Pat Metheny Group
Pat Metheny Group | |
|---|---|
| Ursprung | Lees Summit , Missouri , USA |
| Genrer | Jazz |
| Antal aktiva år | 1977–2010 |
| Etiketter | ECM , Geffen , Warner Bros. , Nonesuch |
| Tidigare medlemmar | |
| Hemsida | |
The Pat Metheny Group var ett amerikanskt jazzband som grundades 1977. Kärnmedlemmarna i gruppen var gitarristen , kompositören och bandledaren Pat Metheny ; och keyboardisten och kompositören Lyle Mays , som var med i gruppen vid starten. Andra långvariga medlemmar var basisten och producenten Steve Rodby , från 1981 till 2010, och trummisen Antonio Sanchez , från 2002 till 2010. Vokalisten Pedro Aznar och trummisen Paul Wertico var också sedan länge medlemmar. Förutom en kärnkvartett fick gruppen ofta sällskap av en mängd andra instrumentalister som utökade storleken till sex eller åtta musiker.
Historia
1970-talet
Grundaren Pat Metheny dök upp på jazzscenen i mitten av 1970-talet med ett par soloalbum. Först var Bright Size Life , släppt 1976, ett trioalbum med basgitarristen Jaco Pastorius och trummisen Bob Moses . Nästa album, släppt 1977, var Watercolors , med Eberhard Weber på bas, pianisten Lyle Mays och trummisen Danny Gottlieb .
1977 gick basisten Mark Egan med Metheny, Mays och Gottlieb för att bilda Pat Metheny Group. ECM släppte albumet Pat Metheny Group 1978 med låtar som Metheny och Mays skrev tillsammans. Pat Metheny Group markerade Mays första användning av Oberheim-synthesizern, som blev en integrerad del av gruppens sound. Gruppens andra album, American Garage 1979, nådde nummer 1 på jazzlistan på Billboard magazine.
1980-talet
Pat Metheny Group släppte albumet Offramp 1982. Offramp markerade det första inspelade framträdandet av basisten Steve Rodby i gruppen (ersätter Mark Egan), och presenterade även den brasilianska "gästartisten" Naná Vasconcelos . Vasconcelos hade medverkat på Pat Metheny / Lyle Mays album As Falls Wichita, So Falls Wichita Falls 1981, och hans framträdande på slagverk och ordlös sång markerade det första tillägget av latin-sydamerikansk musiknyans till gruppens sound. Offramp var också gruppens första inspelning som vann en Grammy Award , den första vinsten av många för gruppen.
släpptes ett livealbum med titeln Travels . Det vann Grammy Award för bästa jazzfusionsframträdande 1984. 1984 släpptes First Circle , ett populärt album som innehöll kompositioner med blandade mätare. Med detta album hade gruppen en ny trummis, Paul Wertico (ersätter Danny Gottlieb). Wertico och Steve Rodby har båda spelat med Simon & Bard Group . Ett soundtrackalbum The Falcon and the Snowman följde 1985. Det innehöll låten " This Is Not America ", ett skrivande och framförande samarbete med David Bowie som nådde #14 i Storbritanniens topp 40 och #32 på US Billboard Hot 100 i början av 1985.
Det sydamerikanska inflytandet skulle fortsätta och intensifieras på First Circle med tillägget av den argentinske multiinstrumentalisten Pedro Aznar . Under denna period ökade bandets kommersiella popularitet, särskilt tack vare liveinspelningen Travels . First Circle skulle också vara Methenys sista projekt med ECM-etiketten; Metheny hade varit en nyckelkonstnär för ECM men lämnade över konceptuella meningsskiljaktigheter med märkesgrundaren Manfred Eicher .
De kommande tre Pat Metheny Group-släppen skulle baseras på en ytterligare intensifiering av de brasilianska rytmer som hördes först i början av 80-talet. Ytterligare sydamerikanska musiker dyker upp som gäster, särskilt den brasilianske slagverkaren Armando Marçal . Still Life (Talking) 1987, var gruppens första release på det nya skivbolaget Geffen Records , och innehöll flera spår som länge har varit populära bland gruppens anhängare och som fortfarande finns på deras setlist. Särskilt albumets första låt, "Minuano (Six Eight)", representerar ett bra exempel på Pat Metheny-gruppens kompositionsstil från denna period: spåret börjar med en spöklik moll sektion från Mays, lyfter av i en typisk methensk jublande dur. melodi, vilket leder till ett maysisk metriskt och harmoniskt modulerat mellanspel, vilket skapar spänning som slutligen löses i det methenska durtemat. En annan populär höjdpunkt var "Last Train Home", ett rytmiskt obevekligt stycke som frammanar den amerikanska mellanvästern. Releasen från 1989 Letter from Home fortsatte med detta tillvägagångssätt, med det sydamerikanska inflytandet som blev ännu mer utbrett i sina bossa nova- och sambarytmer .
1990-talet
Metheny koncentrerade sig sedan återigen på andra solo- och bandprojekt, och fyra år gick innan nästa skiva släpptes för nästa Pat Metheny Group. Detta var en liveuppsättning inspelad i Europa med titeln The Road to You 1993, och den innehöll spår från de två Geffen -studioalbumen tillsammans med nya låtar. Vid det här stadiet hade gruppen integrerat ny instrumentering och teknologi i sitt ljud, inklusive Mays tillägg av midi-kontrollerade syntetiserade ljud till akustiska pianosolon, utförda via en pedalkontroll. [ citat behövs ]
Mays och Metheny hänvisar till följande tre Pat Metheny Group-släpp som triptyken : We Live Here 1995, Quartet 1996 och Imaginary Day 1997. Dessa album går bort från den latinska stilen som hade dominerat utgivningarna under det föregående decenniet. inkluderade hiphop- trumslingor, friformsimprovisation på akustiska instrument och symfoniska signaturer, blues och sonater . På några låtar från den här eran experimenterade bandet också med thrash metal , electronica och folkmusik från delar av världen som bandet tidigare inte hade utforskat.
2000-talet
Efter ytterligare ett uppehåll återuppstod Pat Metheny Group 2002 med släppet Speaking of Now , vilket markerade ytterligare en förändring i riktning genom tillskottet av yngre musiker. Till kärnspelarna (Metheny, Mays och Rodby) var trummisen Antonio Sanchez från Mexico City , Vietnam -födde trumpetaren Cuong Vu från Seattle och basisten, sångaren, gitarristen och slagverkaren Richard Bona från Kamerun .
Efter gruppens turné 2002 lämnade Bona för att koncentrera sig på sin solokarriär, men dök upp som en av två gästartister (den andra var klubbcymbalisten Dave Samuels ) på gruppens slutgiltiga release, 2005 års The Way Up , tillsammans med en ny gruppmedlem: Schweizisk-amerikansk munspelsspelare Grégoire Maret . The Way Up är en storskalig konceptskiva som består av ett enda 68 minuter långt stycke (uppdelat i fyra sektioner endast för CD-navigering). Metheny har sagt att en av inspirationerna till det labyrintiska stycket var en reaktion mot en upplevd trend för musik som kräver kort uppmärksamhet och som saknar nyanser och detaljer. Många av texturerna i The Way Up är skapade av sammankopplade gitarrlinjer -- Steve Reich är krediterad på CD:n som en inspiration, tillsammans med Eberhard Weber , och det finns stora öppna sektioner för soloimprovisation och gruppsamspel. På gruppens turné 2005 (när dess lineup kompletterades av den brasilianske multiinstrumentalisten Nando Lauria ) spelades The Way Up i sin helhet som första halvan av konserten. Det sista framförandet av stycket var på en gratis show för mer än hundra tusen personer i slutet av 2005 års Montreal Jazz Festival .
Deras sista album, The Way Up, släpptes genom Nonesuch Records . Det är planerat att alla Methenys album Geffen och Warner Bros. Records ska återsläppas på skivbolaget. [ citat behövs ]
Pat Metheny Group spelade på Blue Note Tokyo i januari 2009 i sin kärnkvartett av Lyle Mays, Steve Rodby och Antonio Sanchez. Denna kvartettversion av gruppen turnerade senare på Europas jazzfestivaler sommaren 2010 som en del av "Songbook Tour". Dessa konserter innehöll musik från alla epoker av gruppen men inget nytt material.
Medlemmar
Tidigare medlemmar
- Lyle Mays – piano, syntar (1977–2010, död 2020)
- Pat Metheny – akustiska och elektriska gitarrer, gitarrsyntar (1977–2010)
- Mark Egan – bas (1977–1980)
- Danny Gottlieb – trummor (1977–1982)
- Steve Rodby – basgitarr, akustisk bas (1981–2010)
- Naná Vasconcelos – sång, slagverk (1980–1982, 1986, död 2016)
- Pedro Aznar – sång, slagverk, melodica, gitarrer, saxofon, diverse instrument (1983–1985, 1989–1991, 1992)
- Paul Wertico – trummor (1983–2001)
- Armando Marçal – slagverk, sång (1987–1992, 1995–1996)
- David Blamires – sång, diverse instrument (1986–1988, 1992, 1994–1997)
- Mark Ledford – sång, diverse instrument (1987–1988, 1992, 1994–1998, död 2004)
- Luis Conte - slagverk (1994-1995)
- Nando Lauria – gitarr, sång, slagverk och diverse instrument (1988, 2005)
- Philip Hamilton – sång, diverse instrument (1997–1998)
- Jeff Haynes – slagverk (1997–1998),
- Antonio Sánchez , – trummor, slagverk (2001–2010)
- Richard Bona – slagverk, sång, elbas, akustisk gitarr, diverse instrument (2002–2004)
- Cuong Vu – trumpet, sång, gitarr, diverse instrument (2001–2005)
- Grégoire Maret – munspel, sång, diverse instrument (2003-2005)
Tidslinje
* Den här tidslinjen återspeglar aktiva medlemmar i bandet, antingen vid tillfällen de spelade in eller vid tillfällen de turnerade med bandet. Medlemmar kan ha lämnat bandet när albumen de spelade på släpptes. Mindre bidragsgivare till album som inte turnerade med bandet ingår inte.
Diskografi
Studioalbum
| Titel | Albumdetaljer | Toppdiagrampositioner | Certifieringar | ||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Storbritannien |
FRA |
JPN |
USA |
GER |
SWE |
ITA |
POL |
NLD |
|||||||||||
| Pat Metheny Group |
|
— | — | — | 123 | — | — | — | — | — | |||||||||
| American Garage |
|
— | — | — | 53 | — | — | — | — | — | |||||||||
| Avramp |
|
— | — | — | 50 | — | — | — | — | — | |||||||||
| Första cirkeln |
|
— | — | — | 102 | — | — | — | — | — | |||||||||
| Stilleben (pratar) |
|
— | — | — | 86 | — | — | — | — | — |
|
||||||||
| Brev hemifrån |
|
— | — | — | 66 | — | — | — | — | — |
|
||||||||
| Vi bor här |
|
102 | — | 45 | 83 | — | 23 | — | — | — | |||||||||
| Kvartett |
|
121 | — | 70 | 187 | — | — | — | — | — | |||||||||
| Imaginary Day |
|
104 | — | 51 | 124 | 59 | — | — | — | — |
|
||||||||
| På tal om nu |
|
134 | 72 | 45 | 101 | 24 | 51 | 9 | 2 | — |
|
||||||||
| Vägen upp |
|
117 | 61 | 34 | 99 | 29 | 40 | 11 | 1 | 68 |
|
||||||||
| "—" betecknar en inspelning som inte visades på kartan eller som inte släpptes i det territoriet. | |||||||||||||||||||
Livealbum
| Titel | Albumdetaljer | Toppdiagrampositioner | |||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| USA |
|||||||||||||||||||
| Resor |
|
62 | |||||||||||||||||
| Vägen till dig |
|
170 | |||||||||||||||||
| "—" betecknar en inspelning som inte visades på kartan eller som inte släpptes i det territoriet. | |||||||||||||||||||
Samlingsalbum
| Utgivningsdatum | Titel | Kommentar |
|---|---|---|
| 2015 | Essential Collection Sista tåget hem |
Soundtracks
| Titel | Albumdetaljer | Toppdiagrampositioner | |||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| GER |
USA |
NLD |
|||||||||||||||||
| Falken och Snögubben |
|
44 | 54 | 46 | |||||||||||||||
| "—" betecknar en inspelning som inte visades på kartan eller som inte släpptes i det territoriet. | |||||||||||||||||||
utmärkelser och nomineringar
| Grammisgalan | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Kategori [ citat behövs ] | Nominerat verk | Notera | |
| 1983 | Grammy Award för bästa Jazz Fusion Performance | Avramp | Vann | |
| 1984 | Resor | Vann | ||
| 1985 | Första cirkeln | Vann | ||
| 1988 | Stilleben (pratar) | Vann | ||
| 1990 | Brev hemifrån | Vann | ||
| 1994 | Grammy Award för bästa samtida jazzalbum | Vägen till dig | Vann | |
| 1996 | Vi bor här | Vann | ||
| 1999 | Grammy Award för bästa rockinstrumentalframträdande | "Rötterna till slumpen" | Vann | |
| Grammy Award för bästa samtida jazzalbum | Imaginary Day | Vann | ||
| 2003 | På tal om nu | Vann | ||
| 2005 | Vägen upp | Vann | ||
externa länkar
- Pat Methenys hemsida
- Pat Metheny sångböcker
- Bokning
- Biografier om bandmedlemmar
- Pat Metheny Group diskografi på MusicBrainz
| Allmän | |
|---|---|
| Nationalbibliotek | |
| Övrig | |
