Wannsee Järnväg

Wannsee Järnväg
Nikolassee station
Översikt
Inhemskt namn	Wannseebahn
Linje nummer	6032 Anhalter Bf–Schöneberg 6033 Schöneberg–Wannsee 6024 Wannsee–Potsdam
Plats	Berlin , Tyskland
Service
Ruttnummer	200,1
Teknisk
Linjens längd	27,8 km (17,3 mi)
Spårvidd	1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ) standardmått
Elektrifiering	750 V tredje skena
Vägkarta från Friedrichstraße 4.5 Anhalter Bahnhof till Südkreuz nord–sydlig huvudlinje Berlin Potsdamer Bahnhof 0,0 Berlin Wannseebahnhof Berlin Potsdamer varugård 6.1 Berlin Yorckstraße (Großgörschenstraße) Berlin Großgörschenstraße (till 1939) 6.8 Berlin Julius-Leber-Brücke 7,6 3,5 Berlin-Schöneberg Ringbahn från Ringbahn (godsspår) 4.6 Friedenau 5.7 Feuerbachstraße 6.9 Rathaus Steglitz 8,0 Botanischer Garten crossover 8.2 Botanischer trädgård 9.2 Lichterfelde West till Schönow 10.8 Sundgauer Straße 12,0 Zehlendorf till Düppel 14,0 Mexikoplatz 15.3 Schlachtensee Schlachtensee crossover 17.3 Nikolassee från Westkreuz 18,6 24,1 Wannsee , ändstation för till Stahnsdorf till Bad Belzig Berlin Brandenburg statsgräns från Düppel 28.7 Griebnitzsee 31.2 Babelsberg 33.1 Potsdam Hbf , terminal för till Magdeburg Spåren till höger är av långväga spår (en del av järnvägen Berlin–Magdeburg till Zehlendorf och från Griebnitzsee). Kedjelinjen från Schöneberg till Wannsee mäts från den tidigare Wannsee-stationen. Källa: tysk järnvägsatlas

Wannsee -järnvägen ( tyska : Wannseebahn ) är en förortsjärnväg i Berlin som går från Potsdamer Platz via Ringlinjestationen i Schöneberg till Wannsee-stationen på Großer Wannsee , en sjö som den är uppkallad efter. Idag är det en del av Berlins S-Bahn linje S1 .

Historia

Mexikoplatz station

Början

Den ursprungliga delen av Wannsee-järnvägen byggdes 1874 och grenade av vid Zehlendorf från Potsdam-stamlinjen och sammanfogade igen linjen vid den nuvarande Griebnitzsee-stationen . Efter öppnandet av Lichterfelde West-stationen på stamlinjen 1872 för att endast betjäna den nya förorten av herrgårdar ( villakoloni , tyska: Villenkolonie ) av Lichterfelde-West , sökte de nya framväxande förorterna Schlachtensee , Wannsee och Düppel sin egen järnvägsförbindelse .

Den officiella invigningen av tillbyggnaden gjordes den 1 juni 1874. Till skillnad från den nya stationen Lichterfelde West, som helt finansierades av villakolonins byggherre, Johann Anton Wilhelm von Carstenn, genomfördes planeringen och byggandet av de nya stationerna av järnvägsbolaget och den preussiska regeringen.

Den 1 oktober 1891 öppnade den nya Wannsee-järnvägen som den första förortssträckan i Tyskland, skild från huvudlinjen och med sin egen prisstruktur. Separata spår för långdistans- och förortstjänster byggdes mellan Potsdamer Bahnhof (nära den nuvarande Potsdamer Platz-stationen) och Zehlendorf och mellan Wannsee och Potsdam , förortsbanorna som går väster om huvudspåren. Också väster om Potsdamer Bahnhof, och söderut med cirka 300 meter, etablerades en separat station för Wannsee-linjetjänster som kallas Wannsee Bahnhof .

genomfördes de första försöken med 750 volts likströmselektrifiering med toppkontakt tredje räls mellan Berlin och Zehlendorf blandat med fortsatt drift av ångtåg till Potsdam.

År 1903 gick specialtåg (senare kallade bankerståg, tyska: Bankierszüge ) non-stop från Berlin till Zehlendorf. Blandningen av stannande och icke-stoppande tåg på den första delen av Wannsee-linjen till Zehlendorf orsakade problem. Därför gick dessa tåg från 1907 på huvudlinjen till Zehlendorf, där de bytte till förortsspåren. Dessa tåg slutade på centralstationen i Potsdamer Bahnhof , inte den separata Wannsee -stationen. Förortståg från Werder (Havel) via stambanan Potsdam-Zehlendorf tog samma väg.

Mellan 1911 och 1912 ersattes den gamla anslutningen till Wannsee-banan vid Zehlendorf av en stigningsseparerad korsning.

Elektrifiering

Wannsee-järnvägen drevs fram till 1933 med ångtåg.

Efter att elektrifieringen av Stadtbahn- och cirkulära Ringbahn- linjerna slutförts , påbörjades elektrifieringen av Wannseebahn 1932, vilket passade den 18,61 km långa linjen med en tredje räls berörd underifrån, och även den 12,06 km långa längden av huvudspåren. mellan Berlin Potsdamer station och Zehlendorf för Bankers-tågen som går nonstop till långdistansstationen Potsdamer Bahnhof .

Detta projekt inkluderade byggandet av tre nya stationer på Wannseebahn -linjen och en ny på Ringbahn , från söder till norr:

• Sundgauer Straße i Zehlendorf , öppnade den 1 juli 1934.
• Feuerbachstraße i Steglitz , öppnade den 15 maj 1933.
• Schöneberg som växlingsstation i två nivåer med Ringbahn- tågen – byte mellan Wannseebahn- och Ringbahn-tågen var fram till dess endast möjlig genom att gå 300 meter mellan Ringbahn Kolonnenstraße -stationen och Wannseebahn Großgörschenstraße -stationen, båda längre norrut i skärningen som skapades för Berlin-Potsdam -Magdeburgs järnväg . Denna station öppnades den 1 mars 1933.
• Eftersom den nya växlingsstationen ersatte den gamla Ringbahn -bara stationen Ebersstraße , något längre västerut, fanns det nu plats för en ny station längre västerut på Ringbahn vid Innsbrucker Platz , som öppnades den 1 juli 1933.

Den elektriska driften startade den 15 maj 1933, både på förortsspåren och, för Bankers, även på stambanorna.

Nord-syd transversell S-Bahn-länk

Byggandet av S-Bahn-förbindelsen nord-sydlig , beslutad 1933, och påbörjad 1934, innebar en parvis integration av var och en av de tre sydliga förortslinjerna med en av de tre norra förortslinjerna till nord-sydliga tvärgående linjer, baserat på samma storlek på deras användning av passagerare. Wannseebahn Stettiner Bahnhof (idag Nordbahnhof förortslinjer integrerades med förortslinjen från ) till Oranienburg , av liknande storlek.

Eftersom tunnelsektionen av North-South-Link startade vid Anhalter Bahnhof , belägen öster om Potsdamer-stationen, var Wannsee -spåren tvungen att byta sida från västra sidan av Potsdams huvudlinjespår till sin östra sida. Sektionen av linjen mellan Schöneberg och bron som då kallades Sedanbrücke , idag Julius-Leber-Brücke , identifierades som den bästa platsen för denna sidoväxling, vilket skulle åstadkommas genom en tunnel för förortsspåren under huvudspåren , kallad Wannseebahntunneln .

Byte sida på den platsen lämnade Großgörschenstraße Wannseebahn-stationen utan dess tåg. Den skulle ersättas av en ny station som gick söderut från Yorckstraße till Großgörschenstraße, medan den gamla Großgörschenstraße sträckte sig söderut från den eponyma gatan.

Planen var att kombinera Ringbahn -växellinjen till Potsdam Ringbahnhof med Wannsee -förortslinjen på ett riktat sätt, omvandla den befintliga Ringbahn -stationen Kolonnenstraße till en växlingsstation med två plattformar, Wannsee -spåren använder de inre plattformskanterna, och Ringbahn spår med de yttre spåren och plattformskanterna. Bygget startade 1936.

Planerna avbröts genom tillkännagivandet, den 30 januari 1937, av Hitlers planer på en Welthauptstadt Germania som också innebar storslagna planer för en omfattande omorganisation av Berlins järnvägsnät. Arbetet med S-Bahn-förbindelsen Nord-Syd avbröts i flera månader för att ändra byggplanerna, vilket avbröt alla ännu inte helt avslutade arbeten som kan strida mot Germania- planerna . Som ett resultat av detta genomfördes inte sammanslagning av Wannsee- och Ring -banorna vid Sedanbrücke . Idag ligger en ny station, Berlin Julius-Leber-Brücke station nära platsen för den gamla stationen Kolonnenstraße .

Efter det storslagna öppnandet av den tunnelbanestation Berlin Anhalter Bahnhof den 6 oktober 1939, gick den sammanslagna diameterlinjen genom den nya tunneln mellan Wannsee och Oranienburg via Potsdamer Platz , Unter den Linden , Friedrichstrasse och Stettiner Bahnhof . Spår fick flyttas på 17 platser under en natts arbete i sträckan mellan Schönebergs station och den nya tunneln för att etablera de nya spårvägarna.

Bankirens och Werdertågen fortsatte att trafikera terminalen Potsdamer mainline station fram till 1944, då den stationen stängdes för gott.

Krig och efterkrig

I slutet av andra världskriget översvämmades den nord-sydliga tunneln på grund av bombning av taket på tunneln under Landwehr-kanalen . Det fanns också skador på passagen under Spree . Wannsee-järnvägens tåg var tvungna att köra fram till sommaren 1946 till den ovanjordiska ringlinjen och förortsstationerna vid Potsdamer Bahnhof; passagerare överfördes sedan gående till den underjordiska stationen Potsdamer Platz för att resa vidare norrut.

Det var först efter den fullständiga reparationen av tunnelsektionerna som tillåter kontinuerlig drift genom tunneln i november 1947 som Wannsee-järnvägstågen återupptog trafiken till Oranienburg. Efter byggandet av Berlinmuren 1961 skars linjen ner till Wannsee– Frohnau medan tågen inte längre stannade vid tunnelbanestationerna i Östberlin (förutom Friedrichstrasse-stationen, som fungerade som en gränsövergång och överföring till Stadtbahn).

Efter en strejk av Västberlin 1980 återupptogs inte personaltrafiken på Wannsee-linjen . Den fortsatte dock att fungera som en anslutning till Wannsee-depån för de återstående Västberlins S-Bahn-tåg som trafikerade den nord-sydliga tunneln på tjänster mellan Lichtenrade eller Lichterfelde Süd och Heiligensee .

Efter Västberlins övertagande av det västra S-Bahn-nätet den 9 januari 1984 beslutades att sätta Wannsee-linjen i drift igen. Särskilt på stationerna krävdes omfattande arbeten. Den öppnades igen som linje S1 den 1 februari 1985.

Idag är Wannseebanan återigen en viktig länk från de sydvästra bostadsområdena till centrala Berlin. Sedan Berlinmurens fall utgör den en del av S1-linjen mellan Wannsee och Oranienburg. Trafiken har ökat stadigt, så att utöver 10-minutersintervallet basservice under flera år har extratjänster trafikerats under rusningstid.

Källor

•   Udo Dittfurth, Michael Braun (2004). Berliner S-Bahn Museum (red.). Die elektriska Wannseebahn: Zeitreisen mit der Berliner S-Bahn durch Schöneberg, Steglitz und Zehlendorf (Den Wannsee elektriska järnvägen: tidsresor på Berlins S-Bahn genom Schöneberg, Steglitz och Zehlendorf) (på tyska) . Berlin: GVE Verlag. ISBN 978-3-89218-085-2 .
• "Berlin-Zehlendorf – Berlin-Wannsee – Griebnitzsee (Wannseebahn)" (på tyska). beefland . Hämtad 25 maj 2010 .