Du lever bara två gånger (roman)

Du lever bara två gånger
You Only Live Twice-Ian Fleming.jpg
Första upplagans omslag
Författare Ian Fleming
Cover artist Richard Chopping
Land Storbritannien
Språk engelsk
Serier James Bond
Genre Spionfiktion
Publicerad 26 mars 1964 ( Jonathan Cape )
Mediatyp Tryck (inbunden och pocket)
Sidor 260
Föregås av På Hennes Majestäts hemliga tjänst 
Följd av Mannen med den gyllene pistolen 

You Only Live Twice är den elfte romanen och tolfte boken i Ian Flemings James Bond-serie av berättelser. Den publicerades första gången av Jonathan Cape i Storbritannien den 26 mars 1964 och såldes snabbt slut. Det var den sista Fleming-romanen som publicerades under hans livstid. Det är det avslutande kapitlet i vad som kallas "Blofeld-trilogin" efter Thunderball och On Her Majesty's Secret Service .

Berättelsen börjar åtta månader efter mordet på Tracy Bond , som inträffade i slutet av den förra romanen, On Her Majesty's Secret Service . James Bond dricker och spelar mycket och gör misstag i sina uppdrag när han som en sista utväg skickas till Japan på ett semi-diplomatiskt uppdrag. Medan han är där utmanas han av chefen för den japanska underrättelsetjänsten att döda Dr. Guntram Shatterhand. Bond inser att Shatterhand är Ernst Stavro Blofeld och ger sig ut på ett hämnduppdrag för att döda honom och hans fru, Irma Bunt.

Romanen handlar på ett personligt plan om förändringen i Bond från en deprimerad man i sorg, till en handlingskraftig man som är inställd på hämnd, till en minneslös som lever som en japansk fiskare. Genom munnen på sina karaktärer undersöker Fleming också nedgången av brittisk makt och inflytande efter andra världskriget ,   särskilt i förhållande till USA. Boken var populär bland allmänheten, med förbeställningar i Storbritannien på totalt 62 000; kritiker var mer tysta i sina reaktioner, och levererade i allmänhet blandade recensioner av romanen.

Berättelsen seriefördes i Daily Express tidningen och Playboy magazine, och anpassades även för serieformat i Daily Express . 1967 släpptes den som det femte bidraget i Eon Productions James Bond-filmserie , med Sean Connery i huvudrollen som Bond. Romanen har också anpassats som radiopjäs och sänts på BBC .

Komplott

Efter mordet på sin fru Tracy på bröllopsdagen (se Om Hennes Majestäts hemliga tjänst ) börjar Bond låta sitt liv glida, dricka och spela tungt, göra misstag och dyka upp för sent till jobbet. Hans överordnade inom Secret Service , M , hade planerat att avskeda Bond, men bestämmer sig för att ge honom en sista chans att lösa sig själv genom att tilldela honom den diplomatiska grenen av organisationen. Bond numreras sedan om till 7777 och lämnade ett "omöjligt" uppdrag: att övertyga chefen för Japans hemliga underrättelsetjänst, Tiger Tanaka , att dela en avkodningsmaskin med kodnamnet Magic 44 och på så sätt tillåta Storbritannien att få information från krypterade radiosändningar gjorda av sovjeten Union . I utbyte kommer Secret Service att ge japanerna tillgång till en av sina egna informationskällor.

Blofelds Samurai-rustning skulle ha skyddat honom från de giftiga växterna.

Bond introduceras för Tanaka – och den japanska livsstilen – av en australisk underrättelseofficer, Dikko Henderson . När Bond tar upp syftet med sitt uppdrag med Tanaka, visar det sig att japanerna redan har trängt in i den brittiska informationskällan och Bond har inget kvar att pruta med. Istället ber Tanaka Bond att döda Dr Guntram Shatterhand, som driver en politiskt pinsam "Dödens trädgård" av giftiga växter i ett återuppbyggt gammalt slott på ön Kyushu; människor strömmar dit för att begå självmord. Efter att ha undersökt bilder på Shatterhand och hans fru, upptäcker Bond att paret faktiskt är Tracys mördare, Ernst Stavro Blofeld och Irma Bunt. Bond tar gärna uppdraget och håller sin kunskap om Blofelds identitet hemlig så att han kan utkräva hämnd för sin frus död. Tillverkad och tränad av Tanaka, och med hjälp av den tidigare japanska filmstjärnan Kissy Suzuki , försöker Bond leva och tänka som en stum japansk kolgruvarbetare för att tränga in i Shatterhands slott. Tanaka döper om Bond till "Taro Todoroki" för uppdraget.

Efter att ha infiltrerat Dödens trädgård och slottet där Blofeld tillbringar sin tid klädd i en samurajkrigares kostym, tillfångas Bond och Bunt identifierar honom som en brittisk hemlig agent och inte en japansk kolgruvarbetare. Efter att ha överlevt en nästan avrättning, utkräver Bond hämnd på Blofeld i en duell, Blofeld beväpnad med ett svärd och Bond med en trästav. Bond dödar så småningom Blofeld genom att strypa honom med sina bara händer i ett anfall av våldsamt raseri, och sedan spränger han slottet. När han rymmer lider han av en huvudskada, vilket gör att han har minnesförlust som lever som en japansk fiskare med Kissy, medan resten av världen tror att han är död; hans dödsruna förekommer i tidningarna.

Medan Bonds hälsa förbättras, döljer Kissy sin sanna identitet för att hålla honom för sig själv för alltid. Kissy sover så småningom med Bond och blir gravid, och hoppas att Bond kommer att föreslå äktenskap efter att hon hittar rätt tid att berätta för honom om sin graviditet. Bond läser tidningsbitar och fixerar vid en referens till Vladivostok , vilket får honom att undra om den avlägsna staden är nyckeln till hans saknade minne; han säger till Kissy att han måste resa till Ryssland för att ta reda på det.

Karaktärer och teman

Den centrala karaktären i romanen är James Bond själv och bokens näst sista kapitel innehåller hans dödsruna, påstås skriven för The Times av M. Dödsrunan ger ett antal biografiska detaljer om Bonds tidiga liv, inklusive hans föräldrars namn och nationaliteter. Bond börjar You Only Live Twice i ett stört tillstånd, beskrivet av M som att "gå sönder", efter hans fru Tracys död åtta månader tidigare. Akademikern Jeremy Black påpekar att det var en helt annan Bond än karaktären som förlorade Vesper Lynd i slutet av Casino Royale . Med en sista chans av M att lösa sig själv med ett svårt uppdrag, förändras Bonds karaktär under Dikko Hendersons, Tiger Tanaka och Kissy Suzukis tjänst. Resultatet, enligt Benson, är en Bond med humor och ett syfte i livet. Benson tycker att förvandlingen av Bonds karaktär är det viktigaste temat i romanen: återfödelsen. Detta föreslås i Bonds försök till en Haiku , skriven i stil med den japanska poeten Matsuo Bashō :



Du lever bara två gånger: En gång när du föds Och en gång när du ser döden i ansiktet

— Du lever bara två gånger , kapitel 11

Återfödelsen i fråga är den av Bond, som förvandlades från att dricka sin fru i början av boken till en man av handling och sedan, efter Blofelds död, att bli Taro Todoroki, den japanska partnern till Kissy Suzuki. Medan Bond är i sin handlingsfas ser Benson hur Flemings författarskap blir allegoriskt och episkt och använder Bond som en symbol för det goda mot det onda i Blofeld. Liksom i Goldfinger och The Spy Who Loved Me hänvisas Bond till som St George i sin kamp mot draken, denna gång av Tiger Tanaka, som säger att "det skulle göra ämnet för ett mycket underhållande japanskt tryck."

Enligt författaren till fortsättningsbondromanerna, Raymond Benson , är Kissy Suzuki "en mycket tilltalande hjältinna" och "uppenbarligen älskar Bond väldigt mycket." Förutom att vara mamma till Bonds ofödda barn i slutet av boken, fungerar Suzuki också som en "kulturell översättare" för Bond, och hjälper till att förklara de lokala traditionerna och sederna; Quarrel hade samma funktion i Live and Let Die och Dr. No. Akademikern Christoph Lindner identifierar Tiger Tanaka som en av Flemings karaktärer med moral som ligger närmare traditionella skurkar, men som agerar på det godas sida till stöd för Bond; andra av den här typen har inkluderat Darko Kerim ( From Russia, with Love ), Marc-Ange Draco ( On Her Majesty's Secret Service ) och Enrico Colombo (" Risico ").

Blofeld gör sitt tredje framträdande i Bond-serien i You Only Live Twice och Benson konstaterar att han vid detta tillfälle är ganska galen och egocentrisk i sitt beteende; Tanaka hänvisar till honom som "en djävul som har tagit mänsklig form". Comentale, Watt och Willman noterar att Fleming, genom Bond, parallelliserar Blofeld med Caligula , Nero och Hitler, och att detta exemplifierar Blofelds handlingar som att de var på "en titanisk skala", eftersom mycket av den kriminella handlingen var genom hela Bond-serien. Lindner upprepar detta och noterar att de brott som begås inte är mot individer i sig , utan mot hela nationer eller kontinenter.

Mycket i romanen handlar om Storbritanniens tillstånd i världsfrågor. Black påpekar att anledningen till Bonds uppdrag till Japan är att USA inte ville dela underrättelser om Stilla havet, som man såg som sitt "privata skydd". Som Black fortsätter att notera hade dock avhoppen från fyra medlemmar av MI6 till Sovjetunionen en stor inverkan i amerikanska underrättelsekretsar på hur Storbritannien sågs. Det sista avhoppen var Kim Philbys i januari 1963, medan Fleming fortfarande skrev det första utkastet till romanen. Black hävdar att samtalet mellan M och Bond tillåter Fleming att diskutera Storbritanniens förfall, med avhoppen och 1963 års Profumo-affär som bakgrund.

Temat för Storbritanniens minskande ställning i världen behandlas också i samtal mellan Bond och Tanaka, där Tanaka uttrycker Flemings egna oro över staten Storbritannien på 1950-talet och början av 60-talet. Tanaka anklagar Storbritannien för att kasta bort imperiet "med båda händerna"; detta skulle ha varit en omtvistad situation för Fleming, eftersom han skrev romanen när konfrontationen mellan Indonesien och Malaysia bröt ut i december 1962, en direkt utmaning för brittiska intressen i regionen. Flemings alltmer gulsottade syn på Amerika förekommer också i romanen, genom Bonds svar på Tigers kommentarer, och de reflekterar över det minskande förhållandet mellan Storbritannien och Amerika: detta står i skarp kontrast till den varma, samarbetsvilliga relationen mellan Bond och Leiter i tidigare böcker.

Bakgrund

Du lever bara två gånger är den tolfte boken (den elfte romanen) i Flemings Bond-serie och den sista boken som Fleming färdigställde innan hans död. Berättelsen är den tredje delen av Blofeld-trilogin, som kommer efter Thunderball , där SPECTRE introduceras, och On Her Majesty's Secret Service , där Blofeld är inblandad i mordet på Bonds fru. You Only Live Twice var den sista boken av Fleming som publicerades under hans livstid: han dog fem månader efter att romanen släpptes i Storbritannien. Den skrevs i januari och februari 1963 på Jamaica på Fleming's Goldeneye gods . Originalmanuskriptet var 170 sidor långt och det minst reviderade av alla Flemings romaner, med en stämning som är mörk och klaustrofobisk, vilket speglar Flemings egen tilltagande melankoli. Berättelsen skrevs efter att filmversionen av Dr. No släpptes 1962, och Bonds personlighet var något skev mot skärmens persona snarare än bara till Fleming själv; Sean Connerys filmiska skildring av Bond påverkade bokversionen, med You Only Live Twice som gav Bond ett sinne för humor och skotska föregångare som inte fanns i de tidigare berättelserna, även om Fleming själv var delvis skotsk. Korrespondens som går tillbaka till 1960 visar att Fleming kontaktade en skotsk adelsman för att hjälpa till att utveckla Bonds familjehistoria, i synnerhet för att söka en skotsk "Bond"-släktlinje.

Flemings första resa till Japan var som en del av resan med spännande städer som genomfördes för The Sunday Times 1959, även om hans besök bara varade i tre dagar. Han återvände 1962 och åtföljdes på sin resa runt landet av den australiensiske vännen Richard Hughes och Tiger Saito, båda journalister. I You Only Live Twice blev dessa två karaktärer Dikko Henderson respektive Tiger Tanaka. Hughes var också modellen för "Old Craw" i John le Carrés The Honorable Schoolboy .

Romanen innehåller en fiktiv dödsruna över Bond, påstås publicerad i The Times , som gav detaljer om Bonds tidiga liv, även om många av dessa var Flemings egna drag. Dessa inkluderade Bonds utvisning från Eton College , som var en del av Flemings egen historia. Som med ett antal av de tidigare Bond-historierna You Only Live Twice namn på individer och platser som var från Flemings förflutna. Bonds mor, Monique Delacroix, fick sitt namn efter två kvinnor i Flemings liv: Monique Panchaud de Bottomes, en schweizisk flicka från Vich i kantonen Vaud som Fleming var förlovad med i början av 1930-talet, med Delacroix hämtad från Flemings egen mor, vars jungfru namnet var Ste Croix Rose. Bonds faster hette Charmian Bond: Charmian var namnet på Flemings kusin som gifte sig med Richard Fleming, Ians bror. Charmians syster kallades "Pet" vilket, i kombination med Botten från Monique Panchaud de Bottomes, ger Pett Bottom, där Charmian bor. Pett Bottom är också namnet på en riktig plats som roade Fleming när han stannade till för lunch efter en golfrunda på Royal St George's Golf Club, Sandwich. Sommaren 1963, kort efter att ha slutfört boken, åkte Fleming till Montreux för att besöka författaren Georges Simenon och försökte se Monique för att avslöja hennes roll i hans nya bok, men hon vägrade träffa honom. Även om hon senare fick reda på det och en gång berättade för sin son från sitt efterföljande äktenskap med kardborrbandsuppfinnaren George de Mestral , " Förresten, du har en bror - han heter James Bond."

Ernst Stavro Blofelds namn kommer delvis från Tom Blofeld, en bonde från Norfolk och en kollega i Flemings klubb Boodle's , som var en samtida med Flemings på Eton. Tom Blofelds son är Henry Blofeld , en sportjournalist, mest känd som cricketkommentator för Test Match Special på BBC Radio . Som Blofelds pseudonym i romanen, Dr. Guntram Shatterhand, använder Fleming namnet på ett gammalt kafé som han hade sett i Hamburg 1959 ("Old Shatterhand", en fiktiv karaktär skriven i en serie västerländska berättelser tillsammans med Winnetou av den tyske författaren Karl Maj). Karakteriseringen av honom klädd som en samuraj togs från den sketch Fleming hade kommit med trettiofem år tidigare för en karaktär som heter Graf Schlick.

Släpp och mottagande

... högtravande och romantiserade karikatyrer av avsnitt i en enastående tjänstemans karriär.


— Fleming, Bonds dödsruna You Only Live Twice , kapitel 21

You Only Live Twice publicerades i Storbritannien den 16 mars 1964 av Jonathan Cape och kostade sexton shilling . Det fanns 62 000 förbeställningar för boken, en betydande ökning jämfört med de 42 000 förhandsbeställningarna för den inbundna första upplagan av On Her Majesty's Secret Service . Richard Chopping , omslagskonstnär för The Spy Who Loved Me , var engagerad för designen. Den 17 juli 1963 hade Michael Howard från Jonathan Cape skrivit till Chopping om konstverket och sagt: "Jag har pratat med Ian om idéerna för ingredienserna i denna design. Han är mycket för paddan ... men med ett passande utbud av orientalisk utsmyckning, dvs padda plus japanska blomsterarrangemang, som han tycker borde sitta i ett passande stycke japansk keramik, kanske prydd med ett drakemotiv.Om du kunde klara av en rosa trollslända som sitter på blommorna, och kanske bara ett epikantiskt öga som tittar igenom dem, han tror att det kommer att bli fantastiskt!" Choppings arvode steg till 300 guineas för omslaget från de 250 guineas han fick för The Spy Who Loved Me .

You Only Live Twice publicerades i USA av New American Library i augusti 1964; den var 240 sidor lång och kostade $4,50.

År 2023 lät Ian Fleming Publications – företaget som administrerar alla Flemings litterära verk – Bond-serien redigeras som en del av en känslighetsgranskning för att ta bort eller omformulera några rasistiska eller etniska deskriptorer. Återutgivningen av serien var för 70-årsdagen av Casino Royale , den första Bond-romanen.

Recensioner

Cyril Connolly , som recenserade You Only Live Twice i The Sunday Times , skrev att Flemings senaste bok var "reaktionär, sentimental, fyrkantig, Bond-bilden fladdrar sig igenom massorna av mellanbrynen, en avslappning för de stora, en stimulans för ödmjuk, den enda gemensamma nämnaren mellan Kennedy och Oswald". Kritikern för The Times var i stort sett föga imponerad av You Only Live Twice och klagade på att "som en måttlig till medelmåttig reseskildring kommer det som följer nästan att göra ... handlingen med dess åtföljande sadism kommer inte riktigt igång förrän mer än halvvägs igenom" . I motsats till de tidigare romanerna, The Times , "även om Mr. Flemings makabra fantasi är lika intressant som någonsin, verkar en del av det gamla snappet ha försvunnit". När han tog itu med cliffhanger-slutet på historien skrev recensenten att "Mr. Fleming skulle hålla oss fasta, men i den här takten kommer även hans mest hängivna beundrare att befria sig inom kort."

Kritikern för The Spectator ansåg att "Ian Fleming har tagit en antydan från filmer av sina böcker och nu är benägen att skicka upp sig själv. Jag är inte alls säker på att han är klok", medan The Belfast Telegraph ansåg att Fleming " fortfarande var" i en klass för sig." The Bookman förklarade att You Only Live Twice "måste rankas bland de bästa av Bonds". Malcolm Muggeridge , som skrev i tidningen Esquire , höll inte med och skrev att " You Only Live Twice har en avgjort slentrianmässig känsla. Bond kan bara klara av att sova med sin japanska tjej med hjälp av färgpornografi. Hans drinksessioner verkar på något sätt desperata, och fasorna är för absurt för att förskräcka ... det är allt snarare en röra och knappast i traditionen av Secret Service-fiktion. Kanske är de tidigare romanerna bättre. Om så är fallet kommer jag aldrig att få veta, eftersom jag inte har för avsikt att läsa dem."

Maurice Richardson, i The Observer , tyckte att You Only Live Twice "även om långt ifrån den bästa Bond, är egentligen nästan lika lätt att läsa som någon av dem". Han var kritisk till ett antal aspekter och sa att "berättelsen är lite svag, handlingen är länge försenad och en besvikelse när den kommer, men omgivningen av lokal färg ... har bearbetats med den unika kombinationen av pubertetsfantasi och industri som är Mr. Flemings specialitet." I The Guardian skrev Francis Iles att "Jag tror att han [Fleming] måste börja tröttna på den outsägliga James Bond och kanske till och med att skriva thrillers överhuvudtaget". Iles resonerade att "av de 260 sidorna av You Only Live Twice ... är endast 60 angelägna om en thrillers verkliga verksamhet", och hans njutning försämrades ytterligare av vad han ansåg "det grova i Bonds uppförande och hans obsceniteter i skolpojken" .

Peter Duval Smith, i Financial Times , var i två tankar om boken, och trodde å ena sidan att "bakgrunden är utmärkt ... Mr. Fleming har fångat den exakta 'känslan' av Japan", och å andra sidan att You Only Live Twice "är inte riktigt en framgång och det är främst Bonds fel. Han går helt enkelt inte ihop med en människa". Maggie Ross, i The Listener , var också lite missnöjd, och skrev att romanen kan läsas som en thriller och, "om intresset flaggar, som det kan göra, kan boken behandlas som en turistguide till några av de mer intressanta delar av Japan." Hon fortsatte med att säga att "eftersom det inte händer så mycket i vägen för verklig spänning förrän den senare hälften av boken, kanske det är bättre att ignorera det hela".

Robert Fulford , i den Toronto-baserade tidningen Maclean's , noterade att "den egenskap som får Fleming att framstå som så fånig hjälper också till att göra honom så populär: hans moraliska enkelhet. När vi läser James Bond vet vi vems sida vi står på, varför vi står på den sidan och varför vi är säkra på att vinna. I den verkliga världen är det inte längre möjligt." Charles Poore, som skrev i The New York Times , noterade att Bonds uppdrag "syftar till att återställa Storbritanniens plats bland världens makter före andra världskriget. Och i det ämnet, framför allt annat, är Ian Flemings romaner oändligt, bittert vältaliga ." The Boston Globe ' s Mary Castle ansåg att agentens resa var "Bonds senaste och grymmaste uppdrag", som hon kallade "Escapism in the Grand Manner".

Anpassningar

Huvudartiklar: James Bond (serieserie) och You Only Live Twice (film)
Sean Connery spelade Bond i 1967 års filmatisering
Daily Express serialisering (1964)

You Only Live Twice anpassades för serialisering i tidningen Daily Express på daglig basis från 2 mars 1964 och framåt.

Playboy serialisering (1964)

You Only Live Twice kom i serienummer i april, maj och juni 1964 av tidningen Playboy .

Serieserie (1965–1966)

Ian Flemings roman anpassades som en daglig serietidning publicerad i tidningen Daily Express och syndikerades över hela världen. Bearbetningen, skriven av Henry Gammidge och illustrerad av John McLusky , pågick från 18 maj 1965 till 8 januari 1966. Det var den sista James Bond-remsan för Gammidge, medan McClusky gick tillbaka till att illustrera remsan på 1980-talet. Remsan trycktes om av Titan Books i The James Bond Omnibus Vol. 2 , publicerad 2011.

Du lever bara två gånger (1967)

1967 anpassades boken till den femte filmen i Eon Productions-serien, med Sean Connery i huvudrollen som Bond och manus av den mångårige Fleming-vännen Roald Dahl . Endast ett fåtal delar av romanen och ett begränsat antal av Flemings karaktärer överlever in i filmversionen. En anmärkningsvärd aspekt är att medan boken innehåller det slutliga utseendet av Blofeld i romanerna, markerar filmen karaktärens första fullständiga framträdande på skärmen och lanserar en trilogi av filmer där Blofeld är den centrala skurken.

Radioanpassning (1990)

1990 anpassades romanen till ett 90-minuters radiospel för BBC Radio 4 med Michael Jayston som James Bond. Produktionen upprepades ett antal gånger mellan 2008 och 2013.

Ingen tid att dö (2021)

Den 25:e EON Bond-filmen använder sig av flera delar av denna Fleming-roman. Huvudskurken, Lyutsifer Safin, har en förgiftad trädgård i Japan. Bond stryper Blofeld i en ilska medan han säger "Dö, Blofeld, dö!", även om detta i filmen inte direkt dödar honom. Bond blir pappa, även om barnet till skillnad från i romanen är känt för honom. Jack London -citatet som Mary Goodnight hänvisar till i romanen citeras av M i slutet av filmen: "Människans funktion är att leva, inte att existera. Jag ska inte slösa mina dagar på att försöka förlänga dem. Jag ska använda min tid". Citatet levereras också i samma sammanhang som romanen.

Se även

Bibliografi

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=You_Only_Live_Twice_(novel)&oldid=1141876536 "