Internationella standardiseringsorganisationen
Organisation international de normalization | |
Förkortning | ISO |
---|---|
Bildning | 23 februari 1947 |
Typ | Icke-statlig organisation |
Syfte | Utveckling av internationella standarder |
Huvudkontor | Genève , Schweiz |
Medlemskap |
167 medlemmar (39 korrespondenter och 4 prenumeranter) |
Officiella språk |
|
President |
Ulrika Francke |
Hemsida |
|
International Organization for Standardization ( ISO / ˈ aɪ s oʊ / ) är en internationell standardutvecklingsorganisation som består av representanter från medlemsländernas nationella standardiseringsorganisationer . Medlemskrav anges i artikel 3 i ISO:s stadgar.
ISO grundades den 23 februari 1947 och har (från och med november 2022) publicerat över 24 500 internationella standarder som täcker nästan alla aspekter av teknik och tillverkning. Den har 811 tekniska kommittéer och underkommittéer för att ta hand om standardutveckling. Organisationen utvecklar och publicerar standardisering inom alla tekniska och icke-tekniska områden förutom el- och elektronikteknik , som hanteras av IEC . Det har sitt huvudkontor i Genève , Schweiz, och arbetar i 167 länder från och med 2023. ISO:s tre officiella språk är engelska , franska och ryska .
Översikt
International Organization for Standardization är en oberoende, icke-statlig organisation , vars medlemskap består av olika nationella standardiseringsorgan . Från och med 2022 finns det 167 medlemmar som representerar ISO i sitt land, och varje land har bara en medlem.
Organisationen utvecklar och publicerar internationella standarder inom alla tekniska och icke-tekniska områden förutom elektro- och elektronikteknik , vilka är Internationella elektrotekniska kommissionens ansvar . Från och med 2023 har ISO utvecklat över 24 676 standarder, som täcker allt från tillverkade produkter och teknologi till livsmedelssäkerhet, jordbruk och hälsovård.
ISO har 804 tekniska kommittéer och underkommittéer som arbetar med standardutveckling.
Namn och förkortningar
International Organization for Standardization på franska är Organization internationale de normalization och på ryska, Международная организация по стандартизации ( Mezhdunarodnaya organizatsiya po standartizatsii ) .
Bokstäverna ISO representerar inte en akronym eller initialism . Organisationen tillhandahåller denna förklaring av namnet:
Eftersom 'International Organization for Standardization' skulle ha olika akronymer på olika språk (IOS på engelska, OIN på franska), beslutade våra grundare att ge det kortformen ISO . ISO kommer från det grekiska ordet isos ( ίσος , som betyder "lika"). Oavsett land, vilket språk som helst, kortformen av vårt namn är alltid ISO .
Under de grundande mötena för den nya organisationen åberopades dock inte det grekiska ordet förklaring, så denna betydelse kan vara en falsk etymologi .
Både namnet ISO och ISO-logotypen är registrerade varumärken och deras användning är begränsad.
Historia
Organisationen som idag är känd som ISO startade 1926 som International Federation of the National Standardizing Associations ( ISA ), som främst fokuserade på maskinteknik . ISA avbröts 1942 under andra världskriget , men efter kriget kontaktades ISA av den nyligen bildade FN:s standardkoordineringskommitté (UNSCC) med ett förslag om att bilda ett nytt globalt standardiseringsorgan .
I oktober 1946 träffades ISA- och UNSCC-delegater från 25 länder i London och kom överens om att gå samman för att skapa den internationella standardiseringsorganisationen. Organisationen började officiellt sin verksamhet den 23 februari 1947.
Struktur och organisation
ISO är en frivilligorganisation vars medlemmar är erkända myndigheter på standarder, var och en representerar ett land. Medlemmarna träffas årligen vid en generalförsamling för att diskutera de strategiska målen för ISO. Organisationen koordineras av ett centralt sekretariat baserat i Genève .
Ett råd med ett roterande medlemskap av 20 medlemsorgan ger vägledning och styrning, inklusive fastställande av den årliga budgeten för det centrala sekretariatet.
Den tekniska styrelsen ansvarar för mer än 250 tekniska kommittéer , som utvecklar ISO-standarderna.
Gemensam teknisk kommitté med IEC
ISO har en gemensam teknisk kommitté (JTC) med International Electrotechnical Commission (IEC) för att utveckla standarder för informationsteknologi (IT). Känd som JTC 1 och med titeln "Informationsteknologi", skapades den 1987 och dess uppdrag är "att utveckla världsomspännande informations- och kommunikationsteknik (IKT) standarder för företag och konsumenttillämpningar."
Det fanns tidigare även en JTC 2 som skapades 2009 för ett gemensamt projekt för att etablera gemensam terminologi för "standardisering inom området energieffektivitet och förnybara energikällor". Den upplöstes senare.
Medlemskap
Från och med 2022 finns det 167 nationella medlemmar som representerar ISO i sitt land, och varje land har bara en medlem.
ISO har tre medlemskategorier,
- Medlemsorgan är nationella organ som anses vara det mest representativa standardiseringsorganet i varje land. Dessa är de enda medlemmarna i ISO som har rösträtt.
- Korrespondentmedlemmar är länder som inte har en egen standardiseringsorganisation. Dessa medlemmar är informerade om ISO:s arbete, men deltar inte i tillkännagivandet av standarder.
- Abonnentmedlemmar är länder med små ekonomier. De betalar reducerade medlemsavgifter, men kan följa utvecklingen av standarder.
Deltagande medlemmar kallas "P"-medlemmar, till skillnad från observerande medlemmar, som kallas "O"-medlemmar.
Finansiering
ISO finansieras av en kombination av:
- Organisationer som hanterar de specifika projekten eller låneexperter för att delta i det tekniska arbetet
- Prenumerationer från medlemsorgan, vars abonnemang står i proportion till varje lands bruttonationalprodukt och handelssiffror
- Försäljning av standarder
Internationella standarder och andra publikationer
Internationella standarder är ISO:s huvudprodukter. Den publicerar också tekniska rapporter, tekniska specifikationer, allmänt tillgängliga specifikationer, tekniska korrigeringar och guider.
Internationella standarder
- Dessa betecknas med formatet ISO[/IEC] [/ASTM] [IS] nnnn[-p]:[åååå] Titel , där nnnn är standardens nummer, p är ett valfritt delnummer, åååå är publiceringsåret , och titeln beskriver ämnet. IEC for International Electrotechnical Commission ingår om standarden är ett resultat av arbetet i ISO/IEC JTC 1 (ISO/IEC Joint Technical Committee). ASTM (American Society for Testing and Materials) används för standarder utvecklade i samarbete med ASTM International . åååå och IS används inte för en ofullständig eller opublicerad standard och kan under vissa omständigheter utelämnas från titeln på ett publicerat verk.
Tekniska rapporter
- Dessa utfärdas när en teknisk kommitté eller underkommitté har samlat in data av annat slag än vad som normalt publiceras som en internationell standard, såsom referenser och förklaringar. Namnkonventionerna för dessa är desamma som för standarder, med undantag för TR i stället för IS i rapportens namn.
Till exempel:
- ISO/IEC TR 17799:2000 Uppförandekod för informationssäkerhetshantering
- ISO/TR 19033:2000 Teknisk produktdokumentation – Metadata för byggdokumentation
Tekniska och allmänt tillgängliga specifikationer
- Tekniska specifikationer kan tas fram när "ämnet i fråga fortfarande är under utveckling eller där det av någon annan anledning finns en framtida men inte omedelbar möjlighet för en överenskommelse om att publicera en internationell standard". En allmänt tillgänglig specifikation är vanligtvis "en mellanliggande specifikation, publicerad före utvecklingen av en fullständig internationell standard, eller, i IEC kan vara en "dubbel logotyp"-publikation publicerad i samarbete med en extern organisation". Enligt konventionen namnges båda typerna av specifikationer på ett sätt som liknar organisationens tekniska rapporter.
Till exempel:
- ISO/TS 16952-1:2006 Teknisk produktdokumentation – Referensbeteckningssystem – Del 1: Allmänna tillämpningsregler
- ISO/PAS 11154:2006 Vägfordon – Taklastbärare
Tekniska korrigeringar
- ISO utfärdar också ibland "technical corrigenda" (där "corrigenda" är plural av corrigendum ). Dessa är ändringar som gjorts i befintliga standarder på grund av mindre tekniska brister, förbättringar av användbarheten eller tillägg med begränsad tillämplighet. De utfärdas i allmänhet med förväntningar om att den berörda standarden kommer att uppdateras eller dras tillbaka vid nästa planerade granskning.
ISO guider
- Dessa är metastandarder som täcker "ärenden som rör internationell standardisering". De namnges med formatet "ISO[/IEC] Guide N:yyyy: Title" .
Till exempel:
- ISO/IEC Guide 2:2004 Standardisering och relaterade aktiviteter – Allmänt ordförråd
- ISO/IEC Guide 65:1996 Allmänna krav för organ som driver produktcertifiering (sedan reviderad och återutgiven som ISO/IEC 17065:2012 Överensstämmelsebedömning — Krav för organ som certifierar produkter, processer och tjänster).
Dokumentets upphovsrätt
ISO-dokument har strikta upphovsrättsliga begränsningar och ISO-avgifter för de flesta kopior. Från och med 2020 är den typiska kostnaden för en kopia av en ISO-standard cirka 120 USD eller mer (och elektroniska kopior har vanligtvis en enanvändarlicens, så de kan inte delas mellan grupper av människor). Vissa standarder från ISO och dess officiella amerikanska representant (och, via USA:s nationella kommitté, International Electrotechnical Commission) görs fritt tillgängliga.
Standardiseringsprocessen
En standard som publiceras av ISO/IEC är det sista steget i en lång process som vanligtvis börjar med förslag på nytt arbete inom en kommitté. Några förkortningar som används för att markera en standard med dess status är:
- PWI – Preliminär arbetspunkt
- NP eller NWIP – Nytt förslag / Nytt arbetsobjektförslag (t.ex. ISO/IEC NP 23007)
- AWI – Godkänd ny arbetsartikel (t.ex. ISO/IEC AWI 15444-14)
- WD – Working Draft (t.ex. ISO/IEC WD 27032)
- CD – kommittéutkast (t.ex. ISO/IEC CD 23000-5)
- FCD – Final Committee Draft (t.ex. ISO/IEC FCD 23000-12)
- DIS – Utkast till internationell standard (t.ex. ISO/IEC DIS 14297)
- FDIS – Final Draft International Standard (t.ex. ISO/IEC FDIS 27003)
- PRF – Bevis på en ny internationell standard (t.ex. ISO/IEC PRF 18018)
- IS – Internationell standard (t.ex. ISO/IEC 13818-1:2007)
Förkortningar som används för ändringar är:
- NP Amd – New Proposal Amd (t.ex. ISO/IEC 15444-2:2004/NP Amd 3)
- AWI Amd – Godkänd ny Work Item Amendment (t.ex. ISO/IEC 14492:2001/AWI Amd 4)
- WD Amd – Working Draft Amendment (t.ex. ISO 11092:1993/WD Amd 1)
- CD Amd / PDAmd – Committee Draft Amendment / Proposed Draft Amendment (t.ex. ISO/IEC 13818-1:2007/CD Amd 6)
- FPDAmd / DAM (DAmd) – Final Proposed Draft Amendment / Draft Amendment (t.ex. ISO/IEC 14496-14:2003/FPDAmd 1)
- FDAM (FDAmd) – Final Draft Amendment (t.ex. ISO/IEC 13818-1:2007/FDAmd 4)
- PRF Amd – (t.ex. ISO 12639:2004/PRF Amd 1)
- Amd – Tillägg (t.ex. ISO/IEC 13818-1:2007/Amd 1:2007)
Andra förkortningar är:
- TR – Teknisk rapport (t.ex. ISO/IEC TR 19791:2006)
- DTR – Utkast till teknisk rapport (t.ex. ISO/IEC DTR 19791)
- TS – Teknisk specifikation (t.ex. ISO/TS 16949:2009)
- DTS – Utkast till teknisk specifikation (t.ex. ISO/DTS 11602-1)
- PAS – Publicly Available Specification
- TTA – Technology Trends Assessment (t.ex. ISO/TTA 1:1994)
- IWA – Internationella verkstadsavtal (t.ex. IWA 1:2005)
- Cor – Technical Corrigendum (t.ex. ISO/IEC 13818-1:2007/Cor 1:2008)
- Guide – en vägledning till tekniska kommittéer för utarbetande av standarder
Internationella standarder utvecklas av ISO tekniska kommittéer (TC) och underkommittéer (SC) genom en process med sex steg:
- Steg 1: Förslagsskede
- Steg 2: Förberedande skede
- Steg 3: Kommittéskedet
- Steg 4: Förfrågningsskede
- Steg 5: Godkännandesteg
- Steg 6: Publiceringsstadiet
TC/SC kan inrätta arbetsgrupper (WG) av experter för att utarbeta ett arbetsutkast. Underkommittéer kan ha flera arbetsgrupper, som kan ha flera undergrupper (SG).
Scenkod | Skede | Tillhörande dokumentnamn | Förkortningar |
|
---|---|---|---|---|
00 | Preliminära | Preliminär arbetspunkt | PWI | |
10 | Förslag | Nytt förslag till arbetspunkt |
|
|
20 | Förberedande | Arbetsutkast eller utkast |
|
|
30 | Utskott | Utskottsutkast eller utkast |
|
|
40 | Förfrågan | Förfrågningsutkast |
|
(CDV i IEC) |
50 | Godkännande | Slutligt utkast |
|
|
60 | Offentliggörande | Internationell standard |
|
|
90 | Recension | |||
95 | Uttag |
Det är möjligt att utelämna vissa stadier, om det finns ett dokument med en viss mognad vid starten av ett standardiseringsprojekt, till exempel en standard utvecklad av en annan organisation. ISO/IEC-direktiven tillåter även det så kallade "Fast-track-förfarandet". I detta förfarande skickas ett dokument direkt för godkännande som ett utkast till internationell standard (DIS) till ISO-medlemsorganen eller som ett slutligt utkast till internationell standard (FDIS), om dokumentet har utvecklats av ett internationellt standardiseringsorgan som erkänts av ISO-rådet.
Det första steget – ett arbetsförslag (Nytt förslag) godkänns av den relevanta underkommittén eller tekniska kommittén (t.ex. SC29 respektive JTC1 när det gäller Moving Picture Experts Group – ISO/IEC JTC1/SC29/WG11). En arbetsgrupp (WG) av experter inrättas av TC/SC för att utarbeta ett arbetsutkast. När omfattningen av ett nytt arbete är tillräckligt klarlagt gör vissa av arbetsgrupperna (t.ex. MPEG) vanligtvis en öppen begäran om förslag – så kallad "inbjudan att lämna förslag". Det första dokumentet som tas fram för till exempel ljud- och videokodningsstandarder kallas en verifieringsmodell (VM) (tidigare även kallad "simulerings- och testmodell"). När ett tillräckligt förtroende för stabiliteten hos standarden under utveckling uppnås, tas ett arbetsutkast (WD) fram. Detta är i form av en standard, men hålls internt i arbetsgruppen för revision. När ett arbetsutkast är tillräckligt gediget och arbetsgruppen är övertygad om att den har tagit fram den bästa tekniska lösningen på det problem som behandlas, blir det ett kommittéutkast (CD). Om det krävs skickas det sedan till P-medlemmarna i TC/SC (nationella organ) för omröstning.
Utskottsutkastet blir slutgiltigt utskottsutkast (FCD) om antalet positiva röster överstiger beslutförhet. På varandra följande utkast till kommittéer kan övervägas tills konsensus uppnås om det tekniska innehållet. När konsensus uppnås färdigställs texten för inlämning som ett utkast till internationell standard (DIS). Sedan överlämnas texten till nationella organ för omröstning och kommentarer inom en period av fem månader. Det godkänns för inlämning som ett slutligt utkast till internationell standard (FDIS) om en två tredjedels majoritet av P-medlemmarna i TC/SC är för och om inte mer än en fjärdedel av det totala antalet avgivna röster är negativa . ISO kommer sedan att hålla en omröstning med nationella organ där inga tekniska ändringar är tillåtna (ja/nej omröstning), inom en period av två månader. Det godkänns som en internationell standard (IS) om en två tredjedels majoritet av P-medlemmarna i TC/SC är för och inte mer än en fjärdedel av det totala antalet avgivna röster är negativa. Efter godkännande införs endast mindre redaktionella ändringar i den slutliga texten. Den slutliga texten skickas till ISO:s centralsekretariat, som publicerar den som den internationella standarden.
Internationella verkstadsavtal
Internationella verkstadsavtal (IWA) följer en något annorlunda process utanför det vanliga kommittésystemet men övervakas av ISO, vilket tillåter "nyckelaktörer i branschen att förhandla i en öppen verkstadsmiljö" för att forma IWA-standarden.
Produkter uppkallade efter ISO
Ibland har det faktum att många av de ISO-skapade standarderna är allestädes närvarande lett till vanlig användning av "ISO" för att beskriva produkten som överensstämmer med en standard. Några exempel på detta är:
- Diskavbildningar slutar med filtillägget " ISO " för att indikera att de använder standardfilsystemet ISO 9660 i motsats till ett annat filsystem - därför kallas skivbilder vanligtvis för "ISOs".
- Känsligheten hos en fotografisk film för ljus (dess " filmhastighet ") beskrivs av ISO 6 , ISO 2240 och ISO 5800 . Därför refereras ofta filmens hastighet till dess ISO-tal.
- Som den ursprungligen definierades i ISO 518, kallas blixtsko som finns på kameror ofta för "ISO-skon".
- ISO 11783 , som marknadsförs som ISOBUS.
- ISO 13216 , som marknadsförs som ISOFIX.
Kritik
Med undantag för ett litet antal isolerade standarder är ISO-standarder normalt inte tillgängliga utan kostnad, utan mot en inköpsavgift, som av vissa har setts som oöverkomlig för små open source- projekt .
ISO /IEC JTC 1 snabba procedurer ("Fast-track" som används av OOXML och "PAS" som används av OpenDocument ) har fått kritik i relation till standardiseringen av Office Open XML (ISO/IEC 29500). Martin Bryan, avgående sammankallande för ISO/IEC JTC 1/SC 34 WG1, citeras för att säga:
Jag skulle rekommendera min efterträdare att det kanske är dags att skicka över WG1:s enastående standarder till OASIS (Organisation for the Advancement of Structured Information Standards), där de kan få godkännande på mindre än ett år och sedan göra en PAS-inlämning till ISO, vilket kommer att få mycket mer uppmärksamhet och bli godkänd mycket snabbare än vad standarder för närvarande kan vara inom WG1.
Skillnaden mellan regler för PAS, Fast-Track och ISO-kommittégenererade standarder gör snabbt ISO till ett åtlöje i IT-kretsar. Dagarna med utveckling av öppna standarder försvinner snabbt. Istället får vi "standardisering av företag".
Datorsäkerhetsentreprenören och Ubuntu -grundaren, Mark Shuttleworth , kommenterade standardiseringen av Office Open XML- processen genom att säga: "Jag tror att det nedvärderar det förtroende som människor har för standardinställningsprocessen", och påstod att ISO inte genomförde sin ansvar. Han noterade också att Microsoft intensivt lobbat många länder som traditionellt inte hade deltagit i ISO och staplade tekniska kommittéer med Microsoft-anställda, lösningsleverantörer och återförsäljare som sympatiserade med Office Open XML:
När du har en process byggd på förtroende och när det förtroendet missbrukas, bör ISO stoppa processen... ISO är en ingenjörsklubb för gamla pojkar och de här sakerna är tråkiga så du måste ha mycket passion ... då plötsligt har en investering av mycket pengar och lobbying och du får konstgjorda resultat. Processen är inte inrättad för att hantera intensivt företagslobbying och det slutar med att något är en standard som inte är tydlig.
Se även
- AP Stylebook – Bok om engelsk användning av Associated Press
- Länder i International Organization for Standardization – Medlemmar av ISO
- Ecma International – Standardiseringsorganisation för informations- och kommunikationssystem
- European Committee for Standardization ( CEN ) – Standardiseringsorganisation
- Global Reporting Initiative – för hållbarhetsinformation och koppling till rapportering om deras 17# GlobalGoals -indikatorer
- GOST – CIS tekniska standarder – en uppsättning tekniska standarder som upprätthålls av Euro-Asian Council for Standardization, Metroology and Certification
- IEEE Standards Association – Driftsenhet inom IEEE
- Institutet för miljövetenskap och teknik
- Interface 2010 – Interface Marketing Supplier Integration Institute
- International Classification for Standards – Klassificeringssystem för tekniska standarder
- International Customer Service Institute
- International Electrotechnical Commission ( IEC ) – Internationell standardiseringsorganisation
- Internationell hälsoackreditering – något det finns ett växande intresse för
- International Telecommunication Union – Förenta nationernas specialiserade organ
- Internet Engineering Task Force – Open Internet-standardorganisation
- Lista över ISO-standarder – Lista över standarder från International Organization for Standardization
- Standardisering – Implementering av tekniska standarder baserade på samförstånd mellan olika parter
- Standardorganisation – Organisation som utvecklar standarder
- Terminologiplaneringspolicy
ISO-avdelningar
Tekniska kommittéer inom International Organization for Standardization (ISO) inkluderar:
- ISO/TC 37 – Tekniska kommittén 37 från International Organization for Standardization (ISO) – Terminologi och andra språk- och innehållsresurser
- ISO/TC 68 – Tekniska kommittén 68 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO TC 46/SC 9 – ISO-kommitté
- ISO/TC 176 – Tekniska kommittén 176 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 211 Geografisk information/Geomatics – Teknisk kommitté 211 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 215 – Technical Committee 215 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 223 – Tekniska kommittén 223 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 262 – Tekniska kommitté 262 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 289 – Tekniska kommitté 289 från International Organization for Standardization (ISO)
- ISO/TC 292 – Tekniska kommitté 292 från International Organization for Standardization (ISO)
Vidare läsning
- Kuert, Willy (1997). "Vänskap bland jämlikar – minnen från ISO:s första femtio år" (PDF) . ISO. Arkiverad (PDF) från originalet den 26 oktober 2012.
- Yates, JoAnne ; Murphy, Craig N. (hösten 2006). "Coordinating International Standards: The Formation of ISO" (PDF) . Arkiverad (PDF) från originalet den 22 september 2010. MIT Innovations and Entrepreneurship Seminar Series .
externa länkar
-
Officiell hemsida
- Allmänt tillgängliga standarder , med fri tillgång till en liten delmängd av standarderna.
- Avancerad sökning efter standarder och/eller projekt
- Online surfplattform (OBP) , tillgång till det mest aktuella innehållet i ISO-standarder, grafiska symboler, koder eller termer och definitioner.