Simultantolkning

Simultantolkning (SI) är när en tolk översätter meddelandet från källspråket till målspråket i realtid. Till skillnad från vid konsekutiv tolkning störs inte högtalarens naturliga flöde och möjliggör en ganska jämn utmatning för lyssnarna.

Historia

Nürnberg-tilltalade vid bryggan lyssnar på simultantolkning

Nürnbergrättegångarna (1945–1946) anses vara det officiella födelsedatumet för simultantolkning, dock uppfanns simultantolkning redan 1926. Ett patent togs emot av en IBM - anställd Alan Gordon Finlay och användes sporadiskt före andra världen Krig . Finlay spelade en viktig roll i designen och utvecklingen av SI-utrustning tillsammans med Edward Filene , den amerikanske affärsmannen och filantropen.

Alan Gordon-Finlay prövar Hush-A-Phone vid Nationernas Förbund , cirka 1927 - ILO Historical Archives

1925 skrev E. Filene ett brev till Sir. E. Drummond där begreppet simultantolkning används för första gången i den skriftliga historien. I detta brev berättade E. Filene om sin idé att använda simultantolkning i Nationernas Förbund redan den 2 april 1925. Filene skrev till Sir. E. Drummond den dagen:

En högkvalitativ mikrofon kommer att placeras på en piedestal eller stativ på talarens plats för att fånga upp hans ord. Denna mikrofon kommer att kopplas via en förstärkare till ett antal headset som kommer att installeras i ett angränsande tyst rum. Varje headset kommer att avslutas vid en tolkbås eller plats i rummet. Tolkbåset kommer att förses med ett vanligt telefonbordsställ på vilket är monterad en högkvalitativ närsamtalsmikrofon som kopplas via en annan förstärkare till ett antal headset placerade vid en anvisad del av aula eller mötessal. Det översatta talet för varje tolk skulle följa samtidigt med leveransen av det ursprungliga talet, den enda fördröjningen är inspelningen av talet och tolkens förmåga att översätta direkt och snabbt från de stenografiska anteckningar som tas emot från inspelningsenheten.

Nürnbergrättegångarna använde fyra officiella språk : engelska , franska , tyska och ryska . Man befarade att konsekutiv tolkning skulle bromsa handläggningen avsevärt. Detta ledde till introduktionen av en helt ny teknik, extempore simultantolkning. Denna tolkningsteknik kräver att tolken lyssnar på en talare på ett källspråk (eller passivt) och muntligen översätter det talet till ett annat språk i realtid, det vill säga samtidigt genom headset och mikrofoner. Tolkar delades upp i fyra sektioner, en för varje officiellt språk, med tre tolkar per sektion som arbetade från de andra tre språken till det fjärde (deras modersmål). Till exempel bestod den engelska båset av tre tolkar, en som arbetade från tyska till engelska, en som arbetade från franska och en från ryska, etc. Åtalade som inte talade något av de fyra officiella språken försågs med på varandra följande domstolstolkar. Några av de språk som hördes under förfarandet var jiddisch , ungerska , tjeckiska , ukrainska och polska .

Tolkar rekryterades och undersöktes av respektive länder där de officiella språken talades: USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen, Tyskland, Schweiz och Österrike, samt i särskilda fall Belgien och Nederländerna . Många var före detta översättare , armépersonal och lingvister , några var erfarna konsekutiva tolkar, andra var vanliga individer och till och med nyutexaminerade från gymnasiet som levde internationella liv i flerspråkiga miljöer. Man trodde att de egenskaper som gjorde de bästa tolkarna var en bred känsla för kultur, encyklopedisk kunskap, nyfikenhet samt en naturligt lugn läggning.

Ändå, trots det omfattande försök och misstag, utan tolkningssystemet hade försöken inte varit möjliga och i sin tur revolutionerade det sätt på vilket flerspråkiga frågor behandlades i domstolar och konferenser. Ett antal av tolkarna efter rättegångarna rekryterades till det nybildade FN .

För-och nackdelar

Eftersom det inte finns några långa pauser för tolken att stanna och tänka igenom talet under simultantolkning, möjliggör denna typ av tolkning en smidig upplevelse för lyssnarna eftersom de inte behöver vänta på att förstå budskapet. Därför är simultantolkning bäst lämpad för storskaliga evenemang och konferenser där förseningen i talets hållning kan förstöra upplevelsen av evenemanget.

På minussidan kan simultantolkning vara påfrestande för tolkarna eftersom de måste göra sitt bästa på en väldigt begränsad tid och de kan oftast inte texten förrän de hör den (bara ämnet). Dessutom måste simultantolkarna göra sitt bästa för att hålla talarens ton och ordval, vilket ökar stressen ännu mer.

Lägen

• Simultantolkning med elektronisk/elektrisk utrustning – Med denna metod överförs informationen till målspråket i samma ögonblick som tolkarna förstår en "meningsenhet". Talarna och tolkarna pratar i mikrofoner och tolkarna och lyssnarna använder hörlurar.
• Visktolkning eller chuchotage – Detta är simultantolkning utan utrustning. Det fungerar precis som simultantolkning med utrustning men i det här fallet används inga mikrofoner eller hörlurar. Simultantolkar sitter bredvid personerna som inte förstår källspråket och viskar tolkningen i deras öron.

Utrustning

Traditionell utrustning för konferenstolkning (hårdvara) hjälper till att se till att alla lyssnare kan förstå tolkning väl. Processen med simultantolkning med traditionell hårdvara använder vanligtvis följande steg:

1. Högtalaren pratar i en mikrofon.
2. Hans eller hennes tal sänds till tolken som sitter i en ljudisolerad tolkbås och lyssnar via hörlurar.
3. När tolken lyssnar på talet översätter han eller hon det i realtid till en mikrofon.
4. Tolkningen överförs trådlöst till evenemangsdeltagarnas hörlurar.

Analoga tolkningssystem

Infraröda system

Denna teknik använder osynliga pulser av infrarött ljus för att överföra tolkningsflödet. Deltagarna får streamen till sina hörlurar via flerkanalsmottagare. Detta system är känsligt för hinder, så det måste placeras framför lyssnarna med fri sikt och borta från starkt eller blinkande ljus som kan störa infraröda system. Utbudet av infraröda system är också ofta bristfälligt, med flera infraröda sändare som ofta används för att uppnå erforderliga överföringsområden.

Mellanstora FM-tolksystem (handhållen)

Dessa system använder radiovågor för att överföra talet (antingen original eller översatt) till deltagarna. Precis som infraröda system är FM-system också anslutna till flerkanalsmottagare med hörlurar. Dessa system är bärbara och är inte känsliga för hinder eller ljus och fungerar bra utomhus. FM-överföringssystem har en mer begränsad räckvidd på cirka 250 fot.

FM-system med längre räckvidd (bärbar)

Om evenemangsplatsen överstiger 1000 fot behövs FM-system med längre räckvidd. FM-system med längre räckvidd är mer kraftfulla, vilket leder till förbättrad avbrytning av radiostörningar, vilket ökar ljudkvaliteten. Ett specialbyggt högeffektsystem är ofta mer kostnadseffektivt än att anpassa ett medelkraftigt system för stora publiker och ökade räckviddskrav.

Tolkbås

Tolkbås är ett måste för simultantolkning där traditionell utrustning används. Tolkar måste finnas i lokalen och det brukar bli ganska bullrigt. Med tanke på stressen som tolkarna får utstå under stora konferenser är det mycket viktigt att se till att de har en ljudsäker arbetsmiljö – det vill säga tolkbås.

Tolkbås kan vara antingen permanenta eller mobila. Båda varianterna är strikt reglerade av den internationella standardiseringsorganisationens (ISO) standarder för konferenstolkning.

När det gäller formen kommer tolkbås som bordsbås och som tolkbås i full storlek . Som namnet antyder är de första placerade på toppen av bordet och är fantastiska eftersom de är lätta att transportera och ställa upp. Å andra sidan är de öppna i ryggen, vilket gör att du inte helt kan säkerställa bekväma arbetsförhållanden för tolkarna eftersom dessa bås inte är helt ljudisolerade.

Fullstora tolkbås är som små hus. De har väggar, golv, tak, dörrar och egna ventilationssystem. Vanligtvis har de plats för minst två tolkar och större bås rymmer även fyra. Sådana tolkbås är naturligtvis mycket svårare att transportera och montera och kräver åtminstone ett par tekniker för denna uppgift.

• Tolkar måste ha en klar bild av talare, podiet och presentationer.
• Tolkar behöver också stor tillgång till Internet.
• De måste också ha ett tillräckligt antal eluttag för sina bärbara datorer, surfplattor och andra prylar som de kan behöva för att fungera.
• Hög luftkvalitet är också en icke förhandlingsbar av uppenbara skäl. Det är där sensorer som mäter CO ₂ kliver in.
• Optimala akustiska förhållanden, vilket innebär att fläktar ska vara så tysta som möjligt och ljudisolering från andra bås ska vara nära perfektion.

Tolkningsappar

Ett alternativ till traditionella tolkningssystem är mobilappar . IT-specialister inom simultantolkningsområdet utvecklade system som kan fungera ensamma eller i kombination med traditionell tolkningshårdvara.

Simultantolkningsappar är mobilsystem som streamar ljud i realtid på lyssnarnas telefoner via lokalt wifi eller lyssnarnas mobildata. Talarens stream sänds till tolkar som sedan, med en speciell sändare eller traditionella konsoler, streamar sina tolkningar. Tolkar kan arbeta antingen på plats eller på distans, i vilket fall tolkbås inte längre behövs. På samma sätt kan människor lyssna på streamen var som helst.