Konkursstadgan
| |
| Lång titel | En handling mot sådana personer som gör konkurs |
|---|---|
| Citat | 34 & 35 Henrik VIII, ca. 4 |
| Datum | |
| Upphävd | 1825 |
| Annan lagstiftning | |
| Upphävd av | Bankruptcy Act 1825 (6 Geo.4 c.16 s.1) |
Status: Upphävd | |
| Lagtext som ursprungligen antogs | |
Konkursstadgan eller en lag mot sådana personer som doo gör konkurs, 34 & 35 Henry VIII, ca. 4, var en lag som antogs av parlamentet i England 1542. Det var den första lagen under engelsk lag som handlade om konkurs eller insolvens . Den upphävdes genom § 1 i lagen 6 Geo.4 c.16.
Lagen innehöll en extremt lång ingress som fördömde gäldenärer som agerat i bedrägeri mot sina borgenärer, beordrade att gärningsmännens kroppar och alla deras tillgångar skulle tas av de erforderliga myndigheterna och tillgångarna säljas för att betala deras borgenärer "en del, skattesats och ränta lika, beroende på mängden av deras skulder". Därmed införde den första konkursstadgan också för första gången i engelsk lag pari passu- principen om fördelning vid insolvens.
Dessa principer skulle senare betonas kraftigt av House of Lords i målen National Westminster Bank Ltd mot Halesowen Presswork & Assemblies Ltd [1972] AC 785 och British Eagle International Airlines Ltd mot Compagnie Nationale Air France [1975] 1 WLR 758.
Inledning
Ingressen till 1542 års lag är följande:
Där dykare och diverse personer som listigt får i sina händer stora mängder av andras varor plötsligt flyr till okända delar eller behåller sina hus, utan att tänka på att betala eller återställa sina skulder och plikter till någon av sina borgenärer, utan efter egen vilja och nöje förbrukar substansen som erhållits genom kredit av andra män, för deras eget nöje och känsliga liv, mot allt förnuft, rättvisa och gott samvete ... lordkanslern ... ska ha makt och auktoritet i kraft av denna lag att ta ... fängelse av deras kroppar eller på annat sätt, liksom även med deras [fasta och personliga egendom hur de än innehas] och att göra försäljning av nämnda [fasta och personliga egendom hur de än innehas] för verklig tillfredsställelse och betalning av nämnda borgenärer, det vill säga; till var och en av de nämnda borgenärerna en del, ränta och ränta, i enlighet med mängden av deras skuld .
Se även
- Roy Goode , Principles of Corporate Insolvency Law , 3:e upplagan, paragraf 1-05