov med samma budskap som tidigare. Kung Arthur ger sig ut för att hitta Perceval och när han hittat honom försöker han övertyga honom att gå med i hovet. Perceval utmanar omedvetet Sir Kay till ett slagsmål, där han bryter Sir Kays arm och utkräver sin hämnd. Perceval går med på att gå med i hovet, men strax efter kommer en otrevlig dam in och förmanar Perceval ännu en gång för att hon inte frågat Fisher King vem gralen tjänade.

Inget mer hörs om Perceval förutom i en kort senare passage, där en eremit förklarar att gralen innehåller en enda värd som mirakulöst uppehåller Fisher Kings sårade far. Den otrevliga damen tillkännager andra uppdrag som riddarna av det runda bordet fortsätter att ta upp och resten av dikten handlar om Arthurs brorson och bästa riddare Gawain, som har utmanats till en duell av Guiromelant, en riddare som hävdar att Gawain hade dödat sin herre. Gawain erbjuder en kontrast och ett komplement till Percevals naivitet som en hövisk riddare som måste fungera i ohofliga miljöer. En viktig episod är Gawains befrielse av ett slott vars invånare inkluderar hans sedan länge förlorade mor , hans mormor Ygerne och hans syster Clarissant, vars existens var okänd för honom. Den här berättelsen avbryts också oavslutad, avbryts när en budbärare anländer till Arthurs hov för att begära hans närvaro vid Gawains kommande kamp mot Guiromelant.

Fortsättningar och prologer

Under de följande 50 åren försökte flera olika poeter fortsätta historien som Chrétien började.

Första fortsättningen

Den första fortsättningen lade till 9 500 till 19 600 rader (beroende på manuskripten, med tre kända distinkta versioner) till romansen. Det tillskrevs en gång till Wauchier de Denain och kallas ibland Pseudo-Wauchier fortsättningen av det skälet. Den finns i en kort, en blandad och en lång version; den korta var den tidigaste och mest löst kopplade till Chrétiens verk, medan den blandade anses vara den senaste, med utgångspunkt i båda tidigare versionerna. Roger Sherman Loomis trodde att kortversionen, som lades till ett befintligt Perceval- manuskript tio eller tjugo år senare, representerar en version av historien som ursprungligen var oberoende av Chrétiens.

Den första fortsättningen tar upp berättelsen om Gawains äventyr där Chrétien slutade och fokuserade på Gawains och flera andra riddares äventyr i Arthurs universum. Alla versioner inkluderar sex "grenar" (stora avsnitt), mer eller mindre sammankopplade, som kan ha inspirerats av oberoende berättelser som redan existerade kompositionen av denna fortsättning: "Guiromelant" som avslutar avsnittet som började i Chrétiens bok som Gawain hans mor och mormor återförenas med Arthur, och Gawains syster Clarissant gifter sig med Guiromelant; "Brun de Branlant" som berättar om kung Arthurs krig mot en upprorisk vasall; "Caradoc" som berättar historien om Caradoc Briefbras, en oäkta son till trollkarlen Eliavrés och kung Caradocs fru (och Arthurs systerdotter) Ysaive; "Castle Orgueilleux" som berättar om en turnering mellan folket på detta slott och kung Arthurs; "Gawain vid gralens slott"; och "Guerrehet", den första kända historien om Gareth . Eftersom denna fortsättning inte återvänder till Percevals äventyr och eftersom Gawain inte klarar testet av Gralens slott, föreslår den inte ett verkligt slut för Chrétiens text.

I den långa versionen motsätter sig Gawain äktenskapet och rider iväg i ilska och når Graalslottet. Efter ytterligare äventyr återansluter han sig till Arthur (och den långa versionen återförenas med den korta) och hjälper honom att belägra en rebells slott. Den långa versionen infogar flera ytterligare avsnitt i textens tråd, särskilt i den första grenen och den tredje. Några av dessa avsnitt återbesöker händelserna i The Story of the Grail . Vissa medeltida spelare har i detta sett en önskan från redaktören för denna version att rätta till bristerna i den korta versionen, vilket utesluter att Gawain uppfyller sitt löfte att rädda flickan från Montesclaire och vinna svärdet med de konstiga remmarna (som en gång tillhörde Judas Maccabeus ), och föra tillbaka den blödande lansen till sönerna till kungen av Escavalon.

Den första fortsättningen är anmärkningsvärd för sin kavalierta inställning till den narrativa agendan som satts upp av Chrétien. I synnerhet inkluderar den en till synes oberoende romans, som i den långa versionen spänner över 6 000 rader: Livre de Caradoc , med Arthurs riddare Caradoc i huvudrollen, som förklarar hur hjälten fick sitt smeknamn "Briefbras", eller "Short Arm". Alla versioner av den första fortsättningen beskriver Gawains besök på ett gralslott till skillnad från Chrétiens, en scen som introducerar motivet av ett brutet svärd som bara kan lagas av hjälten som är avsedd att läka Fisher King och hans länder. Gawain är inte den här hjälten och han misslyckas. Det sista avsnittet berättar om missöden för Gawains bror Guerrehet som förödmjukas av en dvärgriddare innan han hämnades sig själv och en mystiskt mördad främling. I slutscenen återvänder han till domstolen sovande på en svanbåt.

Andra fortsättningen

Kort efter att den första fortsättningen var klar lade en annan författare till 13 000 rader till det totala antalet. Denna andra fortsättning , även känd som bara Perceval-fortsättningen , har ibland även tillskrivits Wauchier de Denain. Med omfattande användning av motiv och teman hämtade från Chrétien och den första fortsättningen, har Percevals berättelse återvänt till Graalslottet och reparerat sitt svärd, men en hårfästespricka som finns kvar i bladet symboliserar hans fortfarande defekta psyke.

Tredje fortsättningen

The Third Continuation , även känd som Manessier's Continuation , lade till 10 000 rader och ett slut. Manessier samlade många av de lösa trådarna från de tidigare författarna och inkluderar flera avsnitt från andra verk, inklusive "Joie de la Cour"-äventyret från Chrétiens Erec och Enide och Calogrenants död som berättas i Queste del Saint Graal- delen av Lancelot -Grail- cykeln. Sagan slutar med Fisher Kings död och Percevals uppstigning till sin tron. Efter sju fridfulla år åker Perceval iväg för att bo som eremit i skogen, där han dör kort efter. Manessier föreslår att han tog med sig gralen, lansen och silverplåten till himlen .

Fjärde fortsättningen

Den fjärde fortsättningen , eller Gerberts fortsättning , lade till 17 000 rader. Författaren, som vanligtvis anses vara Gerbert de Montreuil , komponerade sin version oberoende av Manessier, och förmodligen ungefär samtidigt. Han försökte binda ihop lösa trådar som Chrétien och de andra fortsättningarna lämnat och skapar sina egna tillägg, särskilt ett komplett Tristan -avsnitt. Gerberts fortsättning tycks inte ha åtnjutit någon större popularitet; den överlever i endast två manuskript, varav en är kraftigt skadad, som en interpolation mellan den andra och manessier fortsättningen. Det är troligt att Gerbert skrev ett slut för berättelsen, men den har tagits bort från båda bevarade kopiorna för att underlätta dess position mellan de två andra fortsättningarna.

Klargörande

Huvudartikel: Förklaring (dikt)

Uppklaringen är en anonym gammal fransk dikt från tidigt 1200 - tal, som skrevs för att fungera som en prolog till Chrétiens Perceval . Dikten räknar 484 rader och citerar en mästare Blihis som källa för dess innehåll.

Bliocadran

En annan prolog till Perceval bestod av 800 verser bevarade i två 1200-talsmanuskript. I dikten heter Percevals far (som lämnas utan namn i Chrétiens original) Bliocadran .

Perlesvaus

Huvudartikel: Perlesvaus

Perlesvaus , även kallad Li Hauz Livres du Graal ( Den heliga grals höga historia ), är en gammal fransk Arthurromans som går tillbaka till 1200-talets första decennium. Den utger sig för att vara en fortsättning på Perceval, The Story of the Grail, men den har kallats den minst kanoniska Arthur-sagan på grund av dess slående skillnader från andra versioner. Den finns kvar i tre manuskript, två fragment och två tryckningar från 1500-talet.

Inflytande på medeltida litteratur

De inledande raderna av det 14c walesiska språket Peredur från Hergests röda bok ; Jesus College, Oxford (MS 111) version

Även om Chrétien inte fullbordade sin romantik, hade den en enorm inverkan på medeltidens litterära värld. Perceval introducerade ett entusiastiskt Europa till gralen och alla versioner av berättelsen, inklusive de som gjorde den till den " heliga gralen ", härrör förmodligen direkt eller indirekt från den. Graalen i Perceval har kraften att hela Fisher King så den kan ha setts som ett mystiskt eller heligt föremål av läsarna.

Wolfram von Eschenbachs Parzival , ett av det medeltida Tysklands största verk, bygger till stor del på Chrétiens dikt. När man jämför Wolframs Parzival med Chrétiens Perceval antyder vissa forskare inte bara att strukturen är annorlunda, utan att Chrétien fokuserar på riddarskapets religiösa sammanhang medan Eschenbach fokuserar på andra aspekter. En annan version är den walesiska Peredur son till Efrawg , en av de tre walesiska romanserna som är förknippade med Mabinogion , men i detta fall är kopplingen till det franska verket oklar. Romansen Perchevael hittade i den holländska Lancelot Compilation innehåller endast Gawain-avsnitten från Chrétiens verk och från den första fortsättningen. Sir Perceval of Galles är en engelsk omskrivning som vissa forskare tror är en komisk tolkning, och som inte nämner gralen.

Bibliografi

  •   Arthur, Ross Gilbert (översättare) (1996). Three Arthurian Romances: Poems from Medieval France: Caradoc, the Knight With the Sword, the Perilous Graveyard . New York: Everyman's Library. ISBN 0-460-87577-9 .
  •   Chrétien de Troyes; Bryant, Nigel (översättare) (1996). Perceval, berättelsen om gralen . Cambridge: DS Brewer. ISBN 0-85991-224-8 . [1]
  •   Chrétien de Troyes; Owen, DDR (översättare) (1988). Arthuriska romanser . New York: Everyman's Library . ISBN 0-460-87389-X .
  •   Gantz, Jeffrey (översättare) (1987). Mabinogion . New York: Penguin. ISBN 0-14-044322-3 .
  •   Lacy, Norris J. (Red.) (1 april 1995). Lancelot-Grail: The Old French Arthurian Vulgate and Post-Vulgate in Translation , Volym 4 av 5. New York: Garland. ISBN 0-8153-0748-9 .
  • Lacy, Norris J. (Red.) (1991). The New Arthurian Encyclopedia .

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Perceval,_the_Story_of_the_Grail&oldid=1139904162 "