Respekt för personer
Respekt för människor är konceptet att alla människor förtjänar rätten att fullt ut utöva sin autonomi . Att visa respekt för människor är ett system för interaktion där en enhet ser till att en annan har handlingskraft för att kunna göra ett val .
Detta begrepp diskuteras vanligtvis i forskningsetiska sammanhang . Det är en av de tre grundläggande principerna för forskningsetik som anges i Belmont-rapporten utfärdad av Office of Human Subject Research; den omfattar två grundläggande moraliska krav: att erkänna rätten till autonomi och att skydda individer som är missgynnade i den utsträckning de inte kan utöva denna rätt.
En autonom person definieras som en individ som är kapabel till självlagstiftning och som kan göra bedömningar och handlingar baserat på sin speciella uppsättning värderingar, preferenser och övertygelser. Att respektera en persons autonomi innebär alltså att överväga deras val och beslut utan avsiktligt hinder. Det kräver också att försökspersoner behandlas på ett icke-förnedrande sätt av respekt för deras värdighet. I praktiken operationaliseras respekten för personer genom att inhämta Informerat Samtycke från alla individer som ska bli forskningssubjekt.
Utsatta befolkningar
Standardfallet för att tillämpa respekt för personer är när personen som får hälsoinsatsen är vid sund sinne, lämplig att fatta personliga beslut och har befogenhet att välja mellan olika alternativ. Andra fall handlar om att visa respekt för människor som av någon anledning inte är fria att välja bland de typiska alternativen när de fattar ett beslut.
Inom medicinsk forskningsetik syftar termen sårbara befolkningsgrupper i allmänhet på individer vars situation inte tillåter dem att skydda sina egna intressen. De kategorier av individer som utgör sårbara populationer beskrivs under The Common Rule (45 CFR 46, kapitel AD). Dessa inkluderar personer som är minderåriga, fångar, gravida, fysiskt handikappade, mentalt handikappade, gamla, ekonomiskt missgynnade, utbildningsmässigt missgynnade eller underordnade i hierarkiska grupper (t.ex. en soldat).
Dessa individer har rätt till skydd och ytterligare etisk motivering behövs för att involvera sådana populationer i studier på människor. I sådana fall bör en balans upprättas mellan att skydda försökspersoner från exploatering och att beröva dessa försökspersoner tillgång till de potentiella fördelarna med forskning.
Skäl som motiverar dessa försökspersoners deltagande skulle vara att vissa studier inte skulle kunna genomföras utan en utsatt befolkning. En annan motivering skulle vara att syftet med studien är att skaffa kunskap för att förbättra diagnostik, förebyggande eller behandling av sjukdomar associerade specifikt med den populationen.