Donatorregistrering

Donatorregistrering underlättar donatoravlade personer , spermiedonatorer och äggdonatorer att etablera kontakt med genetiska släktingar. Register används mest av donatoravbildade människor för att ta reda på sitt genetiska arv och för att hitta halvsyskon från samma ägg- eller spermiedonator. I vissa jurisdiktioner är donatorregistrering obligatorisk, medan det i andra är frivilligt; men de flesta jurisdiktioner har inget registreringssystem.

Typer av register

Det finns register över fertilitetsklinikerna mm samt fristående register.

Klinikregister

Fertilitetskliniker mm för register över givare och mottagare. Givarnumret är i allmänhet tillgängligt för både givaren och mottagarna. Å andra sidan vet en givare i allmänhet inte vilka mottagare som är kopplade till hans/hennes givarnummer, och mottagarna känner i allmänhet inte till den verkliga identiteten bakom givarnumret.

När det gäller icke-anonyma donatorer, kan de donatoravbildade personerna veta den sanna identiteten på donatorn bakom donatornumret.

Oberoende register

Eftersom klinikregister ofta är mycket begränsade kan oberoende register vara mer effektiva för att hitta genetiska släktingar.

Vissa donatorer är icke-anonyma, men de flesta är anonyma, dvs. den donatoravtänkta personen känner inte till donatorns sanna identitet. Ändå kan han/hon få donatornumret från fertilitetskliniken. Om den donatorn hade donerat tidigare, så är andra donatoravlade personer med samma donatornummer alltså genetiska halvsyskon. Kort sagt, donatorregister matchar personer som skriver in samma donatornummer.

Alternativt, om donatornumret inte är tillgängligt, kan kända donatoregenskaper, t.ex. hår-, ögon- och hudfärg användas i matchande syskon.

Donatorer kan också registrera sig, och därför kan donatorregister också matcha donatorer med sina genetiska barn.

Privata register

Spermabanker för sina egna register över spermiegivare och mottagare, även om det kanske inte finns någon skyldighet att rädda dem om det inte finns en icke-anonym spermiedonation, än mindre någon skyldighet att avslöja dem för donatoravbildade personer som vill veta om deras genetiska historia .

I USA finns det ett ökat tryck på spermabanker att göra donatorinformation tillgänglig för donatoravtänkta personer, till exempel genom att skapa ett gemensamt privat register mellan spermabanker. Utan sådana initiativ kan det leda till ett statligt styrt register som spermiebanker och kliniker måste rapportera till.

Internationella registreringsstandarder

Vissa länder har upprättat lagar om registrering av givare, andra tillåter stater att reglera detta eller har ingen reglering.

Australien

I Australien är hälsofrågor staternas och territoriernas ansvar. I Victoria upprätthålls donatorregister av Victorian Assisted Reproductive Treatment Authority (VARTA) (fram till 2010 kallad Infertility Treatment Authority). Donatorregistrering är obligatorisk och donatorer samtycker till att lämna ut identifieringsuppgifter till donatorbarnet när de fyller 18 år. Vissa andra stater, som västra Australien, har ett frivilligt register där givare och mottagare kan registrera sina uppgifter.

Nya Zeeland

I Nya Zeeland etablerade Human Assisted Reproductive Technology Act 2004 obligatorisk registrering av donatorer och deras avkomma födda från donationer gjorda efter den 22 augusti 2005. Fertilitetskliniker måste informera Registrar of Births Deaths and Marriages att en donatoravkomma har fötts, och meddela registratorn identifiera detaljer om donatorn, avkomman och kliniken. Icke-identifierande uppgifter om donatorn ska bevaras av fertilitetskliniken i 50 år eller tills kliniken stänger, då de överförs till Registrar.

Information från kliniker och registratorn kan komma att lämnas ut till donatorer, donatoravkommor och deras föräldrar och läkare. Det finns dock restriktioner för att lämna ut identifieringsuppgifter om donatoravkommor tills de fyller 18 år (16 år med tillstånd av Familjedomstolen).

Registrar of Births Deaths and Marriages upprätthåller ett andra frivilligt register som beskriver donator- och donatoravkommor som härrör från donationer före den 22 augusti 2015.

Sverige

Liksom i Österrike är givarregistrering en uppgift för varje region, i Sverige: län . Någon officiell fertilitetsklinik kan alltså inte veta om en donator har donerat även på andra platser i landet.

Personuppgiftslagen reglerar donator-/syskonregister i Sverige. Till exempel kan personuppgifter för det mesta inte lämnas ut om det inte finns medgivande från den personen, och detta kan innefatta donatorkoder, även om endast kliniken själv kan koppla dem direkt till den donatorn. Men de kan fortfarande indirekt länka till donatorn, och därför är det inte säkert att kliniker är villiga att leverera donatorkoder. Dessutom, även om organisationen utnyttjar uppgifterna, har en sådan organisation ett enormt ansvar enligt samma lag. Till exempel:

  • Den måste se till att uppgifterna endast används för sitt syfte, dvs länka givarsyskon till varandra.
  • De personer som vänder sig till organisationen måste också ge information till organisationen och måste därför vara ordentligt informerade om hur de används. Dessutom måste ett skriftligt samtycke hämtas från dem.

Storbritannien

I Storbritannien har Human Fertilization and Embryology Authority (HFEA) ett centralt register över personer som blivit avlade med hjälp av könscellsdonation efter den 1 augusti 1991. Personer som blivit befruktade med hjälp av donationer gjorda efter den 1 april 2005 kommer att ha rätt att veta vem deras donator var när de fyller 18. UK Donorlink var ett frivilligt register som finansierats av Department of Health för personer som föddes före den 1 augusti 1991 och för deras givare.

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Donor_registration&oldid=1071178089 "