Misshandel med avsikt att motstå arrestering
Misshandel med avsikt att motstå arrestering är ett lagstadgat brott av grov misshandel i England och Wales och Nordirland och Republiken Irland .
England och Wales
Detta brott skapas av avsnitt 38 i Offenses against the Person Act 1861 som ger:
Den som ... ska angripa någon person med avsikt att göra motstånd eller förhindra att han eller någon annan persons lagligt grips eller kvarhålls för något brott, ska göra sig skyldig till ett förseelse, och att dömas för detta ska vara ansvarig, efter beslut av domstol, att dömas till fängelse i högst två år, ...
Upphäver
De ord som i första hand utelämnades upphävdes genom avsnitt 64(3) i och del I av schema 10 till Police Act 1964 och avsnitt 10(2) i och del III i schema 3 till Criminal Law Act 1967 . De ord som utelämnades i slutet upphävdes genom avsnitt 1(2) i Criminal Justice Act 1948 .
Lagligt gripande eller kvarhållen för något brott
Se R v Self, [1992] 1 WLR 657, [1992] 3 All ER 476, 95 Cr App R 42, [1992] Crim LR 572, CA.
Se arrestering .
Förseelse
Besökande styrkor
Detta brott är ett brott mot personen i enlighet med avsnitt 3 i Visiting Forces Act 1952 .
Rättegångssätt
Detta brott kan prövas i båda riktningarna .
Mening
Den som gör sig skyldig till detta brott döms, vid fällande dom efter åtal , till fängelse i högst två år, eller, vid summarisk fällande dom , till fängelse i högst sex månader eller till böter som inte överstiger föreskrivet belopp , eller till båda.
Det finns också en allmän befogenhet att böta vid åtal.
Norra Irland
Detta brott skapas av avsnitt 7(1) i Criminal Justice (Miscellaneous Provisions) Act (Northern Ireland) 1968, som ersätter motsvarande bestämmelse i avsnitt 38 i Offenses against the Person Act 1861.
republiken Irland
Detta brott skapas av avsnitt 19(1)(c) i Criminal Justice (Public Order) Act, 1994, som ersätter motsvarande bestämmelse i avsnitt 38 i Offenses against the Person Act 1861.
Historia
När det gäller den summariska rättegången för brott enligt avsnitt 38 i brott mot personlagen 1861, se avsnitt 2 i, och punkt 9 i första schemat till, Criminal Justice Act, 1951.