Charles Wilkins

För författaren och redaktören, se Charles Wilkins (författare) . För den amerikanske kemisten, se Charles Wilkins (kemist) .

herr

Charles Wilkins

KH FRS
Portrait of a man
Charles Wilkins, i en mezzotintgravyr av John Sartain , efter en målning av James Godsell Middleton . Utgiven 1830.
Född
Charles Wilkins

1749
dog 13 maj 1836 (13-05-1836) (86–87 år gammal)
Nationalitet engelsk
Medborgarskap England
Yrke Orientalist , typograf

Sir Charles Wilkins KH FRS (1749 – 13 maj 1836) var en engelsk typograf och orientalist och grundare av The Asiatic Society . Han är känd som den första översättaren av Bhagavad Gita till engelska, han övervakade Panchanan Karmakar för att skapa ett av de första bengaliska typsnitten. 1788 valdes Wilkins till medlem av Royal Society .

Födelse och barndom

Han föddes i Frome i Somerset 1749. Han utbildade sig till tryckare. 1770 reste han till Indien som tryckare och författare i Ostindiska kompaniets tjänst. Hans lätthet med språk gjorde det möjligt för honom att snabbt lära sig persiska och bengali . Han skapade med sina egna händer den första typen för tryckning av bengali. Han publicerade den första skrivboken på språket och fick namnet "the Caxton of India". Han designade också typsnitt för publikationer av böcker på persiska. År 1781 utsågs han till översättare av persiska och bengaliska till skattekommissionären och till chef för företagets press. Han översatte framgångsrikt en kunglig inskription med Kutila -tecken, som hittills var otydliga.

1784 hjälpte Wilkins William Jones att etablera Asiatic Society of Bengal .

Titelsidan för den första tryckta boken med bengaliskt typsnitt A Grammar of the Bengal Language, 1778
Dechiffrering av Gopika Cave Inscription (600-talet e.Kr., Late Brahmi ), med originalskriften i Late Brahmi, och föreslagna Devanagari -translitteration rad för rad av Charles Wilkins 1785.

Arbete

Wilkins flyttade till Varanasi , där han studerade sanskrit under Kalinatha, en Brahmin-pandit. Vid denna period började han arbetet med sin översättning av Mahabharata , och säkrade starkt stöd för sina aktiviteter från guvernören i Brittiska Indien, Warren Hastings . Även om han aldrig slutförde översättningen, publicerades delar senare. Den viktigaste var hans version av Gita, publicerad 1785 som 'Bhagvat-geeta', eller Dialogues of Krishna and Arjun (London: Nourse, 1785). I sitt förord ​​hävdade Wilkins att Gita skrevs för att uppmuntra en form av monoteistisk "unitarism" och för att dra hinduismen bort från polyteismen som han tillskrev Vedas . Han hade en hobby att lära sig om andra religioner. Han var också en lärd inom islam. Han stannade i Indien i 16 år (1770–1786). Han besökte också andra religioners heliga helgedomar för att lära sig om deras seder. [ citat behövs ] Under ett besök i Varanasi gjorde han ett stopp vid Patna och besökte Patna Sahib Gurudwara, födelseplatsen för Guru Gobind Singh Ji. Han skrev sin redogörelse för detta besök med titeln "Sikhs and their College at Patna". Han skriver om Dasam Granth där och noterar i den här artikeln. dechiffrerades inskriptioner från 600-talet e.Kr. i sena Brahmi-skrift 1785 av Charles Wilkins, som publicerade en väsentligen korrekt översättning av Gopika Cave Inscription skriven av Maukhari -kungen Anantavarman. Wilkins verkar i huvudsak ha förlitat sig på likheterna med senare brahmiska skrifter , såsom skriften från Pala-perioden och tidiga former av Devanagari .

Översättning till andra språk

Hans översättning av Gita översattes snart till franska (1787) och tyska (1802). Det visade sig vara ett stort inflytande på romantisk litteratur och på europeisk uppfattning om hinduisk filosofi. William Blake firade senare publiceringen i sin bild The Bramins , utställd 1809, som föreställde Wilkins och Brahmin-forskare som arbetade med översättningen.

Med Hastings avgång från Indien förlorade Wilkins sin främsta beskyddare. Han återvände till England 1786, där han gifte sig med Elizabeth Keeble. År 1787 följde Wilkins Gita med sin översättning av The Heetopades of Veeshnoo-Sarma, i en serie sammankopplade fabler, varvat med moraliska, försiktiga och politiska maximer ( Bath: 1787). Han valdes till stipendiat i Royal Society 1788. År 1800 blev han inbjuden att tillträda posten som den första chefen för India House Library, som med tiden blev det världsberömda "India Office Library" (nu British Library). – Orientaliska samlingar). 1801 blev han bibliotekarie för Ostindiska kompaniet. Han utnämndes till examinator vid Haileybury när en högskola etablerades där 1805. Under dessa år ägnade han sig åt skapandet av en typsnitt för Devanagari, den "gudomliga skriften". 1808 publicerade han sin Grammar of the Sanskrita Language . Kung George IV gav honom märket av Royal Guelphic Order och han adlades som ett erkännande för sina tjänster till orientaliska stipendier 1833. Han dog i London vid 86 års ålder.

Förutom sina egna översättningar och typdesigner publicerade Wilkins en ny upplaga av John Richardsons persiska och arabiska ordbok – A Vocabulary Persian, Arabic and English; Förkortat från Quarto Edition av Richardson's Dictionary som redigerats av Charles Wilkins, Esq., LL.D., FRS – Av David Hopkins, Esq., Assistant Surgeon on the Bengal Establishment 1810. Han publicerade också en katalog över de manuskript som samlats in av Sir William Jones, som erkände sin skuld till Wilkins.

Publikationer

  •   Bhăgvăt-gēētā, eller dialoger mellan Krĕĕshnă och Ărjŏŏn; i arton föreläsningar; med anteckningar . London: C. Nourse. 1785. OCLC 1016217438 .
  •   Hĕĕtōpădēs i Vĕĕshnŏŏ-Sărmā, i en serie sammankopplade fabler, varvat med moraliska, försiktiga och politiska maximer . Bad: R. Cruttwell. 1787. OCLC 4289711 .
  •   Berättelsen om Dooshwanta och Sakoontalā . London: F. Wingrave. 1795. OCLC 1190986595 .
  •   En grammatik av Sanskrĭta-språket . London: W. Bulmer. 1808. OCLC 459028943 .

Se även

Anteckningar

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Charles_Wilkins&oldid=1131036612 "